Sigrid Combüchen: Sidonie & Natalie

Bilden är lånad från Norstedts

Jag trodde allt att jag skulle älska Sigrid Combüchens roman Sidonie & Nathalie: Från Limham till Lofoten. En berättelse om två kvinnor som kommer till Sverige på flykt undan andra världskriget kändes helt för mig. Och jag föll ju fullständigt för Combüchens förra roman, Spill. Den var rakt på sak och bistert rolig och ironisk. Jag väntade väl mig något liknande, fast om flyktingar.

Men Sidonie & Nathalie är helt annorlunda. Språket är vackert men ungefär så långt från rakt på sak man kan komma. Ofta undrar jag vad författaren egentligen menar. Väldigt ofta. Jag är som sagt en snabbläsare och det här är en bok som ska läsas långsamt och helst två gånger. Eller tre. Jag har inte det tålamodet. Jag läser snabbt som vanligt och missar förmodligen massa detaljer som skulle gett mig viktiga ledtrådar till de bägge huvudpersonerna, vilka de var, hur de tänkte, hur deras liv såg ut innan de blev flyktingar. Fastän jag hänger dem hasorna under 318 sidor får jag aldrig något riktigt grepp om dem. Det både irriterar mig och gör mig nyfiken och den nyfikenheten är förmodligen det som kommer få mig att läsa om boken igen. För att hitta det jag missade förra gången.

För jag tror att det här är en bok som är väl värd att läsa om. Den har djup och tyngd och trovärdighet. Det syns inte minns i intrigen, eller snarare frånvaron av intrig. Handlingen är som livet är mest, den irrar sig fram över sidorna, spretig, motsägelsefull, undanglidande, oförutsägbar. Hur oförutsägbar visar sig på de allra sista sidorna.

Betyg: 3,5 stjärnor

Förlag: Norstedts
Utgiven: november 2018
ISBN: 9789113085180
Sidantal: 318

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Anna Jörgensdotter: Solidärer

Bilden är lånad från Bonnier Pocket

Jag föredrar ju böcker som är skrivna på en tydlig prosa och där jag inte behöver grunna hela tiden på vad sjutton det är som händer. Men det finns ju undantag. Anna Jörgensdotters roman Solidärer utspelas i Sverige och Spanien under Spanska inbördeskriget 1936 – 1939. Jag gillar historia och har väl någon koll på skeendet men det hjälper ju inte här. Jörgensdotter är inte den som överanstränger sig inte för att orientera läsaren i tiden och rummet om en säger så. Ofta känner jag mig rejält desorienterad och undrar desperat När? Var? Hur? Dessutom är jag en snabbläsare som vill storma fram över sidorna och det här är inte en snabbläst bok.

Ändå tycker jag att boken är så vansinnigt bra. Skildringen av de där unga människorna, både de som slogs i Spanien mot fascisterna och de som var kvar i Sverige är helt i en klass för sig. De kommer så nära, är så levande men samtidigt så avlägsna, människor som är sedan länge döda, spöken ur det förflutna. Det finns något direkt magiskt i Jörgensdotter språk. Hon har ett sätt att förmedla tragedin i Spanska inbördeskriget men också den där livsgnistan som får människor att fortsätta som verkligen griper tag i mig.

Det är på så många sätt fantastiskt, om än förvirrande. Jag ger 4,5 stjärnor i betyg. Den där halvan som saknas för full pott är för desorienteringen i tiden och rummet.

Betyg: 4,5 stjärnor

Förlag: Bonnier Pocket
Utgiven: juli 2018
ISBN: 9789174297065
Sidantal: 376

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Stephen King: Outsidern

Bilden är lånad från Bonnier Pocket

Ännu en bok av Stepen King, denna gång romanen Outsidern. En tegelsten, drygt 600 sidor. En liten pojke hittas mördad, en man arresteras. Till en början varvar King det traditionella berättandet med utskrifter av vittnesutsagor, polisrapporter och liknande. Det är ett uppiggande grepp som jag brukar gilla och Outsidern är inget undantag. Men trots det var jag till en början lite undrande och besviken. Jag var sugen på en rejäl dos övernaturligheter a la Stephen King men tycktes ha hamnat i en vanlig polisroman. King har ju skrivit ett par mer traditionella deckare (Mr. Mercedes och Den som finner) och gjort det mycket bra. King har en alldeles särskild talang för att beskriva riktigt vrickade människor man aldrig aldrig aldrig vill träffa. Och Outsidern verkade vara i samma stil, välskriven och läskig – men jag kände mig ändå snuvad på konfekten. Jag saknade övernaturligheterna.

