Sophie Hannah: Monogrammorden

Bilden är lånad av Bookmark Förlag

Redan som mycket ung (typ 10 år gammal) blev jag förälskad i det universum Agatha Christie skapat. Jag har fortsatt älska det sedan dess.

När jag läste att författaren Sophie Hannah fått familjens välsignelse att fortsätta skriva på berättelserna om Poirot var mina känslor blandade. Tanken på fler böcker med Poirot kändes underbar – och läskig. Skulle Hannah vara en värdig efterträdare? Christie var en duktig författare med en speciell stil och hon var fantastisk på kniviga mysterier. Det är ett succérecept som är svårt att upprepa.

Och till en början är Monogrammorden just den besvikelse jag väntat mig. Jag retar mig på att Hannah inte alls skrev som Christie.

Det problemet löser sig på sidan 22. Då visar det sig att bokens berättarjag är en ung polis vid Scotland Yard som Poirot tagit under sina vingars skugga. Med det avklarat kunde jag ägna mig åt att bara njuta.

För jag njuter. Jag tycker att Monogrammorden är riktigt bra. Språket flyter fint och mysteriet är härligt invecklat. Människorna och miljöerna är klassisk britcrime. Och det är roligt att läsa om hur Poirot kör med den unge polisen, försöker få honom att tänka nytt och stort (det går sådär). Mot slutet tappar boken visserligen en del spänning och fart men förblir ändå trevlig läsning.

Hannah har åstadkommit en riktigt mysig pusseldeckare i Agatha Christies anda. Jag ser fram emot att läsa uppföljaren Stängd kista och jag hoppas att Hannah kommer skriva många fler böcker om Poirot.

Betyg: 4 stjärnor

Originaltitel: The Monogram Murders
Översättning: Helen Ljungmark
Förlag: Bookmark Förlag
Utgiven: september 2015
ISBN: 9789187441721
Sidantal: 364

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Och så var de bara en…

Det är nånting med julen som gör att jag längtar extra mycket efter britcrime. Är Agatha Christie inblandad, så mycket bättre. Miniserien Och så var de bara en… har allt jag förväntar mig av en juldeckare.

Den bygger på Agatha Christies otäckaste och mörkaste roman och skaparna är i det avseendet förlagan trogen. I början tycker jag att det fläskas på väl mycket med undergångsstämningarna men ganska snart kommer handlingen ikapp och resten blir hur bra som helst.

Bland skådespelarna finns både gamla trotjänare som Miranda Richardson och Charles Dance (elaka pappa Lannister i Game of Thrones) och nyare förmågor, som Aidan Turner (snyggingen i Poldark). Med något undantag gör skådespelarna ett fantastiskt jobb och allra bäst är Maeve Darmody, som jag inser att jag sett alldeles för lite av. Lägg därtill snyggt foto i 30-talsmiljöer och bilden är komplett.

Och så var de bara en… ligger ute på tv4 play till mitten av januari ungefär.

Originaltitel: And Then There Were None
Ursprungsland: USA/Storbritannien
Produktionsår: 2015