Termatrio – Mörker

Sommaren går mot sitt slut och det är dags för säsongens första tematrio hos Lyran. Hon uppmanar oss att berätta alltså om tre böcker som innehåller mörker, i bokstavlig eller symbolisk form. Här är min trio.

Jag börjar med en bok som har mörker i titeln. I Skuggorna av Katarina Wennstam överfalls och misshandlas män som begått övergrepp mot kvinnor. Polisen Charlotta Lugn får ett svårt jobb att försöka ta fast dem. Inte en av Wennstams bästa men bra nog ändå (den bästa är Stenhjärtat, som handlar om barnmisshandel). Wennstam skriver för att väcka uppmärksamhet om våld och övergrepp mot kvinnor och barn och hon gör det bra. Böckerna förlorar inte på att läsas i ordningsföljd.

Jag fortsätter med en bok som delvis utspelas i mörkret under vattenytan. Nevada Barrs speciella nisch är deckare som utspelas i nationalparker. I den andra boken Djup grav är rangern Anna Pigeon i Isle Royal nationalpark i norra USA. Under en dykning hittas ett lik i ett sjunket vrak. Pigeon, som givetvis börjar snoka runt, är härligt kantig och människorna runt henne är spännande. Och så är boken så där torrt och ironiskt rolig. Barr har snabbt blivit en av mina favoriter på den amerikanska deckarfronten. Inte heller de här böckerna förlorar på att läsas i ordningsföljd, men det är inte nödvändigt.

Jag avslutar med en facklitterär bok som handlar om en av de mörkaste perioderna i Europas historia, andra världskriget och dess efterspel. När soldaterna kom av Miriam Gebhardts beskriver våldtäkterna i krigets slutskede och under den följande ockupationen. Offren var framför allt tyska flickor och kvinnor. Jag har tidigare läst Niklas Zennertegs bok Stalins hämnd som skildrar de våldtäkter som begicks av soldater ur Röda armén. Jag hade inte en aning om att lika många övergrepp begicks av framför allt amerikanska och franska soldater. Och jag hade inte en aning om att tyska myndigheter behandlade offren så illa. Gebhardt skriver sakligt och resonerande om ett otäckt ämne.

M. R. Carey: Flickan med gåvorna

Bilden är lånad av Pocketförlaget

De mesta jag läst i sci fi-grenen förbleknar vid sidan av M. R. Careys dystopi Flickan med gåvorna. Det här är en zombieroman värd att ta på  allvar. Berättarperspektivet växlar mellan flera olika personer men skildringens epicentrum är tioåriga Melanie, ett barn inspärrat på en förfallen militärförläggning. Hon har en del sällsynta egenskaper och de vuxna är rädda för henne.

Carey beskriver Melanie och de vuxna omkring henne med en fingertoppskänsla som är ganska ovanlig i genren. Det här är en bok som ger mig mycket att tänka på. Dessutom är den spännande, den har nerv och driv och tvära kast.

Flickan med gåvorna är helt enkelt en fantastiskt bra bok och jag tror att den kan uppskattas även av de som inte är så inne på sci-fi, dystopier och zombier.

I november kommer en prequel ut på svenska, Pojken på bron. Den utspelas 10 år före Flickan med gåvorna. Den ser jag fram emot att läsa.

Betyg: 5 stjärnor

Originaltitel: The Girl with all the Gifts
Översättning: Johanna Svartström
Förlag: Pocketförlaget
Utgiven: maj 2017
ISBN:  9789175792255
Sidantal: 391 sidor + extramaterial

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Ann Aguirre: Enklav & Utpost

Bilden är lånad från Modernista

Zombies både skrämmer och fascinerar mig och när jag såg att Ann Aguirre skrivit en trilogi om världen efter zombieapokalypsen tvekade jag inte ett ögonblick; jag beställde genast hem första delen Enklav.

När boken börjar har zombiekalypsen kommit och gått och små grupper av överlevare har tagit sin tillflykt till enklaver under jord. I en sådan enklav lever Deuce, en smart och stark tjej. Hon tillhör jägarna, vars uppgift det är att försvara enklaven mot de levande döda. Men Deuce hamnar i onåd och tillsammans med en kille vid namn Fade förvisas hon till ytan, topside.

