Marie Ndiaye: Tre starka kvinnor

Framsidan till pocketutgåvan av Marie Ndiayes roman Tre starka kvinnor. Omslaget föreställer ansiktet av en kvinna samt siluetten av en fågel.
Bilden är lånad från Månpocket

Marie Ndiayes roman Tre starka kvinnor var verkligen inte lätt att ta sig igenom. Det är så svåra ämnen som behandlas. Dysfunktionella familjer, svek och mord, fattigdom och extrem utsatthet. En mörk berättelse, eller snarare sagt tre mörka berättelser med varsin huvudperson, två kvinnor och en man. Anmärkningsvärda människor som inte krossas trots att de borde ha krossats, människor som någonstans finner styrkan att fortsätta. Handlingen rör sig mellan Frankrike – författarens hemland – och Senegal och mellan samhällsklasserna. Skriven med en väldig närvaro, texten är mättad av känslor och undermeningar, lättläst men samtidigt krävande – Ndiaye hör till de där författarna som kan formulera en hel novell i en bisats så det gäller att vara uppmärksam. Förmodligen är det här en bok som bara vinner på att bli omläst, återupptäckt. Men jag är osäker på om jag orkar.

Betyg: 4,5 stjärnor

Originaltitel: Trois femmes puissantes
Översättning: Ragna Essén
Förlag: Månpocket
Utgiven: 2011
ISBN 9789175030272
Sidantal: 260

Pocketupplagan är slut i den ordinarie handeln. Det är bibliotek och second hand, vänner och bekanta som gäller.

Lina Bengtsdotter: Francesca

Framsidan av pocketutgåvan till Lina Bengtsdotters roman Francesca
Bilden är lånad från Månpocket

I Lina Bengtsdotters andra bok Francesca återvänder kriminalinspektör Charlie Lager till Gullspång för att stötta en kompis vars man stuckit. Och eftersom Charlie är Charlie börjar hon snart intressera sig för ett försvinnande i trakten nästan 30 år tidigare. Samtidigt som hon snokar runt för att få veta mer om gåtan Francesca får hon allt fler ledtrådar till sitt eget förflutna.

Uppföljaren till en succédebut kan vara knivig att få till men Bengtsdotter fixar det bra. Hon levererar ett mysterium, en snokande polis och diverse spänningsmoment. Francesca är inte lika mycket en polisroman som föregångaren Annabelle, men jag vet inte riktigt vad jag ska kalla den i stället. Någon slags korsning mellan thriller och drama antar jag. Stämningen är förtätad, olycksbådande. Bengtsdotter skildrar skickligt småstadens klaustrofobi och det förflutnas skuggor och hur svårt det är att försöka komma undan det som varit. Jag gillar det verkligen.

Det enda jag inte är helt nöjd med är upplägget. Bengtsdotter varvar berättelsen om Charlie i tredje person med kapitel där Francesca själv för ordet. Jag tycker inte att Bengtsdotter är lika bra på att skriva i första person, texten blir plattare på något sätt och det stör lite. Men på det stora hela är Francesca en mycket bra roman. Jag ser fram emot nästa del i serien.

Betyg: 4 stjärnor

Förlag: Månpocket
Utgiven: april 2019
ISBN 9789175039374
Sidantal: 379

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Ken Follett: Evighetens rand

Framsidan på pocketupplagan av Ken Folletts roman Evighetens rand
Bilden är lånad från Bonnier Pocket

Ken Folletts cementblock Evighetens rand visade sig vara ett bra sällskap på semesterresan söderöver. Den är på drygt 1 000 sidor så den räcker ett tag. Vilket var bra eftersom jag på en vecka tillbringade ett drygt dygn på en eller annan buss. Förr eller senare tröttnar jag ju på att titta ut på landskapet och då var det bra med en tjock bok. Och Evighetens rand är väldigt lättläst. Det är den tredje och avslutande delen i trilogin Århundradet och trots att det var evigheter sen jag läste de tidigare delarna och i princip glömt allt hade jag inga problem med att komma in i handlingen. Follett är helt enkelt överpedagogisk. Trots att boken innehåller en myriad människor (av vilka de flesta är släkt med varandra) och hoppar hit och dit över kontinenterna är det svårt att gå vilse i texten. Kubakrisen, medborgarrättsrörelsen i USA, Berlinmuren, Summer of Love – allt blir begripligt och allt hänger samman. De stora historiska skeendena levandegörs genom beskrivningen av individerna. De stora historiska skeendena blir vardag.

