Sharon Bolton: Små svarta lögner

Bilden är lånad av Louise Bäckelin Förlag

Sharon Bolton är en sån där författare som brukar röra upp mina känslor. Jag kan tycka att hon är fantastiskt spännande (Ond skörd, Livrädd). Jag kan tycka att hon är oförskämt lättköpt (som när hon åker snålskjuts på Jack the Ripper i Nu ser du mig). Jag kan tycka att hon är sjukt irriterande (hela grejen med Lacey Flint och Mark Joesbury, inklusive tjatet om Joesburys ögonfärg). Och jag tycker alltid hon är läskig. Här har vi en kvinna som inte snålar med skräckeffekterna.

Så brukar det vara med Sharon Bolton. Men Små svarta lögner är oväntat lite av allt det där. Boken är oväntat återhållsam. Lite tam, faktiskt.

Inte så att jag tycker att den är slöseri med lästid, åh nej. Boken utspelas på Falklandsöarna och det är verkligen perfekta platsen för en thriller. Bolton gör vad hon ska av miljön. Och första tredjedelen av boken är bra. Berättarrösten tillhör Catrin, kvinnan som förlorat bägge sina barn och som förtärs av sorg och hat. Det enda som håller henne uppe är tanken på hämnd. Det är en nervig och tät skildring om en hotande katastrof, mycket Boltonsk.

Men när berättarperspektivet växlar till Callum, en f.d. soldat som blivit kvar på öarna efter Falklandskriget många år tidigare, då försvinner det mesta av spänningen. Kvar blir en småputtrig och småkul och halvengagerande berättelse utan styrfart. Trevlig att läsa och fina miljöbeskrivningar men lite… tamt. Med tanke på hur mycket Bolton brukar vara så är det lite snopet.

Betyg: 3,5

Originaltitel: Little Black Lies
Översättning: Lilian Fredriksson, Karl G Fredriksson
Förlag: Louise Bäckelin Förlag
Utgiven: maj 2017
ISBN: 9789188447265
Sidantal: 409

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Termatrio – Mörker

Sommaren går mot sitt slut och det är dags för säsongens första tematrio hos Lyran. Hon uppmanar oss att berätta alltså om tre böcker som innehåller mörker, i bokstavlig eller symbolisk form. Här är min trio.

Jag börjar med en bok som har mörker i titeln. I Skuggorna av Katarina Wennstam överfalls och misshandlas män som begått övergrepp mot kvinnor. Polisen Charlotta Lugn får ett svårt jobb att försöka ta fast dem. Inte en av Wennstams bästa men bra nog ändå (den bästa är Stenhjärtat, som handlar om barnmisshandel). Wennstam skriver för att väcka uppmärksamhet om våld och övergrepp mot kvinnor och barn och hon gör det bra. Böckerna förlorar inte på att läsas i ordningsföljd.

Jag fortsätter med en bok som delvis utspelas i mörkret under vattenytan. Nevada Barrs speciella nisch är deckare som utspelas i nationalparker. I den andra boken Djup grav är rangern Anna Pigeon i Isle Royal nationalpark i norra USA. Under en dykning hittas ett lik i ett sjunket vrak. Pigeon, som givetvis börjar snoka runt, är härligt kantig och människorna runt henne är spännande. Och så är boken så där torrt och ironiskt rolig. Barr har snabbt blivit en av mina favoriter på den amerikanska deckarfronten. Inte heller de här böckerna förlorar på att läsas i ordningsföljd, men det är inte nödvändigt.

Jag avslutar med en facklitterär bok som handlar om en av de mörkaste perioderna i Europas historia, andra världskriget och dess efterspel. När soldaterna kom av Miriam Gebhardts beskriver våldtäkterna i krigets slutskede och under den följande ockupationen. Offren var framför allt tyska flickor och kvinnor. Jag har tidigare läst Niklas Zennertegs bok Stalins hämnd som skildrar de våldtäkter som begicks av soldater ur Röda armén. Jag hade inte en aning om att lika många övergrepp begicks av framför allt amerikanska och franska soldater. Och jag hade inte en aning om att tyska myndigheter behandlade offren så illa. Gebhardt skriver sakligt och resonerande om ett otäckt ämne.

Jakob Wegelius: Mördarens apa

Detta är en s k ”tegelsten” som är skriven för unga, men inte sämre för det!

Det är en sådan där skröna, som jag så lätt faller i farstun för – den utspelar sig i ett sydeuropeiskt land för länge sedan och det händer helt fantastiska saker…Eller är det på riktigt?

Det är huvud-”personen” själv som är berättaren – apan, alltså. Redan här dras man med i det overkliga, eftersom ju apor inte kan prata, men kanske kan de tänka? Och kanske kan de läras upp till allt det som apan Sally blir så bra på i boken?

Genom ett myller av resor och äventyr följer vi apan och hennes vänner i vått och torrt. trots att hon får dåligt rykte som skurk och farlig, blir hon hjälte. Läs den här! Oavsett ålder!

Boken är en fristående fortsättning på boken  ”Legenden om Sally Bowles”

Betyg 5 stjärnor

Förlag: Bonnier Carlsen
Utgiven: september 2015
ISBN: 9789163886034
Sidantal: 617

Boken finns på Adlibris och Bokus

 

Hett i hyllan #9: Ett snyggt lik av Peter James

Det är torsdag och Bokföring enligt Monika lägger upp veckans Hett i hyllan, böcker som stått olästa i hyllan i evinnerliga tider och som förtjänar att uppmärksammas. Här är mitt bidrag.

Bilden är lånad av Massolit Förlag

Ett snyggt lik är en deckare av den brittiska författaren Peter James. Tom Bryce ser ett mord på en upphittad CD-skiva och kommissarie Roy Grace utreder mordet på en kvinna hittad i ett rapsfält.

Jag tyckte hjärtligt illa om Levande begravd, den första boken om Roy Grace, när jag läste den för några år sedan. Men jag tror på att ge författare en andra chans – särskilt när de skriver deckare – och när jag hittade bok nummer två för 10 spänn köpte jag så klart.

Sedan dess har Ett snyggt lik stått oläst i hyllan. Jag har inte varit sugen på att läsa. Jag tyckte ju så hjärtligt illa om den första boken. Får se om jag tar tag i den eller låter den vandra vidare till närmaste second hand-butik.