Maryse Condé: Tills vattnet stiger

Bilden är lånad från Leopard Förlag

Vissa böcker är bara tråkiga. Maryse Condés roman Tills vattnet stiger lockar med personliga tragedier och livshemligheter mot bakgrund av politiskt våld och naturkatastrofer. Det borde vara en bok för mig. Men näpp, inte min stil alls. Människorna är obegripliga och ointressanta och handlingen en enda röra. Visserligen finns det stycken som är spännande men det hjälper inte riktigt. Jag gillar genomtänkta och sammanhållna intriger. Här finns inte något som ens avlägset liknar en röd tråd.

Det är synd. Jag gillar Condés avskalade språk, jag hade velat tycka om resten också.

Betyg 2 stjärnor

Originaltitel: En attendant la montée des eaux
Översättning: Helena Böhme
Förlag: Leopard Förlag
Utgiven: maj 2014
ISBN: 9789173435345
Sidantal: 316

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Alias Grace (2017)

Margret Atwood är i ropet. Mer nu än då jag läste hennes böcker. Jag tror att hennes författarskap ligger rätt i tiden, med tanke på högerfundamentalismens frammarsch, #metoo och annat.

Tjänarinnans berättelse som publicerades första gången år 1985, har filmatiserats av HBO under originaltiteln The Handmaid’s Tale . Jag har tyvärr inte sett serien men minns boken, en otäck dystopi som känns kusligt aktuell.

Och nu finns filmatiseringen av Alias Grace (1996) på Netflix. Den bygger på ett autentiskt kriminalfall i 1800-talets Kanada. Grace kommer med sin familj från Irland till Kanada för ett bättre liv, men moderns död, fattigdomen och faderns missbruk skickar ut henne i tjänst som piga. De sociala klyftorna är gigantiska och rätten är alltid på mannens sida.

Grace döms för mord på sin arbetsgivare och hans hushållerska. En ung psykiatriker tar på sig uppdraget att bevisa hennes oskuld.  Han lyssnar på Grace berättelse om vänskap och orättvisa, om livet längst ner på samhällsstegen som kvinna och fattig. Men Grace gäckar honom i samtalen och i hans drömmar, liksom hon gäckar oss tittare – vem är egentligen skyldig till vad?

Alias Grace är en tät suggestiv berättelse i det stilla formatet med mycket bra skådespel av Sarah Gadon och Edward Holcroft. Och det närks att det är en kvinna som regisserat, Mary Harron. Vi slipper det mesta av vålds- och sexdravlet som annars är vanligt i de mer mörka thrillerserierna.

Se Alias Grace!

Betyg 4,5

Originaltitel: Alias Grace
Ursprungsland: Kanada
Säsong: 1
Produktionsår: 2017
Längd: 6 avsnitt

Petina Gappah: Memorys bok

Bilden är lånad av Bonnier Pocket

Att skriva den andra boken är svårt. Särskilt när den första boken blev fantastisk. Jag Ä-L-S-K-A-D-E Petina Gappahs debut Sorgesång för Easterly. Den består av en samling noveller som skildrar livet i Zimbabwe och livet i exil. Den är så smart, vass, rolig, cynisk, förfärande, älskansvärd, överväldigande. Den är enastående.

Det är mycket att leva upp till. Gappahs lyckas sådär i sin roman Memorys bok. Bokens berättarjag är Memory som sitter i fängelse, dömd för mord. Hon berättar om livet i fängelset och livet som ledde dit. Och det är läsvärt. Boken är välskriven, spretig men intressant. Memorys levnadsöde fascinerar. Det handlar inte bara om att hon åkt dit för mord. Uppvuxen i ett slumområde, såld till en vit man som barn, alltid behandlad annorlunda eftersom hon är albino. Men jag kan inte låta bli att jämföra boken med Sorgesång för Easterly. Det märks att de är skrivna av samma författare men Memorys bok är blekare.

Och jag tycker att Memory är anmärkningsvärt lugn med tanke på att hon när som helst kan bli hängd. Jag hade klättrat på väggarna.

