Robert Harris: Konklaven

Bilden är lånad av Bookmark Förlag

Jag började läsa Robert Harris roman Konklaven med så totalfel förväntningar. Jag var sugen på en deckare eller thriller med ond bråd död och ett präktigt mysterium och allt det där. Konklaven inleder visserligen med ett lik – det är den förre påven som trillat av pinn – men han var gammal och sjuk och hans död naturlig. Och det som följer är inte en deckare utan en skildring av det psykologiska och politiska spelet kring valet av en ny påve. Och det tog ett bra tag innan jag började uppskatta boken för vad den faktiskt är.

För egentligen är det här en bra bok. Robert Harris har ett bra språk, upplägget är snyggt i all sin enkelhet och berättelsen känns initierad och trovärdig. Harris radar upp de olika kandidaterna med alla deras förtjänster och tillkortakommanden och hemligheter och jag inser ju vad som står på spel vid valet av den nya påven. Och jag engagerar mig i människorna, alla de här kyrkans män som skulle kunna bli Guds ställföreträdare på jorden, trots att de bara är människor med allt vad det innebär.

Men återigen: jag var sugen på något fartfyllt och spännande och tja, det hittade jag inte i den här boken.  Så här i efterhand tänker jag att jag när jag läste inte riktigt förmådde uppskatta Konklavens alla förtjänster för att jag var så sugen på något annat. Jag borde läsa om den, vid ett bättre tillfälle. Som läget är nu stannar betyget på 3,5.

Betyg: 3,5 stjärnor

Originaltitel: Conclave
Översättning: Svante Skoglund
Förlag: Bookmark Förlag
Utgiven: mars 2018
ISBN: 9789188545053
Sidantal: 286

Boken finns på Adlibris och Bokus

Megan Abbott: Om du vågar

Bilden är lånad av Bokfabriken

Jag har rätt blandade känslor inför Megan Abbotts roman Om du vågar. Skildringen av tonårstjejer i toppen (och av tjejerna strax nedanför) är närmast briljant. Abbot beskriver hetsen och pressen och utsattheten och allt det där på ett sätt som känns. Hon är nålvass och träffsäker och cynisk på ett sakligt konstaterande sätt som ger mig rysningar. Också skildringen av den destruktiva vänskapen mellan Addy och Beth är bra. Dessutom gör Abbott cheerleading intressant och det är verkligen en prestation. Jag har alltid tyckt att cheerleading är urtråkigt och en förpestare av amerikanska filmer och tv-serier. Men cheerleading är inte alls bara är glitter och glamour utan smärtsamt och på blodigt allvar.

Allt det där gör Abbott jättebra.

Men Om du vågar håller inte som psykologisk spänningsroman. Den delen av intrigen är för svag, spänningsmomentet är för outvecklat. Men det är inte en vanlig roman heller utan ett slags svårdefinierat mellanting. Som om Abbott hade svårt att bestämma sig för vad hon skulle skriva.

Men med det sagt: jag läser gärna mer av Abbott.

Betyg: 3,5 stjärnor

Originaltitel: Dare Me
Översättning: Ylva Stålmarck
Förlag: Bokfabriken
Utgiven: 2015
ISBN: 9789176292488
Sidantal: 294

De tryckta upplagorna är slut på Adlibris och Bokus. Det är vänner och bekanta, bibliotek och second hand som gäller.

Daniel Cole: Trasdockan

Bilden är lånad av Norstedts

Daniel Coles deckardebut Trasdockan är en sån där bok som växer för varje kapitel. Det börjar svajigt, språket är rätt hackigt och hela grejen med seriemördare känns uttjatad. Men allt eftersom dras jag in i berättelsen. Jag fastnar för människorna och för humorn. Cole har den där typen av humor som får mig att tänka på Stuart MacBride. Cole är inte fullt så drastisk och inte absolut inte så absurd men i grund och botten kör han samma stil. Bägge författarna driver med sina huvudpersoner, på ett sätt som gör dem mer mänskliga (och mer trovärdiga) och som står i kontrast till allt våld. För det måste sägas, det här är en bok som innehåller mycket brutalt våld och en får nog vara väldans hårdhudad för att inte reagera.

