Lina Bengtsdotter: Annabelle

Pocketupplagan av Lina Bengtsdotters debutroman Annabelle
Bilden är lånad från Månpocket

I bland händer det att en författare får ett gammalt recept att kännas som alldeles nytt. I Lina Bengtsdotter debutroman försvinner ung vacker flicka i mindre håla och trasig polis med förflutet i bygden kommer tillbaka för att utreda. Det är inget nytt. Inte ens att det är en kvinnlig polis är särskilt nytt längre. Jag har redan läst en bok med exakt samma tema i år. Den var helt okej men bleknar bort jämfört med Annabelle.

Men Bengtsdotter skriver som om ingen skrivit om det förut. Hur hon gör det förstår jag inte riktigt. Bra språk naturligtvis, flyter lätt över sidorna. Det här är en väldigt snabbläst bok. Människor som känns så väldigt verkliga rakt igenom. Småstadsatmosfären. Huvudpersonen själv, som visserligen är en bra polis men som dricker för mycket på fel sätt och som vilken dag (eller snarare natt) som helst kan totalkrascha.

Annabelle är en mycket bra debut som inger hopp om den svenska deckargenren. Uppföljaren Francesca har en given plats i min deckarhylla.

My här på Kulturnästet har också skrivit om Annabelle. Du hittar hennes recension här.

Betyg: 4,5 stjärnor

Förlag: Månpocket
Utgiven: november 2017
ISBN: 9789175037950
Sidantal: 314

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Cia Sigesgård: Inga kelgrisar, inga styvbarn

Pocketupplagan av Cia Sigesgårds thriller Inga kelgrisar, inga styvbarn
Bilden är lånad från Southside Stories

Det var på håret att jag orkade mig ta igenom Cia Sigesgård thriller Inga kelgrisar, inga styvbarn. Inte så att den är dålig, tvärtom. Det är en bra thriller med skräckinslag. Utspelas i ett hyreshus med ett gäng mer eller mindre udda, mer eller mindre dysfunktionella familjer. Hemligheterna är många och i vissa fall avgrundssvarta.

Och äckelfaktorn är mycket hög. Jag är inte känslig av mig, men tro mig, det här är ingen bok en vill tänka på när en äter middag. Jag är inte säker på att jag någonsin vill äta köttfärs igen. Och det finns gränser för hur mycket jag vill veta om sjukligt snedvriden manlig sexualitet. För min del hade Sigesgård gärna fått städat undan det värsta äcklet.

Dessutom är boken bitvis väldigt otäck. Misären som gömmer sig bakom vissa av dörrarna är fruktansvärd. Återigen, jag är inte direkt känslig men det finns gränser för hur mycket mänsklig ruttenhet och misär och tragik jag fixar i en enda bok.

Det är för väl att boken också bjuder på såna saker som kärlek och vänskap och mod och hopp om framtiden. Men också väldigt många frågor om hur det gick sen, var det verkligen rätt att hen kom undan med det där och vad händer om… och så vidare och så vidare.

Känslomässigt var Inga kelgrisar, inga styvbarn ingen lätt bok att ta sig igenom. Men den är väl värd besväret. Den är verkligen en folkhemsrysare. Jag hoppas på mer av Sigesgård, företrädesvis med lägre äckelfaktor.

Betyg: 4 stjärnor

Förlag: Kalla Kulor Förlag
Utgiven: februari 2015
ISBN: 9789187049828
Sidantal: 395

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Malin Persson Giolito: Störst av allt

Pocketupplagan av Malin Persson Giolitos roman Störst av allt
Bilden är lånad från Månpocket

Malin Persson Giolitis rättegångsdrama Störst av allt tar god tid på sig. De första 100 sidorna eller så undrar jag varför jag ens läser boken. Persson Giolito har ett vasst språk och vassa karaktärsskildringar och så. Men det är ju inte precis den första skildringen av en skolskjutning som jag tar del av. Inte den första skildringen med en klarsynt och cynisk tonåring som berättarjag heller. Ingendera konceptet går att variera i evighet.

Men efter ett tag lyfter boken. Allteftersom det blir tydligare hur 18-åriga Maja hamnat i en situation hon inte kan hantera ökar spänningen. Men det blir också tydligt hur dubbel Maja är. Hon blottlägger omgivningens hyckleri och fördomar och klassförakt. Samtidigt lyser hennes egna fördomar igenom. Hon ser ner på de som inte är lika smarta som hon, som inte är lika privilegierade som hon, som inte är lika vita som hon. Maja är inte en trevlig person och det beror inte bara på att hon tonåring och svårt traumatiserad. Hon föraktar sin omgivning utan att förstå att hon i grunden är likadan, bara intelligentare. Om hon inte blivit den åtalade i en mordrättegång skulle hon förmodligen ha blivit en sån där vuxen tycker så illa om. Men nu sitter hon där i rättegångssalen och hon kommer inte undan. Mot slutet, i några korta glimtar, skymtar en annan Maja fram, en ung kvinna som äntligen förstår vad som gått förlorat.