Bilden är lånad av Modernista

Jag sögs in i berättelsen från första sidan och sedan sträckläste jag. Sedan kastade jag mig över uppföljaren Utpost, som är precis lika bra. Jag vill inte berätta vad den handlar för då spoilar jag hur Enklav slutar. Men bägge böckerna innehåller action och spänning och en del våld. Lite romantik hinns också med (romantik verkar ofrånkomligt i böcker för unga vuxna) men inte så mycket att jag hinner bli uttråkad.

Jag gillar också att böckerna känns genomtänkta. Aguirre har skapat en värld som håller ihop. Okej, det finns en del lösa trådar och frågetecken men inte alls i samma omfattning som t.ex. i Veronica Roths Divergent-trilogi. Delvis tror jag det handlar om att Aguirre är en mer erfaren författare, hon har skrivit massa böcker.

Jag ser fram emot att läsa Hord som är den tredje och avslutande delen. Hoppas den kommer på pocket snart.

Betyg: 4 stjärnor

Svensk titel: Enklav
Originaltitel: Enclave
Översättning: Lena Jonsson, Emma Jonsson Sandström
Förlag: Modernista
Utgiven: juli 2016
ISBN: 9789176452639
Sidantal: 306 sidor

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Betyg: 4 stjärnor

Svensk titel: Utpost
Originaltitel: Outpost
Översättning: Lena Jonsson, Emma Jonsson Sandström
Förlag: Modernista
Utgiven: mars 2017
ISBN: 9789176452646
Sidantal: 247 sidor

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Emma Cline: Flickorna

Bilden är lånad av Natur & Kultur

Jag började läsa Emma Clines debutroman Flickorna med ganska låga förväntningar. Boken har fått blandade recensioner, en del har tokhyllat men andra har varit betydligt svalare och jag ville inte bli besviken.

Jag blev inte besviken. Flickorna är riktigt bra. Berättelsen har verklighetsbakgrund (Manson-sekten, morden) men Cline har ändrat namnen och en del detaljer. Bokens berättarjag är Evie som 1968 var 14 år, nu medelålders och märkvärdigt vag i konturerna. Växlingarna mellan nutid och dåtid funkar fint men ibland undrar jag över kopplingen mellan nu och då och varför Evie är den hon är som vuxen. Där brister människoskildringen en del i trovärdighet. Men i övrigt är det en skildring som håller. Cline har bra känsla för människor och miljöer. Kombinationen tonårsångest och mordiska sekter skulle kunna bli hur fel som helst, men Cline hanterar temat bra.

Rent stilistiskt är texten något överlastad – bildspråk är trevligt i lagom portioner, men Cline tar i väl mycket. Där hade någon gärna fått gå över med en rödpenna och strukit.

Sammantaget är Flickorna en överraskande bra läsupplevelse. Jag läser gärna mer av Cline.

Betyg: 4

Originaltitel: The Girls
Översättning: Erik MacQueen
Förlag: Natur & Kultur
Utgiven: maj 2017
ISBN: 9789127152380
Sidantal: 333 sidor

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Mikael Strömberg: Vätten

Bilden är lånad av Frank Förlag

Jag har hittat ännu en författare som borde levereras med en varningstext för känsliga personer, Mikael Strömberg. Hans debutroman Vätten handlar om Peter som på resan hem från en jobbig vistelse hos föräldrarna stöter på en illasinnad varelse. Sen går det snabbt utför med allt. Strömberg öser på med de slabbiga detaljerna och den som är väldigt lättskrämd/äckelmagad kanske tycker boken är too much. Jag är varken eller och fick en riktigt bra läsupplevelse. Men jag hade stora problem med att uppbåda intresse för vad som skulle hända med Peter (för att inte tala om vad som skulle hända med hans pantade kompis Jimmy). Det sänkte spänningsnivån en del. Tack och lov finns det en del andra trevliga bekantskaper i boken.

Och det där med att boken ska knyta an till nordisk folktro fattar jag inte. Jag är inte jättebra på tomtar och troll och vättar men vätten i Strömbergs bok påminner inte om något jag läst i ämnet.

Men strunt samma. Vätten är ett välkommet tillskott till skräckgenren. Lite nytänk vad gäller huvudpersonerna, lite filande på språket och Strömberg kommer bli riktigt bra.

