Elena Ferrante: Min fantastiska väninna & Hennes nya namn

Bilderna är lånade från Norstedts

När de två första böckerna i Ferrantes Neapelkvartett kom i pocket tyckte jag att det var på tiden att jag läste dem. Annars brukar jag vara försiktig med att läsa böcker som blir så höjda till skyarna av så många. Och så här med facit i hand konstaterar jag att böckerna inte var slöseri med lästid men inte heller den svindlande läsupplevelse många andra tycks ha haft.

Min fantastiska väninna lämnar mig faktiskt rätt oberörd. Ferrantes skildring är intressant eftersom den utspelas på för mig okänd mark. Romanerna jag läst om 1900-talets Italien kan räknas på ena handens fingrar och den enda som gjort bestående intryck är Silvia Avallones Stål (övriga var deckare, urtråkiga). Och jämfört med Stål är Min fantastiska väninna blek. Intressant men blek.

Uppföljaren Hennes nya namn engagerar mer. Ferrante lyckas förmedla den komplicerade vänskapen mellan de bägge flickorna, Elenas tonårsosäkerhet, hennes växande medvetenhet om att hon kommer från fel klass och så vidare. Och alla de där gapiga, potentiellt våldsamma pojkarna och männen som omger dem och som jag känner för att klippa till. Det är riktigt bra.

Och i rättvisans namn ska nämnas att nästan alla flickor och kvinnor också är gapiga och potentiellt våldsamma. Det skriks en hel del. Jag undrar hur mycket som är Ferrantes fördomar om de lägre klasserna.

Vad gäller tidsskildringen så kan vi väl säga att det inte är Ferrantes bästa gren. Böckerna utspelas på mitten av 1900-talet men om hon slängt in några mobiltelefoner och en laptop hade det lika gärna kunnat handla om 2000-talet. Kanske orkade Ferrante inte göra någon research, kanske har hon bara dålig fantasi, men särskilt kul är det inte.

En blandad läsupplevelse alltså men ganska positiv ändå. Och eftersom jag är nyfiken på hur det går för Elena och Lila kommer jag att läsa de två andra böckerna.

Betyg: 3 stjärnor

Originaltitel: L’amica geniale
Svensk titel: Min fantastiska väninna
Översättning: Johanna Hedenberg
Förlag: Norstedts
Utgiven: maj 2017
ISBN: 9789113073347
Sidantal: 335

Boken finns på Adlibris och Bokus

Betyg: 3,5 stjärnor

Originaltitel: Storia del nuovo cognome
Svensk titel: Hennes nya namn
Översättning: Johanna Hedenberg
Förlag: Norstedts
Utgiven: augusti 2017
ISBN: 9789113079325
Sidantal: 493

Boken finns på Adlibris och Bokus

Patrick Modiano: De yttre boulevarderna

Bilden är lånad från Norstedts

De yttre boulevarderna är den fjärde boken jag läser av Patrick Modiano och den i mitt tycke bästa. Jag har har tyckt allt jag läst av honom varit mycket bra men det här är något alldeles extra.

Modiano är en Nobelpristagare i min smak. Han skriver kort och koncist och hans böcker är tunna; jag läser ut dem i ett nafs. Han skriver med tuggmotstånd men aldrig med så mycket tuggmotstånd att jag tappar intresset. Jag vill förstå vad det är jag läser och jag förstår Modiano, rätt så bra i alla fall. Och hans berättelser cirklar nästan alltid kring händelser under andra världskriget och den nazistiska ockupationen av Frankrike.

De yttre boulevarderna är allt det där och lite till. Den är ett litet mästerverk, en sammanhållen och mångbottnad berättelse om en son på jakt efter sin far. Den är som sagt något alldeles extra. Jag kan inte annat än älska det.

Betyg: 5 stjärnor

Originaltitel: Les boulevards de ceinture
Översättning: Anne-Marie Edéus
Förlag: Norstedts
Utgiven: 2014
ISBN: 9789113067834
Sidantal: 164

Jag har läst den inbundna upplagan som är slut i den ordinarie handeln. Däremot finns e-boken fortfarande på Adlibris och Bokus.

Annette Haaland: Pastor Viveka och tanterna

Den här boken kom i april förra året och har varit konstant utlånad i de olika varianter vi har på biblioteket sedan dess. Sådant gör mig alltid lite nyfiken. Är det en bra bok eller är det bara en udda titel eller något annat som drar?

