Julia Skott: Håll käften, jag räknar!

Under sommar och semester kanske det ibland händer att man ägnar sig åt annat än att läsa, till exempel stickning. Har man detta intresse har man stor behållning av att läsa journalisten Julia Skotts senaste bok, som kom hösten 2016.

Julias pappa Staffan Skott var journalist och skribent på DN-s Namn och Nytt- sida från 1973 till sin pension 2008. Julia går delvis i sin pappas fotspår, men där han fann uppslag till sina kåserier i Sovjetunionen och senare Ryssland, skriver hon om främst andra ämnen, bland annat romantisk komedi (hon har avlagt en magisterexamen i filmvetenskap), sjuka kroppsideal (boken Kroppspanik) och stickning. Hon har många strängar på sin lyra, hon medverkar i flera poddar och bloggar och syns och hörs en hel del i svensk radio och TV i olika sammanhang. Dessutom är hon en duktig keramiker.

Boken med den något provokativa titeln är ingen vanlig ”stickbok” med beskrivningar och råd. Några små tips finns insprängda här och där, men framför allt är det ”nörderiet” i stickningen som intresse som hon beskriver. Det finns ett mycket stort mått av igenkänning här, till exempel i beskrivningen av Arga Skåpet, förbannat garn, ”levels” och stickmaskiner, samt hur mycket garn man egentligen kan få lov att köpa utan att man har tänkt ut något speciellt som man ska sticka av det.

Julia var här i Skövde som föreläsare på en av Stadsbibliotekets Mångsidiga måndagar i våras, då vi hade stick-café. Hon berättade då bl a att hon egentligen hade tänkt rikta sig till en något yngre målgrupp, genom det lite aggressiva tilltalet i titeln och de kraftfulla illustrationerna av bl a Charlotta Björck, men har upptäckt att målgruppen är bredare än så. Folk köper den och ger till människor de känner igen – en syster, svärmor eller granne, men också till folk som har helt andra men lika engagerande fritidsintressen. Kapitlet med vitsar är en guldgruva!

Största behållningen för min del var kapitlet om ”förspilld kvinnokraft”, som hon också utvecklade i sin föreläsning. Julia, som är en modern förkämpe för jämlikhetsfrågor, får ibland en känga av aktiva kvinnosakskvinnor, eftersom hon omhuldar en sådan gammal kvinnofälla, som de tycker att stickningen representerar. Hela kvinnokampen är tillspillogiven genom sådant svek, menar en del. Men Julias argument är att de kämpade för att vi i nuvarande generationer skall kunna VÄLJA vad vi vill ägna vår kvinnokraft åt. Om vi arbetar på lika villkor och får lön, har vi möjlighet att välja om vi vill köpa eller laga mat, köpa eller tillverka våra kläder eller ägna oss åt något annat som vi tycker är roligt på vår fritid. Det tyckte jag var en väldigt bra formulering!

Genom Galagos hemsida (följ länken nedan) hittar du också Julias poddar Romancepodden och Skott från höften. Hon medverkar också i stickpodden Rätt avigt tillsammans med några vänner.

Betyg: 4,5 stjärnor

Förlag: Galago

Utgiven: Augusti 2016

ISBN 9789170379123

Sidantal: 206 s.

Boken finns på Adlibris och Bokus

Christer Hermansson: Varför har inte fler bibliotekarier läderbyxor?

Här hittade jag en lite udda boktitel i Skövde stadsbiblioteks pocket-tråg. Enligt baksidestexten innehåller den ”ett underhållande och utmanande urval texter om bibliotek och bibliotekarier som tidigare har publicerats i tidningar och tidskrifter 1989-2007” och riktar sig till – eller är t o m obligatorisk för – ”alla människor som någonsin har besökt eller tänker besöka ett bibliotek”.

Det lät ju lovande, och jag vet ärligt talat inte riktigt vad jag förväntade mig. Tyvärr blev jag lätt besviken i alla fall, för så underhållande för en bred allmänhet vet jag inte om den är. Tvärtemot, så tycker jag att det är en samling av ganska introverta betraktelser, som visserligen ibland kan väcka en viss igenkänning men inte direkt underhållande. Dessutom känns en del av ”debattinläggen” daterade eller rent av föråldrade.

Om du vill ha underhållande berättelser om vad som händer på bibliotek, gå med i gruppen ”märkliga bibliotekshistorier” på Facebook i stället.

