Patrick Modiano: Straffeftergift

Framsidan till Patrick Modianos roman Straffeftergift
Bilden är lånad från Elisabeth Grate Bokförlag

Straffeftergift är ännu en pärla från Nobelpristagaren Patrick Modiano. Två små bröder passas av vänner till deras mor medan föräldrarna är på resa. Barnen utforskar omgivningarna och får följa med på långa och konstiga utfärder till Paris. Tills den dag då allt tar slut. Långt senare försöker en av bröderna pussla ihop vad som faktiskt hände.

Det här är fulländat. Det finns inget annat ord. Modiano berättar avskalat och fragmentariskt om två barn som hamnar i ett sammanhang de inte förstår. Stilen vemodig, undrande, berättelsen tragisk. Straffeftergift är smärtsamt vacker. Tänker du bara läsa en Nobelpristagare de närmaste 10 åren, välj den här.

Betyg: 5 stjärnor

Originaltitel: Remise de peine
Översättning: Anna Säflund Orstadius
Förlag: Elisabeth Grate Bokförlag
Utgiven: augusti 2017
ISBN 9789186497583
Sidantal: 100

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Anna Laestadius Larsson: Hilma

Bilden är lånad från Piratförlaget

Jag är väldigt kluven inför Anna Laestadius Larssons fjärde roman Hilma – en roman om gåtan Hilma af Klint. Å ena sidan en fascinerande skildring av en länge bortglömd svensk konstnär. Anna Laestadius Larsson briljerar i beskrivningen av hur det var att vara kvinna och konstnär under årtiondena kring förra seklet. Dessutom blir det en del spännande inblickar i den tidens konstnärskretsar och så rösträttskamp på det. Laestadius Larsson är den där typen av författare som med bara några ord kan förmedla det andra behöver sidor för att berätta. Och hon får mig att fundera. Samtidigt som jag känner att jag är glad att jag inte föddes 100 år tidigare är det skrämmande att vi inte kommer längre än vi gjort.

En historisk roman som jag inte bara glider igenom utan som får mig att faktiskt fundera, det är grejer det.

Å andra sidan är Hilma en överdos i andar, astralvärldar och massa annat i den stilen. Hilma, som såg syner redan som barn, vigde sitt liv åt en värld bortom denna. Hon grundade ett nyandligt sällskap och i princip en egen religion. Och även om jag förstår att allt det där var utgångspunkten för hennes konstnärskap – som verkligen är något alldeles särskilt – så blir det för mycket. Jag blir nästan alltid uttråkad av religiös-filosofiska resonemang och Hilma är inte undantaget som bekräftar regeln. Jag får lite samma känsla som när jag läste Bröderna Karamazov. Jättebra bok på många sätt och en klassiker dessutom men att behöva traggla mig igenom all den där rysk-ortodox mysticismen botade mig från Dostojevskij, kanske för gott.

Riktigt så illa är det inte här. Jag kommer läsa mer av Anna Laestadius Larsson. Mellan Hilmas new age-utläggningar finns det så mycket som är värt.

Men så var det betyget då. Efter en hel del funderande ger jag 3,5 stjärnor. Om nyandligheten skalats ner till en tredjedel eller så hade betyget förmodligen åkt upp till 4,5.

Betyg: 3,5 stjärnor

Förlag: Piratförlaget
Utgiven: januari 2018
ISBN 9789164205452
Sidantal: 323

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Un-su Kim: Den rätta tiden för en kula i hjärtat

Pocketupplagan av Un-su Kims debutroman Den rätta tiden för en kula i hjärtat. På framsidan en bild på fulla bokhyllor.

Om en är rädd för att göra bort sig på jobbet kan en ju alltid läsa om Reseng. Han är yrkesmördare i Seoul och när han klantar till det får det konsekvenser. När någon annan klantar till det får det konsekvenser. En yrkesmördares karriär är sällan långvarig och Reseng med 15 år i branschen lever redan på övertid.

Un-su Kims roman Den rätta tiden för en kula i hjärtat är en lågmäld, lätt absurd, ganska rolig och väldigt sorglig berättelse om seriemördarbranschen och konsekvenserna av att klanta till det. Handlingen är oväntat stillsam, trots en och annan våldsexplosion. Inte så att människor inte dör på otrevliga sätt för det gör de hela tiden. Men våldet blir aldrig ett självändamål. Jag kan bli småtrött på thrillerförfattare som vräker på med våld för våldets skull och det är uppfriskande att Kim väljer ett annat spår. Särskilt med tanke på ämnet. Han hade ju kunnat släppa lös en veritabel våldsorgie utan att någon blivit förvånad.

