Martha Hall Kelly: Skönhetens väg

Bilden är lånad från Bookmark Förlag

Martha Hall Kellys debutroman Skönhetens väg fångar framför allt på grund av ämnet. Den handlar om de medicinska experimenten på kvinnliga fångar i koncentrationslägret Ravensbrück under andra världskriget, ett ruggigt kapitel i mänsklighetens historia.

Och Hall Kelly kan sitt ämne, hennes research känns genomgedigen. Hon är inte riktigt lika bra på att överföra all denna kunskap till romanform. Emellanåt och särskilt i början blir det mer facklittprosa än skönlitterär skildring. Språket är ju egentligen bra, det märks att författaren är journalist, men hon har en tendens att föreläsa.

Samtidigt är skildringen av Herta Oberheuser, den kvinnliga läkare som utförde experimenten, riktigt bra. Också porträttet av Kasia, ett av offren, fångar och berör och har tyngd. Däremot tycker jag att kapitlen om bokens tredje huvudperson Caroline är direkt meningslösa. Precis som Herta Obermeyer var Caroline Ferriday en verklig person, en amerikansk societetskvinna som ägnade kriget och åren därefter åt att hjälpa krigets offer. Jag ägnar större delen av boken åt att undra vad hon har i boken att göra. Eller ja, jag fattar ju att Hall Kelly vill uppmärksamma alla viktiga insatser Ferriday gjorde, bland annat för kvinnorna som överlevde experimenten i Ravensbrück. Men det funkar inte, Ferridays roll i romanen förblir länge ett stort frågetecken och den där fåniga kärlekshistorien som författaren hittar på åt henne gör inte saken bättre.

Hade Hall Kelly fokuserat på berättelsen om Herta och Kasia hade nog betyget blivit lite högre. Nu nöjer jag mig med 3 stjärnor.

Betyg: 3 stjärnor

Originaltitel: Lilac Girls
Översättning: Thomas Andersson
Förlag: Bookmark Förlag
Utgiven: september 2019
ISBN: 9789188859808
Sidantal: 537

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Anna Jörgensdotter: Drömmen om Ester

Bilden är lånad från Bonnier Pocket

Drömmen om Ester är den andra romanen jag läst på kort tid om länge bortglömd men återupptäckt svensk konstnärinna. En bok till och vi har en trend. Men medan jag var väldigt kluven inför Anna Laestadius Larsdotters roman Hilma är mitt intryck av Drömmen av Ester mycket mer enhetligt. Det är en bra roman. Berättelsen är lite svår att komma in i, Anna Jörgensdotters ordknappa, fragmentariska nedslag i Ester Hennings barndom och tonår kräver viss koncentration. Men sedan flyter det på. Jag behöver inte fundera på vad alltihop går ut på. Det är skildringen av åren då Henning gick från underbetalt arbete till underbetalt arbete samtidigt som hon försökte ta sig igenom konstnärsutbildningen. Så det psykiska sammanbrottet och decennierna på mentalsjukhus. Ester Hennings liv förvandlas till en berättelse om slutenpsykiatrins utveckling under 1900-talet.

Och så en och annan känga åt konstnärsstorheter som Anders Zorn, ni vet gubben med alla de nakna tjejerna.

Ett konstnärsliv på psyket, decennium efter decennium, kan låta fasansfullt tragiskt och trist men jag blev inte så väldigt deppad av att läsa boken och tråkigt hade jag då rakt inte. Drömmen om Ester innehåller visserligen en del riktigt tunga avsnitt som har varit svåra att koppla bort. Systerns öde. Konstnärskollegan som dog under en misslyckad lobotomi. Men samtidigt imponeras jag av Esters envishet. Trots all sorg och smärta och förvirring och trots alla de där åren i slutenvården fortsatte hon att leva och leva. Hon blev 97 år. Och som konstnär blev hon erkänd, även om det tog ett tag.

Drömmen om Ester är en bok som förtjänar att läsas sedan läsas igen.

Betyg: 4,5 stjärnor

Förlag: Bonnier Pocket
Utgiven: januari 2016
ISBN 9789174295153
Sidantal: 254

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Sara Stridsberg: Kärlekens Antarktis

Bilden är lånad från Bonnier Pocket

En bok av Sara Stridsberg som jag inte gillar. Statistiken säger ju att det skulle komma förr eller senare men när det kommer blir jag ändå förvånad. För Stridsberg är ju en så bra författare. Så speciell. Men Kärlekens Antarktis är varken bra eller speciell. Faktum är att jag avskyr den.

