Daniel Cole: Marionetten

Bilden är lånad från Norstedts

Daniel Coles andra roman Marionetten är allt förstlingsverket Trasdockan är och lite till. Alltså mängder av blod och konstig humor. Boken börjar med ett mord av det mer vrickade slaget i USA. Jänkarna tror att det är en uppföljare på trasdockemorden men kollegorna i den gamla världen är inte lite övertygade. Men så sker ett mord på samma tema i England.

Det här är en bok som börjar blodigt och snabbt urartar till massaker. Cole fläskar verkligen på med våldet. Det här låter verkligen som ännu en slaskdålig seriemördarthriller av det löjligare slaget. Men är det någon som kan komma undan med en sådan story och göra det bra så är det Daniel Cole. Han skriver i samma anda som Stuart MacBride. Med en humor av det lätt absurda slaget som gifter sig väl med de helt absurda morden. Med överdrifter som är precis lagom överdrivna och serverade med glimten i ögat och ett garv i ständig beredskap. Han är ironisk och småelak och samtidigt kärleksfull i beskrivningen av de engelska poliserna och de amerikanska agenterna och det gnisslande samarbetet dem emellan. Det hade kunnat bli hur klyschigt och förutsägbart som helst inte när Cole sitter vid tangentbordet. Och dessutom har han svängt ihop en riktigt bra intrig. Inte rimlig eller sannolik för fem öre men fartfylld och oväntad.

Marionetten är minst lika brutalt underhållande som Trasdockan. Jag ser fram emot den tredje boken i serien.

Betyg: 4,5 stjärnor

Originaltitel: Hangman
Översättning: Jan Risheden
Förlag: Norstedt
Utgiven: oktober 2019
ISBN: 9789113093352
Sidantal: 425

Boken finns på Adlibris och Bokus

Marisha Pessl: Neverworld

Bilden är lånad från Modernista

Marisha Pessls tredje roman Neverworld är bättre som idé än som utförande. Det är en helt briljant idé, en korsning mellan fantasy och thriller som hade kunnat bli hur bra som helst. Och de första kapitlen ser det verkligen ut att bli hur bra som helst, helt i klass med fantastiska Nattfilm som är en av de bästa böcker jag läste föregående decennium. Jag börjar nästan tänka på Neil Gaiman. Men sen går lite av luften ur storyn. Eller ja. Det händer ju massa saker hela tiden, det är ju inte så att handlingen stannar av. Tvärtom, tempot är högt mest hela tiden. Men det hade kunnat vara så mycket mer. Det hade kunnat känts mer.

Kanske beror det på att Pessl bestämde sig för att en bok för unga vuxna inte ska vara för lång och inte för otäck eller komplicerad heller. Det märks att Neverworld är skriven för en yngre publik än Nattfilm. Pessl tar inte ut svängarna på samma sätt. Och grejen med Pessl är att hon är bäst när hon tar ut svängarna, när hon tar sig tid att fördjupa sig i karaktärer och skeenden och konstigheter. Nu blir det lite avslaget. Utmärkt språk, bra intrig, intressanta människor, men för kort och för ytligt för att vara helt i min smak.

På ett sätt är det synd att den där briljanta idén inte ges chansen att uppnå sin fulla potential. Men tankeväckande är den och man kan ju alltid spinna vidare på temat i fantasin.

Betyg: 3,5 stjärnor

Originaltitel: Neverworld Wake
Översättning: Emö Malmberg
Förlag: Modernista
Utgiven: mars 2020
ISBN: 9789178932610
Sidantal: 272

