Hans Rosenfeldt & Michael Hjorth: De underkända

Bilden är lånad av Norstedts

Jag frossar verkligen i deckare just nu. Senast ut är De underkända av duon Rosenfeldt och Hjorth. Någon tar livet av unga dokusåpakändisar och det tar i runda slängar fem minuter innan det står klart att det är en seriemördare med dille på bildning i farten. Seriemördare är ganska uttjatat men Rosenfeldt och Hjorth lyckas åstadkomma en som är oväntat sannolik. Det blir riktigt läskigt.

Det här är den femte boken om kriminalpsykologen Sebastian Bergman och hans kollegor på Riksmord. Sebastian Bergman är den där sortens kille som jag älskar att hata, ett sexmissbrukande praktkräk med åtminstone en grav personlighetsstörning i bagaget. I den fjärde boken Den stumma flickan gjorde författarna ett misslyckat försök att utrusta honom med ett normalt känsloliv och drömmar om ett normalt familjeliv men i De underkända är han sitt vanliga vidriga jag. Det är bra. Sebastian Bergman är mycket roligare när han är hemsk. Det ger böckerna extra sting.

Rosenfeldt och Hjorth har smak för lite udda personer och böckerna om Riksmord lever högt på människoskildringarna. Privatliv och mördarjakt blandas på ett snyggt sätt. Men jag tycker att hela grejen med Billy är att skruva åt det ett varv för mycket och jag börjar bli orolig för var det ska sluta. Men tja, han skapar i alla fall snygga cliffhangers.

Böckerna om Sebastian Bergman bör definitivt läsas i ordningsföljd. Börja med Det fördolda som är den första boken. I den fjärde får du veta vad som är så speciellt med Billy.

Betyg: 4

Förlag:  Norstedts
Utgiven: juni 2016
ISBN: 9789113073194
Sidantal: 403

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Katarina Wennstam: Skymningsflickan och Gänget

Bilderna är lånade av Bonnier Pocket

Katarina Wennstam är som sagt min absoluta favorit på den svenska deckarhimlen och nu har jag läst de två senaste i serien om advokat Shirin Sundin/Nouri och kommissarie Charlotta Lugn.

Både Skymningsflickan och Gänget handlar om övergrepp på flickor i tonåren, om skam och skuld och hämnd. Wennstam skriver med driv och nerv och torr humor. Och hon går in under huden på offer och förövare, poliser och jurister. En del författare låter utredarnas privatliv ta över berättelsen så mycket att det blir tråkigt men Wennstam har hittat den perfekta mixen av yrketslivets mördarjakt och mer eller mindre ruttet privatliv. Shirin Nouris vilsenhet i den svenska medelklasstillvaron och Charlotta Lugns mördande migrän tillför massor utan att sakta ner eller förlora fokus.

Kort sagt, det är ruskigt bra gjort. Jag ger varsin femma i betyg.

Originaltitel: Skymningsflickan
Förlag: Bonnier Pocket
Utgiven: februari 2016
ISBN: 9789174295115
Sidantal: 411

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Originaltitel: Gänget
Förlag:  Bonnier Pocket
Utgiven: januari 2018
ISBN: 9789174296914
Sidantal: 304

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Jonas Moström: Himlen är alltid högre

Bilden är lånad av Pocketförlaget

Jonas Moströms deckare Himlen är alltid högre är så 1970-tal och inte på ett bra sätt. Vilket jag borde ha anat om jag hade läst baksidestexten noggrannare. Men jag kom inte mycket längre än till att huvudpersonen Nathalie Svensson är psykiatriker och medlem av rikskriminalens gärningsmannaprofilgrupp. Jag fastnade på det där med psykiatriker och och gled bara över resten utan att reflektera.

