Det måste bli en säsong till!

Då och då snubblar man över TV-serier som är sådär extra minnesvärda. Det kan vara handlingen, men lika ofta karaktärer som man fäster sig vid eller en miljö som de utspelar sig i.

Inte sällan kommer dessa TV-serier från Storbritannien eller Danmark. Där kan de göra TV.

Jag vill ge några exempel från mitt eget minne – då är det de som först dyker upp till ytan på ”hårddisken”. Utan inbördes ordning!

Herrskap och tjänstefolk – från 1970-talet, om över- och underklass i London i början av 1900-talet. Mest bestående karaktär: Husan Rose, spelad av Jean Marsh, som också skrev serien.

Matador – dansk serie inspelad på sent 1970-tidigt 1980-tal, utspelar sig från 1929 till 1947. Många starka karaktärer som inte behåller sin ”typ” serien igenom, utan förändras av händelser de möter. Skickligt! Titta särskilt på figurerna Mads Skjaern och Maude Varnaes! I denna serie lade jag först märke till Ghita Nörby i en stark kvinnoroll.

Arvingarna – även denna brittisk från 1970-talet. Ett engelsk åkeriföretag som ärvs av några bröder, deras dominanta mamma är en person man minns! Stående replik: Would you like a drink?

Familjen Ashton – brittisk 1970-tal återigen, och vad vore TV-serierna utan andra världskriget? Denna serie påminner lite om Matador ovan, eftersom en del av de olika personerna tvingas ta tag i situationer som uppstår och visar upp nya sidor. Stående replik: I’ll put the kettle on!

Mordkommissionen – dansk kriminalserie från senaste sekelskiftet. Utspelar sig i ”nutid” och känns mycket modern både i handling och rollbesättning, många starka kvinnor. Vissa knepiga gåtor löses mer på intuition än fakta.

Morden i Midsumer – brittisk serie, även den från senaste sekelskiftet men betydligt mer jovialisk än Mordkommissionen. En riktig långkörare som utspelas i ett England där tiden tycks stå stilla. Morden inträffar bland rävjakter, konstutställningar, lantliga marknader och basarer och miljön är små byar med hus invävda i klematis och murgröna. Fler och fler mord/avsnitt och mycket fantasifullt genomförda!

Badhotellet – den senaste i raden danska serier i ”mys-pys”-genren. Den sändes första gången i Sverige under våren 2014 och utspelar sig under några somrar i mellankrigstiden. Lite av herrskap och tjänstefolk, men även Matador. Här är det Fie man fäster sig mest vid, men det finns fler starka porträtt av både kvinnor och män. Detta var den senaste TV-serien som fick mig att spontant utbrista i rubriken ovan, så fort eftertexterna började rulla då sista avsnittet gick i veckan. Och si! Det blir en säsong som kommer 2018! Hurra!

Här kan man hålla på länge. Fyll gärna på i kommentarsfältet med tips om dina favoriter! Rätt som det är finns de på Netflix eller någon annan modern kanal för nostalgitittande.

 

 

Hett i hyllan #8: Vådan av att vara Skrake av Kjell Westö

Det är torsdag och Bokföring enligt Monika lägger upp veckans Hett i hyllan, böcker som stått olästa i hyllan i evinnerliga tider och som förtjänar att uppmärksammas. Här är mitt bidrag.

Bilden är lånad från Adlibris

Jag fick Kjell Westös roman Vådan av att vara Skrake av min mamma när jag sa att jag ville läsa mer finländsk och finlandssvensk litteratur. Enligt baksidestexten är boken en släktkrönika (yummie) som sträcker sig från inbördeskrigets Österbotten till nutidens Helsingborg (1900-talshistoria, ännu mer yummie).

Jag har läst en bok av Westö, Hägring 38 som jag tyckte väldigt mycket om. Egentligen borde jag ha kastat mig över Vådan av att vara Skrake. Det som fått mig att avvakta är att boken är andra delen i serie böcker om Helsingfors. Samma släkt lär dyka upp i alla böckerna om jag förstått saken rätt. Böckerna är visserligen fristående men jag vill ändå börja med den inledande boken Drakarna över Helsingfors. Den har jag inte och jag har ännu inte kommit iväg till biblioteket. Jag borde ta tag i det nu, för jag har nyligen köpt tredje boken i serien, Där vi en gång gått.

Susan Abulhawa: Morgon i Jenin

Bilden är lånad från Bokus

Det här är ett recensionsexemplar från Norstedts.

Jag var beredd att bli förälskad i Susan Abulhawas debutroman Morgon i Jenin. Släktkrönikor kan vara fantastiska. Den här handlar dessutom om en högaktuell konflikt som jag vet alldeles för lite om. Det är inte så konstigt att jag var nyfiken på boken.

