Robert Harris: Faderland & München

Pocketutgåvan av Robert Harris roman Faderland. Framsidan har en bild av järnkorset i svart mot en rödvit bakgrund.
Bilderna är lånade från Bookmark Förlag

Det finns bra historiska thrillers och det finns dåliga.

Robert Harris debutroman Faderland är bra bra bra. Den utspelas på 1960-talet i en alternativ verklighet där Tredje riket vunnit andra världskriget och Hitler och de andra nazisthöjdarna är fortfarande alive and kicking. När ett lik hittas i en sjö i Berlin startar en mordutredning som får långtgående konsekvenser.

Det här är en story med finess och driv. Den alternativhistoriska skildringen är spännande, fascinerande, tankeväckande, allt möjligt bra. Och jag som flera gånger varit i Berlin följer med stor iver kommissarie Xaviers jakt på gåtans lösning på Google Maps. Bortsett från en dipp under andra halvan av boken älskar jag Faderland. Robert Harris är en varannanboksförfattare men när han är bra är karln en fröjd att läsa.

Romanen München är ett jättebraexempel på en dålig historisk roman. Återigen är det Robert Harris som skriver, återigen handlar det om Tredje riket. Året är 1938, Hitler vill starta ett krig och den brittiske premiärministern Chamberlain vill förhindra ett. Det är svårt att skriva en thriller om ett historiskt skeende som är väl känt men här känns det inte som om Harris ens försöker. Intrigen är rörig och människorna fastnar inte riktigt. Det enda jag kan minnas så här i efterhand är påståendet om att Hitler luktar svett. Det finns spänningsmoment och saker som känns men de är få. I huvudsak är München en avslagen berättelse och det är konstigt. Robert Harris kan skriva och han har de historiska kunskaperna. Men han slarvar bort det historiska sprängstoffet och resultatet blir en bok som trots dess ämne lämnar mig likgiltig.

Sammantaget så vill jag rikta ett stort tack till Bookmark förlag som återutgav Faderland. Jag hoppas på en snar filmatisering, gärna av HBO. Vad gäller München så tja, något förlag var ju tvungen att ge ut boken på svenska och nu har jag i alla fall läst den. Och jag måste säga att bokens omslag är grymt snyggt layoutat. Också Faderland är snyggt layoutat.

Betyg: 4,5 stjärnor

Svensk titel: Faderland
Originaltitel: Fatherland
Översättning: Hans Berggren
Förlag: Bookmark Förlag
Utgiven: mars 2019
ISBN 9789188859112
Sidantal: 394

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Betyg: 2 stjärnor

Svensk titel: München
Originaltitel: Munich
Översättning: Svante Skoglund
Förlag: Bookmark Förlag
Utgiven: mars 2019
ISBN 9789188545558
Sidantal: 339

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Anna Jörgensdotter: Bergets döttrar

Pocketupplagan av Anna Jörgensdotters roman Bergets döttrar
Bilden är lånad från Bonnier Pocket

En bok som verkligen gjorde mig deppad var Bergets döttrar av Anna Jörgensdotters. Den handlar om fem syskon på en mindre ort utanför Gävle, från andra världskrigets utbrott och 20 år framåt. Boken gör några nedslag under de där åren, beskriver syskonen och människorna omkring dem. Berättelsen går i kringelikrokar och det är inte alltid lätt att hänga med i vem och var och och framför allt när.

Och för det mesta är det genuint deprimerande. Inte så att jag kräver rosenskimrande gullegull på varje sida men någon måtta får det vara. Det var länge sedan jag läste om en samling så ytterligt humörsänkande människor. De gifter sig med personer de inte tycker om och som inte tycker om dem. De tycker inte om sina barn. De är fast i konventioner och förutbestämda roller. De är olyckliga. De flyter bara med, hjälplösa, blinda. De är litterära reklampelare för singelliv och barnlöshet.

Det finns ju undantag. Människor som älskar, som vågar gå emot konventionerna, som bryter sig loss, som skapar något eget. Men det är de andra som dominerar just genom att de är så olyckliga, för det mesta helt i onödan och det blir för mycket på en gång. Inte så att de är illa beskrivna eller något. De är bara för många för en enda bok.

Rent språkligt är Jörgensdotter fantastisk. Hon har en väldig känsla och närvaro i språket, hon är intensiv utan att bli hysterisk eller överdriven, hon är väldigt levande. Själva orden och meningarna är ett äventyr jag gärna upplever igen. Det är framför allt på grund av språket som jag läser boken till slut. Det är språket som gör att jag vill läsa mer av Jörgensdotter.

Betyg: 3,5 stjärnor

Förlag: Bonnier Pocket
Utgiven: 2010
ISBN: 9789174290974
Sidantal: 455

De tryckta upplagorna av boken är slut på Adlibris och Bokus. Det är släktingar och vänner, bibliotek och second hand som gäller.