Det är också en bok med en riktigt bra intrig. Hur bra förstår jag först mot slutet. Seriemördartemat är som sagt uttjatat och det är svårt att förnya genren. Cole är inte en förnyare – inte än så länge – men han har snott ihop en spännande berättelse med vändningar jag absolut inte hade väntat mig.

Jag hoppas innerligt att fler böcker av Daniel Cole översätts till svenska. Om inte köper jag dem på originalspråk.

Betyg: 4 stjärnor

Originaltitel: Ragdoll
Översättning: Patrik Hammarsten
Förlag: Norstedt
Utgiven: maj 2018
ISBN: 9789113084770
Sidantal: 412

Boken finns på Adlibris och Bokus

Maria Adolfsson: Felsteg

Bilden är lånad av Wahlström & Widstrand

Maria Adolfsson har gjort en Nesser. Hon har skapat ett eget land för sin deckarserie, Doggerland mitt i Nordsjön, där vindarna och havet alltid är närvarande. Liksom fiskrätterna och spriten. De karga öarna i Doggerland befolkas av ättlingar till holländare, britter och skandinaver med en särskild sorts blandning av söderns lättsinne och nordens tungsinne. Med den moderna huvudstaden Dunker i mitten. I Dunker bor makten och rövslickeriet i de vackra villorna. De bortvalda och utslagna b0r i betongförorten eller vid lastkajerna. Den uråldriga naturen och egensinnet möter dagens moderna hippa liv och skapar en skön kontrast till förstlingsverket Felsteg.

Handlingen inleder med att kriminalinspektör Karen Eiken Hornby vaknar räligt bakfull efter den årliga ostronfesten. Bakfull och i totalt fel säng med definitivt fel man. Nämligen sin sexistiske och arrogante skitstövel till chef, Jounas Smeed.

Dagen börjar uselt och blir bara värre när hon får veta att chefens exfru Susanne har hittats mördad och att Karen är satt att leda utredningen. En mordhistoria som visar sig har långa rötter och förgreningar i öriket. Där alla på ett eller annat sätt hör samman.

Jag gillar den här deckaren. Den är en blandning av Cleeves Shetlandsböcker och lite Nesser, både nordic noir och britcrime. Historien är klurig och känns psykologisk trovärdig. Karen Eiken Hornby är en komplex personlighet med en tung hemlighet som skildras på ett bra sätt. Samma sak med hennes kollegor på krim i Dunker. Och miljön får mig att längta till detta fantasiland.

Detta är första boken i en tänkt deckarserie. Väl värd att läsas så här om sommaren. Jag slukade den snabbt och jag ser framemot nästa bok!

Betyg: 4 stjärnor

Förlag: Wahlström & Widstrand
Utgiven: mars 2018
ISBN: 9789146234173
Sidantal: 439

Boken finns på Adlibris och Bokus

Jussi Adler-Olsen: Selfies

Bilden är lånad från Bonnier Pocket

En tredje bok jag faktiskt lyckades ta mig igenom under Den Stora Läsdippen var Selfies av Jussi Adler-Olsen. Den var nog den enda boken jag läste snabbt under perioden i fråga. Faktum är att jag slukade den. Selfies är utan vidare Adler-Olsens bästa bok.

Jag tycker alltid att kommissarie Carl Mörck och hans kollegor är ett nöje att umgås med men däremot brukar jag inte vara lika förtjust i deckargåtorna. Jag tycker inte Adler-Olsen är så bra på att skildra mördare. Men den här gången har Adler-Olsen svängt ihop en underbart skruvad historia om några underbart gräsliga personer  – en socialassistent och hennes klienter –  samtliga med mord och bedrägeri i sinnet. Jag fnissade i ena stunden och förskräcktes i nästa och njöt nästan hela tiden.

Det jag inte njöt av var skildringen av Roses psykiska sjukdom, den kändes inte äkta, den var en papperskonstruktion av någon som inte fattar psykisk sjukdom. Men bortsett från det där med Rose så känns Selfies som en efterlängtad nystart för Adler-Olsens författarskap. Jag ser fram emot att se vad han hittar på härnäst!

