Film: I skogen (2016)

Jag har sett dokumentären I skogen av Jonathan Ki och Emil Moberg Lundén. I skogen finns barndomens äventyr för bästa vännerna Jonathan och Emil. Glada i hågen och med starkt självförtroende ger de sig ut i den för förverkliga den dröm de haft sedan de var små: att få uppleva skogen, att få leva av skogen.

Och skogen tar emot dem. Med knott och kyla, med ensamhet och tålamod.

Jonathan och Emil möter varandra och sig själva. De tar sig an skogen så mycket de förmår. Men skogen är starkare än vad de räknat med.

I skogen är inte så mycket en överleva-i-det-vilda-film som en film om vänskap. Den visar upp de unga männens sårbarhet och trofasthet. De är långt ifrån några machomän, snarare gör de stolleprov och det blir en tuff kamp för dem att överleva av det naturen har att bjuda på.

Det här är en feelreal film som berör. Lockar till skratt och fniss. Men också vemod över att så många av oss inte vågar det Jonathan och Emil vågar- leva sin dröm på riktigt, för att se om den håller.

I skogen är killarnas debutfilm. Den har visats på olika filmfestivaler bland annat i Rom, Miami och Los Angeles och nu är det dags för Sverigepremiär. Söndagen den 21 maj visas den på Aftonstjärnan i Göteborg. Se den. Det är du värd!

Här hittar du trailern till I skogen.

Betyg: 4

Originaltitel: I skogen
Ursprungsland: Sverige
Premiärår: 2016
Längd: 59 minuter

 

Tv-serien Dicte

Eva här på Kulturnästet efterlyste bra serier av danskt eller brittisk ursprung. Dicte är en dansk kriminalserie om den snart 40-åriga reportern Dicte (spelad av Iben Hjelje) som kommer hem till Århus igen efter sin skilsmässa. Med sig har hon sin tonåriga dotter Rose och en sorg och saknad efter det barn hon en gång tvingats lämna bort av sina föräldrar, aktiva i Jehovas vittnen. Nyfiken och orädd kastas Dicte in i olika kriminella händelser i Århus, till förtret för kommissarie Wagner.

Under tre säsonger kan en följa Dicte på Neflix. Genom hennes struligt privatliv, tuffa arbete som krimreporter, genom vänskap och förälskelser, med skuggorna från det förflutna ständigt närvarande.

Jag tycker serien är lite ytlig, trots gott skådespeleri och möjlighet till igenkännandet i vardagens realism. Den snuddar vid ämnen som otrohet, ensamhet, barnlöshet, relationen föräldrar-barn, komplicerade relationer, skilsmässor, religiös fanatism och svek och död. Men inget griper tag, det förblir underhållning. Och då kan man ju lika gärna kolla på ögongodisdeckare som Miss Fisher’s Murder Mysteries eller Agatha Christie’s Poirot eller dylikt, de har ju i alla fall snygga kläder och eleganta interiörer.

Dicte är ok, absolut. Men inte mer än det. Vilket visserligen är bra mycket bättre än mången svenska deckare.

Danskarna kan bra mycket bättre än så här!

Betyg: 3 stjärnor

Originaltitel: Dicte
Ursprungsland: Danmark
Säsong: 1-3
Premiärår: 2013
Längd: 30 avsnitt à 45 minuter

Det måste bli en säsong till!

Då och då snubblar man över TV-serier som är sådär extra minnesvärda. Det kan vara handlingen, men lika ofta karaktärer som man fäster sig vid eller en miljö som de utspelar sig i.

Inte sällan kommer dessa TV-serier från Storbritannien eller Danmark. Där kan de göra TV.

Jag vill ge några exempel från mitt eget minne – då är det de som först dyker upp till ytan på ”hårddisken”. Utan inbördes ordning!

Herrskap och tjänstefolk – från 1970-talet, om över- och underklass i London i början av 1900-talet. Mest bestående karaktär: Husan Rose, spelad av Jean Marsh, som också skrev serien.

