Ninni Schulman: Vår egen lilla hemlighet

Bilden är lånad av Månpocket

En dag försvinner socialsekreterare Anna-Karin Ehn från Hagfors på väg till ett möte med en klient. Hennes bil hittas med spår av blod och en misstanke om att ett hemskt brott är begått väcks hos poliserna Petra Wilander och Christer Berglund samt den envisa journalisten Magdalena Hansson. Och det har det, men kanske inte precis som det ser ut på ytan.

Ninni Schulmans serie om Hagfors utspelar sig i ett vardagslandskap som det ser ut för de flesta svenskar, de som inte bor i storstan.

Och precis som Katarina Wennstam ligger Schulmans fokus på de där brotten vi helst inte pratar om, de som begås bakom lyckta dörrar. De som är vardag för alldeles för många.

Jag tycker Hagforsserien är mycket läsvärd. Den svenska realitydeckaren är kanske inte lika frän och påträngande som de brittiska, men känns trovärdig och väl beskriven i detaljer.

Vår egen lilla hemlighet är fjärde boken i serien. En femte har precis kommit ut. Jag ska läsa både den och någon av de gamla, tänker jag.

Betyg: 4 stjärnor

Förlag: Månpocket
Utgiven: maj 2016
ISBN: 9789175035437
Sidantal: 380

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Michel Houellebecq: Underkastelsen

Bilden är lånad av Bonnier Pocket

Hela tiden när jag läser Michel Houellebecqs så kallade dystopi Underkastelse är jag tvärarg. Så arg att jag varken vet ut eller in – ska jag kasta boken i golvet eller ska jag ilsket läsa vidare för att se om jag kan lära mig något av denna styggelse till historia?

Underkastelse är en förment mångbottnad idéroman kring ett framtida scenario. Den konventionella franska politiken går samman med den det nya partiet Muslimska brödraskapet i kampen mot Nationella fronten som växt sig allt starkare i ett segregerat och splittrat Frankrike. Ett Frankrike som på bägge flanker ropar på gammaldags patriarkal ordning och totalitär reda. När det Muslimska brödraskapet väl är vid makten införs sharialagar i Frankrike.

Hela processen skildras genom ögonen på en desillusionerad medelålders litteraturlärare vid Sorbonne. En man som flyr sitt livs (=det västerländska manligas?) tomhet och tristess genom dricka vin, porrsurfa och tvångsmässigt sexmissbruka unga studentskor.

Michel Houellebecq är en klart begåvad ordtjusare. Men han är så sexistisk i både andemening och formuleringskonst att jag får andnöd.

Lägg därtill en krypande islamfobi, förklädd i arrogant elegant fransk intellektuell miljö och min känsla av mångbottnad idéroman krymper till en bärande idé: den sexistiska patriarkala maktens överhöghet.

Kort sagt: Francois (som jag misstänker är Michel H själv) är en åldrande man som inte kan få erektion vid åsynen av en jämlik kvinna med en livserfaren rynka eller två. Hans hela liv och mening kanaliseras till att få ligga. Att få ligga med unga flickor. Och för det säljer han ut sin själ och underkastar sig den islamiska doktrinen. Starkare än så är han inte, och inte heller demokratin som vi känner den.

En mer välvilligt inställd människa än jag kanske skulle kunna säga att han pekar ut den patriarkala mannens livsnöd, en andefattighet som tar död på själen och livets mening. Och han pekar på hur skör demokratin och arbetet för jämlikhet och jämställdhet faktiskt är västvärldens politiska system. Men på vilken sida står Michel Houellebecq själv? År han en neutral observatör eller väljer han den patriarkala ordningen?

Och är det ens en bra bok? Jag vet varken ut eller in, åtminstone inte just nu. Jag kan inte sätta något betyg på Underkastelse.

