Tematrio – Överraskande bra

Lyran längtar efter en överraskande bra bok, en sådan man plockar upp utan större förväntningar och sedan inte vill lägga ifrån sig. I veckans tematrio uppmanar hon oss därför att tipsa om tre böcker som var överraskande bra. Här är min trio.

Jag trodde att Elin Wägners debutroman Norrtullsligan skulle vara tråkig och förlegad. Den skrevs trots allt för över hundra år sedan och jag har aldrig varit förtjust i Wägners politiska filosofi. Men tji fick jag. Wägners skönlitterära förstlingsverk, som handlar om några kontorsflickor som delar lägenhet, är mycket bra, vass och välskriven och levande. Den är också oväntat frispråkig. Jag trodde att 1910-talet var mycket mer hysch-hysch. Jag är grymt pepp på fler romaner av Wägner och det fina är att hon har skrivit åtskilliga.

En annan bok jag hade låga förväntningar på var Nic Pizzolattos thriller Galveston. Pizzolatto är killen som skrev manus till tv-serien True Detective och att skriva manus och att skriva romaner är ju inte samma sak. Dessutom är Matthew McConaughey inte med i boken. Döm om min förvåning när jag insåg att jag verkligen gillade Galveston. Den handlar om en trio sorgliga existenser på flykt undan några våldsamma män och är både actionfylld och lågmält resonerande. Det enda jag inte gillar är att alldeles för mycket avslöjas alldeles för tidigt.

Mitt tredje tips är Ben MacIntyres facklitterära skildring Operation Mincemeat. Den handlar om en helt vettlös plan som under andra världskriget iscensattes av den brittiska underrättelsetjänsten. Författaren är journalist, vilket jag insåg först efter att jag hade köpt boken. Jag är skeptisk mot historisk facklitteratur skriven av journalister, jag har en del dåliga erfarenheter. Men Operation Mincemeat är spännande och medryckande och välskriven; jag sträckläste. Och sedan läste jag ännu en bok av MacIntyre, Double Cross, som handlar om spionerna bakom Dagen D. Den är minst lika bra.

Nevada Barr: Stum rädsla

Jag har fått en ny deckarförälskelse. Nevada Barr. Jag har tidigare läst debuten Pumaspår, som jag tyckte riktigt bra om. Nu har jag tagit mig an Stum rädsla (som är bok nummer 13 eller nåt i den stilen) och inser att jag är störtkär.

Barrs speciella nisch är deckare som utspelar sig i USA:s nationalparker och scenen för Stum rädsla är Rocky Mountain nationalpark. Vild natur, vilda djur, turister, ja rubbet. Två flickor som varit försvunna i veckor dyker upp, svårt medtagna och ur stånd att förklara vad som hänt. En tredje flicka saknas fortfarande. När ranger Anna Pigeon börjar snoka runt hamnar hon snart i en otäck härva som leder rakt in i människopsykets mörkaste vrår. Barr bjuder på massa action och krypande spänning, en ordentlig dos kvinnligt hjältemod och kärlek till djur och natur. Och hon är vass skribent, smart och syrlig och bistert rolig.

Stort tack till Hoodoo förlag som gett ut flera böcker av Nevada Barr på svenska. Jag ska läsa de tre jag ännu inte läst och hoppas på många fler. Barr har skrivit närmare 20 romaner så det finns att ta av.

Betyg: 4,5 stjärnor.

Originaltitel: Hard Truth
Översättning: Maria Olsson
Förlag: Hoodoo förlag
Utgiven: mars 2015
ISBN: 9789198133028
Sidantal: 408 + utdrag ur kommande bok

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Nyårslöftestaggen

Hittade den här enkäten hos Bokföring enligt Monika. Enda nyårslöftet jag avgett i år (att städa mer) är urtråkigt så jag tycker det passar bra med några roliga, bokliga nyårslöften.

1. En klassiker jag lovar att läsa.
Hustrur och döttrar av Elizabeth Gaskell. Den har stått oläst här hemma alldeles för länge.

