Alias Grace (2017)

Margret Atwood är i ropet. Mer nu än då jag läste hennes böcker. Jag tror att hennes författarskap ligger rätt i tiden, med tanke på högerfundamentalismens frammarsch, #metoo och annat.

Tjänarinnans berättelse som publicerades första gången år 1985, har filmatiserats av HBO under originaltiteln The Handmaid’s Tale . Jag har tyvärr inte sett serien men minns boken, en otäck dystopi som känns kusligt aktuell.

Och nu finns filmatiseringen av Alias Grace (1996) på Netflix. Den bygger på ett autentiskt kriminalfall i 1800-talets Kanada. Grace kommer med sin familj från Irland till Kanada för ett bättre liv, men moderns död, fattigdomen och faderns missbruk skickar ut henne i tjänst som piga. De sociala klyftorna är gigantiska och rätten är alltid på mannens sida.

Grace döms för mord på sin arbetsgivare och hans hushållerska. En ung psykiatriker tar på sig uppdraget att bevisa hennes oskuld.  Han lyssnar på Grace berättelse om vänskap och orättvisa, om livet längst ner på samhällsstegen som kvinna och fattig. Men Grace gäckar honom i samtalen och i hans drömmar, liksom hon gäckar oss tittare – vem är egentligen skyldig till vad?

Alias Grace är en tät suggestiv berättelse i det stilla formatet med mycket bra skådespel av Sarah Gadon och Edward Holcroft. Och det närks att det är en kvinna som regisserat, Mary Harron. Vi slipper det mesta av vålds- och sexdravlet som annars är vanligt i de mer mörka thrillerserierna.

Se Alias Grace!

Betyg 4,5

Originaltitel: Alias Grace
Ursprungsland: Kanada
Säsong: 1
Produktionsår: 2017
Längd: 6 avsnitt

Peter May: Coffin Road

Bilden är lånad av Modernista

När forskare publicerar resultat som rör neonikotinoider eller de långsiktiga effekterna av GMO-grödor drar de genast till sig kritik från företa (…) och sedan upptäcker de att deras forskarkarriär är i fara

Jeff Ruch, generalsekreterare PEER

Coffin Road är tillägnad all världens bin.

Ja, ni läste rätt. Detta är en deckare som tar politisk ställning mot det övergrepp som pågår mot världens bin i form av företag som besprutar vår mat. Som följd av detta dör våra bin i allt snabbare takt. Och detta är allvarligt eftersom bina är livsviktiga för vår existens.

Boken inleder med att en man spolas upp på en strand i Yttre Hebriderna. Han har glömt vem han är och vad han gör på denna karga ö utanför Skottland. När han försöker hitta tillbaka till sin identitet visar det sig att han kanske är en mördare….

Coffin Road är ytterligare en fullträff av Peter May. Precis som Lewistrilogin utspelar den sig på Yttre Hebriderna men denna gång är Fin Macleod nästan helt osynlig i berättelsen. I stället är det hans forna kollega Gunn som får ett brutalt mord på halsen. Är mannen utan minne mördaren? Eller döljer han något annat? Och i så fall vad?

May har skrivit en spännande och snyggt berättad deckarhistoria som dessutom har ett politiskt budskap. Det sistnämnda tillhör inte vanligheterna numera.

Jag rekommenderar boken varmt och väntar ivrigt på nästa berättelse från de vindpinade öarna i Atlanten.

Betyg 4 stjärnor

Originaltitel: Coffin Road
Översättning: Charlotte Hjukström
Förlag: Modernista
Utgiven: augusti 2017
ISBN: 9789177017158
Sidantal: 318

Boken finns på Adlibris och Bokus

Peter May: Svarthuset, Lewismannen & Lewispjäserna

Bilderna är lånade från Modernista

Som vanligt när jag är på sydliga breddgrader vill jag ha en bok med mig om det karga och vindpinade landskapen och människorna i havsbandet i norr. Nordic noir i söderns ljus och värme. Denna gång fann jag dock ingen isländsk deckare utan en trilogi som utspelar sig i yttre Hebriderna nordväst om Skottland. Gott så!