Hur var det nu med läderbyxorna? Varför skulle bibliotekarierna ha det? Jo, de är tåliga och slitstarka i olika situationer, bättre än gröna manchesterbyxor. Roligare än så blev det inte.

Betyg: 1,5 stjärnor

Förlag: Tusculum förlag
Utgiven: Januari 2008
ISBN 9789197656726
Sidantal: 154 s

Slutsåld i handeln, sök på bibliotek eller antikvariat

Lawen Mohtadi: Den dag jag blir fri: en bok om Katarina Taikon

Bilden är lånad från Natur & Kultur
När jag var barn läste jag Katarina Taikons böcker om Katitzi, om och om igen. Jag älskade dem. Vad jag aldrig förstod var att Taikon inte bara var en barnboksförfattare. Under många år var hon en av Sveriges viktigaste förkämpar för mänskliga rättigheter. Hon och systern Rosa slogs för att romerna skulle släppas in i folkhemmet. Det var i frustration över att kampen inte gav resultat snabbt nog som hon började skriva sina självbiografiska romaner om Katitzi.

Det var först när jag såg Lawen Mohtadis film Taikon för ett par år sedan som jag förstod bredden i Katarina Taikons liv och verk. Nu har jag äntligen läst Mohtadis bok Den dag jag blir fri: en bok om Katarina Taikon.

Det är berättelsen om en kvinna som trots att hon tillhörde en mycket utsatt grupp och trots en trasig barndom fick chansen att skapa ett liv på sina egna villkor. Hon blev som 16-åring upptäckt av filmaren Arne Sucksdorff, umgicks med skådespelare och konstnärer, skaffade sig en utbildning, blev egenföretagare. Och hon blev som sagt en ivrig förkämpe för att romerna skulle få samma rättigheter som alla andra i Sverige.

Den dag jag blir fri är tunn, knappt 200 sidor, men ändå full av fakta. Researchen känns gedigen, Mohtadi har koll på ämnet och när hon inte har koll avhåller hon sig från spekulerationer. Språket är kortfattat och tydligt och lättillgängligt.

Jag hade vela få en bättre översikt över romernas svenska historia men bortsett från det är jag mycket nöjd med boken.

Betyg: 4,5

Förlag: Natur & Kultur
Utgiven: januari 2015
ISBN: 9789127142244
Sidantal: 197

Boken finns på Adlibris och Bokus.

 

Tematrio – Tid i titeln

I veckans tematrio uppmanar Lyran oss att berätta om tre romaner vars titel innehåller något som anspelar på tid. Här är min trio.

Julie Otsukas debutroman När kejsaren var gudomlig utspelas i USA under andra världskriget. Efter Pearl Harbour internerades över 100 000 människor enbart på grund av att de hade japanskt ursprung. Kriget hade förvandlat dem till fienden i deras eget land. Stramt och effektivt berättad skildring som går snabbt att läsa och som stannar kvar länge.

Aprilhäxan av Majgull Axelsson handlar om tre fostersystrar som växte upp tillsammans och om systerns som lämnades bort till institution. Rolig, otäck och vasstandad socialrealism med övernaturliga inslag.

Efter andra världskrigets slut spreds snabbt rykten om att Hitler överlevt och låg och tryckte någonstans. Sovjetunionen – som hade tagit hand om liket – var de ivrigaste ryktesspridarna. Brittiska underrättelsetjänsten tyckte alltihop var förfärligt irriterande och gav Hugh Trevor-Roper i uppdrag att reda ut vad som faktiskt hänt. Resultatet blev boken Hitlers sista dagar, som publicerades första gången 1947. Genom åren har flera nya upplagor kommit, med förord om de senaste rönen. Intressant och tankeväckande, välskriven och lättläst om de sista dagarna i bunkern och om det politiska rävspel som följde.

 

 

Karin Bojs: Min europeiska familj: de senaste 54 000 åren

Bilden är lånad av Bokus

Jag tröttnar aldrig på detta med vår mänskliga historia. Jag har de senaste åren läst Lasse Bergs trilogi om Kalahari, Youval Noah Hararis Sapiens: en kort historik över mänskligheten och nu Karin Bojs Min europeiska familj – de senaste 54 000 åren. Angreppssätten och språket är olika vilket nyanserar pusselbitarna författarna lägger i vår gemensamma historia. Alla böckerna handlar om historien om Homo Sapiens och vår civilisation- och brist på den samma. Karin Bojs arbetar som vetenskapsjournalist och hon bestämde sig för några år sedan att släktforska. Och det gör hon verkligen. Genom ett DNA-test följer hon i sina urmödrars spår genom mötet mellan homo sapiens-kvinnan och neandertalaren vid Genesarets sjö och vidare framåt i tiden och genom Europa.