Betyg: 3,5

Förlag: Frank Förlag
Utgiven: 2012
ISBN: 9789187059117
Sidantal: 280

Boken är slut på Adlibris och Bokus.

Hilary Mantel: Frihet & Jämlikhet

Bilderna är lånade av Weyler förlag

Det var direkt snopet att upptäcka att böckerna Frihet, Jämlikhet och Broderskap inte är tre böcker utan en. Weyler Förlag har av någon anledning jag inte förstår valt att ge ut Mantels roman A Place of Greater Safety i tre delar. Och det var först när jag var halvvägs igenom den andra delen Jämlikhet som jag insåg det.

Det förklarar den konstiga kompositionen. Samt den obegripliga personförteckningen.

Så här i efterhand önskar jag att jag kollat upp lite noggrannare innan jag började läsa. Då hade jag väntat till den avslutande delen Broderskap kommit ut i pocket och sedan läst rubbet i ett svep. Jag hade ju velat läsa hela boken på en gång, inte dela upp den i tre delar med månader emellan.

För annars är det ju en bra bok. Åtminstone två tredjedelar av den – alltså Frihet och Jämlikhet i svensk översättning. Svår att komma in i dock. Jag har glömt det mesta jag lärt mig om franska revolutionen och Mantel tycks förutsätta att läsaren har koll. Texten kryllar och kryllar över av människor som jag helst borde ha känt till innan jag började läsa. Viktiga händelser som stormningen av Bastiljen beskrivs så förbigående att jag missar alltihop. Först i den andra delen börjar jag känna att jag har fått ett visst grepp, åtminstone vad gäller huvudpersonerna.

Det här är texter som ska läsas långsamt och med eftertanke, gärna med Google inom räckhåll. Tyvärr är jag dålig på långsamläsning.

Ändå är inte Frihet och Jämlikhet slöseri med min tid. Inte alls. Hilary Mantel skriver som en gudinna. Hennes språk är fantastiskt. Jag fattar visserligen inte riktigt vad som händer men jag njuter av ordens sammansättning.

Betyg: 3,5 stjärnor

Titel: Frihet
Originaltitel: A Place of Greater Safety
Översättning: Marianne Mattsson
Förlag: Weyler Förlag
Utgiven: mars 2017
ISBN: 9789176810675
Sidantal: 326

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Betyg: 4 stjärnor

Titel: Jämlikhet
Originaltitel: A Place of Greater Safety
Översättning: Marianne Mattsson
Förlag: Weyler Förlag
Utgiven: mars 2017
ISBN: 9789176810682
Sidantal: 352

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Stuart MacBride: En sång för de döda

Bilden är lånad av HarperCollins Nordic

Stuart MacBride tillhör de där författarna som borde levereras med varningstext: ”Inget för känsliga läsare”. En sång för de döda, den andra boken om Ash Henderson, är inget undantag. Jag kan inte berätta något om handlingen utan att avslöja hur den första boken slutar så den biten hoppar jag över. Men jag kan säga att MacBride är sig lik. Det brutala våldet, spänningen, de knäppa människorna och den råa humorn, allt är på plats. Allt funkar som det ska. Ash Henderson är en antihjälte helt i min smak. Böckerna om Logan MacRae är ännu mer skruvade men det här räcker gott och väl, jag gillar’t. Det här är brutaldeckare som ger mersmak.

Och som vanligt med MacBride så bör böckerna i serien läsas i ordningsföljd. Börja alltså med En hälsning från de döda och läs sen den här.

Betyg: 4 stjärnor

Originaltitel: A Song for the Dying
Översättning: Mia Kjellsdotter Karlsson
Förlag: HarperCollins Nordic
Utgiven: maj 2017
ISBN: 9789150924541
Sidantal: 495 sidor

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Arne Dahl: Inland

Bilden är lånad av Albert Bonniers Förlag

Jag är riktigt nöjd med att jag gav Arne Dahl en andra chans. Jag dissade ju delvis Utmarker, den första boken om Sam Berger och Molly Blom. Men uppföljaren Inland är en bra thriller. Okej, handlingen har lika lite verklighetsförankring som Utmarker. Sånt här händer bara inte. Men vet ni, jag bryr mig inte. Jag tänker mig att allt utspelas i ett parallellt universum där sånt här faktiskt händer. Jag låter mig svepas med till detta universum, en suggestivt otäck plats med farliga människor, mycket action och många överraskningar och oväntade vändningar. Och en torr nästan osynlig humor som jag tycker är oemotståndlig. På minussidan står att boken är svår att komma in i (förmodligen omöjlig om en inte läst Utmarker) och att Dahl är väl övertydlig med symboliken (det räcker med att förklara en gång varför boken heter som den heter).