Originaltitel: Soumission
Översättning: Kristoffer Leandoer
Förlag: Bonnier Pocket
Utgiven: juli 2016
ISBN: 9789174295368
Sidantal: 272 sidor

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Elena Ferrante: Det förlorade barnet

Bilden är lånad av Norstedts

När jag läste första boken i Elena Ferrantes svit om Neapel, Italien, Lila och Elena, kärlek, otrohet, vänskap, svek, våld, klasskamp mot en bakgrund av vår tids politiska historia – då fylldes jag av en läslust som påminde om fornstora dagars läsupplevelser. När jag som ung klev in i bokens värld och levde där fullt ut och alldeles på riktigt. Så har det inte känts på mången år. Men så kom denna bok i fyra delar om livet och allt som däri kan rymmas.

Jag har levt och blandats upp med Elena och Lila genom deras barndom, ungdom, medelålder och åldrandet. Känt igen mig – och ibland inte förstått. Skrattat och ryst. Levt och våndats.

Det var med lite blandade känslor jag började läsa den fjärde och sista delen, Det förlorade barnet. Det gick lite trögt i början och en ilning av besvikelse fyllde  mig, skulle det bli ett pladask i stället för … ja, vad jag nu ville det skulle bli.

Men det dröjde inte länge innan jag återigen fördes till Neapel och till Elena och Lila. Dessa kvinnor i sin symbiotiska vänskap, så fylld av konkurrens, längtan, svek, återseende, ständigt levande och närvarande. Den sista boken börjar när Lila och Elena nått mogen ålder och lever olika liv i olika städer. Men livet vill att de åter skall leva med varandra i sina barndomskvarter, nu som hårt arbetande mödrar i ett Italien som går under av moralisk kollaps och där cynismen breder ut sig.

Elena, denna begåvade feministiska författare som ständigt tvivlar på sig själv, men som inom den kontext samhället tillåter når framgång. Dock inte privat, som mor och livskamrat. Och Lila, denna vansinniga varelse som förför, dompterar och manipulerar sin omgivning till hänförelse och hat. En särartsbegåvning som aldrig orkar hela vägen fram.

Deras liv, drömmar och vänskap ligger alltid i skuggan av det patriarkala klassamhället och kan därför aldrig riktigt blomma ut. Suck.

Jag skulle kunna skriva en kortare roman om denna Neapelsvit ur många perspektiv, men avstår, åtminstone här på Kulturnästet. Lyckliga du som ännu har detta läsäventyr på 1700 sidor framför dig!

Hur den slutar? Det vill jag inte säga – mer än att det är som det är….  Och att magin består!

Tack Elena Ferrante!

Betyg 5

Originaltitel: Storia della bambina perduta
Översättning: Johanna Hedenberg
Förlag: Nordstedts
Utgiven: juni 2017
ISBN: 9789113076263
Sidantal: 480 sidor

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Nevada Barr: Stum rädsla

Bilden är lånad av Hoodoo Förlag

Nevada Barr är en amerikansk författare som använt sin bakgrund som ranger i nationalparker i USA i sin kriminalserie om den medelålders rangern Anna Pigeon. Jag har läst Stum rädsla, en av de böcker som finns i svensk översättning. Jag hoppas att de alla översätts så småningom!

Huvudpersonen är en kvinna runt de femtio som älskar sitt jobb och vildmarken hon arbetar med att bevara och utveckla. Miljön är med andra ord ganska ovanlig för en thriller och mycket väl beskriven. Som läsare får jag en hisnande och vacker naturupplevelse i Colorados Rocky Mountains som inramning till en otäck berättelse om religiös fanatism, om utsatthet i olika former – och om den där amerikanska mentaliteten att ge allt.

Historien börjar med att två av tre försvunna flickor dyker upp. De minns inte var de varit eller vad de har varit med om. Anna och den rullstolsbundne f.d. bergsklättraren Heath försöker nysta i vad som hänt flickorna samtidigt som jakten på den tredje flickan fortsätter. Vi möter en värld där människor hjärntvättas i Guds namn tills de förlorar sin vilja och rent av sin själ.