Vardagsliv under andra världskriget: Minnen från beredskapstiden i Sverige 1939-1945

Bilden är lånad från Institutet för språk och folkminnen

Jag har växt upp med berättelser om Estland under sovjetisk och tysk ockupation under andra världskriget, om flykten till Sverige 1944, om den första tiden i Sverige. Men jag vet inte mycket om hur svenskarna upplevde kriget. Det finns inga sådana berättelser från min barndom.

Vardagsliv under andra världskriget: Minnen från beredskapstiden i Sverige 1939-1945 fyller en del av det tomrummet. Boken består av intervjuer med personer som var barn, tonåringar och unga vuxna under kriget. De berättar om ransoneringar, evakueringar, inkallelser. De beskriver hur en rostar (stulna) råkaffebönor i en ugn och handskas med en bil som går på gengas. De skildrar förberedelser för krig och rädslan för krig, harm gentemot nazistsympatisörer och skam inför eftergifter. Och de beskriver chocken när koncentrationslägren befriades, när tidningarna fylldes av bilder på likhögar och de överlevande kom till Sverige.

Några särskilda förkunskaper om Sverige under andra världskriget behövs inte. Urvalet är varierat och känns hyfsat heltäckande och texten flyter finfint. Vissa partier glider jag över snabbare än andra – jag är inte så intresserad av tillvaron som inkallad till beredskapen. Andra saker hade jag velat ha mer fördjupning i, som synen på tyskvänlighet, nazism och antisemitism. Men intervjuer som forskningsmaterial har ju sina begränsningar, särskilt när det som berättas ligger så långt tillbaka i tiden och särskilt när det gäller känsliga ämnen. Vill jag veta mer om de sakerna får jag leta någon annanstans. På det hela taget är det här mycket intressant och givande läsning, en riktig guldgruva för den som är intresserad av andra världskriget och/eller Sverige under 1900-talet.

Stort tack till redaktörerna Carina Ahlqvist, Annika Nordström och Birgitta Skarin Frykman och Institutet för språk och folkminnen som samlade ihop och gav ut dessa hågkomster.

Betyg: 4,5 stjärnor

Förlag: Institutet för språk och folkminnen
Utgiven: november 2012
ISBN 9789186959036
Sidantal: 460

Boken finns på Bokus samt på Institutet för språk och folkminnen.

Eiríkur Örn Norðdahl: Ondska

Knäppaste boken jag läst i år är nog Eiríkur Örn Norðdahls roman Ondska. Det känns mysko att beskriva en bok som skildrar Förintelsen under Tredje riket och högerextremism i dagens Island som knäpp. Men den är knäpp. Och riktigt bra, när jag väl vant mig.

Det är svårt att beskriva författarens stil men experimentell är en bra början. Ord som ironisk och cynisk platsar också. Liksom naken, uppriktig, brutal och otäck. Och rolig. Och det är nog det knäppaste av allt. Norðdahl är nattsvart, vanvördigt rolig.

Han är också rörig. Hoppar hit och dit i tid och rum och mellan personer så det gäller att vara uppmärksam. Den historiska skildringen fungerar bra ändå men när Norðdahl flaxar runt i nuet och upp- och nergångarna i Agnes och Ómars kärlekshistoria är det ibland svårt att hänga med.

Som sagt. Ondska är den knäppaste boken jag läst i år. Och riktigt bra, när jag väl vant mig. Möjligtvis hade Norðdahl kunnat tona ner Agnes och Ómar en del. Till slut mynnar Ondska ut i en skildring av en tillkrånglad kärlekshistoria och det var inte för att läsa om ett kärlekshistoria jag köpte boken.

Betyg: 4 stjärnor

Originaltitel: Illska
Översättning: Anna Gunnarsdotter Grönberg
Förlag: Rámus Förlag
Utgiven: maj 2015
ISBN: 9789186703400
Sidantal: 575

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Patrick Modiano: Bröllopsresa

Bilden är lånad av Albert Bonniers Förlag

Patrick Modiano är den perfekte Nobelpristagaren. Hans böcker är tunna och jag läser dem i ett nafs. Lite svårtolkade men inte värre än att jag fattar vad allt går ut på och det får mig att känna mig intelligent. Och många av böckerna handlar om andra världskriget men utan alla de gräsliga faktafel som romaner om andra världskriget normalt innehåller.

Romanen Bröllopsresa är allt ovanstående och dessutom knyter den an till min favorit Dora Bruder.

Modiano blir nog inte bättre än så här. Jag drämmer till med en femma i betyg och rekommenderar den till alla som är sugen på en Nobelpristagare. Och när Bröllopsresa är avklarad – gå direkt vidare till Dora Bruder. Och Lilla smycket. Modiano är som sagt en författare en läser i ett nafs.

