Maria Adolfsson: Mellan djävulen och havet

Bilden är lånad från Wahlström & Widstrand

Maria Adolfssons tredje roman om önationen Doggerland, Mellan djävulen och havet, är en både-och-bok. Bitvis spännande och engagerande och gripande, bitvis avslagen och utan styrsel. Delvis handlar det om att jag blev så väldigt förtjust i förra boken, Stormvarning. Den hade liksom allt en deckare ska ha och jag så uppskruvade förväntningar när jag tog mig an uppföljaren. Doggerland borde ju bara bli bättre och bättre, tänkte jag, och så blev jag lite besviken.

Men vad är det jag inte gillar då? Vad är det som gör att jag tycker att Mellan djävulen och havet är den svagaste i serien? Framför allt handlar det om att Adolfsson inte utnyttjar potentialen i människor och miljöer, särskilt inte med tanke på att hon faktiskt skapat ett hittepåland med oändlig potential. Jag vill ha mer av konstiga människor och konstiga seder och intressanta miljöer. Lite mer som Elly Griffiths böcker om Ruth Galloway.

Och lite mindre av huvudpersonen Karen Eiken Hornbys traumatiska förflutna, depressiva tendenser och besvärliga relationer. Jag börjar bli orolig för att Adolfsson börjar fokusera för mycket på sin kriminalinspektörs personliga problem, ta de där problemen för mycket på allvar. Det är så många deckarförfattare som har fallit för den frestelsen och det vore synd om böckerna om Doggerland gick samma väg. Jag har egentligen inga problem med poliser med personliga problem – min favoritpolis Harry Hole är en självdestruktiv periodare som sabbat sitt liv och sin karriär många gånger. Jag älskar honom. Jo Nesbø är bara bäst när det gäller att skildra självdestruktiva periodare.

Och egentligen har jag inga problem med att en deckarförfattare fokuserar på huvudpersonernas personliga problem heller. Elly Griffiths gör en stor grej av Ruth Galloways komplicerade privatliv. Ruth är ensamstående mor, fadern till barnet är en ärkekonservativ och plågsamt lyckligt gift polis, Ruths chef är ett självcentrerat pucko, bästa vännen bara marginellt bättre. Och så vidare. Och Griffiths beskriver allt det där på ett underhållande sätt. Personliga problem kan vara en stor tillgång i en deckare, om de skildras på rätt sätt – som Jo Nesbø och Elly Griffiths gör. Jag hoppas att Adolfsson sällar sig till dem i nästa bok.

Nu låter jag vansinnigt och orättvist gnällig. Som jag inledde är ju delar av Djävulen och havet både spännande och engagerande och gripande. Vill inte gå in på detaljer pga spoilers, men det finns där, allt det som en bra deckare ska ha. Delar av boken är helt enkelt hjärtskärande, på ett bra sätt och upplösningen sedvanligt andlös.

Som sagt, Mellan djävulen och havet är en både-och-bok. Den börjar bra, dippar betänkligt i mitten och lyfter ordentligt mot slutet. Det blir en trea i betyg.

Betyg: 3 stjärnor

Förlag: Wahlström & Widstrand
Utgiven: september 2020
ISBN: 9789146237051
Sidantal: 389

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Don Winslow: Muren

Bilden är lånad från Harper Collins Nordic

Ännu en bok som borde förses med varningstext: Don Winslows mastodontroman Muren. Men jag rekommenderar ändå alla som orkar att läsa den. Jag rekommenderar den särskilt till personer som tycker att det är helt okej att partyknarka ibland på grund av ”skadar ingen annan”. Muren är en mycket välskriven och mycket brett upplagd skildring av narkotikans väg från Mexico till USA. Som läsare får jag träffa höjdarna och fotfolket i de mexikanska knarkkartellerna, personerna som för in knarket i USA, langarna och användarna på gatan. Agenterna och poliserna, politikerna. Journalisterna. Barnen. Det är nog det värsta i den här boken, skildringen av barnen.

Det säger sig själv att det här är en oerhört våldsam bok. Kriget mellan de mexikanska knarkkartellerna har skördat otroligt många offer och Winslow väjer inte för de blodiga detaljerna om man säger så. Och glöm alla tankar på att försöka hålla räkning på liken, det går bara inte, det är omöjligt. De samlas bokstavligt talat i högar och drivor, dumpade längs vägkanten och på soptippar, hängandes från broar.