Stilen är hårdkokt, språket en fröjd. Ännu en sån där sak som är uppfriskande. Jag gillar hårdkokt och en hårdkokt författare som verkligen behärskar formuleringskonsten är inte fy skam.

Det enda på minussidan är att alla frågetecken boken skapar. Mito är till exempel en spännande karaktär men jag får aldrig klart för mig varför hon agerar som hon gör och inte känns hon särskilt trovärdig heller. Och det finns en del sånt. Det hjälper inte till att mina kunskaper om Sydkorea och den sydkoreanska yrkesmördarbranschen är närmast obefintlig men Kim hjälper mig inte direkt att förstå. Ett och annat skulle kanske klarna vid en omläsning och lite googlande men även om jag gillar att googla är jag inte typen som läser om böcker.

Men bortsett från de där frågetecknen är Den rätta tiden för en kula i hjärtat en riktigt bra bok. Någon, ge oss fler översättningar av Un-su Kim. Typ nu.

Betyg: 4 stjärnor

Översättning: Lars Vargö
Förlag: Southside Stories
Utgiven: maj 2019
ISBN 9789188725356
Sidantal: 327

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Lidia Tjukovskaja: Det tomma hemmet

Pocketutgåvan av Lidia Tjukovskajas roman Det tomma hemmet. Omslaget föreställer en rad tecknade ansikten mot brun bakgrund och med bokens författare och titel i svart text
Bilden är lånad från Ruin

Lidia Tjukovskajas roman Det tomma hemmet är den där typen av bok som bäst kvalificeras som sorglig men nödvändig. Den handlar om en änka i 1930-talets Leningrad, en mönstermedborgare, hängiven Sovjetunionen, i huvudsak nöjd och stolt över sin tillvaro som maskinskriverska på ett statligt företag.

Så arresteras hennes son. Hon förstår inte varför. Sonen är rättrogen och redbar. Arresteringen är givetvis ett misstag. Hon försöker rätta till misstaget.

Men det var inget misstag. Det är oklart hur många människor som greps och avrättades under den stora terrorn i 1930-talets Sovjetunionen, uppgifterna varierar. Men de var åtminstone hundratusentals, kanske en miljon, kanske fler. Det tomma rummet är en lågmäld, stramt berättad och mycket gripande roman om hur en vanlig sovjetmedborgare drabbades. Den skrevs av en kvinna som själv upplevde och personligen drabbades av den stora terrorn. Läs.

Betyg: 5 stjärnor

Originaltitel: Sofia Petrovna
Översättning: Johan Munck
Förlag: Ruin
Utgiven: augusti 2013
ISBN 9789185191802
Sidantal: 156

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Anna Jörgensdotter: Bergets döttrar

Pocketupplagan av Anna Jörgensdotters roman Bergets döttrar
Bilden är lånad från Bonnier Pocket

En bok som verkligen gjorde mig deppad var Bergets döttrar av Anna Jörgensdotters. Den handlar om fem syskon på en mindre ort utanför Gävle, från andra världskrigets utbrott och 20 år framåt. Boken gör några nedslag under de där åren, beskriver syskonen och människorna omkring dem. Berättelsen går i kringelikrokar och det är inte alltid lätt att hänga med i vem och var och och framför allt när.

Och för det mesta är det genuint deprimerande. Inte så att jag kräver rosenskimrande gullegull på varje sida men någon måtta får det vara. Det var länge sedan jag läste om en samling så ytterligt humörsänkande människor. De gifter sig med personer de inte tycker om och som inte tycker om dem. De tycker inte om sina barn. De är fast i konventioner och förutbestämda roller. De är olyckliga. De flyter bara med, hjälplösa, blinda. De är litterära reklampelare för singelliv och barnlöshet.

Det finns ju undantag. Människor som älskar, som vågar gå emot konventionerna, som bryter sig loss, som skapar något eget. Men det är de andra som dominerar just genom att de är så olyckliga, för det mesta helt i onödan och det blir för mycket på en gång. Inte så att de är illa beskrivna eller något. De är bara för många för en enda bok.

Rent språkligt är Jörgensdotter fantastisk. Hon har en väldig känsla och närvaro i språket, hon är intensiv utan att bli hysterisk eller överdriven, hon är väldigt levande. Själva orden och meningarna är ett äventyr jag gärna upplever igen. Det är framför allt på grund av språket som jag läser boken till slut. Det är språket som gör att jag vill läsa mer av Jörgensdotter.

Betyg: 3,5 stjärnor

Förlag: Bonnier Pocket
Utgiven: 2010
ISBN: 9789174290974
Sidantal: 455

De tryckta upplagorna av boken är slut på Adlibris och Bokus. Det är släktingar och vänner, bibliotek och second hand som gäller.

