Fatima Bremmer: Ett jävla solsken

Bilden är lånad från Månpocket

Det finns facklitterära författare som bara staplar fakta. Och så finns det de författare som inte bara återger fakta utan sätter in dem i ett sammanhang, gör en analys, bygger upp spänning och stämning.

Fatima Bremmer är ett exempel på de senare. Hennes bok Ett jävla solsken: En biografi om Ester Blenda Nordström har det mesta av det en bra biografi ska ha. I början var jag lite orolig för att det skulle bli ett okritiskt idolporträtt av en banbrytande kvinnlig journalist och författare. Ester Blenda Nordström levde trots allt i en tid då banbrytande av många ansågs förbehållet män. Och trots det gjorde hon alla de där fantastiska sakerna, wallraffade som piga, reste till alla möjliga ställen och länder och levde äventyrsliv, hon var stjärnreporter och skrev hyllade reportageböcker. Och allt det under 1900-talets första decennier, då villkoren för kvinnor såg mycket annorlunda ut.

Det hade varit frestande för en författare att bara skriva om allt det positiva i Ester Blenda Nordströms bedrifter och inte se hennes problematiska sidor. För hon hade en del mycket otrevliga egenskaper och åsikter. Framför allt genomsyrades hennes syn på människor och därmed hennes skrivande av klassförakt och rasism. I det avseendet var hon inte alls banbrytande utan mycket konventionell och bakåtsträvande och obehaglig.

Tack och lov faller Fatima Bremmer aldrig i idolporträttsfällan utan lyfter fram också de negativa sidorna av Nordströms liv och författarskap. Det positiva och det negativa blandas och skapar en dynamisk och spännande berättelse om en särpräglat människoöde. Visst, det finns saker som jag önskar att Bremmer grävt mer i och diskuterat närmare. Men i huvudsak är det här en mycket bra bok.

Betyg: 4,5 stjärnor

Förlag: Månpocket
Utgiven: april 2019
ISBN 9789175039350
Sidantal: 375

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Anna Jörgensdotter: Drömmen om Ester

Bilden är lånad från Bonnier Pocket

Drömmen om Ester är den andra romanen jag läst på kort tid om länge bortglömd men återupptäckt svensk konstnärinna. En bok till och vi har en trend. Men medan jag var väldigt kluven inför Anna Laestadius Larsdotters roman Hilma är mitt intryck av Drömmen av Ester mycket mer enhetligt. Det är en bra roman. Berättelsen är lite svår att komma in i, Anna Jörgensdotters ordknappa, fragmentariska nedslag i Ester Hennings barndom och tonår kräver viss koncentration. Men sedan flyter det på. Jag behöver inte fundera på vad alltihop går ut på. Det är skildringen av åren då Henning gick från underbetalt arbete till underbetalt arbete samtidigt som hon försökte ta sig igenom konstnärsutbildningen. Så det psykiska sammanbrottet och decennierna på mentalsjukhus. Ester Hennings liv förvandlas till en berättelse om slutenpsykiatrins utveckling under 1900-talet.

Och så en och annan känga åt konstnärsstorheter som Anders Zorn, ni vet gubben med alla de nakna tjejerna.

Ett konstnärsliv på psyket, decennium efter decennium, kan låta fasansfullt tragiskt och trist men jag blev inte så väldigt deppad av att läsa boken och tråkigt hade jag då rakt inte. Drömmen om Ester innehåller visserligen en del riktigt tunga avsnitt som har varit svåra att koppla bort. Systerns öde. Konstnärskollegan som dog under en misslyckad lobotomi. Men samtidigt imponeras jag av Esters envishet. Trots all sorg och smärta och förvirring och trots alla de där åren i slutenvården fortsatte hon att leva och leva. Hon blev 97 år. Och som konstnär blev hon erkänd, även om det tog ett tag.

Drömmen om Ester är en bok som förtjänar att läsas sedan läsas igen.