Det var dumt gjort. Det här är inte en bok om yrkeskvinnan Nathalie Svensson. Intrigen är i princip helt uppbyggd kring hennes privatliv; någon tar livet av karlar hon ligger med. Det är ett väldans tjat om hennes frigjorda sexliv och hur hon minsann tillåter sig att vara lite lagom kurvig. Hon är hustru, älskarinna, dotter. Hon är som tagen från en damtidning. Psykiatrin är mest fernissa och en ursäkt för att skriva ännu en deckare om en kvinna i offerrollen.

Det är dessutom hyfsat enkelt att räkna ut vad som ligger bakom alltihop och upplösningen kom inte heller som en överraskning. Jag avstår nog från fler böcker av Jonas Moström.

Betyg: 2 stjärnor

Förlag: Pocketförlaget
Utgiven: september 2015
ISBN: 9789175790572
Sidantal: 297 + extramaterial

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Peter May: Entry Island

Bilden är lånad av Modernista

Den skotske författaren Peter May och jag tycks dela fascinationen för öar. Gärna ensliga och karga, utsatta för vädrets makter och havets vildhet. Och med egensinniga människor som strävar med sina liv på en liten bit mark. Öar gör att människan blir tydlig på något vis…

Mays Lewis-triologi, som utspelade på Yttre Hebriderna, var ett smärre deckarmästerverk. Så det var med förväntan jag satte mig tillrätta med hans nya bok. Den utspelas på Entry Island, en liten vindpinad ö i Saint Lawrencefloden i Kanada. Under slutet av 1800-talet, när skördarna slog fel och potatisbrist rådde i Skottland hamnade många skotska emigranter här. De fick sitta i karantän på Entry Island innan de fick resa vidare till det nya landet Kanada.

Precis som Mays tidigare böcker är Entry Island lika mycket en miljö- och historieskildring som deckare.

Deckargåtan består i att en välbärgad affärsman hittas mördad på Entry Island och hustrun blir huvudmisstänkt. Ett kriminalteam från Montreal med Sime Mackenzie i spetsen anländer och inser snart att fallet är inte fullt så enkelt. Sime fångas av den mordmisstänkte Kirsty och känner sig förenad med henne. Hans tankar och handlingar börja gå utanför polisrutinerna.

Samtidigt berättas en parallellhistoria om Simes förfader som emigrerade till Kanada från Yttre Hebriderna – och historierna börjar gå ihop. Åtminstone i Simes huvud.

Berättelsen är vackert skriven och May fångar miljö och tid väl. Det enda jag har att invända är att det manliga perspektivet som upprepar sig från Mays tidigare böcker. De kvinnliga subjekten ges inte samma plats i berättelsen.

Entry Islands är kanske inget för hardcoredeckarfantasterna. Men gillar du öar och historia, då kan detta vara en bok för dig!

Betyg: 3 stjärnor, på snudd till 4 stjärnor

Originaltitel: Entry Island
Översättning:
Förlag: Modernista
Utgiven: augusti 2017
ISBN: 9789177011644
Sidantal: 414

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Tematrio – Udda karaktärer

I veckans tematrio uppmanar Lyran oss att berätta om tre bra romaner som kretsar runt en eller flera lite ovanliga, udda personer. Här är min trio.

I Alex Marwoods deckare Den mörkaste hemligheten finns det gott om udda människor och vissa av dem är mer udda än andra. I centrum för berättelsen står en liten flicka som försvinner och de systrar som blev kvar.  Och så alla vuxna i deras omgivning som vägrar ta vuxenansvar. Välskriven och spännande bladvändare av en författare som bara tycks bli bättre och bättre. Jag längtar så efter nästa Marwood.

Alla i Marina Lewyckas roman En kort berättelse om traktorer på ukrainska är udda – de två systrarna, deras åldrande far (80+ och halvsenil), bombnedslaget som fadern vill gifta sig med (femtio år yngre och med siktet inställt på det ljuva livet i väst). Roligt och sorgligt och skruvat om ukrainska immigranter i England. Och om hur krig och exil kan påverka en hel familj. Hur bra som helst. Och med maxad igenkänningsfaktor för dom av oss som har släkt i det forna Östeuropa.

