Anne Holt: Offline

Bilden är lånad av Pocketförlaget

Jag har återknutit bekantskapen med ytterligare en författare och romanhjältinna, norska Anne Holt och hennes polis Hanne Wilhelmsen. Jag har läst Offline.

Det är nu drygt 10 år sedan Hanne skadades illa vid ett ingripande och blev rullstolsbunden. Hon har precis accepterat att återvända till polisen, hon ska arbeta hemifrån med Cold case-fall. Till sin hjälp har hon fått den ticsangripne polisen Henrik Holme, en udda existens med skarp hjärna och slutledningsförmåga. De får utreda ett fall med en försvunnen flicka.

Samtidigt har Hannes gamle vapendragare Billy T problem. Han har slutat hos polisen och är fylld av ett stort livsillamående – skuld över Hannes olycka, sina många kvinnohistorier, den urusla kontakten med barnen. Då dyker sonen Linus upp och vill bo hos sin pappa. Glädjen och lusten att försöka knyta an förbytts snart mot vissheten att något är fel och farligt i Linus liv. Billy T söker hjälp hos Hanne som lovar att hjälpa.

Fallet knyts ihop med de många terrordåd som äger rum i Oslo inför 17 maj. Oron och islamofobin växer och högerkrafterna vädrar morgonluft.

Anne Holt är en skicklig författare som lyckas knyta ihop trådarna i ramberättelsen. Hon formulerar en analys av det politiska scenariot, hur skillnaderna i ekonomi och livsvillkor skapar både terrorism och främlingsfientlighet. Människoskildringarna är trovärdiga och intressanta. Särskilt Henrik Holme är en rolig bekantskap! Det är något med de udda som skapar samhörighet hos mig, vi som är lite vid sidan av och har fått förmånen att att både betrakta och vara med i livets teater. Men också själens obotliga ensamhet… fast den delar vi väl alla?

Offline är en trevlig återträff med Anne och Hanne. Jag hoppas det blir fler böcker med Hanne och Henrik som det nya radarparet.

Betyg: 4 stjärnor

Originaltitel: Offline
Översättning: Margareta Järnebrand
Förlag: Pocketförlaget
Utgiven: februari 2017
ISBN: 9789175792187
Sidantal: 424

Boken finns på Adlibris och Bokus

Ray Celestin: Yxmannen

Bilden är lånad av Kalla Kulor Förlag/Southside Stories

Jag är inte helt nöjd med Ray Celestins deckare Yxmannen. Året är 1919 och en yxmördare härjar i New Orleans. New Orleans är den perfekta platsen för en läskig mordgåta och Celestin gör vad han ska för att få ut det gottaste av den delen. Men han borde ansträngt sig mer vad gäller människorna. Han har för många huvudpersoner och trots att de är väldigt olika – en polis, en frigiven fånge som en gång varit polis, en journalist, en ung sekreterare hos Pinkertons detektivbyrå, en lika ung musiker – är de alla intill förväxling lika. De har inga egna röster, de är helt opersonliga. Och jag är inte säker på vad jag tycker om att en av de där opersonliga huvudpersonerna är den blivande jazzlegenden Louis Armstrong. Jag har lite svårt att se hur han som ung musiker ska ha frilansat som brottsutredare.

Den ytliga personskildringen och hoppandet mellan olika huvudpersoner gör att jag har svårt att engagera mig. Först mot slutet lyfter boken, men då blir den å andra sidan riktigt bra, fartfyllt och spännande och otäckt och precis som det ska vara. Och beskrivningen av New Orleans och Louisiana går som sagt inte av för hackor.

Yxmannen fick svenska deckarakademins pris för Bästa översatta roman år 2016. Jag är väl inte helt ense om valet av bok men vill ändå läsa uppföljaren. Den utspelas i Chicago och ja, Louis Armstrong är med i den också.

Betyg: 3,5 stjärnor

Originaltitel: The Axman’s Jazz
Översättning: Hanna Williamsson
Förlag: Kalla Kulor Förlag
Utgiven: maj 2017
ISBN: 9789188153562
Sidantal: 474

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Eva Chase: Tillbaka till Black Rabbit Hall

Det här är en bok för hösten, tänkte jag när jag läst några sidor av Tillbaka till Black Rabbit Hall. Höstmörker, pläd, ett glas vin eller kopp te och några praliner. Och Cornwall, ett gammalt slott, familjehemligheter. Två parallellhistorier, den om familjen Alton i slutet av 1960-talet, med fokus på flickan Amber, varvat med Lorna i nutid som letar slott till sitt bröllop.