Men det är inte dussindeckarunderhållningsvåld som Winslow levererar. Han skildrar en fruktansvärd verklighet så som den ser ut. Det här är knarkindustrin och människorna i den. Han låter läsaren krypa in under skinnet på dem alla, från bossarna i kartellernas Mexico till heroinisterna på New Yorks gator. Det är hemskt och brutalt men också insiktsfullt och nyanserat och fullt av medkänsla. Och knäppast av allt, det är många gånger roligt. Tonårskillarna som ordnar en pisstävling på en sluten ungdomsvårdsanstalt; vinsten är en sanslös mängd Snickers. Gangstern som i fängelset längtat efter sina bägge familjer (frun och barnen i USA, älskarinnan och barnen i Mexico) och som när han kommer ut inser att de är skitjobbiga allihop. Och så vidare.

Som en bonus får en viss amerikansk president en rejäl smäll på nosen. Winslow är en känd Trumpmotståndare och det är liksom ingen tvekan vem som är förebilden för bokens presidentkandidat, sedermera president.

Om jag ska klaga på något så är det villervallan av människor. Winslow har ett fantastiskt språk, medryckande och lättillgängligt. Men det är en oerhörd massa människor att hålla reda på och jag har särskilt problem med namnen i de mexikanska knarkkartellerna. De är så många, de är släkt med varandra på olika sätt och de är i våldsam konflikt med varandra, inte sällan för grejer som hände långt tillbaka i tiden. Läsningen hade underlättats av ett personregister. Jag borde ha skrivit ett själv. Det är framför allt svårigheterna att hålla reda på vem som är vem och som gjort vad som sänker betyget till 4 stjärnor.

Och så några ord om omfånget. Muren är ca 780 sidor pytteliten text, vilket ju kan verka avskräckande. Det tog ju sin lilla tid att ta sig igenom den. Men den är värd varenda minut. Nu vill jag läsa föregångarna I hundarnas våld och Kartellen. Muren är nämligen tredje boken i en trilogi, men det går utmärkt att läsa den fristående.

Betyg: 4 stjärnor

Originaltitel: The Border
Översättning: Anders Nunstedt
Förlag: Harper Collins Nordic
Utgiven: juni 2020
ISBN: 9789150948820
Sidantal: 781

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Peter Swanson: Hennes värsta mardröm

Bilden är lånad från Southside Stories

Swanson gör det igen, fast ännu bättre. Precis som Värd att döda, som jag skriver om här, är Hennes värsta mardröm, en mycket välskriven psykologisk thriller. Den här gången handlar det om en engelsk tjej som byteslånar lägenhet med sin amerikanske kusin. Men hon har knappt hunnit inta kusinens snofsiga Bostonlägenhet förrän ett lik hittas i grannlägenheten och sen går det snabbt utför med trivseln och tryggheten.

Precis som i den förra boken gör Swanson en djupdykning i mänsklig psykopati och han gör det bra. Hennes värsta mardröm är läskigt trovärdig och härligt oförutsägbar och lagom snårig. Intrigen är om inte nyskapande så definitivt något bortom standardformuläret för hur man konstruerar en bra deckarhistoria. Och om Värd att döda var ett bra argument för singelliv och celibat så är Hennes värsta mardröm skäl nog att dumpa mänskligt sällskap fullständigt och istället skaffa en katt. För övrigt spelar faktiskt en katt en nyckelroll i boken. Bara en sån sak! Jag ger fem stjärnor i betyg och hoppas på att det kommer fler böcker av Swanson i svensk översättning.

Betyg: 5 stjärnor

Originaltitel: Her Every Fear
Översättning: Katarina Falk
Förlag: Southside Stories
Utgiven: april 2020
ISBN: 9789188725646
Sidantal: 359

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Peter Swanson: Värd att döda

Bilden är lånad från Southside Stories

2020 är ett rätt deppigt år i många avseenden men på deckarfronten har det sett riktigt bra ut; jag har upptäckt flera nya riktigt bra författare av deckare och thrillers. Senaste fyndet är Peter Swanson. Jag var lite tveksam när jag började läsa hans thriller Värd att döda, jag var orolig för att det skulle visa sig vara en sämre variant på temat Främlingar på tåg (den där filmen av Hitchcock där två killar på skämt byter mord och det visar sig att den ena faktiskt menar allvar).