Bokens berättarjag är en prostituerad narkotikaberoende kvinna som i bokens allra första sidor mördas. Det är den döda kvinnan som i återblickar berättar om hur hon dog och hur hon levde. En väldigt rak-på-sak och lättbegriplig skildring. Stridsberg brukar ju annars kräva en hel del koncentration och uppmärksamhet och eftertanke för att en överhuvudtaget ska begripa vad som händer. Så är det inte här, tvärtom. Inte för att jag har något att invända, en lättbegriplig Stridsberg är ju en trevlig omväxling.

Men jag tycker så illa om det mesta i övrigt. Mord är vanligtvis hemskt och tragiskt och upprörande men Stridsberg framställer det som ett assisterat självmord eller kanske ett barmhärtighetsmord. Som det var lika bra att den här unga kvinnan dog, det bästa som kunde hända med tanke på omständigheterna. Hon var ju ändå så sabbad och barnen hade hon också förlorat.

Och så avskyr jag hennes röst. Den där allvetande och livskloka skildring av föräldrarna, sig själv och barnen. Det är… jolmigt. Det känns inte som den person hon var när hon fortfarande fick leva. Som döden har gjort henne upphöjd, ännu ett skäl till att det var lika bra att hon dog.

Det här är hemskt. Jag förpassar Kärlekens Antarktis till barmhärtighetens glömska och inväntar nästa Stridsberg. Jag är övertygad om att hon kommer tillbaka snart, alive and kicking.

Betyg: 1,5 stjärnor

Förlag: Bonnier Pocket
Utgiven: april 2019
ISBN: 9789174297805
Sidantal: 314

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Sara Stridsberg: Happy Sally

Bilden är lånad från Bonnier Pocket

Ännu en bok där jag inte riktigt vet vad som händer: Happy Sally av Sara Stridsberg. Och den här gången struntar jag i att jag inte fattar; det här är utan vidare en av de bästa böcker jag läst under 2019. Handlingen rör sig mellan tre tidsplan och tre personer – två kvinnor som med drygt 50 års mellanrum försöker simma över Engelska kanalen och så dottern till en av dem. Stridsberg berättar stramt och fragmentariskt, det händer massor mellan raderna och för att förstå måste jag läsa om och om igen. Happy Sally är en sorglig och bitvis mycket otäck berättelse om besatthet och misslyckande och den destruktiva längtan att offra och krossa för att nå ett mål. Det är en berättelse som gör ont. Den är en fantastisk debutroman och helt i paritet med Stridsbergs senare böcker. Jag kommer att läsa den igen.

Betyg: 5 stjärnor

Förlag: Bonnier Pocket
Utgiven: augusti 2018
ISBN: 9789174297324
Sidantal: 238

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Sigrid Combüchen: Sidonie & Natalie

Bilden är lånad från Norstedts

Jag trodde allt att jag skulle älska Sigrid Combüchens roman Sidonie & Nathalie: Från Limham till Lofoten. En berättelse om två kvinnor som kommer till Sverige på flykt undan andra världskriget kändes helt för mig. Och jag föll ju fullständigt för Combüchens förra roman, Spill. Den var rakt på sak och bistert rolig och ironisk. Jag väntade väl mig något liknande, fast om flyktingar.

Men Sidonie & Nathalie är helt annorlunda. Språket är vackert men ungefär så långt från rakt på sak man kan komma. Ofta undrar jag vad författaren egentligen menar. Väldigt ofta. Jag är som sagt en snabbläsare och det här är en bok som ska läsas långsamt och helst två gånger. Eller tre. Jag har inte det tålamodet. Jag läser snabbt som vanligt och missar förmodligen massa detaljer som skulle gett mig viktiga ledtrådar till de bägge huvudpersonerna, vilka de var, hur de tänkte, hur deras liv såg ut innan de blev flyktingar. Fastän jag hänger dem hasorna under 318 sidor får jag aldrig något riktigt grepp om dem. Det både irriterar mig och gör mig nyfiken och den nyfikenheten är förmodligen det som kommer få mig att läsa om boken igen. För att hitta det jag missade förra gången.

För jag tror att det här är en bok som är väl värd att läsa om. Den har djup och tyngd och trovärdighet. Det syns inte minns i intrigen, eller snarare frånvaron av intrig. Handlingen är som livet är mest, den irrar sig fram över sidorna, spretig, motsägelsefull, undanglidande, oförutsägbar. Hur oförutsägbar visar sig på de allra sista sidorna.

