Tematrio: Katastrofer

Det var ett tag sedan jag var med i Lyrans tematrio p.g.a. tidsbrist men nu har jag tagit mig tid. Den här veckan uppmanar hon oss att berätta om tre filmer/böcker/målningar o s v som handlar om katastrofer.

Före de effektiva bromsmedicinerna var aidsepidemin verkligen en katastrof. Människor bara dog och dog och läkarna kunde inget göra. Carol Rifka Brunts roman Låt vargarna komma utspelas i New York under 1980-talet. En av de som insjuknar och dör i aids är fjortonåriga Junes morbror Finn. När hon träffar Finns pojkvän Toby uppstår en annorlunda och skör vänskap. Finstämd och sorglig skildring av ett vilset barn omgivet av vuxna som mest tänker på sig själva. Viss varning för övertydlighet och pratighet men läsvärt ändå.

En helt annan typ av roman är Varma kroppar av Isaac Marion. Den utspelas i världen efter zombikalypsen. Huvudpersonen R är zombie och han är förälskad. I en levande tjej. Gulligt, roligt och romantiskt om ett udda kärlekspar. Har filmatiserats som Warm Bodies. Rekommenderas till alla med den minsta gnutta fantasi.

Slutligen vill jag nämna tv-serien Pestens tid från 1994. Ett virus läcker ut från ett hemligt forskningslabb och vips är apokalypsen igång. Bygger på en bok av Stephen King som jag gärna vill läsa, om jag kan få tag på den omarbetade och oförkortade nyutgåvan som släpptes 1990. Företrädesvis i svensk översättning.

Veronica Roth: Allegiant

Bilden är lånad från Modernista

Nu har jag läst Allegiant, sista delen i Veronica Roths dystopiska trilogi om ett framtida Chicago. Jag har äntligen fått veta vad som finns utanför stängslet. Jag gillar det som finns utanför stängslet.

I stort har jag samma kritik mot den här boken som de två tidigare Divergent och Insurgent. Jag stör mig på det som inte hänger ihop och berättelsen är emellanåt rörig. Att Roth den här gången låter berättarperspektivet växla mellan Tris och Four hjälper inte till. Jag önskar hon gett dem olika röster, nu är de till förväxling lika. Men det är en spännande värld som sätter fart på fantasin och huvudpersonen är en tanig liten tjej som är hur tuff som helst. Slutet överraskar och skakar om. Det här är helt okej underhållning.

Jag kommer nog läsa mer av Roth.

Betyg: 3 stjärnor

Originaltitel: Allegiant
Översättning: Katarina Falk
Förlag: Modernista
Utgiven: mars 2015
ISBN: 9789176453193
Sidantal: 393

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Madeleine Bäck: Vattnet drar

Bilden är lånad av Natur & Kultur

Jag hittade Madeleine Bäcks roman Vattnet drar i barn- och ungdomsavdelningen i min lokala bokhandel. Jag var först skeptisk. I centrum för berättelsen står ungdomar med problem i bruksort på fallrepet. Det låter som receptet på en ny Cirkeln och den har jag ju redan läst.

Men Bäck har skapat något helt annat. Hon mixar urban fantasy och socialrealism på ett sätt som får mig att tänka på Låt den rätte komma in. Ajvide Lindqvist är bättre på att skapa krypande obehag men Bäck är snäppet brutalare, råare och definitivt mer ocensurerad. Jag skulle inte sätta den här boken i händerna på någon under 15. I näthandeln rekommenderas boken för unga vuxna.

Eftersom handlingen hoppar mellan flera människor är boken ganska rörig. För min del hade Bäck gärna fått slakta någon av huvudpersonerna tidigt i boken. Det gör hon tyvärr inte. Men Vattnet drar är ändå en riktigt bra debut. Jag ser fram emot att läsa nästa bok i serien, Jorden vaknar.