Viveka är en medelålders frikyrkopastor, gift och med fyra barn, lever ett ganska ”vanligt” liv. Hon verkar råka in i någon sorts livskris när berättelsen börjar. Hon har börjat få svårt att fördra tanterna i församlingen och även andra viljestarka individer som ser församlingen och dess kyrkolokal som sina egna privata arenor och projekt. Tanterna tävlar såväl i kakbakning till kyrkkaffet som i att vinna de få kvarvarande äldre männens gunst. När Viveka känner att hon vill protestera beställer hon t-shirts på nätet, med texter som t ex ”legalisera dödshjälp” och ”när jag blir gammal skall jag bli fet, vulgär och elak” att bära under prästskjortan.

När plötsligt hennes äldre församlingsbor och även andra närstående börjar avlida på mystiska sätt tycker hon att hon inte kan resa iväg med familjen på semester, varför de åker utan henne och hon blir kvar i lägenheten i Gamla Enskede med sina existentiella funderingar.

Privat har hon och hennes man också något som liknar en kris. De pratar inte riktigt med varandra. Hon till exempel inköpt en kolonistuga med odlingslott utan övriga familjens vetskap, där hon har sitt andningshål. När det börjar hända ovanliga saker runt Viveka börjar hon och hennes man att få allt fler saker som de inte berättar för varandra. Och kanske var det länge sedan de verkligen lyssnade på varandra.

Den här boken beskrivs som en ”mysdeckare” men jag har svårt för det ordet. Miljön och människorna är alla väldigt ”vanliga” och handlingen utspelar sig i den vackra svenska sommaren, men jag tycker ändå alltid att det är beklämmande när det handlar om bråd död och saker som gnager. Det ordnar i alla fall upp sig någotsånär på slutet.

Betyg 3,5 stjärnor

Förlag: Månpocket
Utgiven: juli 2016
ISBN: 9789175035727
Sidantal: 286 s.

Boken finns på Adlibris och Bokus.

 

Tematrio – Starka känslor

I veckans tematrio uppmanar Lyran oss att berätta om tre böcker som innehåller och/eller väcker starka känslor hos oss som läsare. Här är en trio som fick mig att känna väldigt mycket.

Carolina Fredrikssons debutroman Flod handlar om två barn som bor i en gammal husvagn under en bro som går över en flod. Ibland kommer en kvinna med mat till dem men i övrigt får de klara sig själva. Sparsmakat, sorgesamt och upprörande om barn i absolut utsatthet. Skildringen av barnens verklighetsflykt genom leken är något av det starkaste jag läst på senare år. Plus i kanten för att floden och bron och staden som ligger där på andra sidan bron har vissa likheter med min hemstad Göteborg.

Också i Never let me go av Kazuo Ishiguro handlar det om utsatta barn, denna gång i en inte allt för avlägsen framtid. Ännu en sparsmakad, sorgesam och upprörande bok av den typen som stannar kvar i åratal. Det har hänt att jag önskat att jag aldrig läst den, så sorglig tycker jag att den är.

Robert Harris roman En officer och spion är en helt annan typ av bok, en historisk thriller baserad på verkliga händelser. Alfred Dreyfus var en fransk-judiske officer som år 1894 dömdes för landsförräderi och skeppades iväg till Djävulsön. Problemet var att Dreyfus var oskyldig. Boken skildrar kampen för att få Dreyfus frigiven. Välskrivet och initierat om antisemitism, korruption och rättsröta och om hur lätt det är att krossa en människa. Det här är en bok som gör mig riktigt förbannad på världen.

 

 

 

Hanya Yanagihara: Ett litet liv

Bilden är lånad av Bonnier Pocket

Hanya Yanagihara kan verkligen skriva en historia. Trots att hennes roman Ett litet liv är på drygt 700 sidor är den en bladvändare. Spännande och emotionellt skriven. På gränsen till sentimental pekoral – även jag gråter en skvätt över tragiska livsöden.

Kanske är Hanyas drivna författarstil en sak som ligger berättelsen i fatet, den är så lättläst att den ibland blir ytlig, trots att den tar upp så stora frågor. Som frågan om ett liv alltid är värt att leva.

Och så har vi arvet från Charles Dickens, berättelsen om vuxna mäns maktmissbruk och övergrepp mot barn. Barn som blir bestulna på sin barndom, sin sexualitet och ibland livet självt. En ofta berättad historia som berör och gör ont bara genom vetskapen att den finns till på riktigt.

Ramen i boken utgörs av fyra män som vi följer från college och fyrtio år framåt. Fyra mycket framgångsrika män med flotta New York-våningar och ständiga resor till exotiska länder. Men är de verkligen lyckliga i sina lyckade liv? En är det definitivt inte, Jude som är bokens huvudperson, som allt och alla kretsar runt. Jude som inte blir kvitt sina trauman från det förflutna. Trots framgång, vänskap och kärlek fortsätter han skada sig själv och därmed människorna i hans närhet. Vad får dem att stanna kvar? Den frågan besvaras inte i boken, vilket gör mig konfunderad.