Det är det inte. Värd att döda är en mumsigt välkomponerad thriller som bjuder på tillräckligt många överraskningar för att hålla mig fångad. Den ger många bra argument för singelliv och celibat, om en säger så. Och den är en ruggigt bra inifrånskildring av sociopati, psykopati, antisocial personlighetsstörning eller vad en nu vill kalla det. Det är svårt att ge röst åt en person med den typen av störning utan att det blir fånigt eller överdrivet eller bara trist. Men Swanson lyckas galant. Det är mycket snyggt gjort.

Plus i kanten ger jag också för språket. Många bra deckarförfattare är kanske inte så skickliga stilister men de kompenserar stort genom förmågan att snickra ihop en spännande och tillräckligt trovärdig berättelse om människor som som är spännande och tillräckligt trovärdiga. Swanson är spännande och trovärdig och hans människoskildringar är avgjort bra och dessutom är han en hejare på att formulera sig.

Jag ger snudd på full pott i betyg. Att det blir snudd på beror på att boken trots allt är lite förutsägbar på sina ställen. Men bara lite.

Betyg: 4,5 stjärnor

Originaltitel: The Kind Worth Killing
Översättning: Katarina Falk
Förlag: Southside Stories
Utgiven: maj 2018
ISBN: 9789188725103
Sidantal: 375

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Renée Knight: Disclaimer

Bilden är lånad från Sekwa Förlag

Renée Knights förstlingsverk Disclaimer är rätt så olik hennes andra roman Sekreteraren. Det är nästan så att man kan tro att böckerna inte har samma författare. Till att börja med innehåller Disclaimer ett mysterium, en gåta som ska lösas. En kvinna läser en roman som hon till sin stora fasa inser handlar om henne själv och en hemlighet hon dolt för alla. Och det dyker rätt snart upp ett lik och det är uppenbart att det finns någon som vill ha hämnd. Sekreteraren var en återhållsam och ganska långsam berättelse om en sällsynt behärskad kvinna; i Disclaimer är folk inte särskilt behärskade alls, Knight skildrar stora känslor och extrema handlingar och jag får många gånger känslan av att det här kan sluta lite hur som helst. Spänningsmomentet är uttalat och det blir en del tvära kast och överraskningar. Kort sagt, Disclaimer är en mer traditionell psykologisk thriller. Men ändå inte. Jag kan inte berätta hur utan att spoila men låt mig säga så hör: för den som är sugen på en annorlunda psykologisk thriller så rekommenderar jag Disclaimer varmt. Det här en mycket bra debut.

Betyg: 4,5 stjärnor

Originaltitel: Disclaimer
Översättning: Maria Bodner Gröön
Förlag: Etta
Utgiven: juni 2016
ISBN: 9789187917196
Sidantal: 302

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Renée Knight: Sekreteraren

Bilden är lånad från Sekwa Förlag

Renée Knights roman Sekreteraren är inte en vanlig spänningsroman. Genremässigt kvalar den närmast in som psykologisk thriller, men det finns inget lik eller mystiskt försvinnande, inget sökande efter ledtrådar i jakt på gåtans lösning. Huvudpersonen Christine är den perfekta sekreteraren, effektiv och diskret och framför allt lojal. Men alla har ju sin gräns.

Sekreteraren är skriven på ett bra språk, välformulerat och rakt på sak, inga poetiska krusiduller. Det gillar jag. Och porträtten av och relationen mellan den überlojala Christine och hennes arbetsgivare, den berömda Mina Appleton, fängslar mig. Bokens styrka ligger i personporträtten och i realismen. Men det finns en viss förutsägbarhet i storyn. Det känns liksom givet att det ska gå som det går. Förutsägbarheten gör också att Knight inte heller lyckas kompensera för den spänning som ett mord och en mordutredning brukar medföra, det är först mot slutet som det blir just spännande. I övrigt är det här en väldigt lågmäld och ganska långsam skildring där det inte händer så mycket på ytan så att säga.

En bra sak med boken är att den väcker en del intressanta frågor om lojalitet och moral och livsmening. Och jag gillar att Knight serverar de där frågorna i thrillerform, utan att ta omvägen via överdrivna konstnärliga eller intellektuella ambitioner. Hon är konkret och saklig och uppriktig och återhållsam, precis som sin huvudperson Christine. Det gillar jag.

Betyg: 3,5 stjärnor

Originaltitel: The Secretary
Översättning: Helen Sonehag
Förlag: Etta
Utgiven: mars 2020
ISBN: 9789187917899
Sidantal: 324

Boken finns på Adlibris och Bokus.

