Tematrio – svart

I veckans tematrio uppmanar Lyran oss att berätta om tre bra böcker på temat svart. Här är en trio godingar med svarta (och minimalistiskt läckra) omslag.

Bilden är lånad från Louise Bäckelin Förlag

Sharon Boltons thriller Dödsdömd börjar i en luftballong. När ballongresenärerna blir vittne till ett mord går det snabbt utför, både bildligt och bokstavligt talat. Fartfyllt och spännande om en kvinna på flykt och en mördare på jakt. Och så polisen på det. Välskrivet och med hög nagelbitarfaktor. Jag sträckläste.

Bilden är lånad från Albert Bonniers Förlag

Gillian Flynns novell En sån som du är en svartsynt och vasstandad liten berättelse om en bedragare som hamnar i trubbel. Ännu en sträckläsning! Jag är nyfiken på vad som hände sen och önskar att Flynn skrev en fortsättning. Och när jag ändå är igång så längtar jag efter en ny roman av författaren, det var alldeles för länge sedan sist.

Bilden är lånad från Bonnier Pocket

En eftersökt man av John le Carré är en skildring av kriget mot terrorismen och de människor som går under i det kriget. Spännande och sorgesamt och mycket vackert skrivet. En kan lugnt säga att le Carré utvecklat sitt språk sedan Spionen som kom in från kylan. Han har aldrig haft ett dåligt språk men nu har det verkligen blivit något alldeles extra. Han har också blivit ganska kryptisk, åtminstone i den här boken. Jag fick läsa ovanligt långsamt och eftertänksamt för att begripa vad som hände.

Tio snabba augustifrågor

Via Bokföring enligt Monica hittade jag en augustienkät från Johannas deckarhörna. Och det är ju fortfarande augusti så jag tyckte det var lika bra att hänga på.

Nya höstböcker eller hyllvärmare?
Bägge. Fast mest nytt.

Kräftor eller surströmming?
Ingetdera. Blä.

Läsplatta eller fysisk bok?
Fysisk, alla gånger. Fast jag har funderat på läsplatta på sistone eftersom Stuart MacBride verkar vara omöjligt att få tag på i pocket.

Svenska författare eller utländska?
Bägge. Fast mest utländska tror jag. Anglofil is my middle name.

Bullet journal eller vanlig kalender?
Vanlig kalender, i mobilen. Jag gillar tanken med bullet journal men min handstil är förfärlig. Jag kan knappt läsa min egen dagbok.

Crimetime Göteborg eller bara Bokmässan?
Crimetime Göteborg låter helt underbart. Bokmässan är också kul, även om jag har avstått senaste två åren. Av principiella skäl. Vissa människor bjuder man bara inte in.

I soffan: Netflix eller vanlig TV?
Vanlig tv. Och om jag ska vara petig hade jag nog satsat på HBO Nordic i stället för Netflix. Åtminstone för ett tag.

Deckare eller feelgood?
Deckare. Feelgood är väl gulligt, en gång om året eller så.

Äppelkaka eller blåbärspaj?
Bägge. Gärna strax efter varandra.

Nytt från bokaktuella Stephen King eller Bengt Ohlsson?
Jag hade läst Stephen King om Outsidern kommit ut i pocket redan i höst. Nu väntar jag. Bengt Ohlsson har jag aldrig läst, ska väl ändra på det någon gång men inte i höst.

Tematrio – Rosa

Det är måndag och i veckans tematrio uppmanar Lyran oss att berätta  om tre bra böcker på temat ROSA. Här är min trio.

Maggie Rose i Sharon Boltons thriller Daisy i kedjor är jurist och framgångsrik författare av true crime. En seriemördare inspärrad på livstid kräver att hon ska bli hans advokat. Välskriven och intelligent, spännande och överraskande och läskigt. Det här är Sharon Bolton på topp.

Majgull Axelssons dokumentärroman Rosario är död är en inkännande och djupt upprörande skildring av barn som utnyttjas sexuellt och av männen som utnyttjar dem. Författaren har gjort en gedigen research och förvandlat barnen i statistiken till kött och blod. Ett av dessa barn är Rosario Baluyot, som dog efter ett våldsamt övergrepp.

