Elly Griffiths: En kvinna i blått

Bilden är lånad från Månpocket

Elly Griffiths deckare om rättsarkeologen Ruth Galloway har fått en särskild plats i mitt litterära hjärta. Med En kvinna i blått visar hon att hon fortfarande förtjänar den där platsen. Deckargåtan är trevlig och med lagom läskiga mord. Atmosfären är s-u-p-e-r-brittisk. Människorna behagligt udda som de flesta människor är och en del är lite mer udda än andra.

Kanske hade Griffiths kunnat skruva åt det där udda lite mer. Det har ju blivit några böcker nu och jag har vant mig vid Nelsons konservatism och Cathbads druiderider. Jag tycker att det är dags för Griffiths att utöka listan på excentriker i Ruth Galloways omedelbara närhet. Hon kan plocka någon av dem som förekommer i En kvinna i blått. Eller låta någon av dem som redan är med på listan göra ett språng i utvecklingen. Shona kan gå med i en sekt med världserövrarplaner. Michelle kan starta ett papegojpensionat i hennes och Nelsons källare. Se till att det händer något.

Men bortsett från att jag börjar tycka att människorna runt Galloway behöver skruvas åt lite så håller Griffiths håller stilen. En kvinna i blått är en underhållande mysdeckare skriven med skärpa, ironi och humor. Den är en typisk Griffiths.

Betyg: 4 stjärnor

Originaltitel: The Woman in Blue
Översättning: Ing-Britt Björklund
Förlag: Månpocket
Utgiven: augusti 2017
ISBN: 9789175037271
Sidantal: 324

Boken finns på Adlibris och Bokus

Peter Robinson: Själens dunkla rum

 ”Se bara på de ensligt belägna gårdarna, omgivna av sina egna små jordplättar, oftast befolkade av fattiga, okunniga människor som inte vet särskilt mycket om lagen. Tänk på alla djävulska och grymma dåd, den dolda ondska, som kan pågå där år ut och år in, utan att någon märker det.”

Citatet är från Sir Arthur Conan Doyle The Copper Beeches.

Bilden är lånad från Månpocket
På långfredagens kväll började jag läsa årets påskekrim, Själens dunkla rum av Peter Robinson, en gammal favoritförfattare inom britcrime.

Boken utspelar sig i North Yorkshire, bland hedarna och gårdarna och fåruppfödarna, långt ifrån staden. Den är en berättelse om människors sjaskighet, om sorg, skuld och hur drömmar försvinner ur livet och skapar en grogrund för dunkla rum.

En traktor rapporteras in stulen, en ung man försvinner, en husvagn brinner upp. Små händelser som knyts samman i denna berättelse om kommissarie Alan Banks och hans team på Eastvalepolisen. Effektivt berättat och med stigande spänning, som gjorde att jag läste ut boken redan på påskaftons morgon.

Kommissarie Banks intar en mindre roll i den här berättelsen. I stället får jag följa de kvinnliga poliserna Annie Cabbott och Winsome Jackman i deras dagliga arbete. Det känns bra och är mer utvecklande för både karaktärer och historien. Banks grabbiga sexism och tafatthet med kvinnor är påfrestande i längden. Han står liksom och stampar i sin brist på manlighet. Han är ofta ihop med unga attraktiva kvinnor och det känns märkligt att vackra 25-åringar ständigt faller för denne dystre medelinkomsttagare, snart 50 år och gift med arbetet. Det är en manlig fåfänglig blick som blir tröttsam för mig som kvinna. Dessutom vill jag ju se mina återkommande  bokpersonligheter att växa och komma vidare i livet.

Men kanske är det förklaringen till den dysterhet som alltid inramar Robinsons böcker, att få människor faktiskt växer vidare. Därav sorgen och avsaknaden av drömmar som skapar ett galleri av små grå människor som begår brott och som löser brott. De hör samman på något vis.

Som deckare så här i påsktider är Själens dunkla rum smaskig! En riktig påskekrim att njuta av till påskägget. Peter Robinson är en god, driven berättare och han får mig att vilja åka till Yorkshire och se alla dessa nyanser av grått.

Betyg: 4 stjärnor

Originaltitel: Abattoir Blues
Översättning: Jan Malmsjö
Förlag: Månpocket
Utgiven: augusti 2016
ISBN: 9789175035864
Sidantal: 388

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Tematrio – Påskekrim

Lyran vill ha tips på bra deckare och i veckans tematrio uppmanar hon oss därför att berätta om våra tre favoritdeckare – bok, författare eller romanfigur. Jag är ju storkonsument av deckare och har svårt att begränsa mig till tre, det finns ju så många som är bra. Men efter lite funderande har jag bestämt mig för denna trio.

Nevada Barr har snabbt seglat upp som min nya favorit bland de amerikanska deckarförfattarna. Hennes lite kantiga hjältinna Anna Pigeon är nationalparksranger och utreder förfärliga mord i vild och vacker natur. Den senaste boken jag läst är Vargavinter, som utspelas på en frusen ö i Lake Superior. Barr levererar en spännande berättelse som genomsyras av kärleken till djur och natur och som dessutom berättas med bister och vass humor. Jag älskar det. Böckerna behöver inte läsas i ordningsföljd vilket är bra eftersom Hoodoo förlag inte ger ut böckerna i ordningsföljd.