Men jag hade inte behövt oroa mig, övernaturligheterna de dök upp efter ett tag.

I övrigt är det här en väldigt typisk Stephen King. Vass blick för människor och ännu vassare blick för otäckheter. Skrivet på det där slagfärdiga språket som skapar rysningar av välbehag. Men lite för lång. King har skrivit en och annan bok som kunde ha kortats ner lite. Outsidern är en av dem.

En tv-serie baserad på boken har premiär på HBO i början av 2020. Jag har hyfsat höga förhoppningar på den. Visserligen har jag sett en lång rad rätt kassa King-filmatiseringar. Men HBO har levererat några högklassiga tv-serier, som Deadwood och Boardwalk Empire. Jag hoppas att Outsidern blir ännu en lysande stjärna bland HBO:s produktioner.

Betyg: 4 stjärnor

Originaltitel: The Outsider
Översättning: John-Henri Holmberg
Förlag: Bonnier Pocket
Utgiven: mars 2019
ISBN: 9789174297478
Sidantal: 632

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Stephen King: Strax efter solnedgången

Ibland blir det bara så rätt!

Jag drar mig alltid för att läsa noveller. Precis när en kommit in i berättelsen och lärt känna människorna bättre tar den slut och nästa tar vid. Ny berättelse, nya människor och jag som bara blir förvirrad och känner saknad.

Men Stephen Kings novellsamling Strax efter solnedgången är värt allt det där. Den inleder starkt med Willa, en berättelse om några människor som varit med om en allvarlig tågolycka och väntar på en hjälp som aldrig kommer. Och så fortsätter det så, novell efter novell. Nya bekantskaper, nya berättelser, nya universum att spinna vidare på och fantisera kring. Examenseftermiddag hade kunnat utgöra inledning till en hel bokserie. Träningscykel ger det här med motion och god hälsa helt nya dimensioner. Det är underbart.

Inte allt förstås. Även solen har sina fläckar. Det finns någon novell som jag inte begriper alls och någon som inte är fullt lika underbar som resten. Men det mesta är fantastiskt typiskt King: inkännande, träffande, spännande, läskigt och – oväntat många gånger – lyckligt. Strax efter solnedgången är verkligen en läsupplevelse.

Betyg: 4,5 stjärnor

Originaltitel: Just after Sunset
Översättning: Anders Bellis
Förlag: Bra Böcker
Utgiven: 2011
ISBN: 9789170029707
Sidantal: 431

Boken är slut i den ordinarie handeln. Det är vänner och bekanta, bibliotek och second hand som gäller.

Philip Pullman: Guldkompassen – His dark materials

Pocketutgåvan av Philip Pullmans roman Guldkompassen
Bilden är lånad från Natur & Kultur

Jag har funderat på att läsa Philip Pullmans fantasyroman Guldkompassen i några är nu. Det som fick mig att äntligen göra slag i saken var tv-serien His Dark Materials som nyligen hade premiär på HBO Nordic. Jag har inget emot att se filmatiseringar av böcker jag har läst men jag har en hel del emot att läsa böcker jag redan sett filmatiserade. Just när det gäller böcker vill jag inte veta vad som händer i förväg.

Och det är mycket som händer i Guldkompassen. Boken börjar i Oxford där Lyra växt upp tillsammans med ett gäng akademiker. Men det är inte det Oxford vi känner igen från brittiska deckare typ Unge kommissarie Morse. Lyra lever i en parallell värld som har en del likheter med vår men där mycket är väldigt annorlunda. Moskva heter Moskovia, i det kalla Norden finns flerhundraåriga häxor och på Svalbard härskar bepansrade björnar. Lyra själv är ett förvildat barn som härjar på Oxfords gator och tak, lyckligt ovetande om vad ödet har i beredskap.

Det visar sig att ödet har en hel del i beredskap. Boken börjar ganska stillsamt men när väl äventyret sätter fart tar det fart på allvar. Det betyder halsbrytande mycket action och en hel del otäckheter. Otäckheterna kan vara i mesta laget för en del väldigt unga läsare, till och med jag hajade till inför vissa scener. Det finns en mörk grundton i boken som är svår att skaka av sig. Och Pullman har talang för att förmedla mörker, han är en skicklig skribent.

Det jag saknar i boken är lite andrum då och då för karaktärsbygge. Lyra och de viktiga människorna – eller varelserna, för åtminstone en av dem är en björn – är alldeles för vaga i kanterna. Jag hade velat lära känna dem bättre. Nu är de lite för ytligt beskrivna för att jag riktigt ska bry mig om dem.

