Veronica Roth: Divergent & Insurgent

Boken är lånad från Adlibris

Jag har äntligen läst Veronica Roths Divergent och Insurgent. Mina känslor är lite blandade. Jag fascineras av sci-fi och dystopier och Roths värld satte fart på min fantasi. Böckerna utspelas i ett framtida Chicago och medan jag läste kollade jag upp staden på Google Maps, googlade landmärkena som beskrivs och försökte föreställa mig hur det skulle kunna se ut. Jag älskade det.

Och jag tycker det är härligt med en ung tuff tjej som tar initiativ som huvudperson. Visserligen faller Tris i gråt stup i kvarten, men med tanke på vad hon går igenom är det inte konstigt.

Bilden är lånad av Adlibris

För det är mycket Tris får gå igenom. Divergent och Allegiant är späckade med action, spänning och en del hemskheter, särskilt den andra boken. Jag gillar spänning men tycker att Roth glömmer människorna. Många av dem får inte liv, de är mest namn. Roth är en betydligt bättre författare än Pierce Brown men i grunden har de samma problem.

Jag önskar också att Roth tänkt igenom sin värld bättre. Det finns så många lösa trådar. Jag fattar inte varför människorna nöjer sig med att för alltid stanna i den falang som de valde när de var 16. Hur många av oss är nöjda med de val vi gjorde när vi var tonåringar? Jag undrar också hur staden försörjs med resurser. Det verkar ju inte som om det pågår någon handel med yttervärlden, så var kommer datorerna ifrån? Och vad är grejen med de där tågen?

Jag vill veta mer om världen Tris och de andra lever i, hur det funkar. Jag vill veta vad som finns utanför stängslet. Oh boy, jag vill veta vad som finns utanför stängslet.

Svaret på den sista frågan ges tydligen i trilogins avslutande bok Allegiant. Den kommer i pocket i vår. Jag kommer läsa den.

Betyg: 3,5 stjärnor

Originaltitel: Divergent
Översättning: Katarina Falk
Förlag: Modernista
Utgiven: augusti 2013
ISBN: 9789174993066
Sidantal: 363

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Betyg: 3 stjärnor

Originaltitel: Insurgent
Översättning: Katarina Falk
Förlag: Modernista
Utgiven: juni 2014
ISBN: 9789174993813
Sidantal: 382

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Hett i hyllan #7: Underströmmar av Joanne Harris

Det är torsdag och Bokföring enligt Monika lägger upp veckans Hett i hyllan, böcker som stått olästa i hyllan i evinnerliga tider och som förtjänar att uppmärksammas. Här är mitt bidrag.

Joanne Harris roman Underströmmar köpte jag på second hand för en halv evighet sedan. Enligt baksidestexten handlar den om Mado som återvänder till hem till byn på ön Les Salants. Byn är på fallrepet – till skillnad från sin mer välmående granne – och Mado beslutar sig för en räddningsaktion. Men medan hon skrider till verket vaknar minnena av förflutna tragedier och begravda hemligheter till liv.

Joanne Harris tillhör de där författarna som har en särskild plats i mitt hjärta. Jag tror jag läst en bok av henne som var sådär, resten har jag älskat. Dessutom tycker jag om böcker som handlar om förflutna tragedier och begravda hemligheter och öar gillar jag också. Trots det har Underströmmar blivit stående. Det är väl ännu ett fall av lättare-att-läsa-en-deckare-åkomman som jag så ofta drabbas av. Får se om jag ändrar på det i år.

Elin Borg: Mindful eating

Denna bok fick jag i handen som recensionsexemplar när jag gick runt på bokmässan i Göteborg år 2015. Det säger väl en del om både boken och mig att jag inte recenserar den förrän nu…

Det finns ju ett otal böcker, månadsmagasin och veckotidningar om olika metoder att gå ner i vikt och må bra i kropp och själ. Denna bok angriper problemet med ätande – för mycket eller för lite – från det senare perspektivet, alltså inifrån.

Boken är skriven för den som vill skapa ett bättre förhållningssätt till sitt ätande och sin kropp. Författaren blandar små korta faktatexter med egna övningar för läsaren att fylla i, det är helt enkelt upplagt som en kurs på sex veckor.  Enligt min uppfattning handlar det inte bara om att äta, utan även om sådant som självförtroende och kommunikation med omvärlden i allmänhet. Känns trovärdigt och faktabaserat rakt igenom, sedan vet man ju inte om det funkar!

En ganska intressant vinkel på detta ”i-landsproblem”, kan man tycka. Någon gång kanske jag också gör slag i saken och gör de här övningarna…

Betyg 4
Förlag: Pocketförlaget
Utgiven: augusti 2014
ISBN: 9789175790367
Sidantal: 252 s.