Det doftar Downtown Abbey, Kate Bush när hon var som bäst, Jane Austen och kanske nutida Kate Morton. En feelgoodbok för oss som växt upp med Fem-böckerna, Herrskap och  Tjänstefolk och Onedinlinjen. Det doftar England och flirt med anglofiler. Nästan som ett beställningsjobb av bokförlaget…. ”Fyll hålet efter Downtown Abbey”!

Berättelsen är ganska lik andra böcker i genren. Pencraw Hall- också kallat Black Rabbit Hall efter kaninerna i trädgården- är ett charmigt nerslitet slott i Cornwall. Taket läcker, det finns ingen centralvärme och för barnen Alton känns det som om tiden står still och äventyren väntar. Här är familjen som lyckligast på evighetslånga somrar, tills tragedin inträffar och mörka moln drar in över Cornwall, familjen och historien. Och hemligheterna tar över.

I vår nutid letar Lorna och hennes sambo vintageinramning till sitt kommande bröllop. Black Rabbitt Hall förtrollar Lorna och när hon hittar ett träd med inristade namn och bokstäverna R.I.P. känner hon att hon måste ta reda på vad som hände med familjen.

Vill du ha en okomplicerad feelgoodstund redan i sommar rekommenderar jag denna bok, gärna en regnig dag eller två. Lättläst och naturligtvis spännande på sina ställen. Men lite för mycket av det goda i slutet.

Betyg: 3 stjärnor

Originaltitel: Black Rabitt Hall
Översättning: Helen Ljungmark
Förlag: Printz Publishing
Utgiven: juni 2016
ISBN: 9789187343964
Sidantal: 373

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Thommie Bayer: Fallers stora kärlek

Bilden är lånad av Bokförlaget Thorén Lindskog

Jag är sedan drygt 15 år med i en bokcirkel. Till träffen i maj skulle vi läsa Fallers stora kärlek, en tunn skrift av Thommie Bayer. Jag hade inte hunnit läsa boken till vår träff utan lovade dyrt och heligt att göra så nu i sommar. Tanterna i bokcirkeln var nämligen lyriska över detta lilla mästerverk. De sade att det var en speciell resa, en roadmovie i bokform, genom Tysklands universitetsstäder och ett samtal mellan två mycket olika män som utvecklar en slags vänskap.

Jag läste boken på en dag. Få sidor, stora bokstäver och flyt i orden gör den lättläst.

Till en början slog den an en ton jag fann angenäm. Alexander  är en man i trettioårsåldern vars stora passion är litteraturen och som har ett bokantikvariat i Köln. Dagarna flyter långsamt fram, oftast i ensamhet då Alexander är en man som har svårt att vara nära. Han lever genom sina böcker. En dag kommer Maurius Fuller till antikvariatet och erbjuder Alexander att köpa hans bibliotek med dyrbara förstautgåvor. Priset är högt och Alexander tvekar varpå Fuller erbjuder honom ett frikostigt betalt jobb som chaufför i två veckor. Och så börjar resan.

I en mörkgrön Jaguar kör Alexander Fuller till olika universitetsstäder medan de för bildade samtal. Olikheterna dem emellan blir allt tydligare. Det enda de har gemensamt är deras syn på kvinnor, som objektifieras och romantiseras. Kvinnosynen är lika endimensionell som James Bonds, om än iklädd litterär dräkt.

Jag blir så trött på objektifieringen av kvinnor, hur snyggt paketerade den än är. Jag undrar vad läsaren upplevt om det var muslimer, svarta eller bögar som kallats ”konstiga djur”.

Thommie Bayer är en begåvad och flyhänt skribent. Orden flyter fram och tonen är som sagt angenämt välbekant, om än med ett unket inslag. Boken är definitivt läsvärd, inte minst för resan genom ett för mig ganska okänt Tyskland. Och en del samtal om litteratur och konst kan ge uppslag till nya läsupplevelser. Men klokare blev jag inte, bara lite trött över hur långt det är kvar innan vi är jämlika.

Betyg: 3,5 stjärnor

Originaltitel: Fallers Grosse Liebe
Översättning: Jörn Lindskog
Förlag: Bokförlaget Thorén Lindskog
Utgiven: maj 2015
ISBN: 9789186905316
Sidantal: 185

Boken finns på Adlibris och Bokus.

 

Jo Nesbø: Törst

Bilden är lånad av Albert Bonniers Förlag

Jo Nesbøs senaste roman Törst var något av en besvikelse. Inte så att jag tycker den är dålig för det gör jag inte. Det är sällan jag tycker att något av Nesbø är dåligt. Men Harry Hole är en av mina favoritpoliser och jag har verkligen längtat efter en ny bok om honom. Mina förväntningar var uppskruvade och de blev ju inte mindre av att jag fick vänta ett par månader på att få boken från biblioteket. Så det blev något av en antiklimax att Törst känns så ljummen. Det är konstigt för allt som ska finnas med i en deckare om Harry Hole är på plats. Morden är läskiga och intrigen är tillkrånglad och Harry själv är både rolig och tragisk. Men ändå lyfter det inte riktigt. Nesbø tar inte ut svängarna som han brukar. Törst är en mellanbok. Bra underhållning men inte så bra som det brukar vara.

