Ransom Riggs: Miss Peregrines hem för besynnerliga barn & Spökstaden

Bilderna är lånade av Rabén & Sjögren

Nu har jag äntligen äntligen läst Ransom Riggs. Hans två första böcker har stått i min bokhylla i evigheter (alltså 2-3 år), jag har dragit mig för att läsa för att jag trodde att böckerna skulle vara knepiga.

Det hade med fotona att göra. Riggs fick inspirationen att skriva Miss Peregrines hem för besynnerliga barn från gamla foton, bisarra, spöklika, olycksbådande foton på barn. Knepiga foton => knepiga böcker, tänkte jag.

Men böckerna är inte knepiga. Ransom har en rak stil. Hans värld är fantastisk (det är fantasy) men enkelt uppbyggd. Böckernas berättarjag är Jacob, en tonåring med problem, hans föräldrar tror att han är psykotisk. I den första boken Miss Peregrines hem för besynnerliga barn åker han med sin pappa till en ö utanför Wales kust. Tanken är att han ska tillfriskna men i stället kastas han rakt in i den alternativa verklighet som gav honom psykosstämpeln till att börja med. Det blir en del otäckheter men tempot är ändå långsamt, först mot slutet skruvas hastigheten och spänningen upp. Jag gillar verkligen boken men saknar ändå Neil Gaiman litegrann.

Uppföljaren Spökstaden är mer actionbetonad, boken skildrar barn på flykt, desperat sökande efter räddning. Boken har mer tyngd och svärta än föregångaren och utspelas dessutom under andra världskriget. Jag tycker väldigt mycket om Spökstaden. Jag har slutat sakna Neil Gaiman.

Nu är jag sugen på att se Tim Burtons filmatisering av Miss Peregrines hem för besynnerliga barn. Framför allt är jag sugen på att läsa den tredje och avslutande boken i serien, Själarnas bibliotek. Jag hoppas att någon ser till till att den kommer i pocket snart.

Den übersnygga förstautgåvan av Miss Peregrines hem för besynnerliga barn har tagit slut i handeln men en nyutgåva släpptes i samband med filmpremiären förra hösten.

Betyg: 4 stjärnor

Originaltitel: Miss Peregrine’s Home for Peculiar Children
Översättning: Susanne Näsling
Förlag: Rabén & Sjögren
Utgiven: september 2016
ISBN: 9789129703931
Sidantal: 384

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Betyg: 4,5 stjärnor

Originaltitel: Hollow City
Översättning: Jan Risheden
Förlag: Rabén & Sjögren
Utgiven: augusti 2015
ISBN: 9789129696806
Sidantal: 432

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Tematrio – HBTQ

I veckans tematrio uppmanar Lyrans Noblesser oss att berätta om tre böcker, filmer, låttexter etc med HBTQ-tema. Här är min litterära trio.

Huvudpersonen i Sara Lövestams romaner om Kouplan är en papperslös invandrare som försöker hanka sig fram som privatdetektiv. Han är också transperson. Serien började trevande men med den tredje boken Luften är fri har Lövestam hittat stilen. Den här gången är det en kvinna som misstänker att hennes man är otrogen som anlitar Kouplan. Han får ett tufft jobb med att lösa fallet samtidigt som han lever som hemlös på flykt undan polisen. Välskrivet och snabbläst, engagerande och spännande och nervigt. Det är något särskilt med en författare som lyckas skriva bra deckare utan ett mord i sikte. Böckerna bör läsas i ordningsföljd. Jag tyckte att första boken Sanning med modifikation var sådär men med den här boken har Kouplan seglat upp som en av mina favorithjältar i deckarvärlden.

Sara Kadefors ungdomsroman Lex bok handlar om tonåriga Lex som tycker det mesta utom bästisen Jonatan är pest, kolera, allt gräsligt du kan tänka dig. Påhejad av Jonatan börjar hon blogga som Maya, en hittepåperson som är vacker, lyckad och rebellisk. Problemen börjar när Maya blir en hit och får massa fans. Underhållande, tänkvärt och lättläst som funkar också på oss som lämnat tonåren långt bakom oss. Lex kompis Jonathan är HBTQ.