Däremot förstår jag att Gappah inte är lika vass i sin samhällskritik som i novellsamlingen. Gappah åkte tillbaka till Zimbabwe för att skriva Memorys bok. Zimbabwe är en hårdför diktatur och det går inte att vara allt för kritisk öppet, åtminstone om en vill vara kvar i landet.

Hur som helst. Memorys bok är klart läsvärd och jag rekommenderar den. Och alldeles särskilt rekommenderar jag Sorgesång för Easterly.

Betyg 3,5 stjärnor

Originaltitel: The Book of Memory
Översättning: Helena Hansson
Förlag: Bonnier Pocket
Utgiven: oktober 2017
ISBN: 9789174296747
Sidantal: 285

Boken finns på Adlibris och Bokus

Peter May: Coffin Road

Bilden är lånad av Modernista

När forskare publicerar resultat som rör neonikotinoider eller de långsiktiga effekterna av GMO-grödor drar de genast till sig kritik från företa (…) och sedan upptäcker de att deras forskarkarriär är i fara

Jeff Ruch, generalsekreterare PEER

Coffin Road är tillägnad all världens bin.

Ja, ni läste rätt. Detta är en deckare som tar politisk ställning mot det övergrepp som pågår mot världens bin i form av företag som besprutar vår mat. Som följd av detta dör våra bin i allt snabbare takt. Och detta är allvarligt eftersom bina är livsviktiga för vår existens.

Boken inleder med att en man spolas upp på en strand i Yttre Hebriderna. Han har glömt vem han är och vad han gör på denna karga ö utanför Skottland. När han försöker hitta tillbaka till sin identitet visar det sig att han kanske är en mördare….

Coffin Road är ytterligare en fullträff av Peter May. Precis som Lewistrilogin utspelar den sig på Yttre Hebriderna men denna gång är Fin Macleod nästan helt osynlig i berättelsen. I stället är det hans forna kollega Gunn som får ett brutalt mord på halsen. Är mannen utan minne mördaren? Eller döljer han något annat? Och i så fall vad?

May har skrivit en spännande och snyggt berättad deckarhistoria som dessutom har ett politiskt budskap. Det sistnämnda tillhör inte vanligheterna numera.

Jag rekommenderar boken varmt och väntar ivrigt på nästa berättelse från de vindpinade öarna i Atlanten.

Betyg 4 stjärnor

Originaltitel: Coffin Road
Översättning: Charlotte Hjukström
Förlag: Modernista
Utgiven: augusti 2017
ISBN: 9789177017158
Sidantal: 318

Boken finns på Adlibris och Bokus

Stephen King: Under kupolen

Bilden är lånad av Bonnier Pocket

Jag vet inte hur många usla Stephen King-filmatiseringar jag sett genom åren men det är ju några stycken. Tv-serien Under kupolen är en av många. Jag gav upp en bit in på andra säsongen och köpte boken i stället.

Jag borde gått direkt på boken. Den är mycket bättre. Visserligen mastodonttjock, närapå 1 200 sidor vilket är i häftigaste laget. Och myllret av människor är verkigen förvirrande. Utan personförteckningen längst fram i boken hade jag gått vilse fullständigt.

Men människorna är ypperligt skildrade. Ta bara far och son Rennie. I tv-serien är de otrevliga men smått osannolika och lätta att vifta bort som något som aldrig skulle hända. Särskilt sonen. Men bokens version av Jim och Junior Rennie lär jag inte att glömma i första taget. De är vidriga och läskigt trovärdiga och jag ryser av välbehag när jag läser om dem.

Och sådär fortsätter det boken igenom. Romanen innehåller många människor som är väl värda att lära känna (och som slarvas bort fullständigt i tv-serien). Jag har sagt det förut och jag säger det igen. King är grym på människor.

Vad gäller handlingen så är den egentligen både spännande och otäck. Men jag stör mig en del på jag känner igen för mycket från tv-serien. Även om skaparna av tv-serien ändrade på det mesta känner jag igen tillräckligt mycket för att det ska sabba en del av läsupplevelsen.  Men bara en del. Och upplösningen är brutal, för att dra till årets understatement.