Betyg: 3,5

 

Originaltitel: Tørst
Översättning: Per Olaisen
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgiven: mars 2017
ISBN: 789100167134
Sidantal: 585

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Denise Mina: Blod salt vatten

Bilden är lånad av Månpocket

Denise Minas roman Blod salt vatten börjar med ett citat av John F Kennedy, om att salthalten i vårt blod och svett och våra tårar är detsamma som havets. Och att vi återkommer till vårt ursprung närhelst vi är med havet.

Havet och kusten i och runt Helensburgh är den geografiska knutpunkten i denna bok om polisen Alex Morrow, som är en ny bekantskap för mig. Det var några år sedan jag senast läste Mina och jag är glad över hittat tillbaka till henne igen. Hon är en duktig berättare som skickligt väver in personporträtt och relationer i ett splittrat och klassuppdelat Skottland.

Helensburgh är en kustidyll där majoriteten säger nej till skotsk självständighet. Invånarna är oroliga för fastighetsvärdena om det blir ett ja i folkomröstningen. Här bor många nyrika. Här tränar smala kvinnor yoga och köper ekologiskt. Här dricks dyrt vin och snortas kokain för undkomma själens tristess. Men det finns också en annan del av av Helensburgh, den del som blivit kvar i det gamla och fattiga, i chipsätandet och TV-tittandets Skottland. Här är kvinnorna överviktiga och smaklöst klädda och har allsköns fysiska krämpor. Här dricks det som bjuds för glömma vardagens elände.

Men trots olika vardagar har invånarna i Helensburgh en sak gemensamt: kriminaliteten. Visserligen en sorts kriminalitet för de rika och en annan för de fattiga men självklart hänger allt ihop. Och det är de de fattiga som åker fast, medan de rika skurkarna klarar sig.

När en kvinna vid namn Roxanna försvinner kopplas Alex Morrow och hennes kollegor in. Roxanna är sedan en tid under bevakning misstänkt för kokainsmuggling. En kvinna vid namn Hettie mördas av Lain Fraser på uppdrag av Helensburghs starke man. Historierna kopplas ihop och läsaren får följa Alex, Lain och hans kusin Boyd Fraser, som kommer från den finare grenen av Fraserfamiljen, några dagar före folkomröstningen 2014.

Minas skildring av människorna ger klassmotsättningarna och avgrunden i levnadsvillkor kött och blod. Skickligt förs berättelsen framåt och jag vill verkligen veta hur det går. Hennes fiktiva berättelse ligger så nära verkligheten att hennes deckare berör på ett sätt som inte alltid sker i denna genre.

Jag vill verkligen läsa mer av Denise Mina i sommar!!

Betyg 5 stjärnor.

Originaltitel: Blood salt water
Översättning: Boel Unnerstad
Förlag: Månpocket
Utgiven: juli 2016
ISBN: 9789175035529
Sidantal: 333

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Arnaldur Indriðason: Mannen i sjön

Bilden är lånad av Norstedts

Det måste vara kontrasten jag gillar, att ligga på en strand under ett parasoll, njuta det enkla livet som kommer med solen och badvänligt hav – och att samtidigt läsa en isländsk bok om det karga och tungsinta, om ett mörker som aldrig ger vika. Om svärtan som inte lättar ens under de ljusa sommarkvällarna…

Det är nordic noir när den är som bäst.

Åtminstone är det sådan Arnaldur Indridasons romanfigur polisen Erlandur beskrivs. Karg, tystlåten, svårmodig, ensam – en dysterkvist, helt enkelt. Befriande nog är han inte alkoholist, (däremot knarkar hans dotter, suck). Tack och lov är han inte operafantast eller gillar svår jazz. Erlendur är en läsare av rang, av böcker som handlar om oförklarliga försvinnande. Ett trauma  från barndomen och en aldrig hittad bror, som spökar i Erlendurs medvetande. Bok efter bok. År efter år.

Mannen i sjön är en parallellhistoria: ett skelett hittas i en torkad sjö, bunden vid en rysk radiosändare. Erlendur och hans kolleger letar efter gamla spår från kalla krigets dagar i sökandet efter vem den döde var och vem mördade honom.

Samtidigt berättas en historia av en man som ung reste till Östtyskland och Leipzig för att idealist och socialist arbeta för revolutionen och kampen mot kapitalismen tillsammans med många skandinaver. Och som möttes av ett brutalt system med angiveri och maktfullkomlighet. Det blir en hård krasch för deras unga ideal. Socialism beskrivs i boken som det enda sättet att vara människa i ett kapitalistiskt system, och att det som hände i Öststaterna var en fortsättning på nazismens diktatur,. något som hade väldigt lite med socialism att göra. Vilket känns som en bra beskrivning, tänker jag.