Ficktjuven av Sarah Waters börjar i London på 1860-talet. Småtjuven Susan lockas/tvingas att delta i ett vågat och som det visar sig farligt bedrägeri. Spännande bok som lever högt på suveräna person- och miljöskildringar. Grymt snyggt upplagd också. Vad som är HBTQ vill jag inte avslöja p.g.a. ska inte spoila.

 

Jakob Wegelius: Mördarens apa

Bilden är lånad av Bonnier Carlsen

Ibland stöter en på de där böckerna som är både urgulliga och samtidigt spännande och lite otäcka. Jakob Wegelius roman Mördarens apa är en sådan bok. Det är den andra, fristående boken om gorillan Sally Jones. Tillsammans med chiefen Henry Koskela äger hon båten Hudson Queen och far världshaven runt. I Lissabon får de i uppdrag att hämta några lådor uppströms floden men inget går som de tänkt sig och äventyret kan börja.

Mördarens apa är skriven för för barn men funkar nog för många vuxna också. Det är den typen av bok. Språket är fint, Sally Jones lite naiva berättarröst passar väl in (hon är ju en apa). Människorna (och apan) är intressanta och handlingen både varm och otäck och spännande. Wegelius blandar finaste vänskap och slemmaste skurkar, glädje och sorg. Läsupplevelsen höjs av de vackra och stämningsfulla illustrationerna. Även den som inte känner sig lockad av en barnbok borde ta en titt på illustrationerna. De är fantastiska.

Jag rekommenderar Mördarens apa varmt till alla med fantasi och faiblesse för svartvita teckningar. Själv funderar jag på att läsa den första boken Legenden om Sally Jones.

Eva här på Kulturnästet har också läst Mördarens apa. Hennes recension hittar du här.

Förlag: Bonnier Carlsen Förlag
Utgiven: september 2015
ISBN: 9789163886034
Sidantal: 618

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Jakob Wegelius: Mördarens apa

Detta är en s k ”tegelsten” som är skriven för unga, men inte sämre för det!

Det är en sådan där skröna, som jag så lätt faller i farstun för – den utspelar sig i ett sydeuropeiskt land för länge sedan och det händer helt fantastiska saker…Eller är det på riktigt?

Det är huvud-”personen” själv som är berättaren – apan, alltså. Redan här dras man med i det overkliga, eftersom ju apor inte kan prata, men kanske kan de tänka? Och kanske kan de läras upp till allt det som apan Sally blir så bra på i boken?

Genom ett myller av resor och äventyr följer vi apan och hennes vänner i vått och torrt. trots att hon får dåligt rykte som skurk och farlig, blir hon hjälte. Läs den här! Oavsett ålder!

Boken är en fristående fortsättning på boken  ”Legenden om Sally Bowles”

Betyg 5 stjärnor

Förlag: Bonnier Carlsen
Utgiven: september 2015
ISBN: 9789163886034
Sidantal: 617

Boken finns på Adlibris och Bokus

 

Sonya Hartnett: Kungens barn

Bilden är lånad av Atrium Förlag

En del böcker är magiska. Sonya Hartnetts roman Kungens barn är en sådan bok.

Handlingen utspelas i England under andra världskriget. Två flickor har fått sin tillflykt i ett stort gods på landet. När de snokar igenom omgivningarna möter de två pojkar som gömmer sig undan en odefinierad fiende. Samtidigt som kriget allt mer påtagligt för flickorna får de höra en berättelse om ett annat krig.

Hartnett prickar rätt nästan hela tiden. Människorna är komplexa och spännande. Huvudpersonen, den 12-åriga Cecily är så där härligt bossig och odräglig. Jag skulle hatat henne väninna när jag var 12 år, nu älskar jag att läsa om henne. Boken handlar om krig och Hartnett väjer inte för det komplicerade eller svåra. Okej, det finns inslag av tillrättalagdhet och sockersötma, men de är få och snabbt övergående. För det mesta är Kungens barn just bara magisk.

Boken rekommenderas för barn 12-15 år men fungerar lika bra mig som snart fyller halvsekel. Jag läser gärna mer av Sonya Hartnett.