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Yrsa Sigurdardóttir: Arvet

Bilden är lånad från HarperCollins Nordic

Ännu en rätt ljum läsupplevelse av en författare jag väntade mer av. Arvet är Yrsa Sigurdardóttirs första deckare om polisen Huldar och barnpsykologen Freyja. Öppnar starkt med en återblick till 1987 då tre små barn omhändertas. Sen direkt till 2015 där det fortsätter lika starkt ett litet tag. Och sen går det i stå på något sätt. Polisjakten på vem det nu är som begår bestialiska mord i lilla Reykjavík är tam. Inte så att själva deckargåtan saknar spänning, tvärtom. Det finns en del genuint otäcka scener och upplösningen är snygg. Men det är något som saknas. Det finns ingen dynamik i spelet mellan huvudpersonerna. Med en polis och en barnpsykolog i de ledande rollerna finns det ju utrymme för intressanta kulturkrockar och bråk om revir och allt sånt där. Men Sigurdardóttir slarvar bort det. Hon slarvar bort en hel del när det gäller personporträtten och emellanåt är det klichévarning och inte på ett underhållande sätt (manhaftiga kvinnliga poliser och blabla). Så nja. Sigurdardóttir kan avgjort bättre än så här, det visade hon med böckerna om advokaten Thóra. Jag hoppas nästa bok om Huldar och Freyja är bättre. Den heter Straffet och har precis kommit ut i svensk översättning.

Betyg: 3 stjärnor

Originaltitel: DNA
Översättning: Villemo Linngård Oksanen
Förlag: HarperCollins Nordic
Utgiven: mars 2020
ISBN: 9789150947236
Sidantal: 421

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Elly Griffiths: En cirkel av sten

Bilden är lånad från Bokförlaget Forum

Så här i efterhand inser jag ju att det var dumt att läsa en bok av Elly Griffiths direkt efter att jag avslutat Nattjänst av John le Carré. Vilken bok som helst hade väl bleknat efter den läsupplevelse som le Carré bjöd på. Och Griffith är ju inte precis de stora gesternas författare. Snarare trivsamt småputtrig.

Och trivsamt småputtrig men blek är väl bästa beskrivningen av En cirkel av sten. Det är den elfte romanen om arkeologen Ruth Galloway och på många sätt en väldigt typisk Griffiths. Alla ingredienser är där – en radda trivsamt udda människor i mer eller mindre pittoreska miljöer och så lite humor och spänning på det. Men humorn kändes inte lika humoristisk som vanligt och spänningen inte fullt så spännande. Intrigen kändes som en upprepning av tidigare böcker. Vilket den på ett sätt är, handlingen knyter an till den första boken om Ruth Galloway, Flickan under jorden och jag vet inte men jag tycker inte riktigt det fungerade. En cirkel av sten är just trivsamt småputtrig men saknar det där lilla extra som brukar göra Griffiths så underhållande.

Jag betraktar det här som en mellanbok och hoppas på nästa bok i serien. Att döma av det som jag läst om den så kommer boken bjuda på en hel del nytt i alla fall i Ruths liv. Det ser jag fram emot att läsa om.

Betyg: 3,5 stjärnor

Originaltitel: The Stone Circle
Översättning: Carla Wiberg
Förlag: Bokförlaget Forum
Utgiven: april 2020
ISBN: 9789137156439
Sidantal: 312

Boken finns på Adlibris och Bokus.

John le Carré: Nattjänst

Bilden är lånad från Bonnier Pocket

Ännu en höjdare av John le Carré. Nattjänst är precis lika bra som Den lilla trumslagarflickan och en helt oförglömlig läsupplevelse. Den här gången tar le Carré sikte på den illegala vapenhandeln. Jonathan Pine, en man med mystiskt förflutet som tagit sin tillflykt till hotellbranschen, lockas till undercoveruppdrag hos ökänd vapenhandlare. Resultatet blir en smart, rolig, slagfärdig, otäck och spännande berättelse som håller mig fångad från första sidan till den sista. Väldigt brittiskt, på ett bra sätt. Enda smolken i den litterära glädjebägaren är att jag fattar nada av intrigerna och maktkampen inom och mellan det brittiska och amerikanska underrättelseväsendet. Det synd. Det sänker betyget lite grann, men bara lite.

Nattjänst har filmatiserats som The Night Manager (2016). Tom Hiddleston och Hugh Laurie spelar handlingens kontrahenter Pine och Roper. Den ser jag fram emot att se. Jag hoppas den håller samma klass som miniserien The Little Drummer Girl (2018) med Florence Pugh och Alexander Skarsgård.

