William Gibson: Neuromancer-trilogin

Bilden är lånad från Modernista

Neuromancer-trilogin är en hisnande läsupplevelse. Jag är visserligen en tacksam publik eftersom jag är så svag för sci-fi, särskilt cyberpunk. Gibsons världsbygge är fantastiskt – fantasifullt, fängslande, dystopiskt och grymt – och i många avseenden profetiskt.

Men också svårgenomträngligt, särskilt för en nykomling. Särskilt i den första boken av trilogin, Neuromancer. Jag spenderar större delen av Neuromancer med att försöka fatta vad som händer. Gibson drämmer till med en drös cyberpunkvardagsföreteelser som är välkända för den som lever i den världen och som han aldrig förklarar. Det har väl med autenticitet att göra, Gibson vill inte förstöra illusionen av verklighet. Random författare av deckare eller feelgood förklarar inte ord och företeelser som ”kaffebryggare”, ”brustablett” och ”Spotifylista”. Snyggt grepp men samtidigt desorienterande till en början. När jag läst ut Neuromancer googlade jag en del på boken, fick en del förklaringar och och gjorde mig hemtam i Gibsonspace. När jag tar mig an Count Zero, som är den andra boken i trilogin, gick läsningen betydligt lättare.

Bortsett från det hisnande världsbygget är första boken Neuromancer i många avseenden en medelbok. Gibson överanstränger sig inte för att skapa nyanser och djup hos människorna han skildrar. Handlingen är rätt så spännande men inte mer. Och så var det hela grejen med att jag faktiskt inte riktigt fattar vad som händer. Jag ger boken 3 stjärnor i betyg.

Men sen blir det snabbt bättre. Det märks verkligen i den andra boken Count Zero hur Gibson utvecklats som författare och ännu bättre blir det i den avslutande boken Mona Lisa Overdrive. Jag ger 4 respektive 4,5 stjärnor i betyg. Ingen av böckerna kommer visserligen gå till historien för sina djuplodande personporträtt men jag ändå en helt annan känsla för människorna; jag bryr mig om dem. Jag oroar mig för vad som ska hända med dem. Och det är massor som händer. Både Count Zero och Mona Lisa Overdrive är spännande, bitvis mycket spännande. Handlingen växlar fram och tillbaka mellan några människor, vilket ger dynamik och driv. Samhällskritiken ligger och bubblar mellan raderna.

Och så är det som sagt hela grejen med Gibsons fantastiska världsbygge. Jag minns när jag såg The Matrix första gången, den där hisnande känslan. Jag får samma känsla av Neuromancer-trilogin, särskilt av Count Zero och Mona Lisa overdrive. Modernista gör en kulturell välgärning som ger ut alla tre böckerna i ett. Jag ger 4 stärnor för volymen i sin helhet.

Betyg: 4 stjärnor

Originaltitel: Neuromancer, Count Zero, Mona Lisa Overdrive
Översättning: Hans Lindquist
Förlag: Modernista
Utgiven: december 2019
ISBN: 9789178930821
Sidantal: 796

Boken finns på Adlibris och Bokus.

2 reaktioner till “William Gibson: Neuromancer-trilogin”

  1. Fick denna när jag fyllde år. Har hört så väldigt mycket bra om den så jag var bara tvungen att ha den. Nu är jag förberedd på att första delen ska vara… lite oklar. Är inte heller speciellt hemma i den världen.

    1. När jag var klar med Neuromancer läste jag artikeln om boken i engelska Wikipedia och googlade på vissa ord och begrepp. Det underlättade läsningen av de två följande böckerna betydligt. 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.