Kriminalkommissarie Fin Macleod lever sitt småtråkiga liv i Edinburgh när tragedin inträffar. Hans åttaårige son dör i en bilolycka och föraren smiter. Fins liv och äktenskap trasas sönder och när han får uppdraget att följa ett sidospår, ett mord på ön Lewis i pågående mordutredning tar han chansen att fly Edinburgh och hustrun Mona. Trots att det innebär att han måste återvänder till sin födelseö i Yttre Hebriderna, en ö och ett liv han lämnade hals över huvud för nästan 20 år sedan.

I sökandet efter mördaren hittar han sakta spåren av sin barndom och sorg, sin tomhet och rädsla. Och möter de han lämnade i sitt förflutna.

Under tre böcker, som kan läsas fristående, får vi följa Fin Macleod i den hisnande och vindpinade naturen på Lewis, genom historiska anekdoter och vederstyggelser och en mans resa från barndom till sitt vuxna jag. Allt inramat av tre mycket spännande mordgåtor, som i sig är tillräckliga för att hålla liv i nagelbitandet genom hela trilogin. Alla morden och därmed mördaren har sin historia och den berättar Peter May på ett mycket fint sätt.

Peter May från Skottland är en ny författarbekantskap för mig och en mycket angenäm sådan. Jag har redan börjat läsa hans nya bok The Coffin Road som också utspelas på Yttre Hebriderna – en plats väl värd att besöka, tänker jag…

Svensk titel: Svarthuset
Originaltitel: The Blackhouse
Översättning: Charlotte Hjukström
Förlag: Modernista
Utgiven: maj 2016
ISBN: 9789177011859
Sidantal: 364

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Svensk titel: Lewismannen
Originaltitel: The Lewis Man
Översättning: Charlotte Hjukström
Förlag: Modernista
Utgiven: maj 2017
ISBN: 9789177016236
Sidantal: 303

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Svensk titel: Lewispjäserna
Originaltitel: The Chessmen
Översättning: Charlotte Hjukström
Förlag: Modernista
Utgiven: augusti 2017
ISBN: 9789177016809
Sidantal: 309

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Fiona Barton: Änkan

Bilden är lånad av Massolit Förlag

Änkan är en debutroman av Fiona Barton. Hon ville skriva om kvinnorna vid sidan av vår tids monster, männen som förgriper sig på barn. Vilka är dessa kvinnor, offer eller medskyldiga? Och var går gränsen?

Änkan utspelar sig främst under två tidsperioder, 2006 och 2010 – när brottet begås med följande polisutredning, samt några år senare när kvinnan skall berätta sin story. Kvinnan vid odjurets sida.

Berättelsen är också delad utifrån olika perspektiv: journalisten Kates, polisen Bob och änkan Jeanies. Trots detta lyckas Fiona Barton hålla spänning och fokus i sin annorlunda thriller.

Jeanie och Glen lever ett prydligt barnlöst liv i ett prydligt litet hus. Borta är de stora drömmarna Glen lovade Jeanie när hon som sjuttonåring förälskade sig i den stilige banktjänstemannen. De lever nu sida vid sida i ett tystnat äktenskap.

Deras liv blir plötsligt förstasidesstoff i alla brittiska tidningar när Glen anhålls för  bortförande av den lilla flickan Bella och en dator full av barnpornografi. Och när han sedan dör får änkan plötsligt huvudrollen i historien. Och är hon verkligen så oskyldig som hon verkar?

Som sagt en annorlunda vinkel på berättelsen vi alla hört förr. Och Fiona Barton kan vara ett namn värt att hålla koll på!

3,5 stjärnor

Originaltitel: The Widow
Översättning: Katarina Falk
Förlag: Massolit Förlag
Utgiven: augusti 2017
ISBN: 9789176910931
Sidantal: 368

Boken finns på Adlibris och Bokus.

 

Anna Lihammer: Medan mörkret faller

Den här boken fick priset för årets bästa deckardebut när den kom 2014, och det var välförtjänt!

Anna Lihammer har lyckats fånga inte bara en spännande och rent av riktigt läskig deckargåta utan stämningen i det svenska samhället på 1930-talet, med köns-, yrkes-, ålders- och klassroller, spänningen mellan olika länder och politiska åskådnigar och verkliga händelser.