Betyg: 3,5 stjärnor

Förlag: Norstedts
Utgiven: november 2018
ISBN: 9789113085180
Sidantal: 318

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Anna Jörgensdotter: Solidärer

Bilden är lånad från Bonnier Pocket

Jag föredrar ju böcker som är skrivna på en tydlig prosa och där jag inte behöver grunna hela tiden på vad sjutton det är som händer. Men det finns ju undantag. Anna Jörgensdotters roman Solidärer utspelas i Sverige och Spanien under Spanska inbördeskriget 1936 – 1939. Jag gillar historia och har väl någon koll på skeendet men det hjälper ju inte här. Jörgensdotter är inte den som överanstränger sig inte för att orientera läsaren i tiden och rummet om en säger så. Ofta känner jag mig rejält desorienterad och undrar desperat När? Var? Hur? Dessutom är jag en snabbläsare som vill storma fram över sidorna och det här är inte en snabbläst bok.

Ändå tycker jag att boken är så vansinnigt bra. Skildringen av de där unga människorna, både de som slogs i Spanien mot fascisterna och de som var kvar i Sverige är helt i en klass för sig. De kommer så nära, är så levande men samtidigt så avlägsna, människor som är sedan länge döda, spöken ur det förflutna. Det finns något direkt magiskt i Jörgensdotter språk. Hon har ett sätt att förmedla tragedin i Spanska inbördeskriget men också den där livsgnistan som får människor att fortsätta som verkligen griper tag i mig.

Det är på så många sätt fantastiskt, om än förvirrande. Jag ger 4,5 stjärnor i betyg. Den där halvan som saknas för full pott är för desorienteringen i tiden och rummet.

Betyg: 4,5 stjärnor

Förlag: Bonnier Pocket
Utgiven: juli 2018
ISBN: 9789174297065
Sidantal: 376

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Marie Ndiaye: Tre starka kvinnor

Framsidan till pocketutgåvan av Marie Ndiayes roman Tre starka kvinnor. Omslaget föreställer ansiktet av en kvinna samt siluetten av en fågel.
Bilden är lånad från Månpocket

Marie Ndiayes roman Tre starka kvinnor var verkligen inte lätt att ta sig igenom. Det är så svåra ämnen som behandlas. Dysfunktionella familjer, svek och mord, fattigdom och extrem utsatthet. En mörk berättelse, eller snarare sagt tre mörka berättelser med varsin huvudperson, två kvinnor och en man. Anmärkningsvärda människor som inte krossas trots att de borde ha krossats, människor som någonstans finner styrkan att fortsätta. Handlingen rör sig mellan Frankrike – författarens hemland – och Senegal och mellan samhällsklasserna. Skriven med en väldig närvaro, texten är mättad av känslor och undermeningar, lättläst men samtidigt krävande – Ndiaye hör till de där författarna som kan formulera en hel novell i en bisats så det gäller att vara uppmärksam. Förmodligen är det här en bok som bara vinner på att bli omläst, återupptäckt. Men jag är osäker på om jag orkar.

Betyg: 4,5 stjärnor

Originaltitel: Trois femmes puissantes
Översättning: Ragna Essén
Förlag: Månpocket
Utgiven: 2011
ISBN 9789175030272
Sidantal: 260

Pocketupplagan är slut i den ordinarie handeln. Det är bibliotek och second hand, vänner och bekanta som gäller.

Lina Bengtsdotter: Francesca

Framsidan av pocketutgåvan till Lina Bengtsdotters roman Francesca
Bilden är lånad från Månpocket

I Lina Bengtsdotters andra bok Francesca återvänder kriminalinspektör Charlie Lager till Gullspång för att stötta en kompis vars man stuckit. Och eftersom Charlie är Charlie börjar hon snart intressera sig för ett försvinnande i trakten nästan 30 år tidigare. Samtidigt som hon snokar runt för att få veta mer om gåtan Francesca får hon allt fler ledtrådar till sitt eget förflutna.

Uppföljaren till en succédebut kan vara knivig att få till men Bengtsdotter fixar det bra. Hon levererar ett mysterium, en snokande polis och diverse spänningsmoment. Francesca är inte lika mycket en polisroman som föregångaren Annabelle, men jag vet inte riktigt vad jag ska kalla den i stället. Någon slags korsning mellan thriller och drama antar jag. Stämningen är förtätad, olycksbådande. Bengtsdotter skildrar skickligt småstadens klaustrofobi och det förflutnas skuggor och hur svårt det är att försöka komma undan det som varit. Jag gillar det verkligen.

