Tematrio: Påskekrim

Påsken närmar sig och Lyran vill ha tips om deckare. I veckans tematrio uppmanar hon oss att berätta om vilka som är våra tre favoritdeckare. Presentera bok, författare eller romanfigur. Jag är ju storkonsument av deckare och det var sannerligen inte lätt att välja. Men här är tre favoritförfattare.

Belinda Bauer är en av mina absoluta deckarfavoriter genom tiderna. Hon är vass och cynisk och rolig, hon är spännande och otäck, hennes deckargåtor annorlunda och nyskapande. Det började lite trevande med Svart jord men därefter har det bara blivit bättre och bättre. Bästa boken hittills är Livets & dödens villkor, om en flicka vars pappa inte är som andra pappor. För att uttrycka det milt.

En annan författare som snabbt blivit en storfavorit Alex Marwood. Hennes roman Granne med döden har allt – humor, ironi, skärpa och spänning. Samt en massa udda människor som bor i samma hus. En av dem är mer udda än de övriga. Grymt underhållande!

Av de svenska författarna har Katarina Wennstam blivit min absoluta favorit. Många deckarförfattare har ett budskap, men det är få som är så bra på att översätta budskapet till helgjutna deckare. Med något undantag  levererar Wennstam böcker med spännande intriger, djuplodande människoskildringar och viktiga ämnen. Dessutom har kvinnan humor. Helt oemotståndligt om ni frågar mig.

Och så kör vi en bonus: Agatha Christie. Den klassiska pusseldeckarens okrönta drottning. Inte alltid bra men när hon är bra är hon bäst.

 

Tematrio – Udda karaktärer

I veckans tematrio uppmanar Lyran oss att berätta om tre bra romaner som kretsar runt en eller flera lite ovanliga, udda personer. Här är min trio.

I Alex Marwoods deckare Den mörkaste hemligheten finns det gott om udda människor och vissa av dem är mer udda än andra. I centrum för berättelsen står en liten flicka som försvinner och de systrar som blev kvar.  Och så alla vuxna i deras omgivning som vägrar ta vuxenansvar. Välskriven och spännande bladvändare av en författare som bara tycks bli bättre och bättre. Jag längtar så efter nästa Marwood.

Alla i Marina Lewyckas roman En kort berättelse om traktorer på ukrainska är udda – de två systrarna, deras åldrande far (80+ och halvsenil), bombnedslaget som fadern vill gifta sig med (femtio år yngre och med siktet inställt på det ljuva livet i väst). Roligt och sorgligt och skruvat om ukrainska immigranter i England. Och om hur krig och exil kan påverka en hel familj. Hur bra som helst. Och med maxad igenkänningsfaktor för dom av oss som har släkt i det forna Östeuropa.

En doft av apelsin av Joanne Harris handlar om tre syskon och deras högst besynnerliga mor. Att kvinnan är besynnerlig har sina skäl. Ungarna gör allt för att driva kvinnan till vansinne. Bokstavligt talat. Utspelas delvis under andra världskriget. Skarpt och smart och roligt av en av mina favoritförfattare. Allt Harris skriver är inte bra men när hon är bra är hon bland de bästa som jag ser det.

Tematrio – Grannar

Det är måndag och dags för ny tematrio. Den här gången uppmanar Lyran oss att berätta om tre romaner som innehåller goda eller mindre goda grannar. Här är min trio trassliga grannrelationer.

I Carin Gerhardsens deckare Falleri Fallera Falleralla mördas människor av orsaker som ligger många år tillbaka i tiden. Grannrelationer har en given plats i boken. Välskrivet och spännande och med en trevlig mordgåta. Men också lite splittrat, det fanns en del irrelevant om vissa polisers privatliv som kunde ha dumpats. Sista boken i Hammarbyserien, vilket känns tomt. Jag hoppas att Gerhardsen ändrar sig och skriver några böcker till.

Granne med döden av Alex Marwood utspelas i ett förfallet hyreshus där alla de boende har sina hemligheter och en av dem har lite mer och otäckare hemligheter än de andra. Smart, roligt och läskigt och mordgåtan är grymt snyggt konstruerad. Varning för bitvis hög äckelfaktor.

Joanne Harris roman Underströmmar utspelas på den lilla franska ön La Devine, som består av de bägge samhällena Houssinière (välmående och framåtblickande) och Les Salants (rejält på dekis). När Mado, som återvänt till ön efter många års bortavaro, beslutar sig för att lyfta upp Les Salants ur dyn, både bildligt och bokstavligt, börjar det hända grejer. Boken är lite av en orgie i ansträngda grannrelationer. För många klichéer om folk som bor på öar och andra gudsförgätna platser men i övrigt riktigt underhållande. Beskrivs som feelgood i baksidestexten men jag vet inte jag.