Colson Whitehead: Den underjordiska järnvägen

Bilden är lånad från Bonnier Pocket

Jag kan inte riktigt bestämma mig för vad jag tycker om Colson Whiteheads roman Den underjordiska järnvägen. Den utspelas i början av 1800-talet och i centrum för berättelsen är en en tonårsflicka som flyr från slaveriet i den amerikanska Södern. Och det är bara att konstatera: Whitehead skriver suveränt. Texten vibrerar av känsla och spänning och raseri, alltihop återhållsamt och effektivt skildrat.

Men, om det finns ett stort men: det här är en historisk roman som inte är så historisk. Den underjordiska järnvägen tolkas i Whiteheads tappning helt bokstavligt: vi snackar järnvägsspår och tåg och tågförare, ja rubbet, i ett nätverk av tunnlar under marken. Och författaren plockat skeenden och företeelser från flera epoker, både från slaveriets dagar och 1900-talet. alltihop placerar han i början av 18o0-talet.

Är det genialiskt eller bara irriterande? Jag är ju så noga med historisk korrekthet. Whitehead lyckas inte riktigt övertyga mig om att hans framfart med historiska fakta är berättigad.

Efter lite funderande landar jag på att Whieheads grepp är både genialisk och irriterande och ger 4 stjärnor i betyg.

Betyg: 4 stjärnor

Originaltitel: The Underground Railroad
Översättning: Niclas Nilsson
Förlag: Bonnier Pocket
Utgiven: april 2018
ISBN: 9789174297010
Sidantal: 317

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Tematrio – Pojkar

Ny vecka, ny tematrio. Den här gången uppmanar Lyran oss att berätta om tre bra romaner som handlar om pojkar. Här är min trio.

I Philip Roths roman Konspirationen mot Amerika vinner nazistsympisören Charles Lindbergh det amerikanska presidentvalet år 1940, vilket får stora konsekvenser både inrikes- och utrikespolitiskt. I centrum för berättelsen står en liten judisk pojke, 7 år gammal när Lindbergh tar över. Han både förstår och inte förstår när livet blir allt svårare för hans familj. En mångordig men ändå effektivt berättad skildring av hur snett det kunde ha gått om USA fått en annan president den där gången. Alternativhistoria när den är som bäst.

Alain Mabanckous roman I morgon fyller jag tjugo handlar om Michel som växer upp i 70-talets Kongo. Välskrivet, vasst och intelligent om en värld både nära och långt borta, och då talar jag inte bara geografi. Mabanckous har en speciell berättarstil som tilltalar mig enormt, det förvånar mig inte att han räknas till en av Frankrikes främsta författare. Glädjande nog finns det åtminstone tre böcker till i svensk översättning.

I Flugornas herre av William Goldings strandsätts ett gäng pojkar på en öde ö i Söderhavet. Det går inte så bra när de försöker ordna upp tillvaron utan vuxna. Tunn men effektivt berättad roman som verkligen förtjänar sin klassikerstatus.