Philipp Meyer: Sonen

Ibland blir man bara JÄTTE-besviken på böcker. Eller också hade man helt fel förväntningar.

Den här boken, som jag fick som recensionsexemplar vid Bokmässan i Göteborg i höstas, har höjts till skyarna av kritikerna. På omslaget citeras flera, till exempel ”lyckliga ni som har denna kvar att läsa”, ”den bästa internationella roman jag läst i höst”, ”en bok som förtjänar att kallas ett mästerverk”, ”håller mig kvar kapitel efter kapitel”…

Jag hade svårt att läsa ut denna tegelsten till pocket. Det som utlovades vara en episk berättelse om en texasfamilj från 1830-talet till nutid visade sig vara ett evigt saggande om blodiga strider och orättvis rasism. Vita mot indianer mot mexikaner, pilar eller kulor som regnar över barn och gamla, bostäder som bränns, boskap som stjäls… Flera olika berättarperspektiv från olika tider och platser gör i alla fall mig helt snurrig och får mig att tappa tråden. Jag brukar inte ha svårt för sådant utan tvärtom tycka att det är roligt med omväxlingen när inte allt sker som på räls. Jag brukar också gilla riktigt präktiga släktkrönikor.

Alldeles i slutet dyker det dessutom upp ytterligare en släkting som berättar. Undrar om det är han som är titelfiguren, ”sonen” själv? Det är oklart.

Nej, tyvärr, jag tyckte inte alls om den här boken, även om det faktiskt skulle kunna vara en sann berättelse. Att den över huvud taget får något betyg beror på att den är välskriven och tyder på att författaren har gjort en grundlig research.

Betyg: 1 stjärna

Originaltitel: The Son
Översättning: Niclas Nilsson
Förlag: Norstedts
Utgiven: juli 2014
ISBN: 9789113056470
Sidantal: 581 s.

Boken finns på Adlibris och Bokus.

 

Scott Smith: Ruinerna

I Scott Smiths andra roman Ruinerna ger sig ett gäng backpackers in i den mexikanska djungeln. De kommer snart inse att de skulle ha stannat kvar på stranden.

Jag är småskeptisk till skräckromaner (jag brukar inte bli så skrämd) men det här är otäckt nästan rakt igenom. Smith bygger skickligt upp stämningen som snabbt blir härligt läskig och jag vråltrivs. I mitten av boken finns visserligen ett segt parti där jag har räknat hur allt kommer sluta och undrar hur sjutton Smith ska hålla mitt intresse vid liv i 200 sidor till. Men han tar nya tag, och allt blir härligt läskigt igen och sedan förblir det så ända till slutet.

Språket är också en positiv överraskning. Författare i spänningsbranschen är inte nödvändigtvis skickliga med orden och jag var beredd på att Ruinerna skulle vara halvtaffligt skriven. Men Smith är en säker stilist.

Jag är helt klart sugen på fler böcker av Scott Smith. Han debuterade 1993 med thrillern En enkel plan (som senare blev en hyllad film). Den vill jag läsa och så hoppas jag Scott Smith kommer med en tredje bok. Han tycks göra som Donna Tartt, skriva en per decennium, så det borde komma en snart.

Betyg: 4 stjärnor

Originaltitel: The Ruins
Översättare: Olov Hyllienmark
Förlag: Bazar Förlag
Utgiven: 2010
ISBN 9789170282416
Sidantal: 442

Boken har utgått ur den ordinarie handeln. Det är vänner och bekanta, bibliotek och second hand som gäller.

Stranger Things

Stranger Things är serien för dig som precis som jag minns 80-talet! Serien kryllar av saker, musik och mode från detta märkliga årtionde. Det är BMX-cyklar, Star Wars-grejer och syntmusik, alldeles för stora frisyrer och pastellfärger. Den blinkar till filmer som ET och Stand by Me. Det doftar Stephen King och Steven Spielberg när de var som bäst.

Stranger Things tar barnens parti mot en knepig vuxenvärld som inte riktigt orkar vara närvarande. Utan pekpinnar men med seende barnaögon.

Berättelsens huvudpersoner är fyra pojkar mobbade av skolans värstinggäng. Detta utspelar sig i en tid innan nörden blev het och ikoniserad. Pojkarna älskar spel och lever sig in i rollspel och fantasy istället för den lilla trötta småstaden som de växer upp i.. En stad där det aldrig händer något… förrän en av pojkarna, Will försvinner mystiskt på sin väg hem.