Boken är mycket spännande skriven. Det jag saknar kanske är  en starkare omvärldsanalys ur ett sociologiskt och politiskt perspektiv. Här finns ett trovärdigt psykologiskt perspektiv, men det sätts inte riktigt in i ett samhällskontext. Som i mången andra amerikanska böcker och filmer individualiseras ”ondskan”. Men naturskildringarna, en medelålders hjältinna och en gastkramande filmisk historia kan ju räcka en bra bit i sommarläsningen!

Betyg 4

Originaltitel: Hard Truth
Översättning: Maria Olsson
Förlag: Hoodoo förlag
Utgiven: mars 2015
ISBN: 9789198133028
Sidantal: 408 + utdrag ur kommande bok

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Edward St. Aubyn: Romanerna om Patrick Melrose Volym 1

Bilden är lånad av Albert Bonniers Förlag

Edward St. Aubyns romansvit – det finns en volym 2 också- har utsetts som en av de 100 bästa och viktigaste litterära verken i Storbritannien, från det skrivkonsten uppfanns till våra dagar. Den har kallats en uppdaterad och förvriden version av En förlorad värld.

Jag har läst Romanerna om Patrick Melrose Volym 1, som innehåller de tre första romanerna Glöm det, Dåliga nyheter och Visst hopp. Det här är lysande litteratur!  En sällan skådad språklig träffsäkerhet elak, ironisk, skälmsk, hatisk, längtande, döende. Den brittiska överklassen kläs av in på bara skinnet – och det är en vämjelig syn – med den sortens bitska kommentarer som bara den brittiska överklassen själv förmår leverera. Oscar Wilde i kombination med Maggie Smiths repliker i Downtown Abbey på något sätt.

Edward St Aubyn gör i de tre korta och koncisa och ganska så självbiografiska romanerna upp med sin egen uppväxt i den brittiska aristokratin. En barndom fylld av övergrepp, missbrukande föräldrar, distanserad kyla och emotionell vanvård. Via ungdomsårens konstanta drogrus och drogjakt, som livlina för att ens kunna överleva till den begynnande vuxenhetens acceptans och en viss ro.

De tre romanerna utspelar sig under varsitt dygn. Men är så fyllda av sig själva att det räcker så. Stundtals är boken så vidrig, att jag får lägga den ifrån mig. Det gäller särskilt i skildringen av faderns sexuella övergrepp liksom den unge Patricks ständiga injicerande, snortande, supande, pillerknaprande tragiska gestalt i det ena badrummet efter det andra.

Men jag kunde inte låta bli att återuppta boken. Läsa vidare och möta vilddjuret och den totala tomheten som gömmer sig bakom etiketterna, det bildade samtalet och silverbesticken i de fina salongerna och klubbarna.

Och så finns ju den allestädes närvarande ironin. Den brittiska ironin som är ett beroende svårare att bli av med än heroin, enligt författaren själv.

Om du vill ha en läsupplevelse utöver det vanliga rekommenderar jag denna bok starkt. Romanerna om Patrik Melrose Volym 2 har precis kommit ut och det skall bli mig ett sant… ja, nöje är väl fel ord men en sann litterär upplevelse att läsa den i sommar! En extra eloge till översättaren Erik Andersson som så på kornet lyckats förmedla det brittiska språkets såphala elakheter till svenska – så att du fortfarande hör den nasala brittiska släpigheten i fraseringen!

Betyg: 5 stjärnor

Originaltitel:
Översättning: Erik Andersson
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgiven: augusti 2016
ISBN: 9789100153670
Sidantal: 398 sidor

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Sharon Bolton: Nu ser du mig

Bilden är lånad av Modernista

Sharon Bolton är en ny deckarbekantskap för mig. Boken Nu ser du mig kom ut för några år sedan men har först nu hamnat i min väg och hand. En ganska så angenäm bekantskap, visade det sig.