2. En påbörjad bokserie jag lovar att avsluta.
Carin Gerhardsens Hammarbyserie (borde vara snabbt fixat, jag har bara en bok kvar).

3. En bokserie jag lovar att påbörja.
Mistborn av Brandon Sanderson. Jag ska läsa mer fantasy och sci-fi. Strax före jul tog jag en tur till Sf-bokhandeln och hittade massa intressanta titlar.

4. En författare (som jag inte läst tidigare) jag lovar att läsa något av.
Dan Vyleta. Se punkt 3.

5. En bok jag lovar att läsa om.
Oliver Twist av Charles Dickens. Jag tror i alla fall att jag läste Oliver Twist som barn. Jag läste åtminstone en del av den.

6. En genre jag läst lite/inget av och lovar att utforska.
Lad lit. Jag ska läsa åtminstone en. Nick Hornby ligger bra till p.g.a finns här hemma.

7. Ett seriealbum jag lovar att läsa.
Persepolis av Marjane Satrapi.

8. En novell jag lovar att läsa.
En sån som du av Gillian Flynn. Jag läser sällan noveller men gillar Flynn.

9. En bok som behandlar ett tufft men viktigt ämne jag lovar att läsa.
Slutstation Rättspsyk av Sofia Åkerman och Thérèse Eriksson. Den handlar om flickor med självskadebeteende som spärras in på rättspsyk.

10. En länge ägd oläst bok jag lovat att läsa.
Vi, de drunknade av Carsten Jensen. Den har stått i min bokhylla i åratal.

11. En debut jag lovar att läsa.
Appollyon av Hanna Ricksten. Se punkt 3. Den här utspelas dessutom i ett framtida Göteborg, min hemstad. Känns oemotståndligt.

12. En bok eller bokserie (som jag tidigare gett upp/dömt ut) jag lovar att ge en ny chans.
Nej, jag avstår. Det finns så många olästa böcker ändå.

13. Tagga någon!
Alla!

Peter May: Lewispjäserna

I den sista och avslutande delen av Peter Mays Lewis-trilogi har magin definitivt försvunnit. Första boken Svarthuset fick mig att vilja kasta mig på flyget till Yttre Hebriderna. Lewispjäserna däremot är rätt okej underhållning men inte mer.

På plussidan står att karga öar passar fint som deckarmiljö och att May har snott ihop ett nätt litet mysterium. Men ärligt, huvudpersonen Fin Macleod är tråkig. De många återblickarna på Fins ungdomstid, då han var chaffis åt ett band, har ändå sin charm. Men Fins relation till bandets sångerska är outhärdligt klyschig och mot slutet är jag hjärtligt less på dem bägge två. Och boken är rörig med alla hopp hit och dit i tiden.

Som sagt, rätt okej underhållning men absolut inte mer. Jag hoppas att Mays nya deckare Entry Island är bättre.

Betyg: 2,5 stjärnor

Originaltitel: The Chessmen
Översättning: Charlotte Hjukström
Förlag: Pocketförlaget
Utgiven: juni 2016
ISBN: 9789175791715
Sidantal: 309

Boken finns på Adlibris och Bokus.

M.R.C Kasasian: Morden på Mangle street

Miljön är början av 1880-talet, det viktorianska London med sin ofattbara slum och misär för de fattiga i East End. Och en lika ofattbar aristokratisk snobbism hos de rika i staden.

March Middelton är en föräldralös ung dam som kommit till London för att bo med sin gudfar –den berömde personliga – inte privatdetektiven Sidney Grice. En excentrisk man med drag av både Poirot och Sherlock Holmes, om än lite snobbigare och oerhört mycket drygare. March är dock en dam som kan ta vara på sig själv och bryter därmed mot en hel del av samtidens uppfattningar om värnlös kvinna. Som att hon vill och kan med skarpsinne vara med och lösa mordmysterier.