Betyg: 5 stjärnor

Originaltitel: Voyage de noces
Översättning: Katja Waldén
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgiven: 2014
ISBN: 9789100151850
Sidantal: 128

Boken är slut på Adlibris och Bokus. Det är vänner och bekanta, bibliotek och second hand som gäller.

Tematrio – Udda karaktärer

I veckans tematrio uppmanar Lyran oss att berätta om tre bra romaner som kretsar runt en eller flera lite ovanliga, udda personer. Här är min trio.

I Alex Marwoods deckare Den mörkaste hemligheten finns det gott om udda människor och vissa av dem är mer udda än andra. I centrum för berättelsen står en liten flicka som försvinner och de systrar som blev kvar.  Och så alla vuxna i deras omgivning som vägrar ta vuxenansvar. Välskriven och spännande bladvändare av en författare som bara tycks bli bättre och bättre. Jag längtar så efter nästa Marwood.

Alla i Marina Lewyckas roman En kort berättelse om traktorer på ukrainska är udda – de två systrarna, deras åldrande far (80+ och halvsenil), bombnedslaget som fadern vill gifta sig med (femtio år yngre och med siktet inställt på det ljuva livet i väst). Roligt och sorgligt och skruvat om ukrainska immigranter i England. Och om hur krig och exil kan påverka en hel familj. Hur bra som helst. Och med maxad igenkänningsfaktor för dom av oss som har släkt i det forna Östeuropa.

En doft av apelsin av Joanne Harris handlar om tre syskon och deras högst besynnerliga mor. Att kvinnan är besynnerlig har sina skäl. Ungarna gör allt för att driva kvinnan till vansinne. Bokstavligt talat. Utspelas delvis under andra världskriget. Skarpt och smart och roligt av en av mina favoritförfattare. Allt Harris skriver är inte bra men när hon är bra är hon bland de bästa som jag ser det.

Steve Sem-Sandberg: Stormen – en berättelse

Bilden är lånad av Bonnier Pocket

Jag förstår mig inte riktigt på Steve Sem-Sandbergs roman Stormen: en berättelse. Alltså, jag förstår vad som händer. En man kommer tillbaka till den norska ö där han växte upp som fosterbarn. Två berättelser rullas upp. Den ena skildrar en trasig uppväxt på 1970-talet och en syskonrelation som aldrig blir hel. Den andra beskriver den nazistiska ockupationen då ön behärskades av en minister i Quislings regering. Sem-Sandberg skriver vackert och stillsamt och rakt på sak men ändå halvt obegripligt. Människor i boken bara gör saker, hemska saker. Vad de gör är lätt att förstå. Varför förklaras sällan. En del går ju att greppa men annat är bara obegripligt. Författaren vill säkert att läsaren ska fundera över orsakerna själv. Själv hade jag föredragit om han varit mer uttalad.

Jag borde läsa boken igen men jag vet inte riktigt. Det är som sagt en bok om människor som gör hemska saker mot varandra och jag är inte säker på att jag vill gå igenom allt igen.Till skillnad från Sem-Sandbergs dokumentärromaner De fattiga i Lodz och De utvalda tycks Stormen vara alltigenom fiction. Konstigt nog gör det den otäckare.

Betyg: 3,5 stjärnor

Förlag: Bonnier Pocket
Utgiven: augusti 2017
ISBN: 9789174296471
Sidantal: 274

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Patrick Modiano: De yttre boulevarderna

Bilden är lånad från Norstedts

De yttre boulevarderna är den fjärde boken jag läser av Patrick Modiano och den i mitt tycke bästa. Jag har har tyckt allt jag läst av honom varit mycket bra men det här är något alldeles extra.

Modiano är en Nobelpristagare i min smak. Han skriver kort och koncist och hans böcker är tunna; jag läser ut dem i ett nafs. Han skriver med tuggmotstånd men aldrig med så mycket tuggmotstånd att jag tappar intresset. Jag vill förstå vad det är jag läser och jag förstår Modiano, rätt så bra i alla fall. Och hans berättelser cirklar nästan alltid kring händelser under andra världskriget och den nazistiska ockupationen av Frankrike.

De yttre boulevarderna är allt det där och lite till. Den är ett litet mästerverk, en sammanhållen och mångbottnad berättelse om en son på jakt efter sin far. Den är som sagt något alldeles extra. Jag kan inte annat än älska det.

Betyg: 5 stjärnor

Originaltitel: Les boulevards de ceinture
Översättning: Anne-Marie Edéus
Förlag: Norstedts
Utgiven: 2014
ISBN: 9789113067834
Sidantal: 164

Jag har läst den inbundna upplagan som är slut i den ordinarie handeln. Däremot finns e-boken fortfarande på Adlibris och Bokus.