Indridason är en driven författare i den realistiska noir-genren och lite av en återkommande favorit för mig. Han skriver helt enkelt inte dåliga böcker. Men så är jag ju fan av Island också!

Denna bok är en medelbra deckare av Arnaldur Indridason, det vill säga 4 stjärnor!

Originaltitel: Kleifarvatn
Översättning: Ylva Hellerud
Förlag: Norstedts
Utgiven: december 2016
ISBN: 9789113075242
Sidantal: 312

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Veronica Roth: Allegiant

Bilden är lånad från Modernista

Nu har jag läst Allegiant, sista delen i Veronica Roths dystopiska trilogi om ett framtida Chicago. Jag har äntligen fått veta vad som finns utanför stängslet. Jag gillar det som finns utanför stängslet.

I stort har jag samma kritik mot den här boken som de två tidigare Divergent och Insurgent. Jag stör mig på det som inte hänger ihop och berättelsen är emellanåt rörig. Att Roth den här gången låter berättarperspektivet växla mellan Tris och Four hjälper inte till. Jag önskar hon gett dem olika röster, nu är de till förväxling lika. Men det är en spännande värld som sätter fart på fantasin och huvudpersonen är en tanig liten tjej som är hur tuff som helst. Slutet överraskar och skakar om. Det här är helt okej underhållning.

Jag kommer nog läsa mer av Roth.

Betyg: 3 stjärnor

Originaltitel: Allegiant
Översättning: Katarina Falk
Förlag: Modernista
Utgiven: mars 2015
ISBN: 9789176453193
Sidantal: 393

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Madeleine Bäck: Vattnet drar

Bilden är lånad av Natur & Kultur

Jag hittade Madeleine Bäcks roman Vattnet drar i barn- och ungdomsavdelningen i min lokala bokhandel. Jag var först skeptisk. I centrum för berättelsen står ungdomar med problem i bruksort på fallrepet. Det låter som receptet på en ny Cirkeln och den har jag ju redan läst.

Men Bäck har skapat något helt annat. Hon mixar urban fantasy och socialrealism på ett sätt som får mig att tänka på Låt den rätte komma in. Ajvide Lindqvist är bättre på att skapa krypande obehag men Bäck är snäppet brutalare, råare och definitivt mer ocensurerad. Jag skulle inte sätta den här boken i händerna på någon under 15. I näthandeln rekommenderas boken för unga vuxna.

Eftersom handlingen hoppar mellan flera människor är boken ganska rörig. För min del hade Bäck gärna fått slakta någon av huvudpersonerna tidigt i boken. Det gör hon tyvärr inte. Men Vattnet drar är ändå en riktigt bra debut. Jag ser fram emot att läsa nästa bok i serien, Jorden vaknar.

Betyg: 4

Förlag: Natur & Kultur
Utgiven: februari 2017
ISBN: 9789127151345
Sidantal: 425

Boken finns på Adlibris och Bokus

Kate Morton: Huset vid sjön

Bilden är lånad av Månpocket

Det här är en bok jag förmodligen hade slukat och förtrollats av i tidiga tonår. England, Cornwall, 1930-talet med både tillbaka och framåtblickar. Herrgården vid sjön, nu övergiven och ruvandes på hemligheter från förr. Kärlek, vackra kläder, lönngångar och ett barn som försvinner spårlöst.

Historien eller rättare sagt parallellhistorierna om polisen Sadie Sparrow, som kommer till sin morfar i Cornwall för vila upp sig, vävs ihop med familjen Edevanes liv på lantgodset Loenneth runt tiden för yngste sonens försvinnande 1933. Vad är det den berömda åldrande deckarförfattaren Alice Edevane döljer om det förflutna?

En bladvändare är denna historia, om än kanske i lite för banal för en gammal kulturtant som mig. Annat hade det varit förr om åren, som sagt. Då hade denna historia som blinkar lite åt den mystik som Daphne du Mauriers Rebecka äger- dock utan den bokens surrealistiska tyngd- tilltalat mitt sinne för den mystiska dimhöljda engelska landsbygden.

Men vill man ha en lagom välskriven och lite spännande historia att slöa till en sommardag under parasollen, så har man definitivt en trevlig stund med denna bok.

Betyg: 3 stjärnor

Originaltitel: The Lake House
Översättning: Louise Thulin
Förlag: Månpocket
Utgiven: februari 2017
ISBN: 9789175036298
Sidantal: 441

Boken finns på Adlibris och Bokus.