Hett i hyllan #11: Den döda älskarinnan av Théophile Gautier

Det är torsdag och Bokföring enligt Monika lägger upp veckans Hett i hyllan, böcker som stått olästa i hyllan i evinnerliga tider och som förtjänar att uppmärksammas. Här är mitt bidrag.

Bilden är lånad från Ellerströms förlag

Jag köpte Théophile Gautiers novellsamling Den döda älskarinnan på Bok- och biblioteksmässan i Göteborg för några år sedan. Jag har aldrig hört talas om Gautier, som enligt baksidestexten var poet och kompis med Baudelaire. Det tyckte jag inte lät så intressant men baksidestexten lockade också med skräckromantik och det gillar jag ju.

Sedan dess har boken stått oläst i hyllan, vilket är otroligt fånigt.  Den är ju så tunn, så tunn, lite mer än 100 sidor. Eftersom författaren är en poet som var bundis med Baudelaire är boken allmänbildande. Och så kommer jag öka på mina kunskaper om den tidiga skräcklitteraturen. Jag har läst Dracula (jättebra) och Doktor Jekyll och Mr Hyde (urtråkig) och inte så väldans mycket mer. Det ska jag ändra på och jag tänker starta med Den döda älskarinnan.

Stina Stoor: Bli som folk

Stina Stoor: Bli som folk

Stina Stoor debuterade år 2015 med den här novellsamlingen. Nu har den även kommit i pocket. Jag fick den, till min stora glädje, av Norstedts förlag vid bokmässan i höstas för att skriva om den.

Jag hade äran att träffa Stina Stoor vid ett författarbesök på det bibliotek där jag jobbar. Det var hösten 2015 när hon var ”brännhet” – kunde man tro… veckan därpå var hon med i Babel och alla kultursidor och soffor man kan tänka sig, till Skövde kom alldeles för få för att möta henne.

Jag tyckte att det var för få, eftersom hon har en mycket speciell historia att berätta, och hon gör det väl. Dessa nio noveller är en fantasifull och fiktiv återgivning av hennes eget liv och uppväxt, livsöden hon har sett omkring sig och miljöbeskrivningar från hennes egen bakgård. ”Folk” har sina förutbestämda roller men beter sig ändå helt eget, och se, det går ju också bra! Boken beskriver detaljerat och klart, men mycket ömsint, hur de olika personerna tänker och fungerar i sina sammanhang. Man får större förståelse för det udda och ”eljest”. Ibland skriver hon på norrländskt vis, speciella uttryck och halva meningar, så man hör hennes röst genom texten, vilket förstärker läsupplevelsen.

Jag är väldigt återhållsam med betyg, men här blir det 5 (högsta!)

Förlag: Norstedts
Utgiven: september 2016
ISBN: 9789113074245
Sidantal: 212

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Nyårslöftestaggen

Hittade den här enkäten hos Bokföring enligt Monika. Enda nyårslöftet jag avgett i år (att städa mer) är urtråkigt så jag tycker det passar bra med några roliga, bokliga nyårslöften.

1. En klassiker jag lovar att läsa.
Hustrur och döttrar av Elizabeth Gaskell. Den har stått oläst här hemma alldeles för länge.

2. En påbörjad bokserie jag lovar att avsluta.
Carin Gerhardsens Hammarbyserie (borde vara snabbt fixat, jag har bara en bok kvar).

3. En bokserie jag lovar att påbörja.
Mistborn av Brandon Sanderson. Jag ska läsa mer fantasy och sci-fi. Strax före jul tog jag en tur till Sf-bokhandeln och hittade massa intressanta titlar.

4. En författare (som jag inte läst tidigare) jag lovar att läsa något av.
Dan Vyleta. Se punkt 3.

5. En bok jag lovar att läsa om.
Oliver Twist av Charles Dickens. Jag tror i alla fall att jag läste Oliver Twist som barn. Jag läste åtminstone en del av den.

6. En genre jag läst lite/inget av och lovar att utforska.
Lad lit. Jag ska läsa åtminstone en. Nick Hornby ligger bra till p.g.a finns här hemma.

7. Ett seriealbum jag lovar att läsa.
Persepolis av Marjane Satrapi.

8. En novell jag lovar att läsa.
En sån som du av Gillian Flynn. Jag läser sällan noveller men gillar Flynn.

9. En bok som behandlar ett tufft men viktigt ämne jag lovar att läsa.
Slutstation Rättspsyk av Sofia Åkerman och Thérèse Eriksson. Den handlar om flickor med självskadebeteende som spärras in på rättspsyk.

10. En länge ägd oläst bok jag lovat att läsa.
Vi, de drunknade av Carsten Jensen. Den har stått i min bokhylla i åratal.

11. En debut jag lovar att läsa.
Appollyon av Hanna Ricksten. Se punkt 3. Den här utspelas dessutom i ett framtida Göteborg, min hemstad. Känns oemotståndligt.

12. En bok eller bokserie (som jag tidigare gett upp/dömt ut) jag lovar att ge en ny chans.
Nej, jag avstår. Det finns så många olästa böcker ändå.

13. Tagga någon!
Alla!

Lucia Berlin: Handbok för städerskor

Jag skriver gärna små noveller för mig själv, men har svårt för att läsa andras. En paradox kan tyckas.  Jag känner mig snuvad på konfekten som läsare – jag vill liksom sugas in i berättelsen och få stanna där i många många sidor… Noveller blir liksom små irrbloss. Eller förrätter utan huvudrätt.

Så känns det dock inte med Lucia Berlins 529 sidor korta, intensiva noveller Handbok för städerskor.

De är sig själva nog.

Intensiva skildringar av liv i olika sammanhang och miljöer. En unik amerikansk röst gör sig hörd. En röst som berättar en berättelse om Amerika som jag inte hört förut. En kvinnas röst i de ofta manligt skildrade 60- och 70-talen. En röst som tar sig genom genom fyllor och föräldramöten. Genom bildning och ekonomisk misär. Inte alltid så vacker, utan ganska så solkig ibland. Hårt och samtidigt så bräckligt skört. Men alltid intressant, alltid vibrerande av liv likaså av ickeliv.

Lucia Berlin är nu död, men levde ett brokigt krokigt liv som vi får ta del av i denna novellsamling. Tack och lov!

Läs den om du är intresserad av det som liksom finns mellan raderna. Det som skymtar i bakgrunden till det framgångsrika. Det som sällan sägs rakt ut.

Jag tycker Handbok för städerskor är en av de mest skimrande pärlorna från mitt läsår 2016.

Jag har läst boken inbunden. För den som vill vänta på pocketupplagan kommer den i april 2017.

Betyg: 5 stjärnor

Originaltitel: A Manual for Cleaning Women: Selected Stories
Översättning: Niclas Hval
Förlag: Natur & Kultur
Utgiven: maj 2016
Sidantal: 529

Boken finns på Adlibris och Bokus.