Det enda jag inte är helt nöjd med är upplägget. Bengtsdotter varvar berättelsen om Charlie i tredje person med kapitel där Francesca själv för ordet. Jag tycker inte att Bengtsdotter är lika bra på att skriva i första person, texten blir plattare på något sätt och det stör lite. Men på det stora hela är Francesca en mycket bra roman. Jag ser fram emot nästa del i serien.

Betyg: 4 stjärnor

Förlag: Månpocket
Utgiven: april 2019
ISBN 9789175039374
Sidantal: 379

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Ken Follett: Evighetens rand

Framsidan på pocketupplagan av Ken Folletts roman Evighetens rand
Bilden är lånad från Bonnier Pocket

Ken Folletts cementblock Evighetens rand visade sig vara ett bra sällskap på semesterresan söderöver. Den är på drygt 1 000 sidor så den räcker ett tag. Vilket var bra eftersom jag på en vecka tillbringade ett drygt dygn på en eller annan buss. Förr eller senare tröttnar jag ju på att titta ut på landskapet och då var det bra med en tjock bok. Och Evighetens rand är väldigt lättläst. Det är den tredje och avslutande delen i trilogin Århundradet och trots att det var evigheter sen jag läste de tidigare delarna och i princip glömt allt hade jag inga problem med att komma in i handlingen. Follett är helt enkelt överpedagogisk. Trots att boken innehåller en myriad människor (av vilka de flesta är släkt med varandra) och hoppar hit och dit över kontinenterna är det svårt att gå vilse i texten. Kubakrisen, medborgarrättsrörelsen i USA, Berlinmuren, Summer of Love – allt blir begripligt och allt hänger samman. De stora historiska skeendena levandegörs genom beskrivningen av individerna. De stora historiska skeendena blir vardag.

På minuskontot står de vattenpölsgrunda personporträtten. Människorna är väldigt okomplicerade och väldigt förutsägbara. Synen på könen är i vissa avseenden mossig. Flickor och kvinnor är nästan alltid sexiga, männen är det med något undantag aldrig. Pojkarna och männen tänker ofta på sex och sexskildringarna är många, taffliga och tröttsamma.

Men de lätt stereotypa kvinnobilderna är lättare att stå ut med eftersom Folletts kvinnor är allt annat än dekorativa mähän. Nästan alla flickor och kvinnor i boken är påtagligt företagsamma och kompetenta och målmedvetna och många av dem blir ytterst framgångsrika yrkeskvinnor.

Sammanfattningsvis är Evighetens rand en lättillgänglig och underhållande historielektion om en spännande epok i vår moderna historia. Om en har tid över och inte lägger för stor vikt vid djup och problematisering och språkligt nydanande är den en riktigt trevlig bekantskap.

Betyg: 3 stjärnor

Originaltitel: Edge of Eternity
Översättning: Peter Samuelsson & Lena Karlin
Förlag: Bonnier Pocket
Utgiven: december 2015
ISBN 9789174295177
Sidantal: 1035

Boken finns på Adlibris.

Patrick Modiano: Straffeftergift

Framsidan till Patrick Modianos roman Straffeftergift
Bilden är lånad från Elisabeth Grate Bokförlag

Straffeftergift är ännu en pärla från Nobelpristagaren Patrick Modiano. Två små bröder passas av vänner till deras mor medan föräldrarna är på resa. Barnen utforskar omgivningarna och får följa med på långa och konstiga utfärder till Paris. Tills den dag då allt tar slut. Långt senare försöker en av bröderna pussla ihop vad som faktiskt hände.

Det här är fulländat. Det finns inget annat ord. Modiano berättar avskalat och fragmentariskt om två barn som hamnar i ett sammanhang de inte förstår. Stilen vemodig, undrande, berättelsen tragisk. Straffeftergift är smärtsamt vacker. Tänker du bara läsa en Nobelpristagare de närmaste 10 åren, välj den här.

Betyg: 5 stjärnor

Originaltitel: Remise de peine
Översättning: Anna Säflund Orstadius
Förlag: Elisabeth Grate Bokförlag
Utgiven: augusti 2017
ISBN 9789186497583
Sidantal: 100

Boken finns på Adlibris och Bokus.