Betyg: 4,5 stjärnor

Originaltitel: The Night Manager
Översättning: Sam J. Lundwall
Förlag: Bonnier Pocket
Utgiven: augusti 2016
ISBN: 9789174295733
Sidantal: 553

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Cara Hunter: I mörket

Bilden är lånad från LB Förlag

Cara Hunters levererar med besked i den andra romanen om kriminalkommissarie Adam Fawley. En ung kvinna och ett litet barn hittas inspärrade i en källare, gubben som bor i huset förnekar all kännedom och grannarna har inte märkt nånting. Hemligheterna är många och vägen till sanningen slingrande. Skildringen av de enskilda poliserna och deras privatliv hålls på en perfekt nivå och flyter snyggt in i handlingen. I mörkret är skriven med känsla och driv och sidorna bara flyger förbi. Det är spännande och tragiskt och otäckt och underhållande. Det är så nära fulländan en psykologisk thriller kan komma, vad mig anbelangar. Läs den. Fast den som inte läst har föregångaren Hemmets trygga vrå bör ta den först. Böckerna är bäst i ordningsföljd.

Betyg: 5 stjärnor

Originaltitel: In the Dark
Översättning: Jan Risheden
Förlag: LB Förlag
Utgiven: december 2019
ISBN: 9789177991281
Sidantal: 368

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Jo Nesbø: Kniv

Bilden är lånad från Bonnier Pocket

Det blir många deckare lästa så här under coronakarantänen. Sist ut är Kniv av Jo Nesbø, den tolfte boken om superkrimmaren Harry Hole. När boken inleder är Hole rejält på dekis, han har blivit utkastad av Rakel för fyrahundrefemte gången och tröstar sig med att supa hejdlöst. Först när det sker ett mord i hans omedelbara närhet tar han sig samman i jakten på mördaren och det är en sedvanligt slingrig väg mot upplösningen och svaret på gåtan.

Handlingen är ganska långsamt berättad, med återkommande explosioner av våld och våldsam död. Humorn är ständigt närvarande. Nesbø har en torr, lätt absurd humor som är väldigt tilltalande. Intrigen är snyggt ihopkonstruerad. Kanske inte den mest plausibla deckarintrigen i multiversum men långt ifrån så tillkrånglad som Nesbøs intriger kan vara. Och bortsett från att boken är lite för lång känns det spännande mest hela tiden. Det enda jag inte gillar är ett par skildringar av sexuella övergrepp. Jag fattar inte varför manliga författare alltid ska framställa sexuella övergrepp med förövarens blick.

På många sätt är Kniv en väldigt typiskt Harry Hole, och därtill en av de bästa i serien. Och som vanligt så bör böckerna läsas i ordning men det går att göra ett undantag.

Betyg: 4,5 stjärnor

Originaltitel: Kniv
Översättning: Per Olaisen
Förlag: Bonnier Pocket
Utgiven: januari 2020
ISBN: 9789174298116
Sidantal: 583

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Maria Adolfsson: Felsteg

Bilden är lånad från Månpocket

En fördel skönlitterära författare har är att de alltid kan låta sin roman utspelas i en fiktiv stad, land, värld. Bara att skippa researchen och släppa loss fantasin.

Det är vad Maria Adolfsson gjort i sin deckardebut Felsteg. Doggerland (bara namnet) är en liten önation mitt mellan England och Danmark, nån slags kombo av Skandinavien och Färöarna med en touch av England. Med knäppa namn, landet heter Doggerland och huvudstaden Dunker, som nåt man häller hemkört i. Jag har rätt kul åt Adolfssons nationsbygge och tror att hon haft rätt roligt också.

