Eva Helen Ulvros: Oscar I: En biografi

Historia består ju inte bara av kungar och drottningar och maktelit. Men berättelsen om en regent kan, i rätt författares händer, säga en hel del om den tid hen levde och verkade i.

Eva Helen Ulvros biografi Oscar I är just en sådan berättelse. Oscar var son till Jean Baptiste Bernadotte, den franske generalen som blev kung av Sverige. Ulvros har skriviet en fascinerande skildring om en far som gjorde en helt osannolik karriär och en son som till slut tvingades axla en roll han kanske egentligen inte ville ha. Oscar trivdes nog bättre som radikal prins än som kung Oscar I, konservativ kung i ett konservativt rike.

Det bästa med den här boken är Ulvros stora känsla för människorna, för psykologin bakom deras agerande. Hon klarar av att vara både objektivt betraktande och empatisk. Och hon sätter in människorna i deras historiska sammanhang. Författare av biografier kan ibland fokusera så mycket på personen att de glömmer det historiska skeendet. Det misstaget gör inte Ulvros. När jag är klar med hennes bok har jag inte bara lärt mig massa om några människor i Sveriges absoluta elit utan också en hel del om det samhälle och den tid de levde i. Det är mycket bra gjort. Jag ger högsta betyg till Oscar I: En biografi.

Betyg: 5 stjärnor

Förlag: Historiska Media
Utgiven: januari 2017
ISBN: 9789175930251
Sidantal: 304

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Henrik Berggren: Landet utanför: Sverige och kriget 1939-1940

Bilden är lånad från Norstedts

En del böcker kommer in i ens liv vid lite fel tidpunkt. Henrik Berggrens facklitterära skildring Landet utanför: Sverige och kriget 1939 – 1940 kom för sent. Jag har läst massor om andra världskriget och har tuggat om det politiska och militära skeendet gång på gång på gång. Jag var sugen på en bok som berättade om hur människor upplevde kriget, både mannen och kvinnan på gatan och alla celebriteterna. Hur det svenska samhället påverkades av andra världskriget.

Och Landet utanför har en del av det också. Berggren citerar Astrid Lindgrens krigsdagbok och berättar om den unge Ingmar Bergman och hans familj. Och om Ture Nerman och Torgny Segerstedt och så. Men fokus ligger på just den politiska och militära utvecklingen och det var inte riktigt det jag var sugen på. Jag har läst det så många gånger förut. Men jag hade velat se mer nedslag i den svenska vardagen, fler röster från olika grupper i samhället.

Men, och det är ett väldigt stort men: för den som inte förläst sig på just den delen av andra världskriget kan det här vara en mycket givande bok, en bra ingång i Sverige 1939 – 1940, med utblickar över våra krigsdrabbade grannländer. Välskrivet och lättfattligt och överskådligt. Berggren kör med en torr och saklig och väldigt facklitterär stil som fungerar bra. Han kan ämnet och han ger också en del nya insikter, som vad Gustaf V egentligen sysslade med. Berggren har utfört ett gott hantverk.

Landet utanför: Sverige och kriget 1939 – 1940 är första boken av tre. Jag hoppas nästa del kommer snart. Förslagsvis i år.

Betyg: 4 stjärnor

Förlag: Norstedts
Utgiven: september 2018
ISBN: 9789113039527
Sidantal: 484

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Rebecka Lennartsson: Mamsell Bohmans fall

Bilden är lånad från Stockholmia förlag

År 1747 drog snickarmästare Bohman sin 17-åriga dotter Lena Cajsa inför rätta i Stockholm. Hon var bråkig och besvärlig, hon lydde inte sina föräldrar, hon rände ute. Men det visade sig snart att det handlade om något betydligt allvarligare än vanligt tonårstrots. Inför sin far och de höga herrarna i rätten berättade Lena Cajsa uppriktigt om hur hon sålt sin kropp vid ett flertal tillfällen och hur en ökänd kvinna i staden förmedlat kontakterna.