På minuskontot står de vattenpölsgrunda personporträtten. Människorna är väldigt okomplicerade och väldigt förutsägbara. Synen på könen är i vissa avseenden mossig. Flickor och kvinnor är nästan alltid sexiga, männen är det med något undantag aldrig. Pojkarna och männen tänker ofta på sex och sexskildringarna är många, taffliga och tröttsamma.

Men de lätt stereotypa kvinnobilderna är lättare att stå ut med eftersom Folletts kvinnor är allt annat än dekorativa mähän. Nästan alla flickor och kvinnor i boken är påtagligt företagsamma och kompetenta och målmedvetna och många av dem blir ytterst framgångsrika yrkeskvinnor.

Sammanfattningsvis är Evighetens rand en lättillgänglig och underhållande historielektion om en spännande epok i vår moderna historia. Om en har tid över och inte lägger för stor vikt vid djup och problematisering och språkligt nydanande är den en riktigt trevlig bekantskap.

Betyg: 3 stjärnor

Originaltitel: Edge of Eternity
Översättning: Peter Samuelsson & Lena Karlin
Förlag: Bonnier Pocket
Utgiven: december 2015
ISBN 9789174295177
Sidantal: 1035

Boken finns på Adlibris.

Patrick Modiano: Straffeftergift

Framsidan till Patrick Modianos roman Straffeftergift
Bilden är lånad från Elisabeth Grate Bokförlag

Straffeftergift är ännu en pärla från Nobelpristagaren Patrick Modiano. Två små bröder passas av vänner till deras mor medan föräldrarna är på resa. Barnen utforskar omgivningarna och får följa med på långa och konstiga utfärder till Paris. Tills den dag då allt tar slut. Långt senare försöker en av bröderna pussla ihop vad som faktiskt hände.

Det här är fulländat. Det finns inget annat ord. Modiano berättar avskalat och fragmentariskt om två barn som hamnar i ett sammanhang de inte förstår. Stilen vemodig, undrande, berättelsen tragisk. Straffeftergift är smärtsamt vacker. Tänker du bara läsa en Nobelpristagare de närmaste 10 åren, välj den här.

Betyg: 5 stjärnor

Originaltitel: Remise de peine
Översättning: Anna Säflund Orstadius
Förlag: Elisabeth Grate Bokförlag
Utgiven: augusti 2017
ISBN 9789186497583
Sidantal: 100

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Anna Laestadius Larsson: Hilma

Bilden är lånad från Piratförlaget

Jag är väldigt kluven inför Anna Laestadius Larssons fjärde roman Hilma – en roman om gåtan Hilma af Klint. Å ena sidan en fascinerande skildring av en länge bortglömd svensk konstnär. Anna Laestadius Larsson briljerar i beskrivningen av hur det var att vara kvinna och konstnär under årtiondena kring förra seklet. Dessutom blir det en del spännande inblickar i den tidens konstnärskretsar och så rösträttskamp på det. Laestadius Larsson är den där typen av författare som med bara några ord kan förmedla det andra behöver sidor för att berätta. Och hon får mig att fundera. Samtidigt som jag känner att jag är glad att jag inte föddes 100 år tidigare är det skrämmande att vi inte kommer längre än vi gjort.

En historisk roman som jag inte bara glider igenom utan som får mig att faktiskt fundera, det är grejer det.

Å andra sidan är Hilma en överdos i andar, astralvärldar och massa annat i den stilen. Hilma, som såg syner redan som barn, vigde sitt liv åt en värld bortom denna. Hon grundade ett nyandligt sällskap och i princip en egen religion. Och även om jag förstår att allt det där var utgångspunkten för hennes konstnärskap – som verkligen är något alldeles särskilt – så blir det för mycket. Jag blir nästan alltid uttråkad av religiös-filosofiska resonemang och Hilma är inte undantaget som bekräftar regeln. Jag får lite samma känsla som när jag läste Bröderna Karamazov. Jättebra bok på många sätt och en klassiker dessutom men att behöva traggla mig igenom all den där rysk-ortodox mysticismen botade mig från Dostojevskij, kanske för gott.

Riktigt så illa är det inte här. Jag kommer läsa mer av Anna Laestadius Larsson. Mellan Hilmas new age-utläggningar finns det så mycket som är värt.

Men så var det betyget då. Efter en hel del funderande ger jag 3,5 stjärnor. Om nyandligheten skalats ner till en tredjedel eller så hade betyget förmodligen åkt upp till 4,5.

Betyg: 3,5 stjärnor

Förlag: Piratförlaget
Utgiven: januari 2018
ISBN 9789164205452
Sidantal: 323

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Un-su Kim: Den rätta tiden för en kula i hjärtat

Pocketupplagan av Un-su Kims debutroman Den rätta tiden för en kula i hjärtat. På framsidan en bild på fulla bokhyllor.