John Le Carrré: En fri agent

Bilden är lånad Albert Bonniers Förlag

Nästan 90 år och John Le Carré håller fortsatt stilen. Hans senaste och kanhända (hemska tanke) sista roman En fri agent håller mig fångad från första sidan till sista. Bokens huvudperson är Nat, en veteran inom brittiska underrättelsetjänsten som misstänker att pensionen närmar sig. Samtidigt som han väntar på att bli avpolletterad lär han känna en envis ung man med en faiblesse för badminton. Och så dras en händelsekedja igång som får oväntade konsekvenser.

Le Carré är något av urtypen för en typiskt brittisk thriller författare och En fri agent är närmast hysteriskt brittisk. Nat spelar badminton, manövrerar underrättelsebyråkratin och underrättelseintrigerna och umgås med sin fru. Han levererar torr humor, ironiska understatements och mild cynism i en aldrig sinande ström. Han är en trivsam bekantskap; boken innehåller många trivsamma eller i alla fall intressanta bekantskaper. Samt en bredsida mot både Brexit och Donald Trump. Ett tag, medan Nat harvar runt i underrättelseträsket, undrar jag vart boken är på väg, men tja, det visar sig så småningom och sen är det väldigt spännande ända till slutet.

Jag gillar’t. Skarpt.

Betyg: 4,5 stjärnor

Originaltitel: Agent Running in the Field
Översättning: Hans-Jacob Nilsson
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgiven: juni 2020
ISBN: 9789100185527
Sidantal: 293

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Stephen King & Owen King: Törnrosor

Bilden är lånad från Månpocket

Stephen och Owen King har har slagit sina påsar ihop och skrivit skräckisen Törnrosor och det funkar nästan hela vägen fram. Storyn är följande: En efter en faller världens kvinnor i en märklig sömn och de som väcks förvandlas till mördarmaskiner. Allt medan paniken och våldet tilltar inser invånarna i en liten stad i Appalacherna att deras lilla håla är epidemins epicentrum, jakten på botemedlet startar och så vidare och så vidare.

Det låter knäppt men är riktigt, riktigt bra. Fader och son King har åstadkommit en intensiv, obehaglig och genuint otäck bladvändare, med ett budskap. Relationen mellan kvinnor och män står i fokus boken igenom och författarna levererar en bredsida mot män som begår övergrepp och/eller beter sig som skitstövlar på annat sätt. Och i den här boken finns det en hel uppsjö sådana män. Pappa King är ju känd för sin skicklighet i att skildra riktigt vidriga människor och tja, han gör sitt jobb den här gången också. Och trots att folk dör på löpande band och likhögarna växer så är det just i skildringen av de där männen som beter sig som riktiga skitstövlar som är mest otäck. Persongalleriet innehåller kvinnor som är klockrena sociopater och kvinnor som är seriöst jobbiga på andra sätt men det som känns mest är just där skitstövlarna till män. Fast det kanske beror på att jag är kvinna och har stött på en och annan skitstövel.

Så jag blir ju inte jätteförvånad över att boken utmynnar i en dos särartsfeminismen, typ om kvinnorna styrt världen hade den visserligen inte varit perfekt men nog fan hade den sett bättre ut. Vilket för övrigt inte går ihop med skildringen av bokens kvinnliga sociopater och kvinnor som är seriöst jobbiga på annat sätt, men herregud, det här är en roman, inte en avhandling. Kan också tilläggas att bokens absolut intressantaste person är djurkontrollanten Frank, en kille som balanserar på en slak linje mellan skitstövelavgrunden och den svåra konsten att vara en helt okej person när en egentligen mest vill klippa till någon.

På tal om persongalleriet så är det enormt och handlingen drar fram längs flera parallella linjer. Jag tycker författarna lyckats riktigt bra med att hjälpa mig som läsare att hålla isär allt och alla men det finns ett register längst fram i boken. Fast ärligt talat är inte det registret så lätt att hitta i, just på grund av omfattningen.

Och så var det grejen med att boken när nästan hela vägen fram. Det blir lite småsegt ett tag mot slutet när det drar ihop sig till slutstriden. Och så var det särartsfeministbudskapet, viss jolmighetsvarning där. Men i övrigt så tillhör Törnrosor ett av årets hittills mesta läsupplevelser. Böcker ska ju kännas. Det här känns.