Huvudpersonen och berättarjaget i Tawni O’Dells roman Kära syster är Shae-Lynn Penrose. Hon är taxichaufför i en gruvstad på dekis, hennes uppväxt var inget vidare och hennes syster är försvunnen. Det låter superdeppigt men är mest roligt, charmigt och livsbejakande. Deppigt däremot är det att det inte har kommit ut något av Tawni O’Dell på åratal.

 

Belinda Bauer: De vackra döda

Bilden är lånad av Louise Bäckelin Förlag

Belinda Bauers roman De vackra döda börjar lite tvekande. Huvudpersonen, kriminalreportern Eve Singer, kämpar för att behålla sin position på jobbet samtidigt som hon tampas med en dement pappa. Och eftersom det här är en seriemördarroman får hon en seriemördare efter sig. Den här speciella seriemördaren får för sig att han och Eve är någon slags soulmates.

Så långt känns storyn som en välskriven men ändå ganska typisk seriemördarroman. Huvudpersonen har problem både hemma och på jobbet och seriemördaren är skvatt galen. Jaha.

Men så händer något. Bauer får upp ångan. Och då syftar jag inte på att spänningen stegras och liken staplas, vilket i och för sig också händer. Det är vad jag förväntar mig av den typen av bok. Nej, det som händer är att Bauer hittar den där särskilda Bauer-tonen. Ironin och syrligheten och den lite knäppa humorn. Den cyniska och många gånger kärleksfulla skildringen av människorna. Och den taggiga samhällsanalysen.

Och det är bra. Bauer är kvar som min favvodeckardrottning.

Jag ger 4 stjärnor i betyg. Den stjärna som saknas beror på den lama inledningen.

Betyg: 4 stjärnor

Originaltitel: The Beautiful Dead
Översättning: Leif Janzon
Förlag: Louise Bäckelin Förlag
Utgiven: mars 2018
ISBN: 9789188447852
Sidantal: 349

Boken finns på Adlibris och Bokus

 

 

 

Robert Harris: Konklaven

Bilden är lånad av Bookmark Förlag

Jag började läsa Robert Harris roman Konklaven med så totalfel förväntningar. Jag var sugen på en deckare eller thriller med ond bråd död och ett präktigt mysterium och allt det där. Konklaven inleder visserligen med ett lik – det är den förre påven som trillat av pinn – men han var gammal och sjuk och hans död naturlig. Och det som följer är inte en deckare utan en skildring av det psykologiska och politiska spelet kring valet av en ny påve. Och det tog ett bra tag innan jag började uppskatta boken för vad den faktiskt är.

För egentligen är det här en bra bok. Robert Harris har ett bra språk, upplägget är snyggt i all sin enkelhet och berättelsen känns initierad och trovärdig. Harris radar upp de olika kandidaterna med alla deras förtjänster och tillkortakommanden och hemligheter och jag inser ju vad som står på spel vid valet av den nya påven. Och jag engagerar mig i människorna, alla de här kyrkans män som skulle kunna bli Guds ställföreträdare på jorden, trots att de bara är människor med allt vad det innebär.

Men återigen: jag var sugen på något fartfyllt och spännande och tja, det hittade jag inte i den här boken.  Så här i efterhand tänker jag att jag när jag läste inte riktigt förmådde uppskatta Konklavens alla förtjänster för att jag var så sugen på något annat. Jag borde läsa om den, vid ett bättre tillfälle. Som läget är nu stannar betyget på 3,5.

Betyg: 3,5 stjärnor

Originaltitel: Conclave
Översättning: Svante Skoglund
Förlag: Bookmark Förlag
Utgiven: mars 2018
ISBN: 9789188545053
Sidantal: 286

Boken finns på Adlibris och Bokus

Megan Abbott: Om du vågar

Bilden är lånad av Bokfabriken

Jag har rätt blandade känslor inför Megan Abbotts roman Om du vågar. Skildringen av tonårstjejer i toppen (och av tjejerna strax nedanför) är närmast briljant. Abbot beskriver hetsen och pressen och utsattheten och allt det där på ett sätt som känns. Hon är nålvass och träffsäker och cynisk på ett sakligt konstaterande sätt som ger mig rysningar. Också skildringen av den destruktiva vänskapen mellan Addy och Beth är bra. Dessutom gör Abbott cheerleading intressant och det är verkligen en prestation. Jag har alltid tyckt att cheerleading är urtråkigt och en förpestare av amerikanska filmer och tv-serier. Men cheerleading är inte alls bara är glitter och glamour utan smärtsamt och på blodigt allvar.