Matador – dansk serie inspelad på sent 1970-tidigt 1980-tal, utspelar sig från 1929 till 1947. Många starka karaktärer som inte behåller sin ”typ” serien igenom, utan förändras av händelser de möter. Skickligt! Titta särskilt på figurerna Mads Skjaern och Maude Varnaes! I denna serie lade jag först märke till Ghita Nörby i en stark kvinnoroll.

Arvingarna – även denna brittisk från 1970-talet. Ett engelsk åkeriföretag som ärvs av några bröder, deras dominanta mamma är en person man minns! Stående replik: Would you like a drink?

Familjen Ashton – brittisk 1970-tal återigen, och vad vore TV-serierna utan andra världskriget? Denna serie påminner lite om Matador ovan, eftersom en del av de olika personerna tvingas ta tag i situationer som uppstår och visar upp nya sidor. Stående replik: I’ll put the kettle on!

Mordkommissionen – dansk kriminalserie från senaste sekelskiftet. Utspelar sig i ”nutid” och känns mycket modern både i handling och rollbesättning, många starka kvinnor. Vissa knepiga gåtor löses mer på intuition än fakta.

Morden i Midsumer – brittisk serie, även den från senaste sekelskiftet men betydligt mer jovialisk än Mordkommissionen. En riktig långkörare som utspelas i ett England där tiden tycks stå stilla. Morden inträffar bland rävjakter, konstutställningar, lantliga marknader och basarer och miljön är små byar med hus invävda i klematis och murgröna. Fler och fler mord/avsnitt och mycket fantasifullt genomförda!

Badhotellet – den senaste i raden danska serier i ”mys-pys”-genren. Den sändes första gången i Sverige under våren 2014 och utspelar sig under några somrar i mellankrigstiden. Lite av herrskap och tjänstefolk, men även Matador. Här är det Fie man fäster sig mest vid, men det finns fler starka porträtt av både kvinnor och män. Detta var den senaste TV-serien som fick mig att spontant utbrista i rubriken ovan, så fort eftertexterna började rulla då sista avsnittet gick i veckan. Och si! Det blir en säsong som kommer 2018! Hurra!

Här kan man hålla på länge. Fyll gärna på i kommentarsfältet med tips om dina favoriter! Rätt som det är finns de på Netflix eller någon annan modern kanal för nostalgitittande.

 

 

Scott & Bailey (2011)

Missade du första säsongen av britcrimeserien Scott & Bailey när den gick på SVT så lägg namnet på minnet, för tyvärr låg avsnitten på Play bara en vecka efter sändning. Tråkigt! Men detta var första säsongen av fem så Scott och Bailey lär komma igen – och då får du inte missa dem.

Scott & Bailey handlar om Rachel Bailey och Janet Scott som arbetar som mordutredare vid den fiktiva Manchester Metropolitan. Deras verklighet är långt från de mordiska idyllerna i Kommissarie Lewis och Morden i Midsomer. Deras England är sjaskigt och föga glamoröst. Offer och förövare delar en hård verklighet och det är inte alltid det går att säga vem som är offret och vem som är förövaren. Även poliserna har det lite si och så på det privata planet. Som poliser är de excellenta men mänskliga och emellanåt gör de fatala misstag.

Trots sina olikheter arbetar Scott och Bailey bra ihop och under sin tuffa chef Gill Murray. De tre starka kvinnorna sätter sin prägel på en annars mansdominerad arena.

Susanna Jones som spelar Rachel Bailey är också den som skapade idén till serien tillsammans med Sally Lindsey. Avsnitten skrevs av författaren Sally Wainright. De ville skapa en trovärdig serie där kvinnor var mer än fru, älskarinna eller offer. Och det har det lyckats med!

Se Scott och Bailey när den kommer i repris och hoppas att säsong två kommer snart.

