Tematrio – #Metoo

Få har väl missat taggen #Metoo där mängder av flickor och kvinnor berättat att också de utsatts sexuella trakasserier, sexuellt våld och kränkningar. I veckans tematrio uppmanar Lyran oss därför att berätta om tre romaner som gestaltar sexuellt våld/kränkningar. Här är min trio.

I Alden Bells dystopiska roman I dödsskuggans land skildras ett sexuellt övergrepp ur offrets perspektiv. Otäck beskrivning i en otäck bok. Bell har skrivit en sparsmakad, drabbande och spännande skildring av världen efter zombiekalypsen. Jag förstår inte varför den inte blivit en världssuccé. Jag hoppas jag kan få tag på uppföljaren Exit Kingdom.

I thrillern 1974 av David Peace skildras övergreppet ut förövarens perspektiv. Vidrig beskrivning. Peace är överhuvudtaget bra på att skildra hur människor begår vidrigheter mot varandra. Han still är repetitiv och suggestiv och rå och det funkar verkligen. Dessvärre är han snudd på obegriplig. Det var först i den fjärde boken i serien, 1983, som jag fick något grepp om vad Red Riding-kvartetten går ut på (bortsett från att människor är hemska mot varandra, och korrumperade). Som att läsa Cormack McCarthys roman Blodets meridian, fast fyra gånger.

Våldtäkten i Carsten Jensens historiska roman Vi, de drunknade beskrivs på ett helt annat sätt, som betraktad av en utomstående, sakligt konstaterande faktum. Det är otäckt det också, men inte så otäckt som i de två ovan nämnda romanerna. Märklig bok, för övrigt. Den börjar som en eländesskildring som frossar i mänsklig uselhet och tragedi, övergår till en vemodig vardagsbeskrivning av några människor i en liten stad och slutar som snudd på skröna. Klart läsvärd men borde kortats ner, alldeles för mastigt med drygt 700 sidor.

Hett i hyllan #1: Vi, de drunknade av Carsten Jensen

På torsdagar skriver Bokföring enligt Monika om hyllvärmare och annat hett hon har i gömmorna. Jag har en hel del hyllvärmare och hänger på. Här är en jag bara måste ta tag i – Vi, de drunknade av Carsten Jensen.

Enligt baksidestexten är boken en krönika om staden Marstal med dess stora flotta från mitten av 1800-talet och ett århundrade framåt. Det är stadens invånare som berättar och att döma av titeln stryker åtskilliga av dem åt till havs.

Vi, de drunknade har stått i min att-läsa-hylla i ungefär en miljon år. Jag gillar historiska romaner men är inte jättepepp på tegelstenar och den här består av drygt 700 sidor med pytteliten text . Men nu har boken kommit i nyutgåva och jag känner att det är hög tid att läsa. Så 2017 ska det bli av. Eller så ger jag bort den.