Betyg: 4,5 stjärnor

Förlag: Bonnier Pocket
Utgiven: januari 2016
ISBN 9789174295153
Sidantal: 254

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Sara Stridsberg: Kärlekens Antarktis

Bilden är lånad från Bonnier Pocket

En bok av Sara Stridsberg som jag inte gillar. Statistiken säger ju att det skulle komma förr eller senare men när det kommer blir jag ändå förvånad. För Stridsberg är ju en så bra författare. Så speciell. Men Kärlekens Antarktis är varken bra eller speciell. Faktum är att jag avskyr den.

Bokens berättarjag är en prostituerad narkotikaberoende kvinna som i bokens allra första sidor mördas. Det är den döda kvinnan som i återblickar berättar om hur hon dog och hur hon levde. En väldigt rak-på-sak och lättbegriplig skildring. Stridsberg brukar ju annars kräva en hel del koncentration och uppmärksamhet och eftertanke för att en överhuvudtaget ska begripa vad som händer. Så är det inte här, tvärtom. Inte för att jag har något att invända, en lättbegriplig Stridsberg är ju en trevlig omväxling.

Men jag tycker så illa om det mesta i övrigt. Mord är vanligtvis hemskt och tragiskt och upprörande men Stridsberg framställer det som ett assisterat självmord eller kanske ett barmhärtighetsmord. Som det var lika bra att den här unga kvinnan dog, det bästa som kunde hända med tanke på omständigheterna. Hon var ju ändå så sabbad och barnen hade hon också förlorat.

Och så avskyr jag hennes röst. Den där allvetande och livskloka skildring av föräldrarna, sig själv och barnen. Det är… jolmigt. Det känns inte som den person hon var när hon fortfarande fick leva. Som döden har gjort henne upphöjd, ännu ett skäl till att det var lika bra att hon dog.

Det här är hemskt. Jag förpassar Kärlekens Antarktis till barmhärtighetens glömska och inväntar nästa Stridsberg. Jag är övertygad om att hon kommer tillbaka snart, alive and kicking.

Betyg: 1,5 stjärnor

Förlag: Bonnier Pocket
Utgiven: april 2019
ISBN: 9789174297805
Sidantal: 314

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Candice Fox: Crimson Lake

Bilden är lånad från LB Förlag

Candice Fox thriller Crimson Lake är en riktig fullträff. Jag kan inte hitta något med den jag inte gillar. En helt oemotståndlig kombo av vassa människo- och miljöskildringar, humor, empati och gräsligheter (försvinnanden, mord och annat hemskt).

Bokens berättarjag Ted Conkaffey är inte den vanlige deckarpolisen. Han är polisen som anklagades för våldtäkt på en trettonårig flicka, men åtalet lades ner. På flykt från allt och i hopp om att få vara ifred har han skaffat ett hus i en liten håla. Naturligtvis får han inte vara i fred. En ankfamilj i nöd pockar på hans uppmärksamhet. Traktens privatdetektiv Amanda Pharell – som själv avtjänat ett tioårigt fängelsestraff för mord – vill att han ska jobba för henne. Och dessutom börjar snart snacket gå om vem Ted egentligen är och vad han påstås ha gjort.

Den här är som upplagt för en orgie i självömkan. Ted är milt uttryckt traumatiserad av sina upplevelser på fel sida om gallret och han har förlorat allt. Det hade varit så lätt att låta hans trauma ta över boken helt. Men Fox håller hans grubblerier på en lagom nivå. Det blir aldrig tjatigt. Jag tycker synd om karln och undrar hur det ska gå för honom men inte så mycket att det blir outhärdligt. Och aldrig så mycket att deckargåtan försvinner. Dessutom fungerar den lätt rubbade Amanda Pharell som en bra kontrast till dystre Ted och hans ångest.