Huvudpersonen i boken är den unga polisen Lacey Flint, en avig, något kantstött kvinna, som får uppleva sitt första mordoffer på väldigt nära håll. Nämligen i sina armar. Trots sin ringa erfarenhet får hon vara med i utredningen. Flera kvinnor mördas på ett sätt som för tankarna på Jack the Rippers mord i East Ends fattigkvarter under den victorianska eran.

Och Lacey Flint är något av en expert på Jack the Ripper. Dessutom verkar morden ha något med henne personligen att göra…

Det finns en socialrealistisk tråd som jag finner mest intressant, den dessvärre så aktuella debatten om våldtäkter och män som alltid tycks gå fria. Trots att våldtäkter påverka kvinnors liv så oerhört. Där bränner boken till. Nu ser du mig är också en välskriven spänningsroman med lite skräckinslag och den är svår att lägga åt sidan. Jag vill ju veta vad som ska hända!

Det finns dock en lite tröttsam plattityd i skildringar av kroppar, utseende och Lacey Flints relation med en lite äldre man som hon betecknar som en arrogant skitstövel. Samt det eviga draget att låta hjältinnan/hjälten mot allt förnuft ge sig av på egen hand… Ever heard about learning?

Om man bortser från detta – vilket jag kan göra om sommaren – så är Bolton och Flint en riktigt trevlig deckarbekantskap som jag kan tänka mig fler böcker av. Jag vill ju veta vad som ska hända med Lacey Flint.

Betyg 3,5

Originaltitel: Now You See Me
Översättning: Karl G. Fredriksson, Lilian Fredriksson
Förlag: Modernista
Utgiven: augusti 2013
ISBN: 9789174993035
Sidantal: 438

Boken finns på Adlibris och Bokus

Anne Holt: Offline

Bilden är lånad av Pocketförlaget

Jag har återknutit bekantskapen med ytterligare en författare och romanhjältinna, norska Anne Holt och hennes polis Hanne Wilhelmsen. Jag har läst Offline.

Det är nu drygt 10 år sedan Hanne skadades illa vid ett ingripande och blev rullstolsbunden. Hon har precis accepterat att återvända till polisen, hon ska arbeta hemifrån med Cold case-fall. Till sin hjälp har hon fått den ticsangripne polisen Henrik Holme, en udda existens med skarp hjärna och slutledningsförmåga. De får utreda ett fall med en försvunnen flicka.

Samtidigt har Hannes gamle vapendragare Billy T problem. Han har slutat hos polisen och är fylld av ett stort livsillamående – skuld över Hannes olycka, sina många kvinnohistorier, den urusla kontakten med barnen. Då dyker sonen Linus upp och vill bo hos sin pappa. Glädjen och lusten att försöka knyta an förbytts snart mot vissheten att något är fel och farligt i Linus liv. Billy T söker hjälp hos Hanne som lovar att hjälpa.

Fallet knyts ihop med de många terrordåd som äger rum i Oslo inför 17 maj. Oron och islamofobin växer och högerkrafterna vädrar morgonluft.

Anne Holt är en skicklig författare som lyckas knyta ihop trådarna i ramberättelsen. Hon formulerar en analys av det politiska scenariot, hur skillnaderna i ekonomi och livsvillkor skapar både terrorism och främlingsfientlighet. Människoskildringarna är trovärdiga och intressanta. Särskilt Henrik Holme är en rolig bekantskap! Det är något med de udda som skapar samhörighet hos mig, vi som är lite vid sidan av och har fått förmånen att att både betrakta och vara med i livets teater. Men också själens obotliga ensamhet… fast den delar vi väl alla?

Offline är en trevlig återträff med Anne och Hanne. Jag hoppas det blir fler böcker med Hanne och Henrik som det nya radarparet.