Om en är rädd för att göra bort sig på jobbet kan en ju alltid läsa om Reseng. Han är yrkesmördare i Seoul och när han klantar till det får det konsekvenser. När någon annan klantar till det får det konsekvenser. En yrkesmördares karriär är sällan långvarig och Reseng med 15 år i branschen lever redan på övertid.

Un-su Kims roman Den rätta tiden för en kula i hjärtat är en lågmäld, lätt absurd, ganska rolig och väldigt sorglig berättelse om seriemördarbranschen och konsekvenserna av att klanta till det. Handlingen är oväntat stillsam, trots en och annan våldsexplosion. Inte så att människor inte dör på otrevliga sätt för det gör de hela tiden. Men våldet blir aldrig ett självändamål. Jag kan bli småtrött på thrillerförfattare som vräker på med våld för våldets skull och det är uppfriskande att Kim väljer ett annat spår. Särskilt med tanke på ämnet. Han hade ju kunnat släppa lös en veritabel våldsorgie utan att någon blivit förvånad.

Stilen är hårdkokt, språket en fröjd. Ännu en sån där sak som är uppfriskande. Jag gillar hårdkokt och en hårdkokt författare som verkligen behärskar formuleringskonsten är inte fy skam.

Det enda på minussidan är att alla frågetecken boken skapar. Mito är till exempel en spännande karaktär men jag får aldrig klart för mig varför hon agerar som hon gör och inte känns hon särskilt trovärdig heller. Och det finns en del sånt. Det hjälper inte till att mina kunskaper om Sydkorea och den sydkoreanska yrkesmördarbranschen är närmast obefintlig men Kim hjälper mig inte direkt att förstå. Ett och annat skulle kanske klarna vid en omläsning och lite googlande men även om jag gillar att googla är jag inte typen som läser om böcker.

Men bortsett från de där frågetecknen är Den rätta tiden för en kula i hjärtat en riktigt bra bok. Någon, ge oss fler översättningar av Un-su Kim. Typ nu.

Betyg: 4 stjärnor

Översättning: Lars Vargö
Förlag: Southside Stories
Utgiven: maj 2019
ISBN 9789188725356
Sidantal: 327

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Lidia Tjukovskaja: Det tomma hemmet

Pocketutgåvan av Lidia Tjukovskajas roman Det tomma hemmet. Omslaget föreställer en rad tecknade ansikten mot brun bakgrund och med bokens författare och titel i svart text
Bilden är lånad från Ruin

Lidia Tjukovskajas roman Det tomma hemmet är den där typen av bok som bäst kvalificeras som sorglig men nödvändig. Den handlar om en änka i 1930-talets Leningrad, en mönstermedborgare, hängiven Sovjetunionen, i huvudsak nöjd och stolt över sin tillvaro som maskinskriverska på ett statligt företag.

Så arresteras hennes son. Hon förstår inte varför. Sonen är rättrogen och redbar. Arresteringen är givetvis ett misstag. Hon försöker rätta till misstaget.

Men det var inget misstag. Det är oklart hur många människor som greps och avrättades under den stora terrorn i 1930-talets Sovjetunionen, uppgifterna varierar. Men de var åtminstone hundratusentals, kanske en miljon, kanske fler. Det tomma rummet är en lågmäld, stramt berättad och mycket gripande roman om hur en vanlig sovjetmedborgare drabbades. Den skrevs av en kvinna som själv upplevde och personligen drabbades av den stora terrorn. Läs.

Betyg: 5 stjärnor

Originaltitel: Sofia Petrovna
Översättning: Johan Munck
Förlag: Ruin
Utgiven: augusti 2013
ISBN 9789185191802
Sidantal: 156

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Anna Jörgensdotter: Bergets döttrar

Pocketupplagan av Anna Jörgensdotters roman Bergets döttrar
Bilden är lånad från Bonnier Pocket

En bok som verkligen gjorde mig deppad var Bergets döttrar av Anna Jörgensdotters. Den handlar om fem syskon på en mindre ort utanför Gävle, från andra världskrigets utbrott och 20 år framåt. Boken gör några nedslag under de där åren, beskriver syskonen och människorna omkring dem. Berättelsen går i kringelikrokar och det är inte alltid lätt att hänga med i vem och var och och framför allt när.