Jag undrar om Persson Giolito framställt henne så medvetet. I så fall är det genialiskt. Om inte är det ett olycksfall i arbetet som blivit väldigt lyckat.

Trots den sega inledningen är Störst av allt en i huvudsak bra bok, välskriven och tankeväckande. Jag har en känsla av att Maja kommer stanna kvar i mina tankar ett tag. Dessutom är det en intressant skildring av vårt rättsväsende. Jag ger en fyra i betyg.

Störst av allt har också blivit tv-serie. Det är den första svenskproducerade Netflix-serien. Jag hoppas den hamnar på SVT så småningom.

Betyg: 4 stjärnor

Förlag: Månpocket
Utgiven: mars 2019
ISBN: 9789175039688
Sidantal: 368

Boken finns på Adlibris och Bokus.

.

Joanna Cannon: Problemet med får och getter

Joanna Cannons roman Problemet med får och getter
Bilden är lånad från LB Förlag

Bokomslag kan verkligen lura en.

I Joanna Cannons debutroman Problemet med får och getter försvinner en kvinna. Bortsett från den försvunnas make verkar ingen av de vuxna särskilt bekymrade. Men två småflickor anar ett mysterium och börjar snoka runt på egen hand. Och eftersom bokomslaget signalerar gulliga barn och allmän nostalgi förväntade jag mig en thriller i femtiotalsmiljö (jag läste baksidestexten slarvigt) med hög mysfaktor och förhoppningsvis ett lik eller två.

Problemet med får och getter utspelar sig på sjuttiotalet, är allt annat än gullig och inte särskilt nostalgisk heller. Jag var själv barn på sjuttiotalet och tro mig, jag blir inte nostalgisk av den här skildringen. Anslaget är cyniskt, barnen i boken mer eller mindre odrägliga och de vuxna vadar i mörka hemligheter och en och annan tragedi. Inget att bli nostalgisk över här. Om något blir jag glad över att jag själv överlevde decenniet i fråga.

Men det är ingen olycklig och mörk och tragisk bok. Inte feelgood precis men jag blir ändå på gott humör av att läsa den. Cannon är vass och ironisk och småelak och träffsäker och dessutom rolig. Hon påminner faktiskt en del om Belinda Bauer.

Fortsätter Cannon i den här stilen hoppas jag att det kommer många fler böcker av henne i svensk översättning. Om inte skulle jag kunna tänka mig att läsa henne på engelska. Det blir en klar femma i betyg!

Betyg: 5 stjärnor

Originaltitel: The Trouble with Goats and Sheep
Översättning: Klara Lindell
Förlag: LB Förlag
Utgiven: november 2016
ISBN: 9789188447074
Sidantal: 350

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Paula Hawkins: I djupt vatten

Pocketupplagan av Paula Hawkins thriller I djupt vatten

Det har sagts förr och det kommer sägas igen: andra boken efter en succéroman är svårt. Paula Hawkins trhillerdebut Kvinnan på tåget blev värsta snackisen när den kom. Många tokhyllade, andra dissade. Själv tyckte jag att det var en i huvudsak bra roman. Framför allt gillade jag intrigen och upplägget som verkligen var yum-yum. Jag förstår att en del drog paralleller till en av mina absoluta favoriter Gillian Flynn (Mörka platser, Gone girl).

Hawkins andra roman I djupt vatten är inte alls av samma kaliber. Till att börja med är storyn mer traditionell. När Jules syster hittas död i byns flod åker Jules hem till byn, upptäcker att syrran höll på med en bok om alla dödsfall knutna till floden och tja, så är det dags att börja avslöja hemligheter.

Problemet är att det inte är så jättemånga hemligheter som avslöjas. Eller så missar jag majoriteten när jag försöker hålla reda på alla miljoner berättarröster och hur alla dessa människor står i relation till varandra. I djupt vatten hade verkligen, verkligen, verkligen mått bra av att Hawkins rensat i persongalleriet. Som läget är nu blir det mest rörigt och spretigt och jag hänger inte med. Jag hade behövt ha en sån där tavla som de har i polisserier, med uppklistrade foton och ritade linjer mellan fotona och allt det där. Eller åtminstone ett personregister.