Allt det där gör Abbott jättebra.

Men Om du vågar håller inte som psykologisk spänningsroman. Den delen av intrigen är för svag, spänningsmomentet är för outvecklat. Men det är inte en vanlig roman heller utan ett slags svårdefinierat mellanting. Som om Abbott hade svårt att bestämma sig för vad hon skulle skriva.

Men med det sagt: jag läser gärna mer av Abbott.

Betyg: 3,5 stjärnor

Originaltitel: Dare Me
Översättning: Ylva Stålmarck
Förlag: Bokfabriken
Utgiven: 2015
ISBN: 9789176292488
Sidantal: 294

De tryckta upplagorna är slut på Adlibris och Bokus. Det är vänner och bekanta, bibliotek och second hand som gäller.

Daniel Cole: Trasdockan

Bilden är lånad av Norstedts

Daniel Coles deckardebut Trasdockan är en sån där bok som växer för varje kapitel. Det börjar svajigt, språket är rätt hackigt och hela grejen med seriemördare känns uttjatad. Men allt eftersom dras jag in i berättelsen. Jag fastnar för människorna och för humorn. Cole har den där typen av humor som får mig att tänka på Stuart MacBride. Cole är inte fullt så drastisk och inte absolut inte så absurd men i grund och botten kör han samma stil. Bägge författarna driver med sina huvudpersoner, på ett sätt som gör dem mer mänskliga (och mer trovärdiga) och som står i kontrast till allt våld. För det måste sägas, det här är en bok som innehåller mycket brutalt våld och en får nog vara väldans hårdhudad för att inte reagera.

Det är också en bok med en riktigt bra intrig. Hur bra förstår jag först mot slutet. Seriemördartemat är som sagt uttjatat och det är svårt att förnya genren. Cole är inte en förnyare – inte än så länge – men han har snott ihop en spännande berättelse med vändningar jag absolut inte hade väntat mig.

Jag hoppas innerligt att fler böcker av Daniel Cole översätts till svenska. Om inte köper jag dem på originalspråk.

Betyg: 4 stjärnor

Originaltitel: Ragdoll
Översättning: Patrik Hammarsten
Förlag: Norstedt
Utgiven: maj 2018
ISBN: 9789113084770
Sidantal: 412

Boken finns på Adlibris och Bokus

Maria Adolfsson: Felsteg

Bilden är lånad av Wahlström & Widstrand

Maria Adolfsson har gjort en Nesser. Hon har skapat ett eget land för sin deckarserie, Doggerland mitt i Nordsjön, där vindarna och havet alltid är närvarande. Liksom fiskrätterna och spriten. De karga öarna i Doggerland befolkas av ättlingar till holländare, britter och skandinaver med en särskild sorts blandning av söderns lättsinne och nordens tungsinne. Med den moderna huvudstaden Dunker i mitten. I Dunker bor makten och rövslickeriet i de vackra villorna. De bortvalda och utslagna b0r i betongförorten eller vid lastkajerna. Den uråldriga naturen och egensinnet möter dagens moderna hippa liv och skapar en skön kontrast till förstlingsverket Felsteg.

Handlingen inleder med att kriminalinspektör Karen Eiken Hornby vaknar räligt bakfull efter den årliga ostronfesten. Bakfull och i totalt fel säng med definitivt fel man. Nämligen sin sexistiske och arrogante skitstövel till chef, Jounas Smeed.

Dagen börjar uselt och blir bara värre när hon får veta att chefens exfru Susanne har hittats mördad och att Karen är satt att leda utredningen. En mordhistoria som visar sig har långa rötter och förgreningar i öriket. Där alla på ett eller annat sätt hör samman.