Hennes släkthistoria blir vår egen historia. För till syvende och sist har vi som nu lever samma urfader och urmoder. Och det väcker ju samma gamla förundran över hur vi beter oss idag mot varandra. Hur kan vi vara rasistiska och sexistiska mot oss själva?

En bok jag varmt rekommenderar till Trump och Åkesson och liknande stollar – men också till er som tycker det är fascinerande hur vi bit för bit erövrar vår egen historia, och vad den faktiskt kan komma att betyda för oss som art.

Jag blir faktiskt riktigt hoppfull inför framtiden, när och om vi bara bestämmer oss för att förstå vår forntid. Då kan vi åstadkomma stordåd!

Jag kommer definitivt läsa del två, Svenskarna och deras fäder: de senaste 11 000 åren.

Betyg: 4 stjärnor

Förlag: Månpocket
Utgiven: februari 2017
ISBN: 9789175036168
Sidantal: 485

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Tom Wright: Helt enkelt kristen

Ännu en bok jag fick som recensionsexemplar på bokmässan i Göteborg 2015.

Tom Wright är författare, men också teolog, vilket tydligt kommer fram i den här boken. Han är även väldigt pedagogisk när han angriper frågeställningen om den kristna trons mening. Han delar upp frågorna i lagom segment och väjer inte heller för de svåra frågorna om meningen med livet eller orättfärdiga handlingar som begåtts i kristendomens namn.

Det här är inget flummigt, sekteristiskt, utan har som syfte att berätta om vad kristendomen handlar om och vad kyrkan är bra för. Den riktar sig både till den som redan är troende och till den som inte vet något alls.

En bra bok att ha till hands, vare sig man vill läsa den rakt igenom eller bläddra och läsa om olika ämnen vid olika tillfällen.

Betyg: 4

Originaltitel: Simply Christian – why Christianity makes sense                    Översättning: Maria Store                                                                      Förlag: Libris
Utgiven: mars 2014
ISBN: 9789173873444
Sidantal: 283

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Karin Johannisson: Den sårade divan: om psykets estetik

Så här i juletid när familjer träffas och släkter går igen kan man ju roa sig med att dyka ner i människans obotliga ensamhet och galenskap. Jag rekommenderar Karin Johannissons facklitterära skildring Den sårade divan: om psykets estetik.

Jag tycker mycket om den här boken! Däremot tycker jag att den är svar att skriva en kort recension om. Den spänner nämligen över så mycket.

Vad är galenskap? Finns det en särskild kvinnlig galenskap- gärna skildrad som Fall med foton av naken kvinnohud-men egentligen som galenskap betraktad lite mindre värd? Lite mindre viktig?

Karin Johannisson tar i början av boken med oss på en historisk resa genom Europa från förra seklet- med fokus på åren mellan 1920-1960. Hon guidar oss runt på europeiska mentalsjukhus och männen som skapade psykoanalysen och psykiatrin. Och kanske också uppfann galenskapen?

Hon gör i Freuds anda  gör tre fallstudier av Agens von Krusenstierna, Sigrid Hjertén och Nelly Sachs.

Tre kvinnor, tre kreativa unika begåvningar. Tre diagnoser, tre fall på Beckomberga,

Agnes K- Hysteri
Sigrid H- Schizofreni
Nelly S- Paranoia

Karin Johannisson låter oss se människan bakom journalerna. Med den tidens perspektiv och ögon.

Hon förenklar inte utan nyanserar och skapar en palett av orsaker till att just de här tre kvinnorna var vad de var. Galna? Mänskliga? Utsatta? Divor? Vem vet? Inte jag.

Läs boken – den är kanske inte alltid den lättaste av böcker, men hela tiden intressant som en stilstudie över vår närtid och estetik.

Betyg: 4

Förlag: Månpocket
Utgiven: augusti 2016
ISBN: 9789175035734Sidantal: 368

Boken finns på Adlibris och Bokus.