Köp boken på Bokus eller Adlibris

 

Tematrio: Kärlek

Det är ju Alla hjärtans dag och i veckans tematrio uppmanar Lyran oss därför att berätta om texter som flödar över av kärlek. Här är min kärleksladdade trio.

Jag är inte romantisk alls och böcker som handlar om romantisk kärlek tenderar att stå olästa i mina hyllor i åratal, om de ens hittar dit. Men nu har jag precis läst en sådan hyllvärmare, Deborah Moggachs roman Tulpanfeber. I 1630-talets Amsterdam får en målare i ropet i uppdrag att måla av en förmögen gammal man och hans unga hustru. Ljuv musik uppstår mellan målaren och hustrun och de börjar smida planer för hur de ska få vara tillsammans för evigt.  Tulpanfeber är en välskriven, levande och bitvis mycket spännande skildring av kärlekens galenskap och slumpens spel. Det här är inte dussinromantik. Anledningen till att jag läste boken är att filmatiseringen har premiär nu i februari.

Helen Fielding har gjort sig känd för böckerna om vimsan Bridget Jones. I Bridget Jones: Mad about the boy är Bridget 50 år, änka efter den ack så saknade mr Darcy samt tvåbarnsmor. Hon dejtar en goding som är drygt 20 år yngre men frågan är om han är hennes nya stora kärlek. Bridget Jones mitt-i-livet är sympatisk och hennes vardagsvedermödor är roliga men allt tjat om dejting blir rätt tråkigt. Det dejtas nämligen något alldeles hysteriskt i boken och någonstans önskar jag att Bridget kommit lite längre än så. Eller snarare, jag önskar att Helen Fielding kommit lite längre än så.

Slutligen vill jag nämna filmen Bram Stokers Dracula från 1992. Jag är som sagt inte den romantiska typen men kärlekshistorien mellan greve Vlad Tepes och Mina – inkarnationen av grevens döda hustru – är något av det vackraste jag sett. Gary Oldman och Winona Ryder skimrar verkligen. Och Keanu Reeves är inte heller så dum.

Michael Hjorth & Hans Rosenfeldt: Fjällgraven & Den stumma flickan

Bilden är lånad från Bokus

Hjorth & Rosenfeldts deckare är den typen där polisernas personlighet och privatliv spelar lika mycket roll som deckargåtorna. I centrum står Riksmordkommissionen där många av medlemmarna är lite kantiga, rentav osympatiska. Mest osympatisk av alla är kriminalpsykologen Sebastian Bergman. Kort uttryckt: Bergman är en sexmissbrukande manipulativ skitstövel med ett känsloliv värdigt en psykopat.

I den tredje boken Fjällgraven kommer Bergman helt till sin rätt. Det är underbart med en så gräslig representant för den goda sidan. Jag älskar att hata honom. Och deckargåtan – en massgrav med sex personer hittas i svenska fjällen – är också bra. Inte revolutionerande men väl genomförd. Det mesta sitter på plats.

Bilden är lånad av Bokus

Uppföljaren Den stumma flickan är inte lika bra. Bergman får i uppdrag att förhöra en liten flicka som blivit vittne till mordet för en hel familj. Han involverar sig känslomässigt, blir snäll och omtänksam och nästan normal. Jag gillar det inte alls. Jag förstår om författarna tycker synd om Bergman (han har en väldigt tragisk bakgrund) och vill skapa ljus och glädje i hans liv. Men jag tycker Bergman är roligast som psykopat. Hans snedvridna personlighet och ständiga manipulationer piggar upp och sätter färg. Med honom som en slags good guy räcker deckargåtan i Den stumma flickan inte till.

Jag hoppas att Hjorth & Rosenfeldt lagt empatin åt sidan i nästa bok De underkända och låter Bergman göra det han gör bäst, att vara hemsk.

Böckerna om Sebastian Bergman och Riksmordkommissionen bör läsas i ordningsföljd.

Betyg: 4

Originaltitel: Fjällgraven
Förlag: Norstedts
Utgiven: juli 2013
ISBN: 9789113048222
Sidantal: 425

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Betyg: 3

Originaltitel: Den stumma flickan
Förlag: Norstedts
Utgiven: juni 2015
ISBN: 9789113060521
Sidantal: 442

Boken finns på Adlibris och Bokus.

 

Elena Ferrante: Den som stannar, den som går

Bilden är lånad från Adlibris

Det är något märkvärdigt med Elena Ferrantes Neapelsvit. Den väcker något inom mig som jag inte känt av på många år. Glupsk läslust. Men också en bok som blandar sig in i mig och flätar samman sig med mitt liv. Precis som de stora böckerna jag läste som ung.