Hans Fallada: På livstid

Pocketupplagan av Hans Falladas roman På livstid
Bilden är lånad från Lind & Co

Jag var verkligen tveksam om jag skulle läsa Hans Falladas roman På livstid. Jag tycker riktigt bra om Fallada, han har något speciellt. Lind & Co gjorde en litterär välgärning när de började ge ut Fallada i nyöversättning.

Men en bok om en man super bort sitt liv och efter ett mordförsök på frun blir inspärrad? Det låter seriöst deprimerande. Särskilt som boken är delvis självbiografisk och det gick ju inte så bra för Fallada. Bortsett från att han blev en hyllad författare då. Särskilt efter sin död.

Men På livstid är inte så deppig. Det underlättar att huvudpersonen inte är ett dugg sympatisk; jag gråter mig inte till sömns över hans öde. Och han ju sig själv att skylla. Och han är anmärkningsvärt anpassningsbar. Hur eländigt det än blir (och det blir eländigt) är han alltid på jakt efter någon slags utväg för att göra det eländiga mindre eländigt. Och dessutom är karln rolig, åtminstone om man har privilegiet att betrakta honom på avstånd. Up close and personal hade han nog varit så lagom kul. Det samma kan väl sägas om Fallada för övrigt.

Precis som i sina övriga böcker kör Fallada i På livstid sitt eget race. Och den här gången når han ända fram. Det sägs ju att en ska skriva om ämnen en kan och var det något som Fallada kunde var det missbruk och tvångsvård. Det blir full pott i betyget.

Betyg: 5 stjärnor

Originaltitel: Der Trinker
Översättning: Knut Stubbendorff
Förlag: Lind & Co
Utgiven: oktober 2016
ISBN: 9789174616262
Sidantal: 331

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Per Anders Fogelström: Minns du den stad

Pocketupplagan av Per Anders Fogelströms roman Minns du den stad
Bilden är lånad från Bonnier Pocket

Nu har jag läst Minns du den stad, den tredje boken i Per Anders Fogelströms stad-serie. Lite av nyhetens behag har ju lagt sig och jag analyserar texten mer kritiskt. Fogelströms stora styrka är fortsatt känslan för staden och tiden. Hans faktakunskaper är gedigna. Han fångar Stockholms utveckling, tidsandan och de olika möjligheter som det nya seklet för med sig väldigt fint.

Människor däremot är inte Fogelströms paradgren. De blir mer typer, representanter för olika grupper, än riktiga människor. Strävsamma arbetare och strävsamma arbetarhustrur, arbetarungdomar. De som genom tur och skicklighet lyckats ta sig upp i de övre klasserna, de som halkar neråt. Emellanåt blir psykologin väldigt tunn, som i skildringen av Tyra som väljer gängtillvaron istället för den smala vägen.

Samtidigt blir jag ju verkligen nyfiken på hur det kommer gå för allihop. Jag har ändå följt samma familj med dess förgreningar genom tre böcker nu. Jag kommer att läsa den fjärde boken i serien och förmodligen också den femte.

Betyg: 3,5 stjärnor

Förlag: Bonnier Pocket
Utgiven: mars 2009
ISBN: 9789100123734
Sidantal: 308

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Gary Shteyngart: Den ryske debutantens handbok

Pocketupplagan av Gary Shteyngarts roman Den ryske debutantens handbok
Bilden är lånad från Natur & Kultur

Till en början tyckte jag inte alls om Den ryske debutantens handbok. Gary Shteyngarts språk är visserligen närapå gudabenådat men satir är knepigt. Om jag ska tycka om satir måste jag engagera mig i människorna och berättelsen, få en känsla av att allt det här skulle kunna hända, trots det skruvade tonfallet. Men till en början är jag likgiltig inför bokens huvudperson Vladimir. Han har visserligen potential – ung, invandrad som barn från Sovjetunionen till USA, anställd på assimileringsbyrå i New York, desperat behov av snabba pengar. Dessutom ser han ut som Trotskij. Men trots alla dessa potentiellt goda egenskaper fastnar han inte. Och utan en huvudperson som intresserar mig faller allting ihop som en illa behandlad sufflé.

Men efter ett antal sidor leder Vladimirs behov av snabba pengar till intressanta komplikationer. Killen själv börjar kännas kul och boken också. Och sedan puttrar det på ända till den fiktiva östeuropeiska staden Prava (Prag i lätt maskering), komplett med östeuropeiska gangsters och västeuropeiska backpackers. Ännu fler intressanta komplikationer inträffar. Handlingen är inte direkt trovärdig – det är som sagt satir – men ganska kul. Och skildringen av Östeuropa efter kommunismens fall är träffande.