Jag gillar den här deckaren. Den är en blandning av Cleeves Shetlandsböcker och lite Nesser, både nordic noir och britcrime. Historien är klurig och känns psykologisk trovärdig. Karen Eiken Hornby är en komplex personlighet med en tung hemlighet som skildras på ett bra sätt. Samma sak med hennes kollegor på krim i Dunker. Och miljön får mig att längta till detta fantasiland.

Detta är första boken i en tänkt deckarserie. Väl värd att läsas så här om sommaren. Jag slukade den snabbt och jag ser framemot nästa bok!

Betyg: 4 stjärnor

Förlag: Wahlström & Widstrand
Utgiven: mars 2018
ISBN: 9789146234173
Sidantal: 439

Boken finns på Adlibris och Bokus

Jussi Adler-Olsen: Selfies

Bilden är lånad från Bonnier Pocket

En tredje bok jag faktiskt lyckades ta mig igenom under Den Stora Läsdippen var Selfies av Jussi Adler-Olsen. Den var nog den enda boken jag läste snabbt under perioden i fråga. Faktum är att jag slukade den. Selfies är utan vidare Adler-Olsens bästa bok.

Jag tycker alltid att kommissarie Carl Mörck och hans kollegor är ett nöje att umgås med men däremot brukar jag inte vara lika förtjust i deckargåtorna. Jag tycker inte Adler-Olsen är så bra på att skildra mördare. Men den här gången har Adler-Olsen svängt ihop en underbart skruvad historia om några underbart gräsliga personer  – en socialassistent och hennes klienter –  samtliga med mord och bedrägeri i sinnet. Jag fnissade i ena stunden och förskräcktes i nästa och njöt nästan hela tiden.

Det jag inte njöt av var skildringen av Roses psykiska sjukdom, den kändes inte äkta, den var en papperskonstruktion av någon som inte fattar psykisk sjukdom. Men bortsett från det där med Rose så känns Selfies som en efterlängtad nystart för Adler-Olsens författarskap. Jag ser fram emot att se vad han hittar på härnäst!

Betyg: 4,5 stjärnor

Originaltitel: Selfies
Översättning: Leif Jacobsen
Förlag: Bonnier Pocket
Utgiven: april 2018
ISBN: 9789174297027
Sidantal: 470

Boken finns på Adlibris och Bokus

Anna Jansson: Rädslans fångar & Det du inte vet

Bilden är lånad från Månpocket

Extremvärmen håller i sig och jag tar min tillflykt till Anna Janssons deckare om Maria Wern på Gotland. Det är bra högsommarläsning. Böckerna följer samma gäng poliser och lägger ganska stor vikt vid deras privatliv. Det är en välbekant miljö som är tacksam att återvända till när en känner sig lagom mosig i huvudet. Överhuvudtaget fokuserar Jansson på personliga relationer i sina deckargåtor och det gillar jag.

Rädslans fångar, som är den 17:de boken i serien, råder extremväder, politiker mördas och konstiga sekter förbereder sig för världens undergång. Inte en av Janssons bästa, intrigen är spretig och hela grejen med Maria Werns bonusson känns påklistrad. Men jag gillar den historiska vinklingen med Christopher Polhem.

Den 18:de boken Det du inte vet är betydligt bättre. Jag retar mig fortfarande på bonussonen men deckargåtan är snyggt ihopsnickrad, ledtrådarna många och jag hinner avverka åtskilliga misstänkta innan Jansson naglar fast mördaren. Det här är en av Janssons absolut bästa.

Jag ser fram emot att läsa fler böcker om Maria Wern. De är bra underhållning.

 

Betyg: 3 stjärnor

Originaltitel: Rädslans fångar
Förlag: Månpocket
Utgiven: april 2017
ISBN: 9789175036793
Sidantal: 330

Boken finns på Adlibris och Bokus

Betyg: 4 stjärnor

Originaltitel: Det du inte vet
Förlag: Månpocket
Utgiven: juni 2018
ISBN: 9789175038438
Sidantal: 330

Boken finns på Adlibris och Bokus