En doft av apelsin av Joanne Harris handlar om tre syskon och deras högst besynnerliga mor. Att kvinnan är besynnerlig har sina skäl. Ungarna gör allt för att driva kvinnan till vansinne. Bokstavligt talat. Utspelas delvis under andra världskriget. Skarpt och smart och roligt av en av mina favoritförfattare. Allt Harris skriver är inte bra men när hon är bra är hon bland de bästa som jag ser det.

M. R. C. Kasasian: Morden på Mangle Street

Bilden är lånad av Lind & Co

Jag kan ha hittat en ny deckarfavorit. En historisk deckare dessutom, den utspelas i början på 1880-talet. Jag brukar närma mig historiska deckare med viss skepsis men M. R. C. Kasasian får det mesta rätt i debutromanen Morden på Mangle Street. Bokens berättarjag är March Middleton som efter faderns död tvingas flytta in hos en äldre släkting i London, den personlige detektiven Sidney Grice (karln gillar av någon anledning inte ordet privatdetektiv). Och Kasasian lyckas undvika de flesta klichéer och fallgropar som hotar varje god detektivroman som utspelas dåförlängesedan. Miss March är varken vacker eller käck och Sidney Grice gömmer inte ett hjärta av guld bakom den snobbiga fasaden – tvärtom, han är alltigenom gräslig. Kommissarie Pond är inte korkad och inte särskilt bufflig heller.

Och berättelsen utvecklar sig inte alls som jag tänkt mig. Deckargåtan är riktigt snyggt ihopsnickrad och morden slabbiga.

Men jag tycker att Kasasian kunde gjort mer av miljöskildringarna. Boken utspelas trots allt i London på 1880-talet. Det borde vara ärtsoppedimma och hela baletten. Men som förstlingsverk är det här mer än bra. Jag ser fram emot uppföljaren.

Morden på Mangle Street har tidigare recenserats av My.

Betyg: 4 stjärnor

Originaltitel: The Mangle Street Murders
Översättning: Fredrika Spindler
Förlag: Lind & Co
Utgiven: november 2017
ISBN: 9789174619515
Sidantal: 334

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Mats Strandberg: Färjan

Första utgåvan av den här boken kom 2015, och sedan dess har jag hört en massa om den. Den är så FRUKTANSVÄRT OTÄCK, du kommer aldrig att vilja åka färja igen när du har läst den osv.

Jag fick pocketutgåvan i min hand på bokmässan 2016 av Norstedts förlag, och tvekade ju lite inför att behöva läsa den efter allt man hört. Jag är dessutom ganska nöjd med att åka färja och genren skräck i betydelsen zombier har aldrig lockat mig.

Till slut blev det i alla fall av, och det är säkert mig det är fel på. Jag tyckte nämligen inte att den var otäck alls. Den var så totalt overklig så det var nästan skrattretande. Upplägget är att en full finlandsbåt, med alla dess förutsägbara karaktärer ombord bland de 1200 passagerarna, råkar ut för en zombieattack. Och där förlorade ni mig.

Hade det handlat om en sällsynt magsjukebakterie i en omgivning där man är utlämnad åt varandra och det inte finns någon väg ut, så kanske, men zombier, nej, tyvärr! Jag går inte på den.

Betyg: 2 stjärnor

Förlag: Norstedts förlag
Utgiven: maj 2016
ISBN: 9789113060330 
Sidantal: 476 s.

Boken finns på Adlibris och Bokus.

 

Tematrio – Lögner och svek

Det är dags för årets första tematrio. Den här gången uppmanar Lyran oss att berätta om tre böcker vars handling bygger på lögner och svek. Här är min trio.

Darling River: Doloresvariationer av Sara Stridsberg handlar om flickor som får utsätts för förfärliga lögner och svek från dem som borde ha skyddat och tagit om hand. En av flickorna är Dolores i Vladimir Nabokovs roman Lolita. Också en liten chimpanshona blir grymt behandlad av sin skötare. Boken är svår att komma in i men väl värt besväret. Avskalat, smärtsamt och oändligt sorgligt om liv som förslösas.