Och för det mesta är det genuint deprimerande. Inte så att jag kräver rosenskimrande gullegull på varje sida men någon måtta får det vara. Det var länge sedan jag läste om en samling så ytterligt humörsänkande människor. De gifter sig med personer de inte tycker om och som inte tycker om dem. De tycker inte om sina barn. De är fast i konventioner och förutbestämda roller. De är olyckliga. De flyter bara med, hjälplösa, blinda. De är litterära reklampelare för singelliv och barnlöshet.

Det finns ju undantag. Människor som älskar, som vågar gå emot konventionerna, som bryter sig loss, som skapar något eget. Men det är de andra som dominerar just genom att de är så olyckliga, för det mesta helt i onödan och det blir för mycket på en gång. Inte så att de är illa beskrivna eller något. De är bara för många för en enda bok.

Rent språkligt är Jörgensdotter fantastisk. Hon har en väldig känsla och närvaro i språket, hon är intensiv utan att bli hysterisk eller överdriven, hon är väldigt levande. Själva orden och meningarna är ett äventyr jag gärna upplever igen. Det är framför allt på grund av språket som jag läser boken till slut. Det är språket som gör att jag vill läsa mer av Jörgensdotter.

Betyg: 3,5 stjärnor

Förlag: Bonnier Pocket
Utgiven: 2010
ISBN: 9789174290974
Sidantal: 455

De tryckta upplagorna av boken är slut på Adlibris och Bokus. Det är släktingar och vänner, bibliotek och second hand som gäller.

Hans Fallada: På livstid

Pocketupplagan av Hans Falladas roman På livstid
Bilden är lånad från Lind & Co

Jag var verkligen tveksam om jag skulle läsa Hans Falladas roman På livstid. Jag tycker riktigt bra om Fallada, han har något speciellt. Lind & Co gjorde en litterär välgärning när de började ge ut Fallada i nyöversättning.

Men en bok om en man super bort sitt liv och efter ett mordförsök på frun blir inspärrad? Det låter seriöst deprimerande. Särskilt som boken är delvis självbiografisk och det gick ju inte så bra för Fallada. Bortsett från att han blev en hyllad författare då. Särskilt efter sin död.

Men På livstid är inte så deppig. Det underlättar att huvudpersonen inte är ett dugg sympatisk; jag gråter mig inte till sömns över hans öde. Och han ju sig själv att skylla. Och han är anmärkningsvärt anpassningsbar. Hur eländigt det än blir (och det blir eländigt) är han alltid på jakt efter någon slags utväg för att göra det eländiga mindre eländigt. Och dessutom är karln rolig, åtminstone om man har privilegiet att betrakta honom på avstånd. Up close and personal hade han nog varit så lagom kul. Det samma kan väl sägas om Fallada för övrigt.

Precis som i sina övriga böcker kör Fallada i På livstid sitt eget race. Och den här gången når han ända fram. Det sägs ju att en ska skriva om ämnen en kan och var det något som Fallada kunde var det missbruk och tvångsvård. Det blir full pott i betyget.

Betyg: 5 stjärnor

Originaltitel: Der Trinker
Översättning: Knut Stubbendorff
Förlag: Lind & Co
Utgiven: oktober 2016
ISBN: 9789174616262
Sidantal: 331

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Per Anders Fogelström: Minns du den stad

Pocketupplagan av Per Anders Fogelströms roman Minns du den stad
Bilden är lånad från Bonnier Pocket

Nu har jag läst Minns du den stad, den tredje boken i Per Anders Fogelströms stad-serie. Lite av nyhetens behag har ju lagt sig och jag analyserar texten mer kritiskt. Fogelströms stora styrka är fortsatt känslan för staden och tiden. Hans faktakunskaper är gedigna. Han fångar Stockholms utveckling, tidsandan och de olika möjligheter som det nya seklet för med sig väldigt fint.

Människor däremot är inte Fogelströms paradgren. De blir mer typer, representanter för olika grupper, än riktiga människor. Strävsamma arbetare och strävsamma arbetarhustrur, arbetarungdomar. De som genom tur och skicklighet lyckats ta sig upp i de övre klasserna, de som halkar neråt. Emellanåt blir psykologin väldigt tunn, som i skildringen av Tyra som väljer gängtillvaron istället för den smala vägen.

Samtidigt blir jag ju verkligen nyfiken på hur det kommer gå för allihop. Jag har ändå följt samma familj med dess förgreningar genom tre böcker nu. Jag kommer att läsa den fjärde boken i serien och förmodligen också den femte.

Betyg: 3,5 stjärnor

Förlag: Bonnier Pocket
Utgiven: mars 2009
ISBN: 9789100123734
Sidantal: 308

Boken finns på Adlibris och Bokus.