Betyg: 4 stjärnor

Originaltitel: Offline
Översättning: Margareta Järnebrand
Förlag: Pocketförlaget
Utgiven: februari 2017
ISBN: 9789175792187
Sidantal: 424

Boken finns på Adlibris och Bokus

Eva Chase: Tillbaka till Black Rabbit Hall

Det här är en bok för hösten, tänkte jag när jag läst några sidor av Tillbaka till Black Rabbit Hall. Höstmörker, pläd, ett glas vin eller kopp te och några praliner. Och Cornwall, ett gammalt slott, familjehemligheter. Två parallellhistorier, den om familjen Alton i slutet av 1960-talet, med fokus på flickan Amber, varvat med Lorna i nutid som letar slott till sitt bröllop.

Det doftar Downtown Abbey, Kate Bush när hon var som bäst, Jane Austen och kanske nutida Kate Morton. En feelgoodbok för oss som växt upp med Fem-böckerna, Herrskap och  Tjänstefolk och Onedinlinjen. Det doftar England och flirt med anglofiler. Nästan som ett beställningsjobb av bokförlaget…. ”Fyll hålet efter Downtown Abbey”!

Berättelsen är ganska lik andra böcker i genren. Pencraw Hall- också kallat Black Rabbit Hall efter kaninerna i trädgården- är ett charmigt nerslitet slott i Cornwall. Taket läcker, det finns ingen centralvärme och för barnen Alton känns det som om tiden står still och äventyren väntar. Här är familjen som lyckligast på evighetslånga somrar, tills tragedin inträffar och mörka moln drar in över Cornwall, familjen och historien. Och hemligheterna tar över.

I vår nutid letar Lorna och hennes sambo vintageinramning till sitt kommande bröllop. Black Rabbitt Hall förtrollar Lorna och när hon hittar ett träd med inristade namn och bokstäverna R.I.P. känner hon att hon måste ta reda på vad som hände med familjen.

Vill du ha en okomplicerad feelgoodstund redan i sommar rekommenderar jag denna bok, gärna en regnig dag eller två. Lättläst och naturligtvis spännande på sina ställen. Men lite för mycket av det goda i slutet.

Betyg: 3 stjärnor

Originaltitel: Black Rabitt Hall
Översättning: Helen Ljungmark
Förlag: Printz Publishing
Utgiven: juni 2016
ISBN: 9789187343964
Sidantal: 373

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Thommie Bayer: Fallers stora kärlek

Bilden är lånad av Bokförlaget Thorén Lindskog

Jag är sedan drygt 15 år med i en bokcirkel. Till träffen i maj skulle vi läsa Fallers stora kärlek, en tunn skrift av Thommie Bayer. Jag hade inte hunnit läsa boken till vår träff utan lovade dyrt och heligt att göra så nu i sommar. Tanterna i bokcirkeln var nämligen lyriska över detta lilla mästerverk. De sade att det var en speciell resa, en roadmovie i bokform, genom Tysklands universitetsstäder och ett samtal mellan två mycket olika män som utvecklar en slags vänskap.

Jag läste boken på en dag. Få sidor, stora bokstäver och flyt i orden gör den lättläst.

Till en början slog den an en ton jag fann angenäm. Alexander  är en man i trettioårsåldern vars stora passion är litteraturen och som har ett bokantikvariat i Köln. Dagarna flyter långsamt fram, oftast i ensamhet då Alexander är en man som har svårt att vara nära. Han lever genom sina böcker. En dag kommer Maurius Fuller till antikvariatet och erbjuder Alexander att köpa hans bibliotek med dyrbara förstautgåvor. Priset är högt och Alexander tvekar varpå Fuller erbjuder honom ett frikostigt betalt jobb som chaufför i två veckor. Och så börjar resan.