Till skillnad från Ferrantes Neapelsvit så relaterar Ett litet liv inte alls till omvärlden. Läsaren får inte veta ett dugg om vad som utspelas utanför bubblan männen befinner sig i. De är helt avskilda från sin samtid. Kanske är den mondäna livsstilen med droger, resor och allsköns sex samtidslös.

Boken har ett mörker i sig och ställer relevanta frågor om livet, viktiga frågor som jag gärna diskuterar med bokcirkeln. Men räcker det med att viktiga frågor ställs för att det ska bli en bra bok?

Jag är kluven. Men jag hade inte tråkigt medan jag läste.

Betyg: 3,5 stjärnor

Originaltitel: A Little Life
Översättning: Niclas Nilsson
Förlag: Bonnier Pocket
Utgiven: juli 2017
ISBN: 9789174296297
Sidantal: 732

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Tematrio – HBTQ

I veckans tematrio uppmanar Lyrans Noblesser oss att berätta om tre böcker, filmer, låttexter etc med HBTQ-tema. Här är min litterära trio.

Huvudpersonen i Sara Lövestams romaner om Kouplan är en papperslös invandrare som försöker hanka sig fram som privatdetektiv. Han är också transperson. Serien började trevande men med den tredje boken Luften är fri har Lövestam hittat stilen. Den här gången är det en kvinna som misstänker att hennes man är otrogen som anlitar Kouplan. Han får ett tufft jobb med att lösa fallet samtidigt som han lever som hemlös på flykt undan polisen. Välskrivet och snabbläst, engagerande och spännande och nervigt. Det är något särskilt med en författare som lyckas skriva bra deckare utan ett mord i sikte. Böckerna bör läsas i ordningsföljd. Jag tyckte att första boken Sanning med modifikation var sådär men med den här boken har Kouplan seglat upp som en av mina favorithjältar i deckarvärlden.

Sara Kadefors ungdomsroman Lex bok handlar om tonåriga Lex som tycker det mesta utom bästisen Jonatan är pest, kolera, allt gräsligt du kan tänka dig. Påhejad av Jonatan börjar hon blogga som Maya, en hittepåperson som är vacker, lyckad och rebellisk. Problemen börjar när Maya blir en hit och får massa fans. Underhållande, tänkvärt och lättläst som funkar också på oss som lämnat tonåren långt bakom oss. Lex kompis Jonathan är HBTQ.

Ficktjuven av Sarah Waters börjar i London på 1860-talet. Småtjuven Susan lockas/tvingas att delta i ett vågat och som det visar sig farligt bedrägeri. Spännande bok som lever högt på suveräna person- och miljöskildringar. Grymt snyggt upplagd också. Vad som är HBTQ vill jag inte avslöja p.g.a. ska inte spoila.

 

Jakob Wegelius: Mördarens apa

Bilden är lånad av Bonnier Carlsen

Ibland stöter en på de där böckerna som är både urgulliga och samtidigt spännande och lite otäcka. Jakob Wegelius roman Mördarens apa är en sådan bok. Det är den andra, fristående boken om gorillan Sally Jones. Tillsammans med chiefen Henry Koskela äger hon båten Hudson Queen och far världshaven runt. I Lissabon får de i uppdrag att hämta några lådor uppströms floden men inget går som de tänkt sig och äventyret kan börja.

Mördarens apa är skriven för för barn men funkar nog för många vuxna också. Det är den typen av bok. Språket är fint, Sally Jones lite naiva berättarröst passar väl in (hon är ju en apa). Människorna (och apan) är intressanta och handlingen både varm och otäck och spännande. Wegelius blandar finaste vänskap och slemmaste skurkar, glädje och sorg. Läsupplevelsen höjs av de vackra och stämningsfulla illustrationerna. Även den som inte känner sig lockad av en barnbok borde ta en titt på illustrationerna. De är fantastiska.

Jag rekommenderar Mördarens apa varmt till alla med fantasi och faiblesse för svartvita teckningar. Själv funderar jag på att läsa den första boken Legenden om Sally Jones.

Eva här på Kulturnästet har också läst Mördarens apa. Hennes recension hittar du här.

Förlag: Bonnier Carlsen Förlag
Utgiven: september 2015
ISBN: 9789163886034
Sidantal: 618

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Tematrio – Grannar

Det är måndag och dags för ny tematrio. Den här gången uppmanar Lyran oss att berätta om tre romaner som innehåller goda eller mindre goda grannar. Här är min trio trassliga grannrelationer.