Betyg: 4 stjärnor

Originaltitel: Scott & Bailey
Ursprungsland: England
Säsong: 1
Premiärår: 2011
Längd: 6 avsnitt à 45 minuter

 

 

Tematrio: Kärlek

Det är ju Alla hjärtans dag och i veckans tematrio uppmanar Lyran oss därför att berätta om texter som flödar över av kärlek. Här är min kärleksladdade trio.

Jag är inte romantisk alls och böcker som handlar om romantisk kärlek tenderar att stå olästa i mina hyllor i åratal, om de ens hittar dit. Men nu har jag precis läst en sådan hyllvärmare, Deborah Moggachs roman Tulpanfeber. I 1630-talets Amsterdam får en målare i ropet i uppdrag att måla av en förmögen gammal man och hans unga hustru. Ljuv musik uppstår mellan målaren och hustrun och de börjar smida planer för hur de ska få vara tillsammans för evigt.  Tulpanfeber är en välskriven, levande och bitvis mycket spännande skildring av kärlekens galenskap och slumpens spel. Det här är inte dussinromantik. Anledningen till att jag läste boken är att filmatiseringen har premiär nu i februari.

Helen Fielding har gjort sig känd för böckerna om vimsan Bridget Jones. I Bridget Jones: Mad about the boy är Bridget 50 år, änka efter den ack så saknade mr Darcy samt tvåbarnsmor. Hon dejtar en goding som är drygt 20 år yngre men frågan är om han är hennes nya stora kärlek. Bridget Jones mitt-i-livet är sympatisk och hennes vardagsvedermödor är roliga men allt tjat om dejting blir rätt tråkigt. Det dejtas nämligen något alldeles hysteriskt i boken och någonstans önskar jag att Bridget kommit lite längre än så. Eller snarare, jag önskar att Helen Fielding kommit lite längre än så.

Slutligen vill jag nämna filmen Bram Stokers Dracula från 1992. Jag är som sagt inte den romantiska typen men kärlekshistorien mellan greve Vlad Tepes och Mina – inkarnationen av grevens döda hustru – är något av det vackraste jag sett. Gary Oldman och Winona Ryder skimrar verkligen. Och Keanu Reeves är inte heller så dum.

Tv-serien Rebellion

Miniserien Rebellion från irländska RTE utspelar sig några dagar runt påsken 1916 i Dublin. Dublin är märkt av första världskriget men också av det brittiska styret. Klasskillnaderna är stora och fattigdomen enorm.  Trots det är de flesta Dublinbor trogna den brittiska kungen och kronan.

Men påsken 1916 förändras detta. Då gör några hundratal rebeller uppror. De griper till vapen och håller ut tills den brittiska armén återtar makten och kontrollen över staden. De flesta invånarna är till en början emot rebellerna. Men när den brittiska överheten använder ett hänsynslöst brutalt övervåld och flera rebeller får dödsstraff börjar opinionen vända

Serien håller hög klass med bra skådespelare. Den visar upp splittringen mellan katoliker och protestanter och mellan underklass och överklass och män och kvinnors skilda förutsättningar. Den visar äktenskapets villkor hos fattig och hos rik. De brittiska och irländska örikena kan verkligen skildra sin historia med must och trovärdighet, med bra skådespeleri i minsta biroll och utan att falla i den amerikanska publikfrierifällan.

Jag måste erkänna att mina kunskaper om Påskupproret var mycket vaga, höjda i glömskans dunkla vrår och för mig innebar serien ett nyväckt intresse för Irland historia och väg mot självständighet.