Med försvinnandet vänds allting upp och ner och de mest obegripliga saker börja hända. Och allt sker i skuggan av ett stort huskomplex i skogen drivet av ett statligt projekt, bakom stängsel och vakter. En liten flicka rymmer från huset och blir pojkarnas guide in i den övernaturliga värld där krafter de låtsats ha i sina drömlekar blir verklighet. En verklighet där en obeskrivlig fasa vinner mark.

Stranger Things är en härlig serie att sjunka in i under mörka vinterhelger. Ett serie med glimten i ögat och enorma härliga och proffsiga barnskådespelare. Och så den svärtade 80-talsnostalgin på det.

Se den om du minns ditt 80-tal. Eller om du önskat att du hade fått vara med.

Jag ger serien 5 stjärnor!

Originaltitel: Stranger Things
Ursprungsland: USA
Säsong: 1
Produktionsår: 2016
Längd: 8 avsnitt à 42-55 minuter

Anastasia

Jag har kollat på den animerade filmen Anastasia från 1997. Den är regisserad av två avhoppare från Disney och bygger på legenden om att tsarens yngsta dotter överlevde den ryska revolutionen. Där någonstans upphör all kontakt med verkligheten. Filmen är rena mordet på den ryska historien och för mig som är historieintresserad gjorde vissa stycken direkt ont att se. Känsliga tittare är härmed varnade.

Men bortsett från det är det en riktigt trevlig film. Snyggt animerat, medryckande sånger, medryckande handling och sympatiska huvudpersoner. Samt en gullig fladdermus och en ruskigt slemmig Rasputin.

Som animerad film så där i största allmänhet ger jag den 3, 5 stjärnor i betyg. Som historisk skildring får den en överkorsad dödskalle.

Originaltitel: Anastasia
Ursprungsland: USA
Produktionsår: 2015
Längd: 94 minuter

M.R.C Kasasian: Morden på Mangle street

Miljön är början av 1880-talet, det viktorianska London med sin ofattbara slum och misär för de fattiga i East End. Och en lika ofattbar aristokratisk snobbism hos de rika i staden.

March Middelton är en föräldralös ung dam som kommit till London för att bo med sin gudfar –den berömde personliga – inte privatdetektiven Sidney Grice. En excentrisk man med drag av både Poirot och Sherlock Holmes, om än lite snobbigare och oerhört mycket drygare. March är dock en dam som kan ta vara på sig själv och bryter därmed mot en hel del av samtidens uppfattningar om värnlös kvinna. Som att hon vill och kan med skarpsinne vara med och lösa mordmysterier.

Unga Sara Ashby hittas död i sin och mannens butik. Ihjälstucken med 40 knivhugg och ordet Rivincita skrivet i blod på väggen. Maken William fängslas, trots sin försäkran om att han är helt oskyldig. Hans svärmor ber March och Grice om hjälp att bevisa svärsonens oskuld. Och motvilligt tar Grice sig an fallet – som visar sig vara en knepig nöt att knäcka – och som kommer sätta hans goda namn på spel…..

Denna brittiska lättsamma deckare är en charmig och rolig historia att läsa. Med stor kärlek till den viktorianska eran som kuliss till mordgåtor och vissa vassheter som nästan når upp i nivå upp till Maggie Smiths repliker i Downtown Abbey så är den ett nöje att läsa. Jag skrattar högt flera gånger, men Morden på Mangle Street kanske inte är den mest nagelbitande deckare jag läst i mina dagar. Det är snarare miljö och personskildringarna som gör boken. Och dess förmåga att elegant leverera politisk inkorrekthet på löpande band – så som den tog sig ut för ett drygt sekel sedan.

Och det lär komma fler böcker om March Middleton och Sidney Grice med deras bundsförvant kommissarie Pound. Jag kommer säkerligen läsa en och annan historia av M.R.C Kasasian igen.

Betyg: 3,5 stjärnor

Originaltitel: The Mangle Street Murders
Översättning: Fredrika Spindler
Förlag: Lind & Co
Utgiven: oktober 2016
ISBN: 9789174616101
Sidantal: 333

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Lucia Berlin: Handbok för städerskor

Jag skriver gärna små noveller för mig själv, men har svårt för att läsa andras. En paradox kan tyckas.  Jag känner mig snuvad på konfekten som läsare – jag vill liksom sugas in i berättelsen och få stanna där i många många sidor… Noveller blir liksom små irrbloss. Eller förrätter utan huvudrätt.

