Tematrio – Flickor

I veckans tematrio uppmanar Lyran oss att berätta om tre bra romaner som handlar om flickor. Här är min trio.

Lena Kallenbergs roman Apelsinflickan utspelas i Stockholm på 1880-talet. I centrum för berättelsen står Signe, som växt upp på barnhem och nu försöker försörja sig själv. Men att få en bra plats är svårt och för en del flickor blir prostitution det enda alternativet. Välskrivet, spännande och engagerande om flickors och unga kvinnors utsatthet i en tid då prostitutionen var reglerad och flickorna och kvinnorna tvingades till regelbundna läkarundersökningar. Syftet med läkarundersökningarna var att säkerställa att männen inte skulle bli smittade av sjukdomar. För det var männen som skulle skyddas, inte de utsatta flickorna och kvinnorna.

I Foxfire – confessions of a girl gang av Joyce Carol Oates tas läsaren till 1950-talets Amerika. Unga flickor ledsnar på sunkig kvinnosyn och könsförtryck och slår tillbaka. Intelligent och infernaliskt och drabbande, JCO när hon är som bäst.

I Margaret Atwoods roman Kattöga återvänder en konstnär till sin barndomsstad Toronto. Och hon tänker tillbaka och minns den utsatta flicka hon en gång var. Otäck berättelse om barns grymhet – och om att som vuxen gå vidare.

Sara Lövestam: I havet finns så många stora fiskar

Boken är lånad från Pocketförlaget

I havet finns så många stora fiskar av Sara Lövestam är en sån där roman som är smärtsam att läsa men viktig. I centrum för berättelsen står femåriga Malte. Hemma har han det inte bra alls och på dagis är han utåtagerande och lite ensam. En dag blir han tilltalad av en främmande man, en man som vill att de ska ha hemligheter ihop.

Lövestam skriver mycket bra och berättelsen om Malte är vass, verklig och engagerande. Vissa stycken vill jag helst hoppa över, jag vill inte veta, men jag fortsätter ändå, jag måste få veta om det ska ordna sig för Malte trots allt. Spänningen skruvas upp som i en thriller. Berättarperspektivet växlar mellan flera personer och bitvis tycker jag att det blir både rörigt och splittrat. Men det är inte så viktigt. I huvudsak är det här en mycket bra roman. Läs den!

Betyg: 4

Förlag: Pocketförlaget
Utgiven: 2011
ISBN: 9789186675905
Sidantal: 333 + extramaterial

Jag har läst pocketupplagan som tyvärr är slut på förlaget. Det är vänner och bekanta, bibliotek och second hand, som gäller. Men som e-bok finns den både på Adlibris och Bokus.

Sonya Hartnett: Kungens barn

Bilden är lånad av Atrium Förlag

En del böcker är magiska. Sonya Hartnetts roman Kungens barn är en sådan bok.

Handlingen utspelas i England under andra världskriget. Två flickor har fått sin tillflykt i ett stort gods på landet. När de snokar igenom omgivningarna möter de två pojkar som gömmer sig undan en odefinierad fiende. Samtidigt som kriget allt mer påtagligt för flickorna får de höra en berättelse om ett annat krig.

Hartnett prickar rätt nästan hela tiden. Människorna är komplexa och spännande. Huvudpersonen, den 12-åriga Cecily är så där härligt bossig och odräglig. Jag skulle hatat henne väninna när jag var 12 år, nu älskar jag att läsa om henne. Boken handlar om krig och Hartnett väjer inte för det komplicerade eller svåra. Okej, det finns inslag av tillrättalagdhet och sockersötma, men de är få och snabbt övergående. För det mesta är Kungens barn just bara magisk.

Boken rekommenderas för barn 12-15 år men fungerar lika bra mig som snart fyller halvsekel. Jag läser gärna mer av Sonya Hartnett.

Betyg: 4,5 stjärnor

Originaltitel: The Children of the King
Översättning: Helena Ridelberg
Förlag: Atrium Förlag
Utgiven: februari 2014
ISBN: 9789186095413
Sidantal: 286

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Sharon Bolton: Ond skörd

Bilden är lånad från Modernista

Sharon Boltons thriller Ond skörd har vissa likheter med tv-serien Morden i Midsomer. I centrum för berättelsen står visserligen inte en polis utan 12-åriga Tom Fletcher. Men Tom har precis flyttat till byn Heptonclough tillsammans med sin familj. Bredvid Fletchers nya fina hus ligger en gammal kyrka och kyrkogård. Byprästen är ung och energisk, aristokraterna aristokratiska och byborna förtjusta i konstiga traditioner. Och så ond bråd död på det.

Men medan Morden i Midsomer lättas upp av humor och satir är Ond skörd allvarlig nästan hela tiden. Bolton har visserligen slängt in lite gullig romantik men i grund och botten är boken läskig som sjutton. Krypande läskig. Och det blir inte precis mindre otäckt för att det är barn inblandade. Jag vågar knappt läsa vidare men läser ändå för jag måste ju få veta vad det är som pågår i den där byn.

Boken utspelar sig i samma universum som böckerna om Lacey Flint, men varken Flint eller Mark Joesbury syns till. Det gillar jag. Sharon Bolton är en bra författare på många sätt men de där två är rätt jobbiga och om jag fick bestämma skulle hon skippa dem helt.

Sammantaget är Ond skörd Boltons hittills bästa bok. Jag ger den 4,5 stjärnor i betyg.

Originaltitel: Blood Harvest
Översättning: Carl G. Fredriksson, Lilian Fredriksson
Förlag: Modernista
Utgiven: augusti 2016
ISBN: 9789176454183
Sidantal: 473

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Cornelia Funke: Bläckhjärta

Översättning spelar roll. Det inser jag när jag läser Cornelia Funkes fantasyroman Bläckhjärta. Texten är full av syftningsfel, knäpp ordföljd och ännu knäppare kommatering. Synd. En bok skriven för barn borde ha ett språk som åtminstone är hyfsat.

Annars gillar jag berättelsen. Den handlar om 12-åriga Meggie som bor med sin pappa Mo på en gård. En dag kommer en mystisk främling till gården och dagen därpå måste Meggie och Mo fly. Sedan är det spänning och action och knappt en lugn stund resten av boken. Enda konstiga är att Meggie är så passiv, det är framför allt de vuxna som tar initiativ och driver storyn. Det känns fel i en barnbok. Men annars är handlingen spännande, jag älskar fantasyspåret och tycker kärleksförklaringen till det skrivna ordet är sympatisk.

Men jag är som sagt missnöjd med språket. Det är ironiskt.

Bläckhjärta är första delen i en trilogi. Jag är osäker på om jag kommer läsa dem. Men om jag hade läst den här boken när jag var 9-12 år så hade jag redan varit på väg till biblioteket.

Mitt betyg som tant: 2,5 stjärnor.
Mitt betyg som 9-12-åring: 3,5 stjärnor.

Originaltitel: Tintenherz
Översättning: Gunilla Borén
Förlag: Opal
Utgiven: september 2011
ISBN: 9789172995062
Sidantal: 580

Boken finns på Adlibris och Bokus