Betyg: 4 stjärnor

Originaltitel: Rebellion
Ursprungsland: Irland
Säsong: 1
Premiärår: 2016
Längd: 5 avsnitt à 52 minuter

Dirk Gentlys holistiska detektivbyrå

Dirk Gently är huvudperson i två romaner av Douglas Adams, Dirk Gentlys holistiska detektivbyrå och Tedags för dystra själar. Adams är mannen bakom den skruvade kultboken Liftarens guide till Galaxen. Han dog dessvärre innan han skriva klart tredje delen om privatdetektiven  Dirk Gently. Som är en mycket märklig figur…

Jag har inte läst böckerna om Dirk men är mycket sugen på dem efter sett Dirk Gentlys holistiska detektivbyrå på Netflix. Sällan har jag skrattat så högt och fnissat så glatt som till denna härliga komedi-thriller

Det är en charmig, skruvad, vansinnig och rolig serie om Dirk (Samuel Barnett) och hans nästan-vän Todd (Elijah Wood), en misslyckad rockmusiker, misslyckad son och bror- ja, misslyckad så där i allmänhet. Todds syster Amanda och livvakten Farah sluter också upp på jakt efter … tja… utbytta själar. De blir den holistiska deckargänget.

Allt hänger ihop menar Dirk. Även om man inte förstår kan man liksom känna det hävdar han. Arbetssättet leder till en radda misslyckanden. Deckargänget dras in i en mordorgie som leder till både det ena och andra och tredje. Vem som är den onde eller den  gode ter sig suddigt långt in i historien.

Vill du skratta åt knasiga obegripligheter rekommenderar jag denna serie varmt. Slappna av och enjoy the show. Jag hade inte tråkigt en enda sekund!

Och säsong 2 är på G!

Originaltitel: Dirk Gently’s Holistic Detective Agency
Ursprungsland: USA
Säsong: 1
Produktionsår: 2016
Längd: 8 avsnitt à 54 minuter

Delhis vackraste händer – boken och tv-serien

Göran Borg… Bara namnet säger vad det handlar om. Den svenske gubben.

Han som är ute på alla sätt och vis. Med sina rötter i 1950-talet är han inte att räkna med i dagens designade verklighet. En man på väg bort och ut. Många är dom. Etniskt svenska icke-hippa gubbar som liksom bara blev kvar.

Mycket av vår samtids tragik ligger här. Exkluderande av alla de sorters människor. Bokstavskombination. Ålder. Kön. Etnicitet. Sexuell läggning. You name it. Men den tanken får följas upp djupare någon annanstans än här.

Melankolin och svärtan finns både i boken, skriven av Mikael Bergstrand, och TV-serien. Om än bara som en ilning. I centrum står Göran Borg, en frånskild Malmö FF-supporter och femtioplussare som förlorat fru, barn och jobb. Av någon outgrundlig anledning – eller för att botten ändå är nådd – följer han med sin gamle polare, en något bedagad ladies man, till Indien.

Kulturkrocken är förutsägbar och alla som varit i Indien känner troligtvis igen sig. Sakta sakta i det glada indiska vansinnet återkommer Göran tillbaka till livet. Möter kärleken och får jobb och mening tillbaka.

Delhis vackraste händer är feelgood både som bok och tv-serie. Om du bara vågar ta ett annorlunda steg kan livet komma dig åter… Gott så, om än inte så radikalt och revolutionerande. Beskrivningen av Göran, fint spelad i Hannes Holms filmatisering av Björn Kjellman, är ömsint.

I tv-serien hänger jag dock upp mig lite på varför den sköna 15-20 år yngre indiska kvinnan faller för vår Gråe Gubbe Göran. Det är väl en slags Starletdröm för gamla män, att vara attraktiva långt upp i överåren, oemotståndliga för undersköna yngre damer… Det känns dock lite onödig och ur sitt sammanhang och finns inte med i boken på samma sätt.

Delhis vackraste händer är en fin liten historia om en utdöende sort och som sådan är den helt okej både som bok och tv-serie. Även för oss åldrande kvinnor vid namn MY.

Både bok och tv-serie får 3 i betyg.

Boken
Förlag: Norstedts
Utgiven: augusti 2012
ISBN: 9789113038025
Antal sidor: 378

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Tv-serien
Ursprungsland: Sverige
Säsong: 1
Produktionsår: 2016
Längd: 3 avsnitt à 58-59 minuter

Tv-serien ligger kvar på SVT Play till och med den 13 februari.