Det ger ett mycket trovärdigt intryck.

Lite jobbigt är det dock att läsa den mörka beskrivningen av personligheternas liv, det är inte många ljuspunkter där. Jag menar, lite vänskap, förtroende eller till och med kärlek kanske också kunde ha fått glimta till? Men det är förstås en deckare. Man kanske kan klassa den som ”Uppsala noir”.

Betyg: 4

Förlag: Historiska Media
Utgiven: December 2012
ISBN 9789175453729
Sidantal: 335 s.

Tematrio – #Metoo

Få har väl missat taggen #Metoo där mängder av flickor och kvinnor berättat att också de utsatts sexuella trakasserier, sexuellt våld och kränkningar. I veckans tematrio uppmanar Lyran oss därför att berätta om tre romaner som gestaltar sexuellt våld/kränkningar. Här är min trio.

I Alden Bells dystopiska roman I dödsskuggans land skildras ett sexuellt övergrepp ur offrets perspektiv. Otäck beskrivning i en otäck bok. Bell har skrivit en sparsmakad, drabbande och spännande skildring av världen efter zombiekalypsen. Jag förstår inte varför den inte blivit en världssuccé. Jag hoppas jag kan få tag på uppföljaren Exit Kingdom.

I thrillern 1974 av David Peace skildras övergreppet ut förövarens perspektiv. Vidrig beskrivning. Peace är överhuvudtaget bra på att skildra hur människor begår vidrigheter mot varandra. Han still är repetitiv och suggestiv och rå och det funkar verkligen. Dessvärre är han snudd på obegriplig. Det var först i den fjärde boken i serien, 1983, som jag fick något grepp om vad Red Riding-kvartetten går ut på (bortsett från att människor är hemska mot varandra, och korrumperade). Som att läsa Cormack McCarthys roman Blodets meridian, fast fyra gånger.

Våldtäkten i Carsten Jensens historiska roman Vi, de drunknade beskrivs på ett helt annat sätt, som betraktad av en utomstående, sakligt konstaterande faktum. Det är otäckt det också, men inte så otäckt som i de två ovan nämnda romanerna. Märklig bok, för övrigt. Den börjar som en eländesskildring som frossar i mänsklig uselhet och tragedi, övergår till en vemodig vardagsbeskrivning av några människor i en liten stad och slutar som snudd på skröna. Klart läsvärd men borde kortats ner, alldeles för mastigt med drygt 700 sidor.

Tv-serien Trapped (2015)

Det är vinter i den lilla hamnstaden Seyðisfjörður på östra Island. Torson av en medelålders man hittas av några fiskare i havet. Polischefen Andri misstänker att mordet har skett ombord på färjan från Danmark som precis anlöpt hamnen. Oron sprider sig i staden. Vem är den döde? Vem är mördaren? Finns hen mitt bland dem? Oron blir inte mindre av ett lågtryck rullar in över Island och isolerar Seyðisfjörður i snö, mörker och stormvindar.

Under 10 avsnitt rullas historien upp som har rötter i det förflutna. Om hämnd och girighet och dess mörka skuggor.

Det här är nordic noir. Det blåser, det viner, det är kallt, det är dystert. Livet är ensamt och trassligt för många i byn, inklusive Andri själv som är mitt i en skilsmässa. Det är isländskt kargt. Och det är bra! Kanske inte nagelbitarspännande, men jag följer med intresse invånarna och deras trots allt ganska vardagliga öden i den lilla kuststaden med stor behållning. Bra och trovärdiga skådisar gör att morbiditeterna ändå får ett mänskligt ansikte.

Serien finns på Netflix

Betyg: 4 stjärnor

Originaltitel: Ófærð
Ursprungsland: Island
Säsong: 1
Premiärår: 2015
Längd: 10 avsnitt à 52 minuter

 

Elly Griffiths: En kvinna i blått

Bilden är lånad från Månpocket

Elly Griffiths deckare om rättsarkeologen Ruth Galloway har fått en särskild plats i mitt litterära hjärta. Med En kvinna i blått visar hon att hon fortfarande förtjänar den där platsen. Deckargåtan är trevlig och med lagom läskiga mord. Atmosfären är s-u-p-e-r-brittisk. Människorna behagligt udda som de flesta människor är och en del är lite mer udda än andra.