Överhuvudtaget är människoskildringarna skäl nog att läsa den här boken. Och inget blir ju sämre av att allt utspelas i en håla där det finns ett stort träsk med träskkrokodiler och träskankor och annat träskartat. Det blir många pluspoäng för miljöskildringarna också. Och dessutom gillar jag deckargåtan skarpt. Kort sagt: jag längtar verkligen efter uppföljaren Redemption Point. Må den komma i pocket snart!

Betyg: 5 stjärnor

Originaltitel: Crimson Lake
Översättning: Hanna Axén
Förlag: LB Förlag
Utgiven: juli 2019
ISBN: 9789177991038
Sidantal: 364

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Cara Hunter: Hemmets trygga vrå

Bilden är lånad från LB Förlag

Första författaren i min Boktolva 2020 blev Cara Hunter. I hennes debutroman Hemmets trygga vrå försvinner en liten flicka vid namn Daisy under en fest. Utredningen leds av Adam Fawley och givetvis hopar sig frågetecknen snabbt. Det här är den där typen av thriller där människors hemligheter och lögner och invecklade relationer obarmhärtigt avslöjas. Hunter har ett väldigt fint öga för människor. Det syns inte minst i skildringen av de utredande poliserna. Huvudpersonen Fawley har själv nyligen förlorat ett barn, något som kunde ha fått alldeles för stor plats i berättelsen. Men Hunter håller skildringen av Fawleys sorg och skuldkänslor på rätt nivå. Överhuvudtaget kan hon konsten att skapa en allt mer förtätad stämning utan att gå till överdrift.

Tyvärr tappar boken på slutet. När Hunter ska skapa den där twisten som alla bra deckare ska ha går hon för långt. Det blir för tillkrånglat och för beroende av rena tillfälligheter för att vara trovärdigt. Och epilogen känns bara så fel.

Men bortsett från det tycker jag att Hemmets trygga vrå är en mycket bra psykologisk thriller, perfekt att gotta ner sig i under regniga vinterkvällar.

Betyg: 4 stjärnor

Originaltitel: Close to home
Översättning: Jan Risheden
Förlag: LB Förlag
Utgiven: december 2018
ISBN: 9789177990413
Sidantal: 304

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Sharon Bolton: Hantverkaren

Bilden är lånad från Modernista

Årets första bok blev Hantverkaren av Sharon Bolton. Boken börjar år 1999 då Florence Lovelady deltar i begravningsgudstjänsten av en man som trettio år tidigare erkände morden på tre tonåringar. Som ung polis deltog Lovelady i jakten på och infångandet av mördaren och i återblickar berättar hon om vad som hände den gången – och det växande tvivlet på om rätt person dömdes för morden.

Boltons signum är läskiga böcker om läskiga seriemördare. Kvaliteten kan variera men läskigt brukar det vara. Hantverkaren är i det avseendet inget undantag. Det är en ruggig historia Bolton har tänkt ut. Skildringen av tonårsflickan som begravs levande går utanpå det mesta. Ett tag funderar jag nästan på om jag vågar läsa vidare. Men boken går inte att lägga i från sig. Jag vill ju veta vad som händer och dessutom är beskrivningen av Lovedays vedermödor som ung kvinnlig polis i en supermanlig miljö är vass och spot on. Och så är Bolton rätt rolig. Kvinnan har humor, även om hon ibland döljer det väl, och humor är något jag alltid uppskattar hos deckarförfattare.

Tyvärr har boken ett och annat jag inte gillar. Framför allt köper jag inte grejen med häxorna. De är visserligen rätt roliga de också men de blir för mycket. Inte för att Bolton är känd för trovärdiga intriger och sannolika mördare men för det mesta funkar det ändå. Men den här gången funkar det inte alls. Framför allt hatar jag gåtans lösning och den lilla knorren på sista sidan. Det är obegripligt, jag köper det inte.

Hantverkaren är både en jättebra bok och inte fullt så bra. Men trots att betyget inte blir så högt tycker jag att boken är klart läsvärd. Det är allt annat än en dussindeckare, bara väldigt ojämn.

