Marisha Pessl: Neverworld

Bilden är lånad från Modernista

Marisha Pessls tredje roman Neverworld är bättre som idé än som utförande. Det är en helt briljant idé, en korsning mellan fantasy och thriller som hade kunnat bli hur bra som helst. Och de första kapitlen ser det verkligen ut att bli hur bra som helst, helt i klass med fantastiska Nattfilm som är en av de bästa böcker jag läste föregående decennium. Jag börjar nästan tänka på Neil Gaiman. Men sen går lite av luften ur storyn. Eller ja. Det händer ju massa saker hela tiden, det är ju inte så att handlingen stannar av. Tvärtom, tempot är högt mest hela tiden. Men det hade kunnat vara så mycket mer. Det hade kunnat känts mer.

Kanske beror det på att Pessl bestämde sig för att en bok för unga vuxna inte ska vara för lång och inte för otäck eller komplicerad heller. Det märks att Neverworld är skriven för en yngre publik än Nattfilm. Pessl tar inte ut svängarna på samma sätt. Och grejen med Pessl är att hon är bäst när hon tar ut svängarna, när hon tar sig tid att fördjupa sig i karaktärer och skeenden och konstigheter. Nu blir det lite avslaget. Utmärkt språk, bra intrig, intressanta människor, men för kort och för ytligt för att vara helt i min smak.

På ett sätt är det synd att den där briljanta idén inte ges chansen att uppnå sin fulla potential. Men tankeväckande är den och man kan ju alltid spinna vidare på temat i fantasin.

Betyg: 3,5 stjärnor

Originaltitel: Neverworld Wake
Översättning: Emö Malmberg
Förlag: Modernista
Utgiven: mars 2020
ISBN: 9789178932610
Sidantal: 272

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Yrsa Sigurdardóttir: Arvet

Bilden är lånad från HarperCollins Nordic

Ännu en rätt ljum läsupplevelse av en författare jag väntade mer av. Arvet är Yrsa Sigurdardóttirs första deckare om polisen Huldar och barnpsykologen Freyja. Öppnar starkt med en återblick till 1987 då tre små barn omhändertas. Sen direkt till 2015 där det fortsätter lika starkt ett litet tag. Och sen går det i stå på något sätt. Polisjakten på vem det nu är som begår bestialiska mord i lilla Reykjavík är tam. Inte så att själva deckargåtan saknar spänning, tvärtom. Det finns en del genuint otäcka scener och upplösningen är snygg. Men det är något som saknas. Det finns ingen dynamik i spelet mellan huvudpersonerna. Med en polis och en barnpsykolog i de ledande rollerna finns det ju utrymme för intressanta kulturkrockar och bråk om revir och allt sånt där. Men Sigurdardóttir slarvar bort det. Hon slarvar bort en hel del när det gäller personporträtten och emellanåt är det klichévarning och inte på ett underhållande sätt (manhaftiga kvinnliga poliser och blabla). Så nja. Sigurdardóttir kan avgjort bättre än så här, det visade hon med böckerna om advokaten Thóra. Jag hoppas nästa bok om Huldar och Freyja är bättre. Den heter Straffet och har precis kommit ut i svensk översättning.

Betyg: 3 stjärnor

Originaltitel: DNA
Översättning: Villemo Linngård Oksanen
Förlag: HarperCollins Nordic
Utgiven: mars 2020
ISBN: 9789150947236
Sidantal: 421

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Elly Griffiths: En cirkel av sten

Bilden är lånad från Bokförlaget Forum

Så här i efterhand inser jag ju att det var dumt att läsa en bok av Elly Griffiths direkt efter att jag avslutat Nattjänst av John le Carré. Vilken bok som helst hade väl bleknat efter den läsupplevelse som le Carré bjöd på. Och Griffith är ju inte precis de stora gesternas författare. Snarare trivsamt småputtrig.