Betyg: 4

Förlag: Natur & Kultur
Utgiven: februari 2017
ISBN: 9789127151345
Sidantal: 425

Boken finns på Adlibris och Bokus

Camilla Sten: En annan gryning

Bilden är lånad från Pocketförlaget

Camilla Stens dystopiska debutroman En annan gryning är inte dålig men borde varit bättre. Boken utspelas i Sverige i en nära framtid där ett främlingsfientligt parti tagit makten människors medborgerliga rättigheter beror på etnicitet. Det är tänkvärd berättelse om vad som skulle kunna hända. Det har ju prövats förut, åtskilliga gånger.

Sten har ett bra språk. Berättarstilen får mig att tänka på Veronica Roth i Divergent-trilogin. Det senare är väl på både gott och ont. Huvudpersonen Isa babblar på väl mycket om sina känslor. Det blir tjatigt och lämnar noll utrymme för mig att fundera själv. Mindre av det i framtiden, tack.

Men det stora problemet med En annan gryning är att den är varken hemsk eller spännande. Det handlar inte bara om att jag som historieintresserad är härdad vad gäller mänsklighetens förmåga att ständigt sabba allting. När jag läser har jag hela tiden känslan av att allt kommer ordna sig. En dystopi ska inte ge känslan av att allt kommer ordna sig. En dystopi ska beröra och skrämma upp. Det räcker inte med att bara ha ett budskap.

Betyg: 3

Förlag: Pocketförlaget
Utgiven: september 2016
ISBN: 9789175791920
Sidantal: 317

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Hett i hyllan #11: Den döda älskarinnan av Théophile Gautier

Det är torsdag och Bokföring enligt Monika lägger upp veckans Hett i hyllan, böcker som stått olästa i hyllan i evinnerliga tider och som förtjänar att uppmärksammas. Här är mitt bidrag.

Bilden är lånad från Ellerströms förlag

Jag köpte Théophile Gautiers novellsamling Den döda älskarinnan på Bok- och biblioteksmässan i Göteborg för några år sedan. Jag har aldrig hört talas om Gautier, som enligt baksidestexten var poet och kompis med Baudelaire. Det tyckte jag inte lät så intressant men baksidestexten lockade också med skräckromantik och det gillar jag ju.

Sedan dess har boken stått oläst i hyllan, vilket är otroligt fånigt.  Den är ju så tunn, så tunn, lite mer än 100 sidor. Eftersom författaren är en poet som var bundis med Baudelaire är boken allmänbildande. Och så kommer jag öka på mina kunskaper om den tidiga skräcklitteraturen. Jag har läst Dracula (jättebra) och Doktor Jekyll och Mr Hyde (urtråkig) och inte så väldans mycket mer. Det ska jag ändra på och jag tänker starta med Den döda älskarinnan.

Sonya Hartnett: Kungens barn

Bilden är lånad av Atrium Förlag

En del böcker är magiska. Sonya Hartnetts roman Kungens barn är en sådan bok.

Handlingen utspelas i England under andra världskriget. Två flickor har fått sin tillflykt i ett stort gods på landet. När de snokar igenom omgivningarna möter de två pojkar som gömmer sig undan en odefinierad fiende. Samtidigt som kriget allt mer påtagligt för flickorna får de höra en berättelse om ett annat krig.

Hartnett prickar rätt nästan hela tiden. Människorna är komplexa och spännande. Huvudpersonen, den 12-åriga Cecily är så där härligt bossig och odräglig. Jag skulle hatat henne väninna när jag var 12 år, nu älskar jag att läsa om henne. Boken handlar om krig och Hartnett väjer inte för det komplicerade eller svåra. Okej, det finns inslag av tillrättalagdhet och sockersötma, men de är få och snabbt övergående. För det mesta är Kungens barn just bara magisk.

Boken rekommenderas för barn 12-15 år men fungerar lika bra mig som snart fyller halvsekel. Jag läser gärna mer av Sonya Hartnett.