Hawkins har ett ypperligt språk och en välutvecklad förmåga att skildra människor, särskilt jobbiga människor och i grund och botten tror jag starkt på hennes författarskap. Men den här gången blir det bara en trea i betyg.

Betyg: 3 stjärnor

Originaltitel: Into the Water
Översättning: Hanna Svensson och Jimmy Hofsö
Förlag: Massolit
Utgiven: maj 2018
ISBN: 9789176795392
Sidantal: 432

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Sophie Hannah: Stängd kista

Bilden är lånad från Bookmark Förlag

Stängd kista av Sophie Hannah är en bok i mellanklassen. Börjar svagt, slutar utmärkt.

Rent allmänt är jag positivt inställd till fan fiction, jag tycker det är roligt att personer och världar kan leva vidare trots att den ursprunglige författaren slutat skriva om dem. Men inledningsvis är Stängd kista seriöst ospännande och att Hercule Poirot figurerar i boken hjälper inte ett dugg. Om något gör den saken värre eftersom det höjer kvalitetskraven så mycket. Jag är en stor fan av både Hercule Poirot och Agatha Christie och jag tycker inte att Hannah lever upp till förväntningarna.

Men så vänder det, långsamt men säkert. Hannah skruvar till berättelsen och jag läser med allt större intresse. När jag är klar med boken konstaterar jag att Hannah återigen visat att hon kan sno ihop en deckargåta med riktigt snygga vändningar, intressanta människor och hög mysfaktor. Och det var ju trevligt att återse Poirot igen.

Det är också smart av Hannah att låta bokens berättarjag vara kommissarie Edward Catchpool. Genom att hon med sina böcker introducerat en helt ny berättarröst har hon löst problemet med att hon inte låter som Agatha Christie. Det är till och med en fördel att hon inte låter som Agatha Christie.

Hannah har skapat en fortsättning på Christies universum som jag hittills tycker är riktigt bra. Inte nyskapande eller så men ett trevligt tidsfördriv i en välbekant miljö. Jag ser fram emot att läsa Ett delat mysterium, den tredje boken om Edward Catchpool och Hercule Poirot.

Betyg: 3,5 stjärnor

Originaltitel: Closed Casket
Översättning: Helen Ljungmark
Förlag: Bookmark Förlag
Utgiven: augusti 2016
ISBN: 9789188171894
Sidantal: 368

Boken finns på Adlibris och Bokus.

John Le Carré: Den lilla trumslagarflickan

Att bara såga böcker blir ju tradigt i längden så här kommer en positiv recension av en bok jag tycker riktigt bra om: Den lilla trumslagarflickan av John Le Carré.

När någon säger spionroman tänker jag automatiskt på Ian Flemings böcker om agent 007. Inte för att jag läst någon av dem, men jag har ju sett filmerna. Mycket pang-pang och många explosioner och massa spring hit och dit och så snygga tjejer på det.

Den lilla trumslagarflickan är ungefär så långt bort från Ian Flemings skapelse en kan komma och fortfarande befinna sig i samma genre. Människor gör visserligen hemska saker mot varandra i le Carrés bok också och en del människor dör. Våldet är förutsättningen för allt som händer i berättelsen. Men fokus ligger lika på mycket eller mer på det som sker mellan våldsexplosionerna som på våldet själv. Det är en närgången och för det mesta rätt långsam beskrivning av hur hemliga agenter arbetar och varför de gör det de gör och hur de skapar en ny hemlig agent.

Den nya hemliga agenten är huvudpersonen Charlie, En vänstersinnad ung skådespelerska som värvas till dubbelagent av israeliska agenter. Och om jag har någon negativ synpunkt på boken så är det att jag inte förstår varför Charlie går med på att göra det hon gör. Jag menar, det är ju inga enkelt eller ofarligt uppdrag hon åtar sig precis och dessutom går det inte ihop nånstans med någonting av det hon dittills trott på.

Men bortsett från det är Den lilla trumslagaren en otroligt fascinerande berättelse om människor indragna i en av världens mest infekterade konflikter, skriven på en prosa som borde få vilken thrillerförfattare som helst grön av avund. Och dessutom är den mycket rolig, trots det tragiska ämnet.

Till de goda nyheterna hör också att Den lilla trumslagarflickan nyligen blivit tv-serie med Alexander Skarsgård och Florence Pugh i huvudrollerna. Det känns ju som upplagt för succé.