Doctor Thorne

Så är jag tillbaka i det där brittiska. Det är en vurm som liksom inte växer bort. I litteraturen, från barndomens Femböcker via Jane Austen (och i smyg Barbara Cartland), Agatha Christie och Dorothy L Sayers, till modern britcrime.

Och naturligtvis på TV- frosserier i kostymdramer som Herrskap och tjänstefolk och Downton Abbey. Ljuvligt!

Oh England- my Lionheart som Kate Bush sjöng så trånande och bedjande…

Nu har jag sett miniserien Doctor Thorne som finns på SVT Play. Bakom serien ligger Julian Fellowes som också är upphovsmannen till Downton Abbey. Doctor Thorne bygger på Anthony Trollopes roman från 1858 och är mer Jane Austen än Downton Abbey. Även om en och annan vass replik hörs även här, dock inte av Maggie Smith…

Doctor Thorne är ett elegant serverat kostymdrama, en njutbar bagatell i 1800-talets England, i en lantlig miljö med byliv och slottsliv. Skådespelarna är högklassiga. I centrum står Dr Thorne och hans brorsdotter Mary med hennes olämpliga bakgrund som född utom äktenskapet.

Serien handlar om kärlek med förhinder, klassmotsättningar och sociala strategier för säkra det viktigaste av allt, namn och egendom. Och för det krävs pengar. Mycket pengar.

Brittiska bagateller klår ju det mesta i TV-väg. Så titta på Doctor Thorne och njut en stund. Men passa på – den ligger på SVT Play ungefär 2 veckor till, beroende på avsnitt.

Betyg: 3,5 stjärnor.

Originaltitel: Doctor Thorne
Ursprungsland: Storbritannien
Säsong: 1
Produktionsår: 2016
Längd: 3 avsnitt à 47-53 minuter

The Crown

Jag vet inte varför jag är så förtjust i det brittiska. I landet England.  Tv-serier, författare, musik, hus, trädgårdar. Allt är bara så bäst! Kanske dock inte maten… även om fish and chips har sin charm.

Jag tror att det beror på det fulsnygga. Det kantstötta och magnifika sida vid sida.

Och det faktum att Storbritannien är vår tids romerska imperium. Snart har de styrt världen i 1 000 år. Mången tycks tro att det är USA- men de är grällt spel för gallerierna. Det är Storbritannien som håller i marionettsnörena.

Det är troligen den brittiska kungliga traditionen. Förmågan att hålla vid och kvar. Att vara kronan trogen.

Och anglofil som jag är föll jag pladask för serien The Crown, som handlar om drottning Elisabeth åren 1947- 55. Om hennes första år som ung drottning med en surmulen machostukad playboyprins Philip bakom sig. Nedanför sig.

Det är en otroligt snyggt berättad historia- om spelet bakom och framför kulisserna i brittisk toppolitik åren efter andra världskriget. Fakta blandas med fiktion och så lite skvaller på det. Vi följer syskonrivaliteten mellan Elisabeth och Margaret. Om valet mellan plikt och lust. Och vilka som väljs bort. Vinnare och förlorare.

Duktiga skådespelar ner i minsta biroll, som vanligt när det gäller brittiska serier. Som en argsint Winston Churchill på väg utför, spelad av John Lithgow.

Snygga interiörer, fantastiska kläder. Och en historia om maktspel, klasskillnader, rasism, kärlek och hat. Och att gå från flicka till världens mäktigaste kvinna på några veckor – bara för att Elisabeth råkade födas in i en familj med ett tungt historiskt arv.

Så om du har möjlighet: se denna första säsongen på Netflix. Fler säsonger planeras. Har du inte tillgång till Netflix kan du bombardera SVT med krav om att köpa in denna brittiska tv-juvel.

Betyg: 4,5 stjärnor

Originaltitel: The Crown
Ursprungsland: USA, Storbritannien
Säsong: 1
Produktionsår: 2016
Längd: 10 avsnitt à 54–61 minuter