Men tyvärr, ingen förälskelse den här gången. Abulhawas försök att skildra hela den palestinska tragedin genom en familj är spretig, ofokuserad och emellanåt tillrättalagt osannolik. Hon borde valt ut, skalat av och kokat ner. Hon borde tänkt över intrigen.

Och hon borde ha skrivit om och skrivit om. Hon har språket i sig, då och då glimtar texten till. Men bara ibland. Jag förstår att Abulhawa är förbannad, att hon vill berätta en tragisk och upprörande historia. Men hon tar i för mycket, hon tenderar att slå över i sentimentalitet och övertydlighet. Jag föredrar ett återhållsamt språk.

Samtidigt finns det något sympatiskt i framställningen. Ja, Abulhawa är förbannad och upprörd, men hon är inte blind. Hon förstår vidden av Förintelsen och vad den gjorde med överlevarna. Hon inser de europeiska judarnas tragedi och dess konsekvenser för palestinierna. Och hon tror väl egentligen på försoning, på något sätt.

Men framför allt vill hon att världen ska lyssna och därför skrev hon en roman. Och ämnet är som sagt högaktuellt. I en konflikt av den här typen är det viktigt att försöka förstå vad som driver människor. Jag är ganska nyfiken på Abulhawas andra bok Det blå mellan himmel och hav.

Tack Norstedts för recensionsexemplaret!

Betyg: 2

Originaltitel: Mornings in Jenin
Översättning: Niclas Nilsson
Förlag: Norstedts
Utgiven: september 2011
ISBN: 9789113035666
Sidantal: 383

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Peter Robinson: En bit av mitt hjärta

Nej, jag är ingen stor deckarfantast. Om det skall vara idé att läsa dem med behållning, så vill jag inte att de skall vara alltför blodiga, utan tyngdpunkten skall ligga på mysteriet och upplösningen.

Den här boken är en sådan, som utspelar sig på flera plan och i olika tider, 1969 och 2005. Ett mord sker, som visar sig ha förgreningar bakåt i tiden och faktiskt ha samband med ett annat mord som hände då. Skickligt och spännande berättat.

Man får en inblick i båda poliskårerna (som arbetade med fallen då och nu) och lär känna offren och miljön, som är den engelska landsbygden. Vad kan bli fel, liksom..?

Betyg: 3

Originaltitel: Piece of my heart
Översättning: Jan Malmsjö
Förlag: Månpocket
Utgiven: 2007
ISBN: 9789137148366
Sidantal: 438

Boken är slut i tryckt form på nätbokhandlarna, men finns som ljudbok eller e-bok.

 

Stora bokrean 2017

Adlibris och Bokus har släppt förhandsbokningen på årets upplaga av Stora Bokrean. Jag har hittat ett gäng godbitar.

Jag har följt Jayne Anne Phillips författarskap sedan debuten Svarta biljetter för en miljon år sedan och även om jag inte gillar allt hon skrivit så har hon en speciell plats i mitt hjärta. Jag vill ha Historien om Quiet Dell i min bokhylla.

Bilderna är lånade från Adlibris och Bokus.

En av mina bokliga löften i år är att jag ska läsa mer fantasy och sci-fi. En av de böcker jag riktat in mig på är Brandon Sandersons Mistborn: Sista riket. Den finns på bokrean så den ska jag köpa. Jag ska också ha Karen Baos Uppstigandet, som handlar om en flicka på månen. Däremot avstår jag från Ann Aguirres postapokalyptiska zombieskildring Enklav eftersom den också finns på pocket (dock inte på rea). Jag föredrar skönlitteratur i pocket, tar mindre plats.

Jag tycker att reautbudet av fackböcker är tunt, men det beror nog på att mitt intresse för Tredje riket och andra världskriget har svalnat. Men en och annan bok har jag hittat. Karin Tegenborg Falkdalens biografi Vasadrottningen:  en biografi över Katarina Stenbock 1535-1621 är en mer än utmärkt skildring av Gustav Vasas tredje hustru. Boken är tunn men matig och sätter in Katarina och hennes släkt i det historiska sammanhanget. Den ska jag ha.

Bilderna är lånade från Adlibris och Bokus.

Också Maja Hagermans biografi Käraste Herman : rasbiologen Herman Lundborgs gåta ska få komma hem till mig. Rasbiologin är en riktigt svart fläck i Sveriges historia och jag vill veta mer mer mer.

Och så blir det spioner och underrättelseverksamhet. Jag har nyligen läst ett par spionskildringar av Ben MacIntyre och gillat skarpt. Jag kommer köpa hans bok En spion bland vänner: Kim Philby – dubbelagent, förrädare och gåta, den brittiske aristokraten som spionerade för Sovjetunionen. Läsarrecensenter varnar för dålig översättning, men jag vill veta mer om Philby och chansar.