Och eftersom det här är en deckare finns det ett illa tilltygat lik och en polisutredning. Och en kvinnlig polis som dricker för mycket, röker för mycket och hamnat i säng med sin jobbiga chef. Som dessutom är exmake till det illa tilltygade liket. Jag var lite orolig för att det här skulle bli en studie i självömkan och ångest men Karen Eiken Hornbys trassliga privatliv och lika trassliga yrkesliv är ganska underhållande. Inte så att jag gapskrattar men ett och annat flin blir det. Igenkännande flin. Karen Eiken Hornby är väldigt mänsklig om en säger så, väldigt trovärdig.

Och deckargåtan är fullt tillräcklig. Adolfsson pytsar ut lite ledtrådar och upptäckter här och där, med mycket fokus på människors psyken och relationer och så en dos lokalfärg på det. Det är trevligt, men det går för långsamt. Jag hade velat ha fler chockerande avslöjanden. Men upplösningen är bra. Upplösningen är mer än bra. Jag kommer läsa fler böcker av Adolfsson.

Här hittar du Mys recension av Felsteg.

Betyg: 3,5 stjärnor

Förlag: Månpocket
Utgiven: augusti 2018
ISBN: 9789175038520
Sidantal: 440

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Riley Sager: De sista flickorna

Bilden är lånad från Modernista

Årets första käftsmäll levererades av Riley Sager i thrillern De sista flickorna. Tre kvinnor som överlevt var sitt massmord av splatterkaraktär. En sensationslysten omvärld har döpt dem till ”De sista flickorna”. Så dör en av flickorna dör under mystiska omständigheter.

Det här är riktigt läskigt och riktigt bra. En kombo av psykologisk thriller och skräckfilmsscener som håller mig fångad från första sidan till sista. Om jag ska vara petig har jag en och annan invändning mot psykologin. Och det är viss klichévarning när det gäller personbeskrivningarna (givetvis bor huvudpersonen i överklassområde på Manhattan och så vidare). Men herregud, skräckfilmsgenren bygger ju på klichéer. Och klichéerna i boken är inte så klyschiga att de blir direkt jobbiga och boken oläsbar.

Men framför allt: De sista flickorna är väldigt spännande, med en del snygga överraskningar och vändningar. Och så bra språk på det.

Stort tack till Modernista som gett ut Riley Sager på svenska! Nästa bok ska komma i pocket under våren. Jag väntar och längtar.

Betyg: 4,5 stjärnor

Originaltitel: Final Girls
Översättning: Elisabet Fredholm
Förlag: Modernista
Utgiven: april 2019
ISBN: 9789177818298
Sidantal: 368

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Lori Roy: De försvunna

Bilden är lånad från Modernista

Vissa böcker lovar så mycket men slutar i ingenting. De försvunna av Lori Roy är ett plågsamt bra exempel. Trots de allra bästa förutsättningar. Handlingen utspelas i amerikanska Södern, i Florida. I centrum för berättelsen står en familj som tillhört de bättre i trakten men nu fått sitt rykte solkat i smutsen, patriarken i huset förestod en gång en institution för vanartiga pojkar och står nu anklagad för misshandel och mord av de intagna. Och så en nyskild och hemvändande dotter som tvingas försörja sig och de två barnen som servitris på bar. Plus försvinnanden och våldsam död.

Det verkade så otroligt lovande men är bara rörigt, oengagerande och tråkigt, tråkigt, tråkigt. Allt tugg om hur förtryckta kvinnorna i den där familjen är och hur dåligt de mår och hur det förflutna aldrig släpper sitt grepp om dem är bara tugg. Bokstäver uppradade på papper utan känsla eller nerv. Urtråkigt.

Jag trodde att Lori Roy skulle bli en ny givande bekantskap i deckar- och thrillersfären men icke. Jag brukar ge författare två chanser men det blir det nog inte den här gången. Jag är inte det minsta sugen på att läsa något av Roy igen.

Betyg: 1,5 stjärna

Originaltitel: The Disappearing
Översättning: Leif Janzon
Förlag: Modernista
Utgiven: oktober 2019
ISBN: 9789178930951
Sidantal: 431

Boken finns på Adlibris och Bokus.