Berättelsen om Lena Cajsa är ramen i Rebecka Lennartssons facklitterära skildring Mamsell Bohmans fall: Nattlöperskor i 1700-talets Stockholm. Med utgångspunkt i rättegångsprotokollen tecknar Lennartsson en faktaspäckad, levande och inkännande bild av prostitutionen i 1700-talets Stockholm. Hon granskar dåtidens sexhandel ur alla möjliga perspektiv. Just det där breda anslaget gör att boken ibland känns spretig. Men samtidigt är boken så väldigt intressant. Jag lär mig så mycket. Det enda jag glider över är de frekventa och ofta långa citaten ur allehanda samtida texter. Jag är inte jättebra på 1700-talssvenska; det där är inget jag orkar stava mig igenom. Vilket går alldeles utmärkt eftersom Lennartsson aldrig låter citaten stå för sig själva, hon tolkar dem och sätter dem i sitt sammanhang, precis som en bra facklitterär författare ska göra.

På det stora hela är Mamsell Bohmans fall en mycket bra läsupplevelse som ger mersmak. Jag vill läsa mer om 1700-talets Sverige, jag vill veta mer om gamla tiders Stockholm och framför allt: jag hoppas på fler böcker av Rebecka Lennartsson.

Betyg: 4 stjärnor

Förlag: Stockholmia förlag
Utgiven: januari 2020
ISBN: 9789170313257
Sidantal: 349

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Peter K. Andersson: På stadens skuggsida

Bilden är lånad från Carlsson Bokförlag

Annie Chapman har gått till historien som Jack the Rippers andra offer. Lördagen innan hon mördades kom hon i konflikt med en annan kvinna på härbärget hon bodde. Konflikten gällde en lånad tvål. För kvinnor på samhällets absoluta botten kunde en tvål som aldrig återlämnats ge upphov till ett våldsamt gräl.

Om detta berättar historiken Peter K. Andersson i sin bok På stadens skuggsida: Människor och brott i Jack the Rippers London. Med utgångspunkt i rättegångsprotokoll skildrar han olika aspekter av livet i Londons fattigaste kvarter. Han beskriver gatugäng och gatukravaller. Konstaplar som aldrig borde ha blivit konstaplar. Grannar som umgås, grannar som grälar och grannar som mördas. Små glimtar av såväl vardag som det extraordinära. I Anderssons händer blir rättegångsprotokollen en guldgruva att ösa ur. Boken ger mig både en önskan att läsa mer mer mer i ämnet och att ta en tripp till London.

Det enda problemet med boken är att det ofta blir ett väldans rabblande av namn. X gjorde något, varpå Y reagerade på det, varpå A, B, C och X svarade med att… och så vidare. Det är svårt att hänga med i svängarna, att hålla koll på den röda tråden, att veta vem som gjorde vad. Här borde författaren gjort mer för att hålla läsaren orienterad.

Men bortsett från det är På stadens skuggsida en väldigt intressant bok som verkligen väcker min vetgirighet.

Betyg: 4 stjärnor

Förlag: Carlsson Bokförlag
Utgiven: augusti 2017
ISBN: 9789173318488
Sidantal: 189

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Guido Knopp: Farväl, DDR

Bilden är lånad från Lind & Co

Ett par bra tv-serier väckte mitt intresse för DDR. Tyvärr har jag haft svårt att hitta facklitteratur om DDR som översatts till svenska. Om Tredje riket och andra världskriget finns hur mycket som helst men om det som hände därefter är det tunnsått. Så jag blev väldigt glad när jag kunde lägga vantarna på Guido Knopps skildring Farväl, DDR: Terror, övervakning och vardagsliv i Östtyskland, 1945-1989.