Men på det stora hela blir jag riktigt förtjust i Guldkompassen. Det är ju ingen tvekan om att jag kommer läsa nästa bok i trilogin Den mörka materian. Och jag är verkligen sugen på tv-serien.

Betyg: 4 stjärnor

Originaltitel: Northern Lights/The Golden Compass
Översättning: Olle Sahlin
Förlag: Natur & Kultur Allmänlitteratur
Utgiven: november 2019
ISBN: 9789127166363
Sidantal: 436

Boken finns på Adlibris och Bokus.

M. R. Carey: Pojken på bron

Framsidan på M R Careys roman Pojken på bron

En av de bästa sci-fi-romaner jag läst är zombieromanen Flickan med gåvorna av M. R. Carey. Pojken på bron är nästan lika bra. Boken är en prequel som utspelas 10 år efter zombiekalypsen. Återigen kretsar handlingen kring ett utsatt barn, ett annorlunda barn. Denna gång är det en överintelligent pojke med någon form av autismspektrumdiagnos. Han och ett gäng vuxna ger sig ut på en livsfarlig expedition på jakt efter ett motgift mot zombiesjukan.

Pojken på bron är välskriven, spännande och sorglig. Inte riktigt lika spännande som Flickan med gåvorna, intrigen känns inte lika sammanhållen. Och det är något med de där halvzombieungarna som jag inte gillar. Men på det stora hela är det här en mycket bra bok, en sci-fi-roman utöver det vanliga.

Betyg: 4 stjärnor

Originaltitel: The Boy on the Bridge
Översättning: Johanna Svartström
Förlag: Ordfront Förlag
Utgiven: oktober 2017
ISBN: 9789170379864
Sidantal: 394

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Stephen King: De öde landen & Magiker och glas

Framsidan på storpocketutgåvan av Stephen Kings roman De öde landen; bilden föreställer ett tåg
Bilderna är lånade från Albert Bonniers Förlag

Bok tre och fyra i Stephen Kings jättefantasyepos Det mörka tornet avklarade. I De öde landen möter Roland och hans följeslagare en ondskefull björn, massa ondskefulla människor och ett ondskefullt tåg (det ska till Stephen King att få ett ondskefullt tåg att framstå som nåt som skulle kunna hända). Det finns sånt jag inte riktigt förstår och sånt som är fullständigt obegripligt men det bekymrar mig inte särskilt. De öde landen är spännande och medryckande, en mörk saga där ljusglimtarna framför allt består av följeslagarnas vänskap. Jag ger fyra och en halv stjärna i betyg.

Framsidan på storpocketutgåvan av Stephen Kings roman Magiker och glas; bilden föreställer en glaskula svävande ovanför en kullerstensgata

Uppföljaren Magiker och glas inleder mer än bra med skildringen av vad som händer med det vansinniga tåget. Men sen gör boken en rejäl dipp. Den övergår till en berättelse i berättelsen om några avgörande händelser i Rolands ungdom. Kanske hade jag gillat storyn bättre om författaren varit någon annan än Stephen King men det här är Stephen King. Då vill jag ha höga doser av spänning och mörker och känsla och framför allt vill jag ha fantasi. Men skildringen av Rolands stora ungdomsäventyr och hans första kärlek är anmärkningsvärt blek . Visst, det händer att spänningen stiger och det finns en del fantasifulla inslag men inte tillräckligt ofta och inte tillräckligt mycket. Jag ger Magiker och glas 2,5 stjärna i betyg. Hade det inte varit för inledningen om tåget hade kanske betyget sjunkit ytterligare.

Betyg: 4,5 stjärnor

Originaltitel: The Waste Lands
Svensk titel: De öde landen
Översättning: John-Henri Holmberg
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgiven: januari 2017
ISBN: 9789100170868
Sidantal: 512

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Betyg: 2,5 stjärnor

Originaltitel: Wizard and Glass
Svensk titel: Magiker och glas
Översättning: John-Henri Holmberg
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgiven: januari 2017
ISBN: 9789100170875
Sidantal: 729

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Sofia Åkerman & Thérèse Eriksson: Slutstation rättspsyk

Det talades en del om dem för några år sen. Flickorna och kvinnorna som tvångsvårdades på rättspsyk. Inte för att de dömts för något brott utan för att de mådde så dåligt att den vanliga psykiatrin inte visste vad den skulle göra av dem. Om dem har Sofia Åkerman och Thérèse Eriksson skrivit boken Slutstation rättspsyk: Om tvångsvårdade kvinnor som inte dömts för brott.