En av mina stora favoriter bland britterna är Elly Griffiths. Hennes böcker om rättsarkeologen Ruth Galloway är brittiska mysdeckare av högsta kvalitet – roliga och skarpa, fulla av sköna figurer och med lagom kluriga intriger. Okej, jag var inte så förtjust i första boken, men från och med bok nummer två har jag varit fast. Böckerna bör läsas i ordningsföljd.

En annan brittisk favorit är Belinda Bauer. Precis som Barr och Griffiths är hon vass och bister och rolig och hennes böcker är fulla av udda människor. Trots humorn är hon dock betydligt mörkare än Griffiths och hennes böcker kvalar inte precis in som deckarmys. I den senaste boken jag läst, Det slutna ögat, har hon slängt in en dos övernaturligheter, något som jag tycker lyfter hennes författarskap till oanade höjder. De tre första böckerna ska läsas i ordningsföljd, de övriga är helt fristående.

 

Scott & Bailey (2011)

Missade du första säsongen av britcrimeserien Scott & Bailey när den gick på SVT så lägg namnet på minnet, för tyvärr låg avsnitten på Play bara en vecka efter sändning. Tråkigt! Men detta var första säsongen av fem så Scott och Bailey lär komma igen – och då får du inte missa dem.

Scott & Bailey handlar om Rachel Bailey och Janet Scott som arbetar som mordutredare vid den fiktiva Manchester Metropolitan. Deras verklighet är långt från de mordiska idyllerna i Kommissarie Lewis och Morden i Midsomer. Deras England är sjaskigt och föga glamoröst. Offer och förövare delar en hård verklighet och det är inte alltid det går att säga vem som är offret och vem som är förövaren. Även poliserna har det lite si och så på det privata planet. Som poliser är de excellenta men mänskliga och emellanåt gör de fatala misstag.

Trots sina olikheter arbetar Scott och Bailey bra ihop och under sin tuffa chef Gill Murray. De tre starka kvinnorna sätter sin prägel på en annars mansdominerad arena.

Susanna Jones som spelar Rachel Bailey är också den som skapade idén till serien tillsammans med Sally Lindsey. Avsnitten skrevs av författaren Sally Wainright. De ville skapa en trovärdig serie där kvinnor var mer än fru, älskarinna eller offer. Och det har det lyckats med!

Se Scott och Bailey när den kommer i repris och hoppas att säsong två kommer snart.

Betyg: 4 stjärnor

Originaltitel: Scott & Bailey
Ursprungsland: England
Säsong: 1
Premiärår: 2011
Längd: 6 avsnitt à 45 minuter

 

 

Tematrio – bara brittiskt

I veckans tematrio uppmanar Lyran oss att berätta om tre riktigt bra brittiska romaner/författare! Här är tre engelska godingar.

I Helen Oyeyemis roman Ikarosflickan reser Jess och hennes mamma till Nigeria för att hälsa på släkten. Där får hon en ny vän, TillyTilly, som ingen annan vet om. Det konstiga är att när semestern är slut och Jess återvänt till London följer TillyTilly efter. Avskalat och drabbande om en liten flicka som slits mellan världar. En av de bästa böcker jag läst. Jag önskar så att fler av Oyeyemis böcker översätts till svenska.

Det blödande hjärtat av Andrew Taylor utspelas i London på 1930-talet. En adelskvinna flyr från sin våldsamme man och hamnar i ett nedgånget lägenhetshotell. Det visar sig snabbt att hon inte är den enda på hotellet med hemligheter. Tät och spännande och väldigt brittisk thriller, min favorit bland Taylors böcker.

Slutligen vill jag nämna Zadie Smiths roman NW, som rör sig kring fyra unga människor uppväxta i NW, en utsatt del av London. Smith släpper lös experimentlustan och texten är inte helt lättillgänglig, men oj vad bra den är. Helt annorlunda än debuten Vita tänder och i mitt tycke mycket, mycket bättre.

Inte så världslitteratur

När jag valde böcker till min Boktolva 2017 bestämde jag mig för att våga mig utanför min bekvämlighetszon (läs: Norden och den anglosaxiska världen). Jag bestämde mig för att läsa mer världslitteratur. Alltså lade jag in Barbara Nadel vars deckare utspelas i Turkiet. Jag har bara läst en turkisk författare tidigare, som jag inte gillade alls, och jag kände att mina kunskaper om turkisk litteratur gott kunde breddas.

Jag borde ha googlat, då i december. Jag googlade igår, när jag plockade fram Nadels debutdeckare Belsassars dotter.

Nadel är från England.

Det här med att röra mig utanför min bekvämlighetszon och pröva något nytt och spännande, jag är inte så bra på det. Men skam den som ger sig.

Peter Robinson: En bit av mitt hjärta

Nej, jag är ingen stor deckarfantast. Om det skall vara idé att läsa dem med behållning, så vill jag inte att de skall vara alltför blodiga, utan tyngdpunkten skall ligga på mysteriet och upplösningen.