Och jag blev inte besviken. Det här är en mycket bra introduktion till DDR. Med utgångspunkt i tre kommunistiska höjdare (Ulbricht, Mielke och Honecker) och en och annan kändis (en konståkerska, en amerikansk musiker) tecknas bilden av Östtysklands uppgång och fall. Skildringen växlar mellan det politiska skeendet och vardagslivet. Det politiska förtrycket, den allt mer katastrofala ekonomin, vardagslivet, revolutionen som svepte undan allt. En hel del utrymme ägnas åt betydelsen av idrott och musik. Språket är lättillgängligt och smidigt, innehållet lagom avvägt och varierat. Det kanske verkar konstigt att kalla en bok om DDR för en bladvändare men faktum är att sidorna bara flyger förbi. Nu är jag väl i och för sig en tacksam publik, jag älskar historia och 1900-talets totalitära ideologier fascinerar mig. Men jag tror nog att många kan uppskatta den här boken. Jag drämmer till med högsta betyg.

Betyg: 5 stjärnor

Originaltitel: Goodbye, DDR
Översättning: Per Lennart Månsson
Förlag: Lind & Co
Utgiven: juni 2019
ISBN: 9789177791515
Sidantal: 221

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Årets bästa facklitterära bok och årets sämsta

Bilden är lånad från Historiska Media

Jag läste ovanligt många facklitterära böcker under 2019. Det mesta var bra eller riktigt bra, något var mindre bra och något riktigt uselt.

Bland det absolut bästa var Thomas Webers bok Hitlers första krig: Adolf Hitler, Soldaterna vid regiment List och första världskriget. Hitler själv pratade gärna mycket och länge och hans tid som tapper soldat under första världskriget och hur det påverkat honom. Och grejen är att Hitlers bild av vad Hitler gjorde under första världskriget inte riktigt kollats upp. I historieskrivningen har han framställts som just den tappre soldaten som riskerade livet och befordrades till korpral. Men historikern Weber tog itu med frågan. Resultatet är boken Hitlers första krig. Den är välskriven och lättläst, mycket underhållande och väldigt avslöjande. Och det är uppenbart att Weber vet vad han snackar om. Det här är riktigt bra populärhistoria. Jag rekommenderar den varmt till alla med minsta intresse för Tredje riket och/eller världskrigen.

En bok som jag verkligen inte rekommenderar är Droger i Tredje riket: det dopade blixtkriget av Norman Ohler. Det skulle i så fall vara som avskräckande exempel på hur forskning inte får bedrivas. Okej för att droger användes av soldater i Wehrmacht men Ohler får det att låta som mer eller mindre hela tyska armén gick på speed. Det kan ursäktas med att han uttrycker sig slarvigt. Det som inte går att ursäkta är att Ohler utan några bevis alls driver tesen att Hitler var totaldrogad under de sista åren i sitt liv. Det hade ju förklarat ett och annat men Ohler presenterar inga som helst bevis för sin tes. Och utan vettig bevisföring blir det bara spekulationer, fria fantasier, önsketänkande. Det är uruselt. Obegripligt att Fischer & Co valde att ge ut smörjan.

Betyg: 5 stjärnor
Originaltitel: Hitler’s First War: Adolf Hitler, the Men of the List Regiment and the First World War
Svensk titel: Hitlers sista krig: Adolf Hitler, soldaterna vid Regiment List 0ch första världskriget
Översättning: Per Lennart Månsson
Förlag: Historiska Media
Utgiven: 2011
ISBN: 9789186297602
Sidantal: 526

Boken är tyvärr slut på Adlibris och Bokus. Kolla på bibliotek eller second hand.

Betyg: 1 stjärna
Originaltitel: Der totale Rausch: Drogen im Dritten Reich
Svensk titel: Droger i Tredje riket: det dopade blixtkriget
Översättning: Henrik Lindberg
Förlag: Fischer & Co
Utgiven: september 2016
ISBN: 9789188243140
Sidantal: 255

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Tore Skeie: Jungfrun från Norge

Framsidan av Tore Skeies bok Jungfrun av Norge
Bilden är lånad från Karnival förlag