Det var flickor och kvinnor med självskadebeteende och ätstörningar. Allmänpsykiatrin visste alltså inte vad de skulle göra med dem. I stället skickades de bland annat på rättspsykiatrin i Sundsvall, på obestämd tid. Någon egentlig vård bedrevs inte. Eller snarare sagt, vården gick ut på att avskräcka patienterna från självdestruktivt beteende. Straffen var bältningar, isoleringar, tvångshandskar.

Japp, ni hörde rätt. Flickor och kvinnor med självskadebeteende och ätstörningar skulle straffas när de visade att de mådde dåligt, helt emot alla regler och förordningar. En hade ju velat tro att sådana här saker tillhörde historien. Dessvärre skedde detta i Sverige på 2000-talet.

Slutstation rättspsyk är en välskriven och mycket upprörande skildring av vanvård och övergrepp. Tack till Sofia Åkerman och Thérèse Eriksson som slogs för de här flickorna och kvinnorna, som lyfte fram frågan i ljuset och kämpade för att missförhållandena skulle upphöra.

Betyg: 5 stjärnor

Förlag: Pocketförlaget
Utgiven: 2012
ISBN 9789186969745
Sidantal: 285

Pocketupplagan som jag har läst är slut i den ordinarie handeln. Det är bibliotek och second hand som gäller. Men e-boken finns på Adlibris och Bokus.

Lisa Förare: Varken

Framsidan på Lisa Förares roman Varken, bild på en bevingad insekt mot svart bakgrund samt författarnamn och titel
Bilden är lånad från Louise Bäckelin Förlag

Lisa Förares roman Varken utspelas i södra Stockholm. Sara, vars syster Gabriella försvann ett par år tidigare, kan ta sig in i människors tankar. När hon blir erbjuden ett arbete av det mystiska Probonum i utbyte mot info om Gabriella hakar hon på. Samtidigt försvinner tre flickor.

En kan väl säga att det här var en tudelad fantasyupplevelse. Lisa Förare har ett språk som borde få vilken förläggare som helst att gråta av tacksamhet, inget snack om den saken. Men jag tycker berättelsen är väl ofokuserad. Lite mer stringens i intrigen hade inte skadat. Och jag är inte riktigt överens med världsbygget. Tanken på ett förorts-Stockholm full med övernaturliga väsen fascinerar naturligtvis och Förares övernaturligheter har klass. Favoriten är nog de fotbollstokiga nornorna, men jag gillar dem allihop. Och jag älskar hur Förare anpassar språket efter vilka av väsendena som för ordet.

Men resten är för vagt. Jag får ingen rätsida på Saras nya arbetsgivare Probonum och utbildningen Sara genomgår verkar inte ha något som helst att göra med det hon faktiskt ska utföra. Och det irriterar. Och det mystiska Varken, världen bortom vår, är gräsligt suddig i konturerna. Överhuvudtaget innehåller berättelsen för många frågetecken för att jag riktigt ska kunna ta till mig den.

Men som sagt, språket är fantastiskt och nornorna och de andra övernaturligheterna fascinerar. Och kanske rätar frågetecknen ut sig i kommande böcker. Varken är första delen i en trilogi. Jag ger en trea i betyg och hoppas att nästa bok kommer snart.

Betyg: 3 stjärnor

Förlag: Louise Bäckelin Förlag
Utgiven: augusti 2019
ISBN 9789177990864
Sidantal: 462

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Ninni Schulman: Vår egen lilla hemlighet

Bilden är lånad från Månpocket

Vår egen lilla hemlighet är en väldigt schulmansk Schulman. En lagom dos bruksort på dekis, poliser som kämpar för att utföra ett bra arbete samtidigt som det mullrar på hemmafronten, en journalist som alltid måste leverera trots minskande resurser. Och så själva mysteriet. Den här gången handlar det om en socialsekreterare som försvunnit och det mesta tyder ju på att hon inte kommer hittas levande.

Just deckarintrigen borde ha skruvats till ett par varv men det är inte främst på grund av deckargåtorna jag läser Schulman. Det som får hennes böcker att höja sig över mängden är de ypperliga miljö- och människoskildringarna, känslan för de utsatta och bortglömda, den stora realismen. Så även denna gång.

Också My här på Kulturnästet har läst boken. Hennes recension hittar du här.

Betyg: 3,5 stjärnor

Förlag: Månpocket
Utgiven: maj 2016
ISBN 9789175035437
Sidantal: 377

Boken finns på Adlibris och Bokus.