Så känns det dock inte med Lucia Berlins 529 sidor korta, intensiva noveller Handbok för städerskor.

De är sig själva nog.

Intensiva skildringar av liv i olika sammanhang och miljöer. En unik amerikansk röst gör sig hörd. En röst som berättar en berättelse om Amerika som jag inte hört förut. En kvinnas röst i de ofta manligt skildrade 60- och 70-talen. En röst som tar sig genom genom fyllor och föräldramöten. Genom bildning och ekonomisk misär. Inte alltid så vacker, utan ganska så solkig ibland. Hårt och samtidigt så bräckligt skört. Men alltid intressant, alltid vibrerande av liv likaså av ickeliv.

Lucia Berlin är nu död, men levde ett brokigt krokigt liv som vi får ta del av i denna novellsamling. Tack och lov!

Läs den om du är intresserad av det som liksom finns mellan raderna. Det som skymtar i bakgrunden till det framgångsrika. Det som sällan sägs rakt ut.

Jag tycker Handbok för städerskor är en av de mest skimrande pärlorna från mitt läsår 2016.

Jag har läst boken inbunden. För den som vill vänta på pocketupplagan kommer den i april 2017.

Betyg: 5 stjärnor

Originaltitel: A Manual for Cleaning Women: Selected Stories
Översättning: Niclas Hval
Förlag: Natur & Kultur
Utgiven: maj 2016
Sidantal: 529

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Bletchley Circle

Gillar du England förr om åren och har vuxit upp med Femböckerna som jag – då skall du definitivt skynda SKYNDA att se andra säsongen av den brittiska krimserien Bletchley circle. Den ligger just nu på SVT Play men inte länge till!

Det är efter andra världskrigets slut. De fyra kvinnliga kodknäckarna från London som jobbade tillsammans på Bletchleys Park under kriget träffas igen och löser fall som polisen gått bet på. Eller struntat i. Tillsamman med sina olika analyserande kompetenser och förmågor lyckas de knäcka de svåraste nötterna. Hur långt  mysterierna än tar sig i upp den skumma maktens korridorer.

Kriget är över. Det som var ont kan nu bli gott – och vice versa – som våra hjältinnor får erfara.

Som vanligt när det är brittisk tv så är det tidstrogna miljöer, vardagsnära och trovärdiga huvudpersoner och en lagom kittlande historia. Precis lagom lättsmält så här i julmatstider. Häll upp en kopp te eller ett glas vin, ha pralinasken inom räckhåll och kryp upp i soffan och njut dig bort en stund. Det är du värd!

Uppdatering: Tyvärr ligger inte första avsnittet av serien inte längre på SVT play. Kolla om serien finns streamad någon annanstans. Annars är det dvd som gäller.

Betyg: 3 stjärnor

Originaltitel: Bletchley Circle
Land: Storbritannien
År: 2012
Längd: 7 avsnitt à 45 minuter

Och så var de bara en…

Det är nånting med julen som gör att jag längtar extra mycket efter britcrime. Är Agatha Christie inblandad, så mycket bättre. Miniserien Och så var de bara en… har allt jag förväntar mig av en juldeckare.

Den bygger på Agatha Christies otäckaste och mörkaste roman och skaparna är i det avseendet förlagan trogen. I början tycker jag att det fläskas på väl mycket med undergångsstämningarna men ganska snart kommer handlingen ikapp och resten blir hur bra som helst.

Bland skådespelarna finns både gamla trotjänare som Miranda Richardson och Charles Dance (elaka pappa Lannister i Game of Thrones) och nyare förmågor, som Aidan Turner (snyggingen i Poldark). Med något undantag gör skådespelarna ett fantastiskt jobb och allra bäst är Maeve Darmody, som jag inser att jag sett alldeles för lite av. Lägg därtill snyggt foto i 30-talsmiljöer och bilden är komplett.

Och så var de bara en… ligger ute på tv4 play till mitten av januari ungefär.

Originaltitel: And Then There Were None
Ursprungsland: USA/Storbritannien
Produktionsår: 2015