I Carin Gerhardsens deckare Falleri Fallera Falleralla mördas människor av orsaker som ligger många år tillbaka i tiden. Grannrelationer har en given plats i boken. Välskrivet och spännande och med en trevlig mordgåta. Men också lite splittrat, det fanns en del irrelevant om vissa polisers privatliv som kunde ha dumpats. Sista boken i Hammarbyserien, vilket känns tomt. Jag hoppas att Gerhardsen ändrar sig och skriver några böcker till.

Granne med döden av Alex Marwood utspelas i ett förfallet hyreshus där alla de boende har sina hemligheter och en av dem har lite mer och otäckare hemligheter än de andra. Smart, roligt och läskigt och mordgåtan är grymt snyggt konstruerad. Varning för bitvis hög äckelfaktor.

Joanne Harris roman Underströmmar utspelas på den lilla franska ön La Devine, som består av de bägge samhällena Houssinière (välmående och framåtblickande) och Les Salants (rejält på dekis). När Mado, som återvänt till ön efter många års bortavaro, beslutar sig för att lyfta upp Les Salants ur dyn, både bildligt och bokstavligt, börjar det hända grejer. Boken är lite av en orgie i ansträngda grannrelationer. För många klichéer om folk som bor på öar och andra gudsförgätna platser men i övrigt riktigt underhållande. Beskrivs som feelgood i baksidestexten men jag vet inte jag.

Tematrio – Ljus

Ny vecka, ny temartio. Den här gången uppmanar Lyran oss att berätta om tre böcker som innehåller ljus eller något ljust i titeln eller i innehållet, bokstavligt eller symboliskt. Knepig utmaning för mig eftersom jag gillar böcker med mycket mörker. Men jag tycker också om att skratta och skratt är ju ljus i symbolisk mening. Här är tre fnissvänliga böcker.

I En oväntad semester av Marian Keyes hamnar 27-åriga Rachel Walch på rehab efter en överdos sömntabletter. Rachel tror att vistelsen kommer bli något i stil med tv-showen Celebrity Rehab, men det går inte riktigt som hon tänkt sig. Vansinnigt roligt om missbruk och livslögner, Keyes i toppform.

I boken Änglar återvänder Marian Keyes till systrarna Walch. Den här gången handlar det om den genompräktiga Maggie som plötsligt lämnar sin man och Irland och drar till Los Angeles för att leva livet. Och Los Angeles lever upp till alla fördomar en kan ha om staden och några till. Jag fnissade boken igenom åt Maggies försök att vara som sina vilda systrar. Och eftersom det är Keyes det handlar om finns det också allvar i botten.

Eftersom att ha läst chick lit tyckte jag det var dags att också pröva lad lit. High Fidelity av Nick Hornby handlar om Rob som har två saker i skallen: musik (han äger en skivaffär) och Laura, tjejen som lämnat honom. Precis som Keyes blir det ett väldans fokus på kärlek och tvåsamhet och lite sex. Det som skiljer dem åt är att Hornby är inte lika vass, han är inte lika bra på ironi och satir. Men boken fick mig ändå att bli på gott humör.

 

Emma Cline: Flickorna

Bilden är lånad av Natur & Kultur

Jag började läsa Emma Clines debutroman Flickorna med ganska låga förväntningar. Boken har fått blandade recensioner, en del har tokhyllat men andra har varit betydligt svalare och jag ville inte bli besviken.

Jag blev inte besviken. Flickorna är riktigt bra. Berättelsen har verklighetsbakgrund (Manson-sekten, morden) men Cline har ändrat namnen och en del detaljer. Bokens berättarjag är Evie som 1968 var 14 år, nu medelålders och märkvärdigt vag i konturerna. Växlingarna mellan nutid och dåtid funkar fint men ibland undrar jag över kopplingen mellan nu och då och varför Evie är den hon är som vuxen. Där brister människoskildringen en del i trovärdighet. Men i övrigt är det en skildring som håller. Cline har bra känsla för människor och miljöer. Kombinationen tonårsångest och mordiska sekter skulle kunna bli hur fel som helst, men Cline hanterar temat bra.

Rent stilistiskt är texten något överlastad – bildspråk är trevligt i lagom portioner, men Cline tar i väl mycket. Där hade någon gärna fått gå över med en rödpenna och strukit.

Sammantaget är Flickorna en överraskande bra läsupplevelse. Jag läser gärna mer av Cline.

Betyg: 4

Originaltitel: The Girls
Översättning: Erik MacQueen
Förlag: Natur & Kultur
Utgiven: maj 2017
ISBN: 9789127152380
Sidantal: 333 sidor

Boken finns på Adlibris och Bokus.