Betyg: 4,5 stjärnor

Originaltitel: The Children of the King
Översättning: Helena Ridelberg
Förlag: Atrium Förlag
Utgiven: februari 2014
ISBN: 9789186095413
Sidantal: 286

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Brandon Sanderson – Mistborn: Sista riket

Bilden är lånad av Modernista

Brandon Sandersons roman Sista riket kan enkelt sammanfattas med: inte min typ av fantasy.

Det handlar inte om att det inte finns med några drakar (eller häxor, vampyrer, varulvar, allt det där som brukar dyka upp). Det är inte den typen av fantasy och det är helt okej. Magin är ju med.

Det handlar om att boken är för mesig. Den kunde ha varit hemsk och otäck. Handlingen utspelas i en dystopisk värld där den odödlige överstehärskaren styr med järnhand och aristokratin behandlar den arbetande klassen som slit-och-släng-varor. Längst ner och utanför samhället finns tjuvarna, bedragarna och de prostituerade. Men Kelsier, en förrymd straffånge, planerar ett uppror.

Det kunde ju ha blivit en underbart mörk historia, men det är det inte. Världsbygget är intressant och det blir en del action och spänning men det är allt. Boken saknar djup och mörker och tyngd. Den är som en ordinär actionrulle från Hollywood, något jag kan ägna mig åt lite lagom halvhjärtat och sedan glömma.

Mistborn: Sista riket är första delen i en trilogi. Jag är inte jättepepp på uppföljarna.

Betyg: 3 stjärnor

Originaltitel: Mistborn: The Final Empire
Översättning: Lottie Eriksson
Förlag: Modernista
Utgiven: april 2015
ISBN: 9789176450802
Sidantal: 743

Boken finns på Adlibris och Bokus.

 

Veronica Roth: Divergent & Insurgent

Boken är lånad från Adlibris

Jag har äntligen läst Veronica Roths Divergent och Insurgent. Mina känslor är lite blandade. Jag fascineras av sci-fi och dystopier och Roths värld satte fart på min fantasi. Böckerna utspelas i ett framtida Chicago och medan jag läste kollade jag upp staden på Google Maps, googlade landmärkena som beskrivs och försökte föreställa mig hur det skulle kunna se ut. Jag älskade det.

Och jag tycker det är härligt med en ung tuff tjej som tar initiativ som huvudperson. Visserligen faller Tris i gråt stup i kvarten, men med tanke på vad hon går igenom är det inte konstigt.

Bilden är lånad av Adlibris

För det är mycket Tris får gå igenom. Divergent och Allegiant är späckade med action, spänning och en del hemskheter, särskilt den andra boken. Jag gillar spänning men tycker att Roth glömmer människorna. Många av dem får inte liv, de är mest namn. Roth är en betydligt bättre författare än Pierce Brown men i grunden har de samma problem.

Jag önskar också att Roth tänkt igenom sin värld bättre. Det finns så många lösa trådar. Jag fattar inte varför människorna nöjer sig med att för alltid stanna i den falang som de valde när de var 16. Hur många av oss är nöjda med de val vi gjorde när vi var tonåringar? Jag undrar också hur staden försörjs med resurser. Det verkar ju inte som om det pågår någon handel med yttervärlden, så var kommer datorerna ifrån? Och vad är grejen med de där tågen?

Jag vill veta mer om världen Tris och de andra lever i, hur det funkar. Jag vill veta vad som finns utanför stängslet. Oh boy, jag vill veta vad som finns utanför stängslet.

Svaret på den sista frågan ges tydligen i trilogins avslutande bok Allegiant. Den kommer i pocket i vår. Jag kommer läsa den.

Betyg: 3,5 stjärnor

Originaltitel: Divergent
Översättning: Katarina Falk
Förlag: Modernista
Utgiven: augusti 2013
ISBN: 9789174993066
Sidantal: 363

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Betyg: 3 stjärnor

Originaltitel: Insurgent
Översättning: Katarina Falk
Förlag: Modernista
Utgiven: juni 2014
ISBN: 9789174993813
Sidantal: 382

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Tematrio: Kärlek

Det är ju Alla hjärtans dag och i veckans tematrio uppmanar Lyran oss därför att berätta om texter som flödar över av kärlek. Här är min kärleksladdade trio.