I en mörkgrön Jaguar kör Alexander Fuller till olika universitetsstäder medan de för bildade samtal. Olikheterna dem emellan blir allt tydligare. Det enda de har gemensamt är deras syn på kvinnor, som objektifieras och romantiseras. Kvinnosynen är lika endimensionell som James Bonds, om än iklädd litterär dräkt.

Jag blir så trött på objektifieringen av kvinnor, hur snyggt paketerade den än är. Jag undrar vad läsaren upplevt om det var muslimer, svarta eller bögar som kallats ”konstiga djur”.

Thommie Bayer är en begåvad och flyhänt skribent. Orden flyter fram och tonen är som sagt angenämt välbekant, om än med ett unket inslag. Boken är definitivt läsvärd, inte minst för resan genom ett för mig ganska okänt Tyskland. Och en del samtal om litteratur och konst kan ge uppslag till nya läsupplevelser. Men klokare blev jag inte, bara lite trött över hur långt det är kvar innan vi är jämlika.

Betyg: 3,5 stjärnor

Originaltitel: Fallers Grosse Liebe
Översättning: Jörn Lindskog
Förlag: Bokförlaget Thorén Lindskog
Utgiven: maj 2015
ISBN: 9789186905316
Sidantal: 185

Boken finns på Adlibris och Bokus.

 

Denise Mina: Blod salt vatten

Bilden är lånad av Månpocket

Denise Minas roman Blod salt vatten börjar med ett citat av John F Kennedy, om att salthalten i vårt blod och svett och våra tårar är detsamma som havets. Och att vi återkommer till vårt ursprung närhelst vi är med havet.

Havet och kusten i och runt Helensburgh är den geografiska knutpunkten i denna bok om polisen Alex Morrow, som är en ny bekantskap för mig. Det var några år sedan jag senast läste Mina och jag är glad över hittat tillbaka till henne igen. Hon är en duktig berättare som skickligt väver in personporträtt och relationer i ett splittrat och klassuppdelat Skottland.

Helensburgh är en kustidyll där majoriteten säger nej till skotsk självständighet. Invånarna är oroliga för fastighetsvärdena om det blir ett ja i folkomröstningen. Här bor många nyrika. Här tränar smala kvinnor yoga och köper ekologiskt. Här dricks dyrt vin och snortas kokain för undkomma själens tristess. Men det finns också en annan del av av Helensburgh, den del som blivit kvar i det gamla och fattiga, i chipsätandet och TV-tittandets Skottland. Här är kvinnorna överviktiga och smaklöst klädda och har allsköns fysiska krämpor. Här dricks det som bjuds för glömma vardagens elände.

Men trots olika vardagar har invånarna i Helensburgh en sak gemensamt: kriminaliteten. Visserligen en sorts kriminalitet för de rika och en annan för de fattiga men självklart hänger allt ihop. Och det är de de fattiga som åker fast, medan de rika skurkarna klarar sig.

När en kvinna vid namn Roxanna försvinner kopplas Alex Morrow och hennes kollegor in. Roxanna är sedan en tid under bevakning misstänkt för kokainsmuggling. En kvinna vid namn Hettie mördas av Lain Fraser på uppdrag av Helensburghs starke man. Historierna kopplas ihop och läsaren får följa Alex, Lain och hans kusin Boyd Fraser, som kommer från den finare grenen av Fraserfamiljen, några dagar före folkomröstningen 2014.

Minas skildring av människorna ger klassmotsättningarna och avgrunden i levnadsvillkor kött och blod. Skickligt förs berättelsen framåt och jag vill verkligen veta hur det går. Hennes fiktiva berättelse ligger så nära verkligheten att hennes deckare berör på ett sätt som inte alltid sker i denna genre.

Jag vill verkligen läsa mer av Denise Mina i sommar!!

Betyg 5 stjärnor.

Originaltitel: Blood salt water
Översättning: Boel Unnerstad
Förlag: Månpocket
Utgiven: juli 2016
ISBN: 9789175035529
Sidantal: 333

Boken finns på Adlibris och Bokus.