Betyg: 4,5 stjärnor

Originaltitel: The Little Drummer Girl
Översättning: Sam J. Lundwall
Förlag: Bonnier Pocket
Utgiven: december 2018
ISBN: 9789174297638
Sidantal: 711

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Mo Hayder: Försvunnen

Bilden är lånad från Modernista

Mo Hayders deckare Försvunnen är utan vidare den bästa hittills. Jag har tragglat mig igenom alla böcker om Jack Caffery som översatts och det är vissa saker som går igen. Alltid blodigt, alltid läskigt. Men många gånger också diverse onödiga sidospår (den överkörda kvinnan, den vandrande mannen). Sidospåren finns ju med i Försvunnen också men de stör inte alls lika mycket. Orsaken är förmodligen att resten är så grymt bra. Hayder har levererat en snyggt paketerad gåta som är ruskigt spännande hela vägen fram och mycket sällan tappar fokus. Och människoskildringarna är superba. Normalt brukar jag tycka att personerna som befolkar Hayders böcker är lite väl jobbiga. Och jodå, Jack Caffery och Flea Marley är jobbiga nu också, men på ett begripligt sätt, så där som människor är när de är under press. Jag förstår dem och tycker synd om dem, jag önskar inte livet ur dem.

Försvunnen är bästa ursäkten för att stanna hemma. En bra deckare är alltid en bra ursäkt för att stanna hemma.

Betyg: 4,5 stjärnor

Originaltitel: Gone
Översättning: Åsa Brolin
Förlag: Modernista
Utgiven: juni 2018
ISBN: 9789177812227
Sidantal: 424

Boken finns på Adlibris och Bokus.


Tematrio – svart

I veckans tematrio uppmanar Lyran oss att berätta om tre bra böcker på temat svart. Här är en trio godingar med svarta (och minimalistiskt läckra) omslag.

Bilden är lånad från Louise Bäckelin Förlag

Sharon Boltons thriller Dödsdömd börjar i en luftballong. När ballongresenärerna blir vittne till ett mord går det snabbt utför, både bildligt och bokstavligt talat. Fartfyllt och spännande om en kvinna på flykt och en mördare på jakt. Och så polisen på det. Välskrivet och med hög nagelbitarfaktor. Jag sträckläste.

Bilden är lånad från Albert Bonniers Förlag

Gillian Flynns novell En sån som du är en svartsynt och vasstandad liten berättelse om en bedragare som hamnar i trubbel. Ännu en sträckläsning! Jag är nyfiken på vad som hände sen och önskar att Flynn skrev en fortsättning. Och när jag ändå är igång så längtar jag efter en ny roman av författaren, det var alldeles för länge sedan sist.

Bilden är lånad från Bonnier Pocket

En eftersökt man av John le Carré är en skildring av kriget mot terrorismen och de människor som går under i det kriget. Spännande och sorgesamt och mycket vackert skrivet. En kan lugnt säga att le Carré utvecklat sitt språk sedan Spionen som kom in från kylan. Han har aldrig haft ett dåligt språk men nu har det verkligen blivit något alldeles extra. Han har också blivit ganska kryptisk, åtminstone i den här boken. Jag fick läsa ovanligt långsamt och eftertänksamt för att begripa vad som hände.

Tio snabba augustifrågor

Via Bokföring enligt Monica hittade jag en augustienkät från Johannas deckarhörna. Och det är ju fortfarande augusti så jag tyckte det var lika bra att hänga på.

Nya höstböcker eller hyllvärmare?
Bägge. Fast mest nytt.

Kräftor eller surströmming?
Ingetdera. Blä.

Läsplatta eller fysisk bok?
Fysisk, alla gånger. Fast jag har funderat på läsplatta på sistone eftersom Stuart MacBride verkar vara omöjligt att få tag på i pocket.

Svenska författare eller utländska?
Bägge. Fast mest utländska tror jag. Anglofil is my middle name.

Bullet journal eller vanlig kalender?
Vanlig kalender, i mobilen. Jag gillar tanken med bullet journal men min handstil är förfärlig. Jag kan knappt läsa min egen dagbok.

Crimetime Göteborg eller bara Bokmässan?
Crimetime Göteborg låter helt underbart. Bokmässan är också kul, även om jag har avstått senaste två åren. Av principiella skäl. Vissa människor bjuder man bara inte in.

I soffan: Netflix eller vanlig TV?
Vanlig tv. Och om jag ska vara petig hade jag nog satsat på HBO Nordic i stället för Netflix. Åtminstone för ett tag.

Deckare eller feelgood?
Deckare. Feelgood är väl gulligt, en gång om året eller så.

Äppelkaka eller blåbärspaj?
Bägge. Gärna strax efter varandra.

Nytt från bokaktuella Stephen King eller Bengt Ohlsson?
Jag hade läst Stephen King om Outsidern kommit ut i pocket redan i höst. Nu väntar jag. Bengt Ohlsson har jag aldrig läst, ska väl ändra på det någon gång men inte i höst.