På det stora hela är Inland långt bättre än jag väntade mig. Dessutom är bokomslaget grymt snyggt. Jag ser fram emot tredje boken i serien. Jag hoppas den inte dröjer allt för länge. Jag kommer ställa mig i kö på biblioteket så fort det bara är möjligt.

Betyg: 4

Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgiven: mars 2017
ISBN: 9789100162252
Sidantal: 378

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Ayana Mathis: Hatties liv

Bilden är lånad av Brombergs

Ibland fattar jag inte hur folk resonerar när de beslutar vilken titel en översatt roman ska få. Ayana Mathis debutroman The Twelve Tribes of Hattie har på svenska blivit Hatties liv. Det blev så fel. Det här är inte en livsberättelse. Berättelsens röda tråd är visserligen Hattie, en färgad kvinna i Philadelphia som gifter sig som mycket ung. Men boken är en räcka nedslag hos Hatties barn och ett barnbarn, korta glimtar av deras liv vid en speciell tidpunkt. Det är en ganska mörk skildring om olyckliga människor som var och en har sin särskilda anledning att känna sig miserabel. Först i en av de sista berättelserna ges hopp om en ljusning.

Allt är mycket fragmentariskt och för det mesta ges inga avslut. Jag får själv fundera på hur det går för människorna utanför boken. Jag föredrar att hoppas det ordnar sig för dem till slut.

Ayana Mathis har ett mycket fint språk och boken är mycket läsvärd. Varning dock för ett splittrat utförande. Mathis borde ha knutit ihop säcken bättre.

Betyg: 4 stjärnor

Originaltitel: The Twelve Tribes of Hattie
Översättning: Meta Ottosson
Förlag: Brombergs
Utgiven: 2014
ISBN: 9789173375740
Sidantal: 343

Den tryckta upplagan är slut i den ordinarie handeln. Det är vänner och bekanta, bibliotek och second hand som gäller.

Ray Celestin: Yxmannen

Bilden är lånad av Kalla Kulor Förlag/Southside Stories

Jag är inte helt nöjd med Ray Celestins deckare Yxmannen. Året är 1919 och en yxmördare härjar i New Orleans. New Orleans är den perfekta platsen för en läskig mordgåta och Celestin gör vad han ska för att få ut det gottaste av den delen. Men han borde ansträngt sig mer vad gäller människorna. Han har för många huvudpersoner och trots att de är väldigt olika – en polis, en frigiven fånge som en gång varit polis, en journalist, en ung sekreterare hos Pinkertons detektivbyrå, en lika ung musiker – är de alla intill förväxling lika. De har inga egna röster, de är helt opersonliga. Och jag är inte säker på vad jag tycker om att en av de där opersonliga huvudpersonerna är den blivande jazzlegenden Louis Armstrong. Jag har lite svårt att se hur han som ung musiker ska ha frilansat som brottsutredare.

Den ytliga personskildringen och hoppandet mellan olika huvudpersoner gör att jag har svårt att engagera mig. Först mot slutet lyfter boken, men då blir den å andra sidan riktigt bra, fartfyllt och spännande och otäckt och precis som det ska vara. Och beskrivningen av New Orleans och Louisiana går som sagt inte av för hackor.

Yxmannen fick svenska deckarakademins pris för Bästa översatta roman år 2016. Jag är väl inte helt ense om valet av bok men vill ändå läsa uppföljaren. Den utspelas i Chicago och ja, Louis Armstrong är med i den också.

Betyg: 3,5 stjärnor

Originaltitel: The Axman’s Jazz
Översättning: Hanna Williamsson
Förlag: Kalla Kulor Förlag
Utgiven: maj 2017
ISBN: 9789188153562
Sidantal: 474

Boken finns på Adlibris och Bokus.