Betyg: 4,5 stjärnor

Originaltitel: Selfies
Översättning: Leif Jacobsen
Förlag: Bonnier Pocket
Utgiven: april 2018
ISBN: 9789174297027
Sidantal: 470

Boken finns på Adlibris och Bokus

Anna Jansson: Rädslans fångar & Det du inte vet

Bilden är lånad från Månpocket

Extremvärmen håller i sig och jag tar min tillflykt till Anna Janssons deckare om Maria Wern på Gotland. Det är bra högsommarläsning. Böckerna följer samma gäng poliser och lägger ganska stor vikt vid deras privatliv. Det är en välbekant miljö som är tacksam att återvända till när en känner sig lagom mosig i huvudet. Överhuvudtaget fokuserar Jansson på personliga relationer i sina deckargåtor och det gillar jag.

Rädslans fångar, som är den 17:de boken i serien, råder extremväder, politiker mördas och konstiga sekter förbereder sig för världens undergång. Inte en av Janssons bästa, intrigen är spretig och hela grejen med Maria Werns bonusson känns påklistrad. Men jag gillar den historiska vinklingen med Christopher Polhem.

Den 18:de boken Det du inte vet är betydligt bättre. Jag retar mig fortfarande på bonussonen men deckargåtan är snyggt ihopsnickrad, ledtrådarna många och jag hinner avverka åtskilliga misstänkta innan Jansson naglar fast mördaren. Det här är en av Janssons absolut bästa.

Jag ser fram emot att läsa fler böcker om Maria Wern. De är bra underhållning.

 

Betyg: 3 stjärnor

Originaltitel: Rädslans fångar
Förlag: Månpocket
Utgiven: april 2017
ISBN: 9789175036793
Sidantal: 330

Boken finns på Adlibris och Bokus

Betyg: 4 stjärnor

Originaltitel: Det du inte vet
Förlag: Månpocket
Utgiven: juni 2018
ISBN: 9789175038438
Sidantal: 330

Boken finns på Adlibris och Bokus

 

Niklas Natt och Dag: 1793

Bilden är lånad av Månpocket

En annan bok jag tog mig an under min läsdipp var Niklas Natt och Dags deckardebut 1793. Jag närmar mig alltid historiska romaner med mild skepsis, jag älskar historia och i den här genren lurar en del usel research. Men Natt och Dag kan sitt 1700-tal. Och han hymlar inte med smutsen och stanken och misären och all förtida död som inte beror på mord. 1793 är en frisk fläkt av elände i en uppsjö av tillrättalagda historiska skildringar.

Dessutom har karln ett väldigt bra språk. Hade det bara hängt på det och på den historiska skildringen och människorna hade det blivit 5 stjärnor rakt av.

Men jag är inte nöjd med själva deckargåtan. Grundstoryn är bra men ofärdig. Jag hade velat ha potentiella misstänkta och ledtrådar och överraskningar. Natt och Dag borde tänkt några varv till, skruvat åt och spetsat till. Eller så skulle han dumpat deckargåtan helt och skrivit en vanlig roman om några människoöden i slutet av 1700-talet. Hans språk, hans miljö- och människoskildringar är så bra att han egentligen inte behöver några bestialiska mord.

Jag vill definitivt läsa mer av Niklas Natt och Dag.

Betyg: 3,5 stjärnor

Förlag: Månpocket
Utgiven: mars 2018
ISBN: 9789175038209
Sidantal: 452

Boken finns på Adlibris och Bokus

Arnaldur Indridason: Vinterstaden

Det är den varmaste sommaren på åratal – så vad passar då bättre än att kyla av mig med en karg isländsk deckare? Jag är ju svag för sådana kontraster…

Mellan höghusen i en betongförort i Reykjavik hittas en liten pojke misshandlad och ihjälfrusen.

Han hette Elias, var tio år och med thailändskt påbrå. Är barnmordet ett utslag av den ökade rasismen? Den melankoliske kriminalkommissarie Erlendur får ett tufft uppdrag att leta bland människors hat och mörka hemligheter för att försöka reda ut vad som hände pojken som ville bli dinosaurieexpert.