Betyg: 4,5 stjärnor

Originaltitel: Sleeping Beauties
Översättning: Boo Cassel
Förlag: Månpocket
Utgiven: november 2019
ISBN: 9789175039893
Sidantal: 704

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Jennifer Egan: Manhattan beach

Bilden är lånad från Bonnier Pocket

Jag är kluven till Jennifer Egans roman Manhattan beach. Det är lite svårt att beskriva handlingen, men den utspelas under mellankrigstiden och andra världskriget och kretsar kring en far, en dotter och en gangster. I bokens börjar tar en familjefar i jakt på försörjning anställning hos en gangster. Därpå kastas handlingen några år fram i tiden, fadern är försvunnen och hans dotter Anna får försörja familjen; när kriget börjar tar hon anställning på ett skeppsvarv.

Det låter ju som en bok för mig, men jag vet inte riktigt. Egan skriver ju mycket bra, stilistiskt påminner hon om Dennis Lehane i den historiska historiska trilogi som började med Ett land i gryningen. Och skildringen av familjen Kerrigan har djup och tyngd och allt det där. Särskilt beskrivningen av Annas funktionsnedsatta syster är fin. Dessutom skriver Egan om en historiskt intressant epok. Det är ju inget nytt att jag är intresserad av andra världskriget och här får jag ytterligare en pusselbit, om kriget på hemmaplan, där kvinnorna fick ta över männens arbeten medan männen slogs på andra sidan havet. Med skildringen av Annas tid på varvet levandegör Egan historien och jag älskar det. Men läsupplevelsen störs av saker som känns helt orimliga, som den där nattliga och väldigt illegala dykexpeditionen som Anna organiserar. Sådana saker händer bara inte och framför allt inte med det resultatet. Och så tycker jag att en bok där en gangster har en nyckelroll ska innehålla mer gangsteraktiviteter. Mer Boardwalk Empire så att säga. Inte så att boken är helt renons på hantering av illegala pengar och pangpang och sånt men jag hade velat ha mer.

Så ja, jag är kluven till Manhattan beach och betyget blir lägre än vad det kunde ha blivit. Men det betyder inte att jag inte vill läsa mer av Egan, det finns mycket i boken som är bra eller mer än bra och som ger mersmak.

Betyg: 3,5 stjärnor

Originaltitel: Manhattan Beach
Översättning: Niclas Nilsson
Förlag: Bonnier Pocket
Utgiven: juni 2019
ISBN: 9789174297768
Sidantal: 507

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Volker Kutscher: Den stumma döden

Bilden är lånad från Ersatz

Jag var småskeptisk när jag började läsa Den stumma döden, Volker Kutschers andra bok om Berlinpolisen Gereon Rath. Jag hade enorma förväntningar på den första boken Babylon Berlin: Den våta fisken, som utspelas 1929 i min favvostad Berlin. Men boken gjorde mig ganska besviken, jag tyckte den var rörig och svårbegriplig.

Men uppföljaren Den stumma döden knockar mig (nästan) totalt. Nu är året 1930, platsen är fortsatt Berlin och unga vackra filmskådespelerskor dör på otrevliga sätt. Gereon Rath utreder samtidigt som han försöker undvika sina överordnade, hanterar kraven från sin pappa och trasslar till sitt liv i största allmänhet. Boken är långsamt berättad men ändå spännande, hemsk men ändå humoristisk och rentav kärleksfull. Dessutom är boken fullsmockad av tidsmarkörer och Berlinkänsla. Och i bakgrunden mullrar NSDAP; det nazistiska maktövertagandet är inte ens tre år bort – men det har ju inte huvudpersonerna i boken någon aning om.

Men varför blir jag bara nästan totalnockad? Det har med det långsamma berättandet att göra. Under en del av boken – kanske under 100 sidor eller så – tycker jag att Kutscher drar ut alltihop väl mycket. Jag tycker han är lite omständlig, för mångordig. Men det varar inte så länge. Rätt så snart charmas jag av Kutschers humor och språk och Gereons person och resten av sidorna bara flyger förbi.

Hoppas tredje boken kommer i svensk översättning snart!

Betyg: 4,5 stjärnor

Originaltitel: Der stumme Tod
Översättning: Ola Wallin
Förlag: Ersatz
Utgiven: juni 2020
ISBN: 9789188913258
Sidantal: 606

Boken finns på Adlibris och Bokus.