Tore Skeies facklitterära skildring Jungfrun från Norge handlar inte så mycket om jungfrun från Norge som om männen omkring henne. Ingeborg Håkansdotter föddes 1301 som dotter till Kung Håkon av Norge och som ettåring trolovades hon med den svenske hertig Erik. Under flera år var Ingeborg en bricka i spelet mellan furstarna i Norge, Sverige och Danmark. Det är en blodig historia som dryper av intriger och svek, förvisningar och mord och krig och allsköns elände. Ingen av de manliga huvudpersonerna är särskilt trevlig och värst av alla är hertig Erik av Sverige. Norske Skeie hyser inga sentimentala känslor inför den svenska hertigen, boken är lite av ett karaktärsmord och det förmodligen högst välförtjänt. Hertig Erik var en fullfjädrad skitstövel med siktet inställt på makten och härligheten och han hade inga problem med att ta sig över högar av lik för att nå dit.

Det är mycket underhållande. Skeie är saklig och lättläst och han kan sitt ämne. Möjligtvis litar han lite väl mycket på Erikskrönikan som källa, jag vet inte hur tillförlitlig Erikskrönikan är. Men jag rekommenderar boken till alla som är intresserade av svensk och nordisk medeltidshistoria.

Och jungfrun då? Jodå, mot slutet av boken blir Ingeborg äntligen huvudperson i sin egen berättelse. Och hennes liv efter bröllopet med Erik är intressant och spännande och förtjänar en alldeles egen bok. Jag hoppas Skeie skriver den.

Betyg: 4,5 stjärnor

Originaltitel: Jomfruen fra Norge
Översättning: Inge Knutsson
Förlag: Karneval förlag
Utgiven: februari 2014
ISBN 9789187207235
Sidantal: 312

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Vardagsliv under andra världskriget: Minnen från beredskapstiden i Sverige 1939-1945

Bilden är lånad från Institutet för språk och folkminnen

Jag har växt upp med berättelser om Estland under sovjetisk och tysk ockupation under andra världskriget, om flykten till Sverige 1944, om den första tiden i Sverige. Men jag vet inte mycket om hur svenskarna upplevde kriget. Det finns inga sådana berättelser från min barndom.

Vardagsliv under andra världskriget: Minnen från beredskapstiden i Sverige 1939-1945 fyller en del av det tomrummet. Boken består av intervjuer med personer som var barn, tonåringar och unga vuxna under kriget. De berättar om ransoneringar, evakueringar, inkallelser. De beskriver hur en rostar (stulna) råkaffebönor i en ugn och handskas med en bil som går på gengas. De skildrar förberedelser för krig och rädslan för krig, harm gentemot nazistsympatisörer och skam inför eftergifter. Och de beskriver chocken när koncentrationslägren befriades, när tidningarna fylldes av bilder på likhögar och de överlevande kom till Sverige.

Några särskilda förkunskaper om Sverige under andra världskriget behövs inte. Urvalet är varierat och känns hyfsat heltäckande och texten flyter finfint. Vissa partier glider jag över snabbare än andra – jag är inte så intresserad av tillvaron som inkallad till beredskapen. Andra saker hade jag velat ha mer fördjupning i, som synen på tyskvänlighet, nazism och antisemitism. Men intervjuer som forskningsmaterial har ju sina begränsningar, särskilt när det som berättas ligger så långt tillbaka i tiden och särskilt när det gäller känsliga ämnen. Vill jag veta mer om de sakerna får jag leta någon annanstans. På det hela taget är det här mycket intressant och givande läsning, en riktig guldgruva för den som är intresserad av andra världskriget och/eller Sverige under 1900-talet.

Stort tack till redaktörerna Carina Ahlqvist, Annika Nordström och Birgitta Skarin Frykman och Institutet för språk och folkminnen som samlade ihop och gav ut dessa hågkomster.

Betyg: 4,5 stjärnor

Förlag: Institutet för språk och folkminnen
Utgiven: november 2012
ISBN 9789186959036
Sidantal: 460

Boken finns på Bokus samt på Institutet för språk och folkminnen.