Margaret Atwoods roman Rövarbruden handlar om Zenia som lurat och svikit sina tre väninnor, gång på gång på gång. Välskrivet och intressant om vänskap som inte är vänskap. Inte Atwoods vassaste men hade ändå nöje av boken. Tror inte jag läst någon bok av Atwood som inte varit värd tiden jag spenderat på den.

Också i Joanne Harris thriller Gentlemän och spelare finns det en huvudperson som ljuger och sviker sig igenom livet. Syrligt, cyniskt och spännande. Att romanen utspelas på en engelsk internatskola stör ju inte heller.

 

Marie Bengts: En sax i hjärtat

Bilden är lånad av Månpocket

Första boken 2018 blev Marie Bengts debutroman En sax i hjärtat. Året är 1957, platsen en by på landet. Klädskaparen Hannah Lönn kommer från storstan för att ta hand om moster som blivit med krycka och behöver hjälp. Hannah ser framför sig ett par utomordentligt urtråkiga veckor men så tar någon livet av byns fröken-lägga-näsan-i-blöt och istället blir det mordutredning. Både Hannah och den utredande polisen hamnar i en snårskog av komplicerade relationer och hemligheter. Det finns många otrevligheter som döljer sig bakom fasaden. Det skvallras och knapras vaniljhjärtan av hjärtans lust och ledtrådarna står som spön i backen.

Bengts har skrivit en klassisk pusseldeckare som får mig att tänka på brittiska tv-deckare som utspelas  i söta småstäder och byar. Om jag ska dra en svensk parallell så är det väl Maria Lang plus glimten i ögat. Bengts har humor. Men hon är ingen lättviktare. En sax i hjärtat är lättläst, snabbläst, lagom mörk och mycket underhållande. Ska jag klaga på något är det att det var för lätt att klura ut en del saker. Men på det stora hela gav den mig ändå en utmärkt början på läsåret 2018.

Betyg: 4 stjärnor

Förlag: Månpocket
Utgiven: juli 2017
ISBN: 9789175036595
Sidantal: 479

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Alias Grace (2017)

Margret Atwood är i ropet. Mer nu än då jag läste hennes böcker. Jag tror att hennes författarskap ligger rätt i tiden, med tanke på högerfundamentalismens frammarsch, #metoo och annat.

Tjänarinnans berättelse som publicerades första gången år 1985, har filmatiserats av HBO under originaltiteln The Handmaid’s Tale . Jag har tyvärr inte sett serien men minns boken, en otäck dystopi som känns kusligt aktuell.

Och nu finns filmatiseringen av Alias Grace (1996) på Netflix. Den bygger på ett autentiskt kriminalfall i 1800-talets Kanada. Grace kommer med sin familj från Irland till Kanada för ett bättre liv, men moderns död, fattigdomen och faderns missbruk skickar ut henne i tjänst som piga. De sociala klyftorna är gigantiska och rätten är alltid på mannens sida.

Grace döms för mord på sin arbetsgivare och hans hushållerska. En ung psykiatriker tar på sig uppdraget att bevisa hennes oskuld.  Han lyssnar på Grace berättelse om vänskap och orättvisa, om livet längst ner på samhällsstegen som kvinna och fattig. Men Grace gäckar honom i samtalen och i hans drömmar, liksom hon gäckar oss tittare – vem är egentligen skyldig till vad?

Alias Grace är en tät suggestiv berättelse i det stilla formatet med mycket bra skådespel av Sarah Gadon och Edward Holcroft. Och det närks att det är en kvinna som regisserat, Mary Harron. Vi slipper det mesta av vålds- och sexdravlet som annars är vanligt i de mer mörka thrillerserierna.

Se Alias Grace!

Betyg 4,5

Originaltitel: Alias Grace
Ursprungsland: Kanada
Säsong: 1
Produktionsår: 2017
Längd: 6 avsnitt