Den här boken är en sådan, som utspelar sig på flera plan och i olika tider, 1969 och 2005. Ett mord sker, som visar sig ha förgreningar bakåt i tiden och faktiskt ha samband med ett annat mord som hände då. Skickligt och spännande berättat.

Man får en inblick i båda poliskårerna (som arbetade med fallen då och nu) och lär känna offren och miljön, som är den engelska landsbygden. Vad kan bli fel, liksom..?

Betyg: 3

Originaltitel: Piece of my heart
Översättning: Jan Malmsjö
Förlag: Månpocket
Utgiven: 2007
ISBN: 9789137148366
Sidantal: 438

Boken är slut i tryckt form på nätbokhandlarna, men finns som ljudbok eller e-bok.

 

Grantchester Julspecial

Jag har småsurat över att jag inte , trots alla dessa kanaler och alla dessa tv-tablåer hittat julens verkliga högtid – alltså en god brittisk deckare att njuta av under julledigheten. Annat var det förr…

Men så snubblade jag över Grantchesters Julspecial på SVT. Visserligen bara ett avsnitt, men blev ändå en liten tröst i tv-öknen av kungafamiljer och giftaslystna bönder, så här i mellandagarna.

James Norton (väldigt lik min son, faktiskt) spelar den charmige kyrkoherden Sidney Chambers i denna lilla brittiska krimpärla. Historierna utspelas i byn Grantchester nära Cambridge i början av 1950-talet. Sidney är en mycket mänsklig präst, med invecklade kärleksrelationer och en förkärlek för jazz och whisky samt vänskapen med den luttrade poliskommissarien Geordie. Sidney bor i prästgården med sin argsinta hushållerska och sin homosexuella pastorsadjunkt. En omaka trio – som gjorda för varandra!

Tillsammans lyckas Geordie och Sidney – för det mesta – att lösa brotten i byn. Stora som små brott.  Serien vågar sympatiskt nog skildra både förövare och offer med stort hjärta och rättvisepatos.

I julspecialen drar det ihop sig både i kyrkliga förberedelser och för Sidneys älskade Amanda, som väntar barn – dock inte hans… Och just då slår en mördare till. Sidney skall hålla i en julvigsel, men på den stora dagen dyker brudgummen inte upp. Han hittas död med vigselringarna i halsen… och jakten på mördaren börjar för Sidney och Geordie…

Denna julspecial ligger kvar på SVT Play t.o.m. 27 januari.

Bletchley Circle

Gillar du England förr om åren och har vuxit upp med Femböckerna som jag – då skall du definitivt skynda SKYNDA att se andra säsongen av den brittiska krimserien Bletchley circle. Den ligger just nu på SVT Play men inte länge till!

Det är efter andra världskrigets slut. De fyra kvinnliga kodknäckarna från London som jobbade tillsammans på Bletchleys Park under kriget träffas igen och löser fall som polisen gått bet på. Eller struntat i. Tillsamman med sina olika analyserande kompetenser och förmågor lyckas de knäcka de svåraste nötterna. Hur långt  mysterierna än tar sig i upp den skumma maktens korridorer.

Kriget är över. Det som var ont kan nu bli gott – och vice versa – som våra hjältinnor får erfara.

Som vanligt när det är brittisk tv så är det tidstrogna miljöer, vardagsnära och trovärdiga huvudpersoner och en lagom kittlande historia. Precis lagom lättsmält så här i julmatstider. Häll upp en kopp te eller ett glas vin, ha pralinasken inom räckhåll och kryp upp i soffan och njut dig bort en stund. Det är du värd!

Uppdatering: Tyvärr ligger inte första avsnittet av serien inte längre på SVT play. Kolla om serien finns streamad någon annanstans. Annars är det dvd som gäller.

Betyg: 3 stjärnor

Originaltitel: Bletchley Circle
Land: Storbritannien
År: 2012
Längd: 7 avsnitt à 45 minuter

Och så var de bara en…

Det är nånting med julen som gör att jag längtar extra mycket efter britcrime. Är Agatha Christie inblandad, så mycket bättre. Miniserien Och så var de bara en… har allt jag förväntar mig av en juldeckare.

Den bygger på Agatha Christies otäckaste och mörkaste roman och skaparna är i det avseendet förlagan trogen. I början tycker jag att det fläskas på väl mycket med undergångsstämningarna men ganska snart kommer handlingen ikapp och resten blir hur bra som helst.

Bland skådespelarna finns både gamla trotjänare som Miranda Richardson och Charles Dance (elaka pappa Lannister i Game of Thrones) och nyare förmågor, som Aidan Turner (snyggingen i Poldark). Med något undantag gör skådespelarna ett fantastiskt jobb och allra bäst är Maeve Darmody, som jag inser att jag sett alldeles för lite av. Lägg därtill snyggt foto i 30-talsmiljöer och bilden är komplett.

Och så var de bara en… ligger ute på tv4 play till mitten av januari ungefär.

Originaltitel: And Then There Were None
Ursprungsland: USA/Storbritannien
Produktionsår: 2015