Jag köper också Kodknäckarnas hemliga liv i Bletchley Park av Sinclay McKay. För några år sedan såg jag filmen Enigma (den med Kate Winslet) och sen dess har jag varit nyfiken på sanningen bakom dikten.

Tv-serien Rebellion

Miniserien Rebellion från irländska RTE utspelar sig några dagar runt påsken 1916 i Dublin. Dublin är märkt av första världskriget men också av det brittiska styret. Klasskillnaderna är stora och fattigdomen enorm.  Trots det är de flesta Dublinbor trogna den brittiska kungen och kronan.

Men påsken 1916 förändras detta. Då gör några hundratal rebeller uppror. De griper till vapen och håller ut tills den brittiska armén återtar makten och kontrollen över staden. De flesta invånarna är till en början emot rebellerna. Men när den brittiska överheten använder ett hänsynslöst brutalt övervåld och flera rebeller får dödsstraff börjar opinionen vända

Serien håller hög klass med bra skådespelare. Den visar upp splittringen mellan katoliker och protestanter och mellan underklass och överklass och män och kvinnors skilda förutsättningar. Den visar äktenskapets villkor hos fattig och hos rik. De brittiska och irländska örikena kan verkligen skildra sin historia med must och trovärdighet, med bra skådespeleri i minsta biroll och utan att falla i den amerikanska publikfrierifällan.

Jag måste erkänna att mina kunskaper om Påskupproret var mycket vaga, höjda i glömskans dunkla vrår och för mig innebar serien ett nyväckt intresse för Irland historia och väg mot självständighet.

Betyg: 4 stjärnor

Originaltitel: Rebellion
Ursprungsland: Irland
Säsong: 1
Premiärår: 2016
Längd: 5 avsnitt à 52 minuter

Stina Stoor: Bli som folk

Stina Stoor: Bli som folk

Stina Stoor debuterade år 2015 med den här novellsamlingen. Nu har den även kommit i pocket. Jag fick den, till min stora glädje, av Norstedts förlag vid bokmässan i höstas för att skriva om den.

Jag hade äran att träffa Stina Stoor vid ett författarbesök på det bibliotek där jag jobbar. Det var hösten 2015 när hon var ”brännhet” – kunde man tro… veckan därpå var hon med i Babel och alla kultursidor och soffor man kan tänka sig, till Skövde kom alldeles för få för att möta henne.

Jag tyckte att det var för få, eftersom hon har en mycket speciell historia att berätta, och hon gör det väl. Dessa nio noveller är en fantasifull och fiktiv återgivning av hennes eget liv och uppväxt, livsöden hon har sett omkring sig och miljöbeskrivningar från hennes egen bakgård. ”Folk” har sina förutbestämda roller men beter sig ändå helt eget, och se, det går ju också bra! Boken beskriver detaljerat och klart, men mycket ömsint, hur de olika personerna tänker och fungerar i sina sammanhang. Man får större förståelse för det udda och ”eljest”. Ibland skriver hon på norrländskt vis, speciella uttryck och halva meningar, så man hör hennes röst genom texten, vilket förstärker läsupplevelsen.

Jag är väldigt återhållsam med betyg, men här blir det 5 (högsta!)

Förlag: Norstedts
Utgiven: september 2016
ISBN: 9789113074245
Sidantal: 212

Boken finns på Adlibris och Bokus.

The Crown

Jag vet inte varför jag är så förtjust i det brittiska. I landet England.  Tv-serier, författare, musik, hus, trädgårdar. Allt är bara så bäst! Kanske dock inte maten… även om fish and chips har sin charm.

Jag tror att det beror på det fulsnygga. Det kantstötta och magnifika sida vid sida.

Och det faktum att Storbritannien är vår tids romerska imperium. Snart har de styrt världen i 1 000 år. Mången tycks tro att det är USA- men de är grällt spel för gallerierna. Det är Storbritannien som håller i marionettsnörena.

Det är troligen den brittiska kungliga traditionen. Förmågan att hålla vid och kvar. Att vara kronan trogen.

Och anglofil som jag är föll jag pladask för serien The Crown, som handlar om drottning Elisabeth åren 1947- 55. Om hennes första år som ung drottning med en surmulen machostukad playboyprins Philip bakom sig. Nedanför sig.

Det är en otroligt snyggt berättad historia- om spelet bakom och framför kulisserna i brittisk toppolitik åren efter andra världskriget. Fakta blandas med fiktion och så lite skvaller på det. Vi följer syskonrivaliteten mellan Elisabeth och Margaret. Om valet mellan plikt och lust. Och vilka som väljs bort. Vinnare och förlorare.