Och trivsamt småputtrig men blek är väl bästa beskrivningen av En cirkel av sten. Det är den elfte romanen om arkeologen Ruth Galloway och på många sätt en väldigt typisk Griffiths. Alla ingredienser är där – en radda trivsamt udda människor i mer eller mindre pittoreska miljöer och så lite humor och spänning på det. Men humorn kändes inte lika humoristisk som vanligt och spänningen inte fullt så spännande. Intrigen kändes som en upprepning av tidigare böcker. Vilket den på ett sätt är, handlingen knyter an till den första boken om Ruth Galloway, Flickan under jorden och jag vet inte men jag tycker inte riktigt det fungerade. En cirkel av sten är just trivsamt småputtrig men saknar det där lilla extra som brukar göra Griffiths så underhållande.

Jag betraktar det här som en mellanbok och hoppas på nästa bok i serien. Att döma av det som jag läst om den så kommer boken bjuda på en hel del nytt i alla fall i Ruths liv. Det ser jag fram emot att läsa om.

Betyg: 3,5 stjärnor

Originaltitel: The Stone Circle
Översättning: Carla Wiberg
Förlag: Bokförlaget Forum
Utgiven: april 2020
ISBN: 9789137156439
Sidantal: 312

Boken finns på Adlibris och Bokus.

John le Carré: Nattjänst

Bilden är lånad från Bonnier Pocket

Ännu en höjdare av John le Carré. Nattjänst är precis lika bra som Den lilla trumslagarflickan och en helt oförglömlig läsupplevelse. Den här gången tar le Carré sikte på den illegala vapenhandeln. Jonathan Pine, en man med mystiskt förflutet som tagit sin tillflykt till hotellbranschen, lockas till undercoveruppdrag hos ökänd vapenhandlare. Resultatet blir en smart, rolig, slagfärdig, otäck och spännande berättelse som håller mig fångad från första sidan till den sista. Väldigt brittiskt, på ett bra sätt. Enda smolken i den litterära glädjebägaren är att jag fattar nada av intrigerna och maktkampen inom och mellan det brittiska och amerikanska underrättelseväsendet. Det synd. Det sänker betyget lite grann, men bara lite.

Nattjänst har filmatiserats som The Night Manager (2016). Tom Hiddleston och Hugh Laurie spelar handlingens kontrahenter Pine och Roper. Den ser jag fram emot att se. Jag hoppas den håller samma klass som miniserien The Little Drummer Girl (2018) med Florence Pugh och Alexander Skarsgård.

Betyg: 4,5 stjärnor

Originaltitel: The Night Manager
Översättning: Sam J. Lundwall
Förlag: Bonnier Pocket
Utgiven: augusti 2016
ISBN: 9789174295733
Sidantal: 553

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Cara Hunter: I mörket

Bilden är lånad från LB Förlag

Cara Hunters levererar med besked i den andra romanen om kriminalkommissarie Adam Fawley. En ung kvinna och ett litet barn hittas inspärrade i en källare, gubben som bor i huset förnekar all kännedom och grannarna har inte märkt nånting. Hemligheterna är många och vägen till sanningen slingrande. Skildringen av de enskilda poliserna och deras privatliv hålls på en perfekt nivå och flyter snyggt in i handlingen. I mörkret är skriven med känsla och driv och sidorna bara flyger förbi. Det är spännande och tragiskt och otäckt och underhållande. Det är så nära fulländan en psykologisk thriller kan komma, vad mig anbelangar. Läs den. Fast den som inte läst har föregångaren Hemmets trygga vrå bör ta den först. Böckerna är bäst i ordningsföljd.