Som vanligt skriver Indridason med hjärtat för de svagaste, de ensamma och ledsna. Vinterstaden är en välskriven och melankolisk deckare som sätter fingret på ett av vår tids stora problem: den ökade rasismen i en allt mer globaliserad värld. En värld där så många känner att de inte är delaktiga. Och där rädslan att inte förstå och kunna hävda sig får våldsamma och främlingsfientliga människor att ta sig allt större rum och rättigheter runt om på vår jord. Så ock på Island.

Det här är en på många sätt en sorgsen historia som inte riktig passade som lättsam läsning i solgasset. Men som är klart läsvärd och viktig just nu.

Betyg: 4 stjärnor

Originaltitel: Vetrarborgin
Översättning: Ylva Hellerud
Förlag: Norstedts
Utgiven: januari 2017
ISBN: 9789113077093
Sidantal: 302

Pocketupplagan är tillfälligt slut i näthandeln. Däremot hittar du den som e-bok både på Adlibris och Bokus.

Elly Griffiths: Dolt i mörker

Bilden är lånad av Månpocket

Det har varit väldans tyst här på bloggen senaste tiden. Jag har normalt en hög lästakt men både läs- och skrivlust gick i botten i våras (jag hade en omtumlande vår). Det är först nu som jag kommit igång med läsandet igen. Men inga tunga grejer! Jag är inte ens i vanliga fall värst förtjust i djupinglitteratur men just nu vill jag ha det synnerligen lättsmält.

Så jag plockade upp Elly Griffiths deckare Dolt i mörker. Det är den nionde boken i serien om rättsantropologen Ruth Galloway och människorna runtomkring henne. Den här gången handlar det om hemlösa som försvinner och hemlösa som mördas och rykten om en underjordisk stad för samhällets utstötta. De många huvudpersonerna brottas med sina trassliga liv och trassliga inbördes relationer samtidigt som de jagar gåtans lösning. Griffiths varvar humor och tragedi, samhällsengagemang och mördarjaktspänning och hon gör det bra. Det här är Elly Griffiths på topp!

Betyg: 4,5 stjärnor

Originaltitel: The Chalk Pit
Översättning: Carla Wiberg
Förlag: Månpocket
Utgiven: juni 2018
ISBN: 9789175038285
Sidantal: 310

Boken finns på Adlibris och Bokus

Hans Rosenfeldt & Michael Hjorth: De underkända

Bilden är lånad av Norstedts

Jag frossar verkligen i deckare just nu. Senast ut är De underkända av duon Rosenfeldt och Hjorth. Någon tar livet av unga dokusåpakändisar och det tar i runda slängar fem minuter innan det står klart att det är en seriemördare med dille på bildning i farten. Seriemördare är ganska uttjatat men Rosenfeldt och Hjorth lyckas åstadkomma en som är oväntat sannolik. Det blir riktigt läskigt.

Det här är den femte boken om kriminalpsykologen Sebastian Bergman och hans kollegor på Riksmord. Sebastian Bergman är den där sortens kille som jag älskar att hata, ett sexmissbrukande praktkräk med åtminstone en grav personlighetsstörning i bagaget. I den fjärde boken Den stumma flickan gjorde författarna ett misslyckat försök att utrusta honom med ett normalt känsloliv och drömmar om ett normalt familjeliv men i De underkända är han sitt vanliga vidriga jag. Det är bra. Sebastian Bergman är mycket roligare när han är hemsk. Det ger böckerna extra sting.

Rosenfeldt och Hjorth har smak för lite udda personer och böckerna om Riksmord lever högt på människoskildringarna. Privatliv och mördarjakt blandas på ett snyggt sätt. Men jag tycker att hela grejen med Billy är att skruva åt det ett varv för mycket och jag börjar bli orolig för var det ska sluta. Men tja, han skapar i alla fall snygga cliffhangers.

Böckerna om Sebastian Bergman bör definitivt läsas i ordningsföljd. Börja med Det fördolda som är den första boken. I den fjärde får du veta vad som är så speciellt med Billy.

Betyg: 4

Förlag:  Norstedts
Utgiven: juni 2016
ISBN: 9789113073194
Sidantal: 403

Boken finns på Adlibris och Bokus.