Shteyngarts debutroman långt ifrån det bästa jag har läst i år men den höjer sig ändå lite över mängden.

Betyg: 3,5 stjärnor

Originaltitel: The Russians Debutante’s Handbook
Översättning: Nille Lindgren
Förlag: Natur & Kultur
Utgiven: 2005
ISBN: 9127108716
Sidantal: 474

Boken finns inte längre kvar i den ordinarie handeln.

Jayne Anne Phillips: Historien om Quiet Dell

Framsidan på Jayne Anne Phillips roman Historien om Quiet Dell

En av mina största läsupplevelser var Jayne Anne Phillips debutroman Maskindrömmar. Jag läste den som mycket ung och det kan ju hända att jag inte skulle tycka den var lika fantastisk i dag. Men då var jag helt överväldigad. Maskindrömmar blev för mig den ultimata amerikanska romanen om den ultimata amerikanska familjen under det ultimata amerikanska 1900-talet.

Sedan dess har jag ju väntat på att Phillips ska åstadkomma något liknande igen, en bok som jag flera år efteråt fortfarande kommer att minnas som något alldeles särskilt. Jag har väntat på att hon åtminstone ska skriva en bok som jag utan att tveka kan ge högsta betyg.

Hennes senaste roman Historien om Quiet Dell är inte ens i närheten.

Boken bygger på verkliga händelser och så långt är väl allt väl. 1931 mördade en sol-och-vårare en kvinna och hennes tre barn. Runt det har Phillips byggt upp en delvis fiktiv berättelse. De första hundra sidorna eller så är bra, mitt hopp om en högsta-betyg-Phillips verkar infrias. Men sedan går det raskt utför och till slut återstår bara sentimental smörja.

Annorlunda uttryckt: så länge författaren utgår någorlunda från kända fakta fungerar berättelsen. När hon börjar fantisera mer fritt går det åt skogen. Hon vill göra något hoppfullt av det fruktansvärda och det blir helt fel. Hon baserar flera personer i berättelsen på sina föräldrar och det blir ännu mer fel. Boken om en seriemördare och hans offer blir någon slags kärleksförklaring till författarens föräldrar. Det är hemskt.

Hade det inte varit för de första 100 sidorna eller så hade boken fått en överkorsad dödskalle i betyg. Nu blir det 1 stjärna och ett råd: skippa Historien om Quiet Dell och läs i stället Maskindrömmar och Lark & Termite.

Betyg: 1 stjärna

Originaltitel: Quiet Dell
Översättning: Mats Hörmark
Förlag: Forum
Utgiven: 2015
ISBN: 9789137142197
Sidantal: 482

Den tryckta upplagan av boken finns inte längre kvar i den ordinarie handeln.

John Williams: Butcher’s Crossing

Pocketupplagan av John Williams roman Butcher's Crossing. På framsidan en buffel i ett snöigt landskap
Bilden är lånad från Natur & Kultur

John Williams roman Butcher’s Crossing är inte riktigt min typ av bok. Eller snarare sagt, det är inte riktigt min typ av handling. Den utspelas i amerikanska Västern på 1870-talet. Ung man på jakt efter sitt sanna jag åker ut i ödemarken för att jaga bufflar tillsammans med tre råbarkade män, utstår umbäranden och motgångar.

Och så är det inte så väldigt mycket mer.

Om Williams slängt in ett spöke hade jag köpt konceptet rakt av. Spöken passar på ödsliga platser bortom all ära och redlighet. Men här finns inga spöken. Däremot en radda manliga män, en och annan prostituerad kvinna samt en otrolig mängd bufflar. Och hade hela handlingen utspelats i nybyggarsamhället Butcher’s Crossing hade jag förmodligen varit överförtjust. Tyvärr dras det ut på buffeljakt och buffeljakt är inte min grej.

Så jag har svårigheter att engagera mig i själva handlingen.

Samtidigt går det inte att komma ifrån att John Williams är en mycket begåvad författare. Precis som i Stoner beskriver han stora känslor och händelser med mycket små medel. Och precis som i Stoner ger han känslan av att skildra människor som faktiskt levat, som de levat. Will Andrews och de andra i boken är inte hittepåfigurer i en roman utan verkliga människor. Hans skildring av människorna engagerar just för att de känns så levande.

Efter lite funderande hit och dit ger jag ändå 4 stjärnor i betyg. När allt kom omkring fick Williams mig att läsa och uppskatta en bok om ett ämne som inte alls är min grej.

Betyg: 4 stjärnor

Originaltitel: Butcher’s Crossing
Översättning: Eva Johansson
Förlag: Natur & Kultur
Utgiven: maj 2016
ISBN: 9789127148741
Sidantal: 331

Boken finns på Adlibris och Bokus.