Det blir mer än bara en bra bok. Den bultar av liv.

Den som stannar den som går är tredje boken om Elena och Lila. Jag har tidigare skrivit om de två första på www.pocketblogg.se.

Det är de explosiva 1960- och 70-talen. Kommunism möter fascism i ett Italien som till stora delar lever kvar i en föråldrad tid. Kvinnor ska veta sin plats, under en man, rik som fattig. En bild som uppehålls av kvinnorna själva, här i form av mammor och systrar. Våld förhärligas och förgrovas. Här finns både överklassens rebeller och Camorrans springpojkar och älskarinnor. Lila och Elenas liv och vardag har glidit alltmer isär. Deras val är alltid olika. Elena lever i skuggan av Lilas vålnad och kan inte tro på sig själv och sina val. Hon ser sitt äktenskap med Pietro som glädjelöst och har svårt att finna skrivförmåga. Lila sliter maniskt ut sig på korvfabriken, blir sjuk men samtidigt en symbol för uppror och kraft. Men ännu en gång väljer hon att liera sig med Camorran för nå sina egna mål.

Glappet växer mellan Lila och Elena, vänskapsbandet blir tunt, om det ens existerar. För de har ju alltid rivaliserat om grannpojken Nino, bådas största förälskelse.

Det bildade Florens kontrasterar mot det grova Neapel- men vem är ond och vem är god egentligen? Och har kvinnorna någonsin haft en chans i männens värld – männen som tom skapat myterna om hur jorden och mannen och kvinnan skapades?

Den som stannar den som går är näst sista delen i Neapelkvartetten. Jag väntar hungrigt på sista boken- med bävan. För jag vill inte sluta följa dessa tragiska, starka, blodtörstiga och ytterst levande människor!

Betyg: 5 stjärnor

Originaltitel: Storia di chi fugge e di chi resta
Översättning: Johanna Hedenberg
Förlag: Norstedts
Utgiven: december 2016
ISBN: 9789113069760
Sidantal: 425

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Hett i hyllan #6: Rövarbruden av Margaret Atwood

Det är torsdag igen och Bokföring enligt Monika lägger upp veckans Hett i hyllan, böcker som stått olästa i hyllan i evinnerliga tider och som förtjänar att uppmärksammas. Här är mitt bidrag.

Margaret Atwoods roman Rövarbruden köpte jag för några år sedan. Enligt baksidestexten handlar den om tre kvinnor som har en sak gemensamt: de har alla blivit utnyttjade och bedragna av den vackra och hänsynslösa Zenia. Boken skildrar de tre kvinnornas liv från barndomen till medelåldern och hur de genom sina egna fantasier och självbedrägerier gör sig till Zenias offer.

Grejen är att jag älskar Margaret Atwoods böcker. Okej, dystopin Tjänarinnans berättelse känns lite out of date men allt annat jag läst är verkligen bra. Sci-fi-romanerna Oryx & Crake och Syndaflodens år är rentav genialiska. Jag är också svag för berättelser om trasiga relationer och manipulativa människor och jag gillar uppväxtskildringar. Så det är svårt att förstå att Rövarbruden stått orörd och oläst så länge. Finns ingen vettig orsak varför. Det skulle väl vara att det alltid är lättare att läsa en deckare.

Men i år ska jag läsa Rövarbruden. Det har jag bestämt.

 

Stora bokrean 2017

Adlibris och Bokus har släppt förhandsbokningen på årets upplaga av Stora Bokrean. Jag har hittat ett gäng godbitar.

Jag har följt Jayne Anne Phillips författarskap sedan debuten Svarta biljetter för en miljon år sedan och även om jag inte gillar allt hon skrivit så har hon en speciell plats i mitt hjärta. Jag vill ha Historien om Quiet Dell i min bokhylla.

Bilderna är lånade från Adlibris och Bokus.

En av mina bokliga löften i år är att jag ska läsa mer fantasy och sci-fi. En av de böcker jag riktat in mig på är Brandon Sandersons Mistborn: Sista riket. Den finns på bokrean så den ska jag köpa. Jag ska också ha Karen Baos Uppstigandet, som handlar om en flicka på månen. Däremot avstår jag från Ann Aguirres postapokalyptiska zombieskildring Enklav eftersom den också finns på pocket (dock inte på rea). Jag föredrar skönlitteratur i pocket, tar mindre plats.

Jag tycker att reautbudet av fackböcker är tunt, men det beror nog på att mitt intresse för Tredje riket och andra världskriget har svalnat. Men en och annan bok har jag hittat. Karin Tegenborg Falkdalens biografi Vasadrottningen:  en biografi över Katarina Stenbock 1535-1621 är en mer än utmärkt skildring av Gustav Vasas tredje hustru. Boken är tunn men matig och sätter in Katarina och hennes släkt i det historiska sammanhanget. Den ska jag ha.