Betyg: 4,5 stjärnor

Originaltitel: The Children of the King
Översättning: Helena Ridelberg
Förlag: Atrium Förlag
Utgiven: februari 2014
ISBN: 9789186095413
Sidantal: 286

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Tematrio: Barn- och ungdomsböcker

Det är måndag och i veckans tematrio uppmanar Lyran oss att berätta om tre riktigt bra böcker för barn i olika åldrar. Här är min trio.

Rick Yanceys sci-fi-roman Den femte vågen handlar om Cassie som överlever utomjordingarnas attack mot Jorden och som tillsammans med andra barn och ungdomar försöker organisera motståndet. Paranoian griper omkring sig när de inser att inkräktarna ser ut just som dem själva. Spännande och engagerande, första delen i en trilogi. Har också blivit film.

I Neil Gaiman roman Kyrkogårdsboken överlever ett litet barn mordet på en hel familj. Barnet adopteras av spökena på en gammal kyrkogård men en dag får mördaren upp spåret efter honom. Det låter kanske otäckt för en barnbok men är en fantastisk berättelse om en udda uppväxt och om kärlek som dessutom är härligt otäck. Bör dock inte läsas av allt för lättskrämda barn, åtminstone inte utan en vuxen som är beredd att diskutera innehållet.

Terry Pratchetts sista bok The Shepherd’s Crown handlar om Tiffany Aching som kämpar med vardagsslitet som ung häxa samtidigt som hon tar upp kampen mot en gammal och farlig fiende.  Boken är rolig och sorglig och skarpsinnig, det glädjer mig att Pratchett slutade på topp.

Serien om Tiffany Aching, som riktar sig till framför allt barn och ungdomar men som kan läsas av alla åldrar, började med The Wee Free Men. The Shepherd’s Crown är den femte boken. Böckerna om Tiffany bör läsas i ordning men däremot behöver en inte läsa alla andra böcker Pratchett skrev dessförrinnan. Pratchett hade flera underteman i sina böcker beroende på huvudpersonerna (”häxorna”, ”trollkarlarna”, ”Nattvakten” o.s.v. och det räcker med att en läser varje undertema i ordning.

Cornelia Funke: Bläckhjärta

Översättning spelar roll. Det inser jag när jag läser Cornelia Funkes fantasyroman Bläckhjärta. Texten är full av syftningsfel, knäpp ordföljd och ännu knäppare kommatering. Synd. En bok skriven för barn borde ha ett språk som åtminstone är hyfsat.

Annars gillar jag berättelsen. Den handlar om 12-åriga Meggie som bor med sin pappa Mo på en gård. En dag kommer en mystisk främling till gården och dagen därpå måste Meggie och Mo fly. Sedan är det spänning och action och knappt en lugn stund resten av boken. Enda konstiga är att Meggie är så passiv, det är framför allt de vuxna som tar initiativ och driver storyn. Det känns fel i en barnbok. Men annars är handlingen spännande, jag älskar fantasyspåret och tycker kärleksförklaringen till det skrivna ordet är sympatisk.

Men jag är som sagt missnöjd med språket. Det är ironiskt.

Bläckhjärta är första delen i en trilogi. Jag är osäker på om jag kommer läsa dem. Men om jag hade läst den här boken när jag var 9-12 år så hade jag redan varit på väg till biblioteket.

Mitt betyg som tant: 2,5 stjärnor.
Mitt betyg som 9-12-åring: 3,5 stjärnor.

Originaltitel: Tintenherz
Översättning: Gunilla Borén
Förlag: Opal
Utgiven: september 2011
ISBN: 9789172995062
Sidantal: 580

Boken finns på Adlibris och Bokus

Ransom Riggs snyggast

Läckraste omslagen i min bokhylla just nu måste vara Ransom Riggs böcker om miss Peregrines hem för besynnerliga barn. Jag har de två första i pocket.

Det är något speciellt med svartvita foton, särskilt gamla svartvita foton.

Jag hoppas verkligen jag gillar innehållet för jag ett våldsamt habegär efter den tredje boken också.