Unga Sara Ashby hittas död i sin och mannens butik. Ihjälstucken med 40 knivhugg och ordet Rivincita skrivet i blod på väggen. Maken William fängslas, trots sin försäkran om att han är helt oskyldig. Hans svärmor ber March och Grice om hjälp att bevisa svärsonens oskuld. Och motvilligt tar Grice sig an fallet – som visar sig vara en knepig nöt att knäcka – och som kommer sätta hans goda namn på spel…..

Denna brittiska lättsamma deckare är en charmig och rolig historia att läsa. Med stor kärlek till den viktorianska eran som kuliss till mordgåtor och vissa vassheter som nästan når upp i nivå upp till Maggie Smiths repliker i Downtown Abbey så är den ett nöje att läsa. Jag skrattar högt flera gånger, men Morden på Mangle Street kanske inte är den mest nagelbitande deckare jag läst i mina dagar. Det är snarare miljö och personskildringarna som gör boken. Och dess förmåga att elegant leverera politisk inkorrekthet på löpande band – så som den tog sig ut för ett drygt sekel sedan.

Och det lär komma fler böcker om March Middleton och Sidney Grice med deras bundsförvant kommissarie Pound. Jag kommer säkerligen läsa en och annan historia av M.R.C Kasasian igen.

Betyg: 3,5 stjärnor

Originaltitel: The Mangle Street Murders
Översättning: Fredrika Spindler
Förlag: Lind & Co
Utgiven: oktober 2016
ISBN: 9789174616101
Sidantal: 333

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Bletchley Circle

Gillar du England förr om åren och har vuxit upp med Femböckerna som jag – då skall du definitivt skynda SKYNDA att se andra säsongen av den brittiska krimserien Bletchley circle. Den ligger just nu på SVT Play men inte länge till!

Det är efter andra världskrigets slut. De fyra kvinnliga kodknäckarna från London som jobbade tillsammans på Bletchleys Park under kriget träffas igen och löser fall som polisen gått bet på. Eller struntat i. Tillsamman med sina olika analyserande kompetenser och förmågor lyckas de knäcka de svåraste nötterna. Hur långt  mysterierna än tar sig i upp den skumma maktens korridorer.

Kriget är över. Det som var ont kan nu bli gott – och vice versa – som våra hjältinnor får erfara.

Som vanligt när det är brittisk tv så är det tidstrogna miljöer, vardagsnära och trovärdiga huvudpersoner och en lagom kittlande historia. Precis lagom lättsmält så här i julmatstider. Häll upp en kopp te eller ett glas vin, ha pralinasken inom räckhåll och kryp upp i soffan och njut dig bort en stund. Det är du värd!

Uppdatering: Tyvärr ligger inte första avsnittet av serien inte längre på SVT play. Kolla om serien finns streamad någon annanstans. Annars är det dvd som gäller.

Betyg: 3 stjärnor

Originaltitel: Bletchley Circle
Land: Storbritannien
År: 2012
Längd: 7 avsnitt à 45 minuter

Och så var de bara en…

Det är nånting med julen som gör att jag längtar extra mycket efter britcrime. Är Agatha Christie inblandad, så mycket bättre. Miniserien Och så var de bara en… har allt jag förväntar mig av en juldeckare.

Den bygger på Agatha Christies otäckaste och mörkaste roman och skaparna är i det avseendet förlagan trogen. I början tycker jag att det fläskas på väl mycket med undergångsstämningarna men ganska snart kommer handlingen ikapp och resten blir hur bra som helst.

Bland skådespelarna finns både gamla trotjänare som Miranda Richardson och Charles Dance (elaka pappa Lannister i Game of Thrones) och nyare förmågor, som Aidan Turner (snyggingen i Poldark). Med något undantag gör skådespelarna ett fantastiskt jobb och allra bäst är Maeve Darmody, som jag inser att jag sett alldeles för lite av. Lägg därtill snyggt foto i 30-talsmiljöer och bilden är komplett.

Och så var de bara en… ligger ute på tv4 play till mitten av januari ungefär.

Originaltitel: And Then There Were None
Ursprungsland: USA/Storbritannien
Produktionsår: 2015