Kanske hade Griffiths kunnat skruva åt det där udda lite mer. Det har ju blivit några böcker nu och jag har vant mig vid Nelsons konservatism och Cathbads druiderider. Jag tycker att det är dags för Griffiths att utöka listan på excentriker i Ruth Galloways omedelbara närhet. Hon kan plocka någon av dem som förekommer i En kvinna i blått. Eller låta någon av dem som redan är med på listan göra ett språng i utvecklingen. Shona kan gå med i en sekt med världserövrarplaner. Michelle kan starta ett papegojpensionat i hennes och Nelsons källare. Se till att det händer något.

Men bortsett från att jag börjar tycka att människorna runt Galloway behöver skruvas åt lite så håller Griffiths håller stilen. En kvinna i blått är en underhållande mysdeckare skriven med skärpa, ironi och humor. Den är en typisk Griffiths.

Betyg: 4 stjärnor

Originaltitel: The Woman in Blue
Översättning: Ing-Britt Björklund
Förlag: Månpocket
Utgiven: augusti 2017
ISBN: 9789175037271
Sidantal: 324

Boken finns på Adlibris och Bokus

Dolores Redondo: Den osynlige väktaren

Bilden är lånad från Pocketförlaget

Dolores Redondos debutdeckare Den osynlige väktaren är ett hopkok av av folktro, Quantico-teorier om seriemördare och riktigt usla familjerelationer. En skickligare författare (tänk: Sharon Bolton, tänk: Stephen King) hade kunnat komma undan med det. Redondo är inte skicklig nog, i alla fall inte ännu. Hon balanserar farligt nära gränsen till det fåniga och ibland slår det över. Dessutom är kvinnosynen rena 1950-talet, en kvinna som inte fått barn kan aldrig känna sig som en hel människa och annat i den stilen.

Fast det går inte att komma ifrån att boken emellanåt är riktigt läskig. Och det är ju bra. Och det är ju trots allt Redondos första bok. Det finns många bra författare som börjat lite tvekande.

Jag ger nog Redondo en chans till, om tillfälle ges.

Betyg: 2,5 stjärnor

Originaltitel: El guardián invisible
Översättning: Manni Kössler
Förlag: Pocketförlaget
Utgiven: augusti 2017
ISBN: 9789175792446
Sidantal: 437

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Tematrio – Starka känslor

I veckans tematrio uppmanar Lyran oss att berätta om tre böcker som innehåller och/eller väcker starka känslor hos oss som läsare. Här är en trio som fick mig att känna väldigt mycket.

Carolina Fredrikssons debutroman Flod handlar om två barn som bor i en gammal husvagn under en bro som går över en flod. Ibland kommer en kvinna med mat till dem men i övrigt får de klara sig själva. Sparsmakat, sorgesamt och upprörande om barn i absolut utsatthet. Skildringen av barnens verklighetsflykt genom leken är något av det starkaste jag läst på senare år. Plus i kanten för att floden och bron och staden som ligger där på andra sidan bron har vissa likheter med min hemstad Göteborg.

Också i Never let me go av Kazuo Ishiguro handlar det om utsatta barn, denna gång i en inte allt för avlägsen framtid. Ännu en sparsmakad, sorgesam och upprörande bok av den typen som stannar kvar i åratal. Det har hänt att jag önskat att jag aldrig läst den, så sorglig tycker jag att den är.

Robert Harris roman En officer och spion är en helt annan typ av bok, en historisk thriller baserad på verkliga händelser. Alfred Dreyfus var en fransk-judiske officer som år 1894 dömdes för landsförräderi och skeppades iväg till Djävulsön. Problemet var att Dreyfus var oskyldig. Boken skildrar kampen för att få Dreyfus frigiven. Välskrivet och initierat om antisemitism, korruption och rättsröta och om hur lätt det är att krossa en människa. Det här är en bok som gör mig riktigt förbannad på världen.