Ransom Riggs: Miss Peregrines hem för besynnerliga barn & Spökstaden

Bilderna är lånade av Rabén & Sjögren

Nu har jag äntligen äntligen läst Ransom Riggs. Hans två första böcker har stått i min bokhylla i evigheter (alltså 2-3 år), jag har dragit mig för att läsa för att jag trodde att böckerna skulle vara knepiga.

Det hade med fotona att göra. Riggs fick inspirationen att skriva Miss Peregrines hem för besynnerliga barn från gamla foton, bisarra, spöklika, olycksbådande foton på barn. Knepiga foton => knepiga böcker, tänkte jag.

Men böckerna är inte knepiga. Ransom har en rak stil. Hans värld är fantastisk (det är fantasy) men enkelt uppbyggd. Böckernas berättarjag är Jacob, en tonåring med problem, hans föräldrar tror att han är psykotisk. I den första boken Miss Peregrines hem för besynnerliga barn åker han med sin pappa till en ö utanför Wales kust. Tanken är att han ska tillfriskna men i stället kastas han rakt in i den alternativa verklighet som gav honom psykosstämpeln till att börja med. Det blir en del otäckheter men tempot är ändå långsamt, först mot slutet skruvas hastigheten och spänningen upp. Jag gillar verkligen boken men saknar ändå Neil Gaiman litegrann.

Uppföljaren Spökstaden är mer actionbetonad, boken skildrar barn på flykt, desperat sökande efter räddning. Boken har mer tyngd och svärta än föregångaren och utspelas dessutom under andra världskriget. Jag tycker väldigt mycket om Spökstaden. Jag har slutat sakna Neil Gaiman.

Nu är jag sugen på att se Tim Burtons filmatisering av Miss Peregrines hem för besynnerliga barn. Framför allt är jag sugen på att läsa den tredje och avslutande boken i serien, Själarnas bibliotek. Jag hoppas att någon ser till till att den kommer i pocket snart.

Den übersnygga förstautgåvan av Miss Peregrines hem för besynnerliga barn har tagit slut i handeln men en nyutgåva släpptes i samband med filmpremiären förra hösten.

Betyg: 4 stjärnor

Originaltitel: Miss Peregrine’s Home for Peculiar Children
Översättning: Susanne Näsling
Förlag: Rabén & Sjögren
Utgiven: september 2016
ISBN: 9789129703931
Sidantal: 384

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Betyg: 4,5 stjärnor

Originaltitel: Hollow City
Översättning: Jan Risheden
Förlag: Rabén & Sjögren
Utgiven: augusti 2015
ISBN: 9789129696806
Sidantal: 432

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Termatrio – Mörker

Sommaren går mot sitt slut och det är dags för säsongens första tematrio hos Lyran. Hon uppmanar oss att berätta alltså om tre böcker som innehåller mörker, i bokstavlig eller symbolisk form. Här är min trio.

Jag börjar med en bok som har mörker i titeln. I Skuggorna av Katarina Wennstam överfalls och misshandlas män som begått övergrepp mot kvinnor. Polisen Charlotta Lugn får ett svårt jobb att försöka ta fast dem. Inte en av Wennstams bästa men bra nog ändå (den bästa är Stenhjärtat, som handlar om barnmisshandel). Wennstam skriver för att väcka uppmärksamhet om våld och övergrepp mot kvinnor och barn och hon gör det bra. Böckerna förlorar inte på att läsas i ordningsföljd.

Jag fortsätter med en bok som delvis utspelas i mörkret under vattenytan. Nevada Barrs speciella nisch är deckare som utspelas i nationalparker. I den andra boken Djup grav är rangern Anna Pigeon i Isle Royal nationalpark i norra USA. Under en dykning hittas ett lik i ett sjunket vrak. Pigeon, som givetvis börjar snoka runt, är härligt kantig och människorna runt henne är spännande. Och så är boken så där torrt och ironiskt rolig. Barr har snabbt blivit en av mina favoriter på den amerikanska deckarfronten. Inte heller de här böckerna förlorar på att läsas i ordningsföljd, men det är inte nödvändigt.

Jag avslutar med en facklitterär bok som handlar om en av de mörkaste perioderna i Europas historia, andra världskriget och dess efterspel. När soldaterna kom av Miriam Gebhardts beskriver våldtäkterna i krigets slutskede och under den följande ockupationen. Offren var framför allt tyska flickor och kvinnor. Jag har tidigare läst Niklas Zennertegs bok Stalins hämnd som skildrar de våldtäkter som begicks av soldater ur Röda armén. Jag hade inte en aning om att lika många övergrepp begicks av framför allt amerikanska och franska soldater. Och jag hade inte en aning om att tyska myndigheter behandlade offren så illa. Gebhardt skriver sakligt och resonerande om ett otäckt ämne.