Duktiga skådespelar ner i minsta biroll, som vanligt när det gäller brittiska serier. Som en argsint Winston Churchill på väg utför, spelad av John Lithgow.

Snygga interiörer, fantastiska kläder. Och en historia om maktspel, klasskillnader, rasism, kärlek och hat. Och att gå från flicka till världens mäktigaste kvinna på några veckor – bara för att Elisabeth råkade födas in i en familj med ett tungt historiskt arv.

Så om du har möjlighet: se denna första säsongen på Netflix. Fler säsonger planeras. Har du inte tillgång till Netflix kan du bombardera SVT med krav om att köpa in denna brittiska tv-juvel.

Betyg: 4,5 stjärnor

Originaltitel: The Crown
Ursprungsland: USA, Storbritannien
Säsong: 1
Produktionsår: 2016
Längd: 10 avsnitt à 54–61 minuter

Philipp Meyer: Sonen

Ibland blir man bara JÄTTE-besviken på böcker. Eller också hade man helt fel förväntningar.

Den här boken, som jag fick som recensionsexemplar vid Bokmässan i Göteborg i höstas, har höjts till skyarna av kritikerna. På omslaget citeras flera, till exempel ”lyckliga ni som har denna kvar att läsa”, ”den bästa internationella roman jag läst i höst”, ”en bok som förtjänar att kallas ett mästerverk”, ”håller mig kvar kapitel efter kapitel”…

Jag hade svårt att läsa ut denna tegelsten till pocket. Det som utlovades vara en episk berättelse om en texasfamilj från 1830-talet till nutid visade sig vara ett evigt saggande om blodiga strider och orättvis rasism. Vita mot indianer mot mexikaner, pilar eller kulor som regnar över barn och gamla, bostäder som bränns, boskap som stjäls… Flera olika berättarperspektiv från olika tider och platser gör i alla fall mig helt snurrig och får mig att tappa tråden. Jag brukar inte ha svårt för sådant utan tvärtom tycka att det är roligt med omväxlingen när inte allt sker som på räls. Jag brukar också gilla riktigt präktiga släktkrönikor.

Alldeles i slutet dyker det dessutom upp ytterligare en släkting som berättar. Undrar om det är han som är titelfiguren, ”sonen” själv? Det är oklart.

Nej, tyvärr, jag tyckte inte alls om den här boken, även om det faktiskt skulle kunna vara en sann berättelse. Att den över huvud taget får något betyg beror på att den är välskriven och tyder på att författaren har gjort en grundlig research.

Betyg: 1 stjärna

Originaltitel: The Son
Översättning: Niclas Nilsson
Förlag: Norstedts
Utgiven: juli 2014
ISBN: 9789113056470
Sidantal: 581 s.

Boken finns på Adlibris och Bokus.

 

Stranger Things

Stranger Things är serien för dig som precis som jag minns 80-talet! Serien kryllar av saker, musik och mode från detta märkliga årtionde. Det är BMX-cyklar, Star Wars-grejer och syntmusik, alldeles för stora frisyrer och pastellfärger. Den blinkar till filmer som ET och Stand by Me. Det doftar Stephen King och Steven Spielberg när de var som bäst.

Stranger Things tar barnens parti mot en knepig vuxenvärld som inte riktigt orkar vara närvarande. Utan pekpinnar men med seende barnaögon.

Berättelsens huvudpersoner är fyra pojkar mobbade av skolans värstinggäng. Detta utspelar sig i en tid innan nörden blev het och ikoniserad. Pojkarna älskar spel och lever sig in i rollspel och fantasy istället för den lilla trötta småstaden som de växer upp i.. En stad där det aldrig händer något… förrän en av pojkarna, Will försvinner mystiskt på sin väg hem.

Med försvinnandet vänds allting upp och ner och de mest obegripliga saker börja hända. Och allt sker i skuggan av ett stort huskomplex i skogen drivet av ett statligt projekt, bakom stängsel och vakter. En liten flicka rymmer från huset och blir pojkarnas guide in i den övernaturliga värld där krafter de låtsats ha i sina drömlekar blir verklighet. En verklighet där en obeskrivlig fasa vinner mark.

Stranger Things är en härlig serie att sjunka in i under mörka vinterhelger. Ett serie med glimten i ögat och enorma härliga och proffsiga barnskådespelare. Och så den svärtade 80-talsnostalgin på det.

Se den om du minns ditt 80-tal. Eller om du önskat att du hade fått vara med.

Jag ger serien 5 stjärnor!

Originaltitel: Stranger Things
Ursprungsland: USA
Säsong: 1
Produktionsår: 2016
Längd: 8 avsnitt à 42-55 minuter