Magnus Västerbro: Svälten – Hungeråren som formade Sverige

Bilden är lånad från Albert Bonniers Förlag

För några år sedan läste jag Magnus Västerbros facklitterära skildring Pestens år: Döden i Stockholm 1710 och föll pladask. Den är välskriven, initierad och spännande – ett stycke riktigt bra populärhistoria. Så när Västerbros bok Svälten: Hungeråren som formade Sverige kom ut förra året var det liksom ingen tvekan om att jag skulle köpa. Jag älskar bra populärhistoria. Dessutom var det ju den stora svälten 1867 som drev Bricken och hennes föräldrar på flykt, ni vet flickan i Vibeke Olsens roman Sågverksungen.

Och Västerbros skildring av hungerkatastrofen 1867-1869 är mestadels ett stycke riktigt bra populärhistoria. Han skriver lättbegripligt och sakligt och engagerande. Det större skeendet varvas med enskilda människoöden. Samhällsstrukturen och de mentala strukturerna berörs. Särskilt intressant är den härskande elitens syn på landsbygdens bönder och arbetare. De styrande klasserna, med den ständigt festande Karl XV i spetsen, trodde att nödhjälp i grunden var destruktiv. Nödhjälp skulle skämma bort de drabbade, skapa arbetsskygga latmaskar som bara ville ha mer och mer. Resultatet blev en senfärdig och villkorad hjälp, vilket förvärrade katastrofen.

Allt ovanstående är toppen.

Men det finns en sak som jag inte tycker är lika bra. Det är när Västerbro ska knyta ihop hungeråren med det framtida Sverige. Analysen är bra och tänkvärd men den tar för stor plats. Hälften vore nog. Eller ännu bättre, en tredjedel. Resten borde ha ägnats åt att fördjupa skildringen av Sverige på 1860-talet. Det är ju om den jag vill läsa. Konsekvenserna för och parallellerna till det moderna Sverige är viktiga och intressanta men borde inte ha fått en så dominerande plats.

Men det är fortfarande en mycket bra bok om ett viktigt ämne. Jag ger fyra stjärnor i betyg och ser fram emot Västerbros nästa.

Betyg: 4 stjärnor

Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgiven: juli 2018
ISBN: 9789100169701
Sidantal: 441

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Tematrio – Mansdagen

Idag är det internationella mansdagen och i veckans tematrio uppmanar Lyran oss att berätta om tre bra romaner där män framställs på ett positivt sätt. Här är min trio romaner, samt en facklitterär bonusbok.

Huvudpersonen i John Williams roman Stoner är lite torr och tråkig och rent outhärdligt vanlig. Men han är också intelligent, varmhjärtad och rättskaffens och en väldigt säregen person. En bra roman om en bra man, rekommenderas till alla.

Också Ivans återkomst av Tawni O’Dell skildrar den manliga huvudpersonen på ett sympatiskt sätt. När en olycka sätter stopp för Ivans fotbollskarriär återvänder han till hemstaden – en gruvstad på dekis – för att starta en ny karriär som vicesheriff. Den här boken hade kunnat bli hur deppig som helst men är humoristisk och i grunden positiv. Och Ivan är ett trevligt sällskap.

Och så vill jag nämna Reginald Hills deckare om det udda polisparet Dalziel och Pascoe. Dalziel är en buffel, om än med hjärtat på rätta stället, men Pascoe är genuint trevlig. Rena drömpolisen faktiskt.

Adam Hochschilds facklitterära skildring Kung Leopolds vålnad skildrar de män (för det var mest män) som runt förra sekelskiftet vittnade om och kämpade mot folkmordet i Kongo. Den ger också ett mörkt porträtt av den man som var upphov till allt elände, kung Leopold av Belgien. Han ville ha pengar, såg kolonier som lösningen och roffade åt sig Kongo som sin privata egendom. Plundring och fasansfulla övergrepp följde och kunde ha fortsatt hur länge som helst. Men några få vågade vittna om vad som skedde. Välskrivet, engagerande och oväntat snabbläst om ett nattsvart kapitel i Belgiens och Europas historia.