Bilderna är lånade från Adlibris och Bokus.

Också Maja Hagermans biografi Käraste Herman : rasbiologen Herman Lundborgs gåta ska få komma hem till mig. Rasbiologin är en riktigt svart fläck i Sveriges historia och jag vill veta mer mer mer.

Och så blir det spioner och underrättelseverksamhet. Jag har nyligen läst ett par spionskildringar av Ben MacIntyre och gillat skarpt. Jag kommer köpa hans bok En spion bland vänner: Kim Philby – dubbelagent, förrädare och gåta, den brittiske aristokraten som spionerade för Sovjetunionen. Läsarrecensenter varnar för dålig översättning, men jag vill veta mer om Philby och chansar.

Jag köper också Kodknäckarnas hemliga liv i Bletchley Park av Sinclay McKay. För några år sedan såg jag filmen Enigma (den med Kate Winslet) och sen dess har jag varit nyfiken på sanningen bakom dikten.

Tematrio – Överraskande bra

Lyran längtar efter en överraskande bra bok, en sådan man plockar upp utan större förväntningar och sedan inte vill lägga ifrån sig. I veckans tematrio uppmanar hon oss därför att tipsa om tre böcker som var överraskande bra. Här är min trio.

Jag trodde att Elin Wägners debutroman Norrtullsligan skulle vara tråkig och förlegad. Den skrevs trots allt för över hundra år sedan och jag har aldrig varit förtjust i Wägners politiska filosofi. Men tji fick jag. Wägners skönlitterära förstlingsverk, som handlar om några kontorsflickor som delar lägenhet, är mycket bra, vass och välskriven och levande. Den är också oväntat frispråkig. Jag trodde att 1910-talet var mycket mer hysch-hysch. Jag är grymt pepp på fler romaner av Wägner och det fina är att hon har skrivit åtskilliga.

En annan bok jag hade låga förväntningar på var Nic Pizzolattos thriller Galveston. Pizzolatto är killen som skrev manus till tv-serien True Detective och att skriva manus och att skriva romaner är ju inte samma sak. Dessutom är Matthew McConaughey inte med i boken. Döm om min förvåning när jag insåg att jag verkligen gillade Galveston. Den handlar om en trio sorgliga existenser på flykt undan några våldsamma män och är både actionfylld och lågmält resonerande. Det enda jag inte gillar är att alldeles för mycket avslöjas alldeles för tidigt.

Mitt tredje tips är Ben MacIntyres facklitterära skildring Operation Mincemeat. Den handlar om en helt vettlös plan som under andra världskriget iscensattes av den brittiska underrättelsetjänsten. Författaren är journalist, vilket jag insåg först efter att jag hade köpt boken. Jag är skeptisk mot historisk facklitteratur skriven av journalister, jag har en del dåliga erfarenheter. Men Operation Mincemeat är spännande och medryckande och välskriven; jag sträckläste. Och sedan läste jag ännu en bok av MacIntyre, Double Cross, som handlar om spionerna bakom Dagen D. Den är minst lika bra.

Tv-serien Rebellion

Miniserien Rebellion från irländska RTE utspelar sig några dagar runt påsken 1916 i Dublin. Dublin är märkt av första världskriget men också av det brittiska styret. Klasskillnaderna är stora och fattigdomen enorm.  Trots det är de flesta Dublinbor trogna den brittiska kungen och kronan.

Men påsken 1916 förändras detta. Då gör några hundratal rebeller uppror. De griper till vapen och håller ut tills den brittiska armén återtar makten och kontrollen över staden. De flesta invånarna är till en början emot rebellerna. Men när den brittiska överheten använder ett hänsynslöst brutalt övervåld och flera rebeller får dödsstraff börjar opinionen vända

Serien håller hög klass med bra skådespelare. Den visar upp splittringen mellan katoliker och protestanter och mellan underklass och överklass och män och kvinnors skilda förutsättningar. Den visar äktenskapets villkor hos fattig och hos rik. De brittiska och irländska örikena kan verkligen skildra sin historia med must och trovärdighet, med bra skådespeleri i minsta biroll och utan att falla i den amerikanska publikfrierifällan.

Jag måste erkänna att mina kunskaper om Påskupproret var mycket vaga, höjda i glömskans dunkla vrår och för mig innebar serien ett nyväckt intresse för Irland historia och väg mot självständighet.

Betyg: 4 stjärnor

Originaltitel: Rebellion
Ursprungsland: Irland
Säsong: 1
Premiärår: 2016
Längd: 5 avsnitt à 52 minuter