Betyg: 3,5 stjärnor

Originaltitel: The Craftsman
Översättning: Åsa Brolin
Förlag: Modernista
Utgiven: juli 2019
ISBN: 9789177819325
Sidantal: 397

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Stephen King: Vargarna i Calla & Sången om Susannah

Bilderna är lånade från Albert Bonniers Förlag

Ytterligare två delar lästa i Stephen Kings serie Det mörka tornet. Och i huvudsak är jag riktigt nöjd.

Mest nöjd är jag med den femte boken Vargarna i Calla. Det är en fartfylld och spännande berättelse om kidnappade tvillingbarn och motstånd mot en till synes överlägsen fiende. Som en bonus dyker prästen från Staden som försvann upp och han berättar vad som hände efter han lämnat Salem’s Lot. Det visar sig vara en hel del. Om det inte hade varit för en del saker som är lite väl vrickade – mattallrikar som stridsvapen till exempel – hade det blivit högsta poäng.

Den sjätte boken Sången om Susannah inleder segt men efter femtio sidor eller så tar det fart. Någon vettig intrig finns inte, Roland och hans följeslagare hoppar mellan världarna för att rädda världalltet och emellanåt undrar jag vad sjutton de sysslar med och vad allting går ut på. Men roligt har jag. Det är svårt att inte ha roligt i det sällskapet. I denna bok är bonusen att Stephen King själv dyker upp i handlingen. Jag vet att inte alla tycker gillar det sistnämnda men själv tycker jag att det är ett genidrag. Det passar perfekt in i mytologin och ger Kings samlade författarskap en helt ny dimension.

Och så vill jag slå ett slag för språket. Rent generellt har King med åren blivit en allt säkrare stilist – han är cynisk och slagfärdig och rolig. Men i böckerna om det mörka tornet finns det något alldeles extra. King har uppfunnit en helt ny vokabulär för Rolands värld och särskilt i Vargarna i Calla blommar den ut på allvar. Stort beröm till översättaren för ett väl utfört arbete.

Betyg: 4,5 stjärnor

Originaltitel: Wolves of the Calla
Svensk titel: Vargarna i Calla
Översättning: John-Henri Holmberg
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgiven: januari 2017
ISBN: 9789100170882
Sidantal: 686

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Betyg: 4 stjärnor

Originaltitel: Song of Susannah
Svensk titel: Sången om Susannah
Översättning: John-Henri Holmberg
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgiven: januari 2017
ISBN: 9789100170899
Sidantal: 413

Boken finns på Adlibris och Bokus

Tana French: Inkräktare

Bilden är lånad från Bonnier Pocket

Jag har följt Tana French ända sedan debuten Till skogs och hon brukar vara ett säkert kort. Hon brukar leverera. Kanske inte alltid med häpnadsväckande deckarintriger men det brukar vägas upp av grymma person- och miljöskildringar och allmän nerv. Romanen Inkräktare passar finfint in i ledet. En ung kvinna hittas mördad i sitt hem och ärendet lassas över till Antoinette Conway och hennes partner Stephen Moran. Conways karriär är på fallrepet och hon är i desperat behov av framgång.

Ramhandlingen, själva deckargåtan, är ganska enkelt ihopsnickrad. Inkräktare kvalar inte in som årets mest häpnadsväckande intrig om en säger så. Storheten ligger i kringsnacket. Beskrivningen av människorna och deras inbördes inte särskilt konstruktiva relationer ger mig ståpäls. Och Conway är perfekt som berättarjag. Med rivet skinn och klorna ständigt utspärrade ger hon sig i kast med ledtrådar och villospår, pantade kollegor och mobbning. Hon är folkilsk och rapp i käften, hon ger berättelsen fart och nerv och lagom svärta. Och de andra som befolkar boken går inte av för hackor de heller. De kanske inte nödvändigtvis är människor jag skulle vilja umgås med – en del av dem är rent ut sagt gräsliga – men de är väldigt givande att läsa om. Trots den enkelt ihopsnickrade deckargåtan är jag mycket nöjd med Inkräktare.