Betyg: 4

Originaltitel: Under the Dome
Översättning: Anders Bellis
Förlag: Bonnier Pocket
Utgiven: augusti 2013
ISBN: 9789174293586
Sidantal: 1180

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Peter May: Svarthuset, Lewismannen & Lewispjäserna

Bilderna är lånade från Modernista

Som vanligt när jag är på sydliga breddgrader vill jag ha en bok med mig om det karga och vindpinade landskapen och människorna i havsbandet i norr. Nordic noir i söderns ljus och värme. Denna gång fann jag dock ingen isländsk deckare utan en trilogi som utspelar sig i yttre Hebriderna nordväst om Skottland. Gott så!

Kriminalkommissarie Fin Macleod lever sitt småtråkiga liv i Edinburgh när tragedin inträffar. Hans åttaårige son dör i en bilolycka och föraren smiter. Fins liv och äktenskap trasas sönder och när han får uppdraget att följa ett sidospår, ett mord på ön Lewis i pågående mordutredning tar han chansen att fly Edinburgh och hustrun Mona. Trots att det innebär att han måste återvänder till sin födelseö i Yttre Hebriderna, en ö och ett liv han lämnade hals över huvud för nästan 20 år sedan.

I sökandet efter mördaren hittar han sakta spåren av sin barndom och sorg, sin tomhet och rädsla. Och möter de han lämnade i sitt förflutna.

Under tre böcker, som kan läsas fristående, får vi följa Fin Macleod i den hisnande och vindpinade naturen på Lewis, genom historiska anekdoter och vederstyggelser och en mans resa från barndom till sitt vuxna jag. Allt inramat av tre mycket spännande mordgåtor, som i sig är tillräckliga för att hålla liv i nagelbitandet genom hela trilogin. Alla morden och därmed mördaren har sin historia och den berättar Peter May på ett mycket fint sätt.

Peter May från Skottland är en ny författarbekantskap för mig och en mycket angenäm sådan. Jag har redan börjat läsa hans nya bok The Coffin Road som också utspelas på Yttre Hebriderna – en plats väl värd att besöka, tänker jag…

Svensk titel: Svarthuset
Originaltitel: The Blackhouse
Översättning: Charlotte Hjukström
Förlag: Modernista
Utgiven: maj 2016
ISBN: 9789177011859
Sidantal: 364

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Svensk titel: Lewismannen
Originaltitel: The Lewis Man
Översättning: Charlotte Hjukström
Förlag: Modernista
Utgiven: maj 2017
ISBN: 9789177016236
Sidantal: 303

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Svensk titel: Lewispjäserna
Originaltitel: The Chessmen
Översättning: Charlotte Hjukström
Förlag: Modernista
Utgiven: augusti 2017
ISBN: 9789177016809
Sidantal: 309

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Donna Tartt: Steglitsan

Bilden är lånad från Bonnier Pocket

Donna Tartts roman Steglitsan är en sån där bok som jag längtade jättemycket efter men sedan inte läste p.g.a. ville inte bli besviken. Jag hade läst en och annan negativ recension. Och så var det det där med tegelstensformatet (drygt 770 sidor).

Nu har jag läst. Och ja, Steglitsan är för lång. Tartt har ett fint språk men någon borde gått över texten med rödpenna och strukit och strukit. Och tagit ett allvarligt samtal med författaren om klichéer. Boken dräller av klyschor på två ben. Hur svårt kan det vara att skildra ryssar/ukrainare som inte bälgar i sig sprit som vi andra dricker vatten? För att bara ta ett exempel. Det finns många av dem.

Boken är inte ointressant. Intrigen är spretig men underhållande och gripande, språket bitvis något alldeles extra. Men den är inte alls så bra som den kunde ha varit. Det handlar trots allt om författaren som skrev Den hemliga historien och Den lille vännen. Hon kan bättre.

Betyg: 3,5

Originaltitel: The Goldfinch
Översättning: Rose-Marie Nielsen
Förlag: Bonnier Pocket
Utgiven: april 2014
ISBN: 9789174293975
Sidantal: 782

Boken finns på Adlibris och Bokus.