Jag är inte romantisk alls och böcker som handlar om romantisk kärlek tenderar att stå olästa i mina hyllor i åratal, om de ens hittar dit. Men nu har jag precis läst en sådan hyllvärmare, Deborah Moggachs roman Tulpanfeber. I 1630-talets Amsterdam får en målare i ropet i uppdrag att måla av en förmögen gammal man och hans unga hustru. Ljuv musik uppstår mellan målaren och hustrun och de börjar smida planer för hur de ska få vara tillsammans för evigt.  Tulpanfeber är en välskriven, levande och bitvis mycket spännande skildring av kärlekens galenskap och slumpens spel. Det här är inte dussinromantik. Anledningen till att jag läste boken är att filmatiseringen har premiär nu i februari.

Helen Fielding har gjort sig känd för böckerna om vimsan Bridget Jones. I Bridget Jones: Mad about the boy är Bridget 50 år, änka efter den ack så saknade mr Darcy samt tvåbarnsmor. Hon dejtar en goding som är drygt 20 år yngre men frågan är om han är hennes nya stora kärlek. Bridget Jones mitt-i-livet är sympatisk och hennes vardagsvedermödor är roliga men allt tjat om dejting blir rätt tråkigt. Det dejtas nämligen något alldeles hysteriskt i boken och någonstans önskar jag att Bridget kommit lite längre än så. Eller snarare, jag önskar att Helen Fielding kommit lite längre än så.

Slutligen vill jag nämna filmen Bram Stokers Dracula från 1992. Jag är som sagt inte den romantiska typen men kärlekshistorien mellan greve Vlad Tepes och Mina – inkarnationen av grevens döda hustru – är något av det vackraste jag sett. Gary Oldman och Winona Ryder skimrar verkligen. Och Keanu Reeves är inte heller så dum.

Pierce Brown: Rött uppror & Gyllene sonen

Pierce Browns sci-fi-trilogi Rött uppror kan bli fan-tas-tis-k som film.  Jag har läst de två första böckerna Rött uppror och Gyllene sonen och jag är övertygad. De handlar om Darrow, gruvarbetare på Mars som får i uppdrag att ta sig undercover in i den härskande klassen för att starta ett uppror. Han hamnar i en obarmhärtig tillvaro där våld och svek är vardag och han inte kan lita på någon.

Böckerna är som gjorda för visualiseras. Det strikta klassystemet där varje skikt har sin egen färg, alla fjärran planeter och månar, rymdskeppen och de kilometerhöga byggnaderna och den spejsade tekniken formligen skriker bio.

Som böcker är de däremot röriga och jag har svårt att hänga med i handlingen. Det största problemet är alla namn, jag har inte en chans att hålla reda på alla människor och än mindre upprätthålla en relation till någon av dem. Personskildringarna är vattenpölsgrunda. Darrow själv, full av hat och bitterhet, är tjatig. Och jag fattar inte charmen med att tonåringar kutar runt i vildmarken och tar livet av varandra. Okej för ett par kapitel men inte i bortåt två tredjedelar av boken.

Jag gillar Browns världsbygge och tack vare cliffhangern i Gyllene sonen kommer jag säkert att läsa den sista och avslutande delen. Morgonstjärnan kommer i pocket i april. Men jag håller förväntningarna nedskruvade och riktar in mig på filmerna.

Betyg: 2

Originaltitel: Red Rising
Översättning: Patrik Hammarsten
Förlag: Norstedts
Utgiven: november 2015
ISBN: 9789113067285
Sidantal: 389

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Betyg: 2

Originaltitel: Golden Son
Översättning: Patrik Hammarsten
Förlag: Norstedts
Utgiven: februari 2016
ISBN: 9789113072791
Sidantal: 464

Boken finns på Adlibris och Bokus.