Betyg: 4 stjärnor

Originaltitel: The Trespasser
Översättning: Christian Ekvall
Förlag: Bonnier Pocket
Utgiven: september 2018
ISBN: 9789174297249
Sidantal: 573

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Colin Cotterill: Den motvillige kommunisten & Trettriotre tänder

Bilderna är lånade från Bokförlaget Bra Böcker

Colin Cotterill är en sån där författare som jag tänkt läsa i åratal men som alltid lagts åt sidan för något annat. Men i år blev det äntligen av. Jag har läst hans två första deckare om dr Siri Paboun. Året är 1976, kommunisterna har tagit makten i Laos och den enda läkare som inte flytt landet blir hux flux och rätt så motvilligt utsedd till coroner. Det låter som receptet för en riktigt spännande deckare. Men tyvärr. Den motvillige kommunisten når inte ända fram. Skildringen av Laos är intressant och dr Siri och människorna runt honom är riktigt roliga. Cotterill har både skärpa och humor och charm. Men gåtorna som ska lösas är tillkrånglade och röriga och inte särskilt trovärdiga. Samma sak fast är det med uppföljaren Trettiotre tänder. Men det hade jag nog kunnat leva med, eftersom böckerna i övrigt är småfnissigt charmiga och dessutom ger en och annan inblick i ett land och en historia jag inte kan något om. Men det jag verkligen inte gillar är att Cotterill blandar in en del övernaturligheter som rör Dr Siri själv och som jag bara vägrar godta. Jag brukar uppskatta en lagom dos övernaturligt också i deckare men det här är alldeles för knäppt. Särskilt i Trettiotre tänder. Det är framför allt det som sänker betyget och som får mig tveksam till om jag ska läsa fler böcker om dr Siri. Samtidigt är jag ju nyfiken på vad som kommer hända. Jag får se.

Betyg: 2,5 stjärnor

Originaltitel: The Coroner’s Lunch
Svensk titel: Den motvillige kommunisten
Översättning: Anna Petrus
Förlag: Bokförlaget Bra Böcker
Utgiven: augusti 2010
ISBN: 9789170028533
Sidantal: 323

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Betyg: 2,5 stjärnor

Originaltitel: Thirty-Three Teeth
Svensk titel: Trettiotre tänder
Översättning: Helena Prytz
Förlag: Bokförlaget Bra Böcker
Utgiven: 2010
ISBN: 9789170028748
Sidantal: 255

Boken finns inte längre i den ordinarie handeln. Det är vänner och bekanta, bibliotek och second hand som gäller.

Margaret Atwood: Hjärtat stannar sist

Bilden är lånad från Norstedts

Margaret Atwood har skrivit flera riktigt bra dystopier. Hjärtat stannar sist är inte den vassaste men höjer sig ändå högt, högt över sci-fi-genomsnittet jag hittills läst. Ett hemlöst par får ett erbjudande de inte kan säga nej till – att delta i ett socialt experiment som kommer ge dem både bostad och försörjning. Men givetvis blir inget som de tänkt sig.

Atwood levererar en bitsk inblick i en nära framtid där samhället och marknaden gått ordentligt bananas. Hon visar insikt hur lätt det är för människor att bara följa med, att bli medlöpare, medansvariga. Och hon gör det i den Atwood-stil jag gillar bäst – elakt, ironiskt, roligt, förskräckande. Det här är satir på hög nivå. För det mesta. Ett tag går boken totalvilse i en tröttsam skildring av otrohetsaffärer med kinky sex och allmänt känslomässigt blaj. Och slutet känns tillrättalagt. Men ändå, ändå. Hjärtat stannar sist är en mycket uppfriskande läsupplevelse.

Betyg: 4 stjärnor

Originaltitel: The Heart Goes Last
Översättning: Hjärtat stannar sist
Förlag: Norstedts
Utgiven: december 2018
ISBN: 9789113085159
Sidantal: 350

Boken finns på Adlibris och Bokus.