 

Fiona Barton: Änkan

Bilden är lånad av Massolit Förlag

Änkan är en debutroman av Fiona Barton. Hon ville skriva om kvinnorna vid sidan av vår tids monster, männen som förgriper sig på barn. Vilka är dessa kvinnor, offer eller medskyldiga? Och var går gränsen?

Änkan utspelar sig främst under två tidsperioder, 2006 och 2010 – när brottet begås med följande polisutredning, samt några år senare när kvinnan skall berätta sin story. Kvinnan vid odjurets sida.

Berättelsen är också delad utifrån olika perspektiv: journalisten Kates, polisen Bob och änkan Jeanies. Trots detta lyckas Fiona Barton hålla spänning och fokus i sin annorlunda thriller.

Jeanie och Glen lever ett prydligt barnlöst liv i ett prydligt litet hus. Borta är de stora drömmarna Glen lovade Jeanie när hon som sjuttonåring förälskade sig i den stilige banktjänstemannen. De lever nu sida vid sida i ett tystnat äktenskap.

Deras liv blir plötsligt förstasidesstoff i alla brittiska tidningar när Glen anhålls för  bortförande av den lilla flickan Bella och en dator full av barnpornografi. Och när han sedan dör får änkan plötsligt huvudrollen i historien. Och är hon verkligen så oskyldig som hon verkar?

Som sagt en annorlunda vinkel på berättelsen vi alla hört förr. Och Fiona Barton kan vara ett namn värt att hålla koll på!

3,5 stjärnor

Originaltitel: The Widow
Översättning: Katarina Falk
Förlag: Massolit Förlag
Utgiven: augusti 2017
ISBN: 9789176910931
Sidantal: 368

Boken finns på Adlibris och Bokus.

 

Kazuo Ishiguro: Begravd jätte

Bilden är lånad av Wahlström & Widstrand

Kung Arthur och Merlin är borta och efter år av krig råder en sömnig fred. Det gamla paret Beatrice och Axl bor i en liten jordhåla i utkanten av byn. Barnen gör narr av dem medan de vuxna låter dem försvinna ut i periferin.

Minnen av hur Beatrice och Axl fann varandra och sin kärlek är fördunklade. De minns vagt en son, men inte hur han såg ut, när han försvann eller varför. De beslutar sig att ge sig ut på en resa för hitta  sonen och kanske få klarhet i vilka de själva är. De möter troll, krigare, lömska munkar, vänliga själar  förtrollade varelser och en riddare. Färjekarlar och barn visar  dem vägen eller bort från vägen. Till slut möter de draken vars andedräkt bäddat in tiden i en evig glömska. Som en dröm om fred som inte är riktigt sann.

Begravd jätte är en vacker, stillsam saga i gränslandet mellan riddarroman och fantasy. Den utspelar sig långt från mäktiga kungar och slott, i långsam vandring mellan små byar i ett landskap som förbinds av romarnas gamla vägar. En filosofisk saga om kärlek och sanning, om livet och döden som skiljer oss åt.

Årets nobelpristagare i litteratur är lättläst men med många bottnar. Rekommenderas!

Betyg: 4 stjärnor

Originaltitel: Buried Giant
Översättning: Rose-Marie Nielsen
Förlag: Wahlström & Widstrand
Utgiven: januari 2016
ISBN: 9789146226659
Sidantal: 335

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Anna Lihammer: Medan mörkret faller

Den här boken fick priset för årets bästa deckardebut när den kom 2014, och det var välförtjänt!

Anna Lihammer har lyckats fånga inte bara en spännande och rent av riktigt läskig deckargåta utan stämningen i det svenska samhället på 1930-talet, med köns-, yrkes-, ålders- och klassroller, spänningen mellan olika länder och politiska åskådnigar och verkliga händelser.

Det ger ett mycket trovärdigt intryck.

Lite jobbigt är det dock att läsa den mörka beskrivningen av personligheternas liv, det är inte många ljuspunkter där. Jag menar, lite vänskap, förtroende eller till och med kärlek kanske också kunde ha fått glimta till? Men det är förstås en deckare. Man kanske kan klassa den som ”Uppsala noir”.

Betyg: 4

Förlag: Historiska Media
Utgiven: December 2012
ISBN 9789175453729
Sidantal: 335 s.