Betyg: 5 stjärnor

Originaltitel: In the Dark
Översättning: Jan Risheden
Förlag: LB Förlag
Utgiven: december 2019
ISBN: 9789177991281
Sidantal: 368

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Jennifer Clement: Gun. Love

Jennifer Clements roman Gun. Love är bra men inte så bra som den kunde ha varit. Jag vet att Jennifer Clement kan vara fantastisk, det bevisade hon med En bön för den stulna, en bok om försvunna flickor i Mexiko. Gun. Love är inte i samma klass. Den handlar om fjortonåriga Pearl som bor i en gammal bil tillsammans med sin mamma. Pearl är uppvuxen i den där bilen och tycker att hon har det rätt bra. Tills den dag hennes mamma blir förälskad och förälskelsen ger mamman en pistol.

Det här är en stramt berättad skildring av människor i samhällets utkant. Det är också en skildring av våld och vapen. Och det är väl där någonstans berättelsen tappar en del. Jag tycker beskrivningen av Pearl och människorna omkring henne och livet i husvagnsparken är fint genomförd. Den känns, den stannar kvar. Den ger mycket att fundera på. Men budskapet om den amerikanska vapenfixeringen faller platt på något sätt. Slutet begriper jag mig överhuvudtaget inte på.

Gun. Love är en bra bok, en på många sätt säregen bok, en läsvärd bok. Inte fantastisk som En bön för de stulna. Men det är inget snack om att Clement är en författare väl värd att hålla ögonen på.

Betyg: 4 stjärnor

Originaltitel: Gun Love
Översättning: Niclas Hval
Förlag: Bonnier Pocket
Utgiven: januari 2020
ISBN: 9789174298123
Sidantal: 248

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Jo Nesbø: Kniv

Bilden är lånad från Bonnier Pocket

Det blir många deckare lästa så här under coronakarantänen. Sist ut är Kniv av Jo Nesbø, den tolfte boken om superkrimmaren Harry Hole. När boken inleder är Hole rejält på dekis, han har blivit utkastad av Rakel för fyrahundrefemte gången och tröstar sig med att supa hejdlöst. Först när det sker ett mord i hans omedelbara närhet tar han sig samman i jakten på mördaren och det är en sedvanligt slingrig väg mot upplösningen och svaret på gåtan.

Handlingen är ganska långsamt berättad, med återkommande explosioner av våld och våldsam död. Humorn är ständigt närvarande. Nesbø har en torr, lätt absurd humor som är väldigt tilltalande. Intrigen är snyggt ihopkonstruerad. Kanske inte den mest plausibla deckarintrigen i multiversum men långt ifrån så tillkrånglad som Nesbøs intriger kan vara. Och bortsett från att boken är lite för lång känns det spännande mest hela tiden. Det enda jag inte gillar är ett par skildringar av sexuella övergrepp. Jag fattar inte varför manliga författare alltid ska framställa sexuella övergrepp med förövarens blick.

På många sätt är Kniv en väldigt typiskt Harry Hole, och därtill en av de bästa i serien. Och som vanligt så bör böckerna läsas i ordning men det går att göra ett undantag.

Betyg: 4,5 stjärnor

Originaltitel: Kniv
Översättning: Per Olaisen
Förlag: Bonnier Pocket
Utgiven: januari 2020
ISBN: 9789174298116
Sidantal: 583

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Eva Helen Ulvros: Oscar I: En biografi

Historia består ju inte bara av kungar och drottningar och maktelit. Men berättelsen om en regent kan, i rätt författares händer, säga en hel del om den tid hen levde och verkade i.

Eva Helen Ulvros biografi Oscar I är just en sådan berättelse. Oscar var son till Jean Baptiste Bernadotte, den franske generalen som blev kung av Sverige. Ulvros har skriviet en fascinerande skildring om en far som gjorde en helt osannolik karriär och en son som till slut tvingades axla en roll han kanske egentligen inte ville ha. Oscar trivdes nog bättre som radikal prins än som kung Oscar I, konservativ kung i ett konservativt rike.

Det bästa med den här boken är Ulvros stora känsla för människorna, för psykologin bakom deras agerande. Hon klarar av att vara både objektivt betraktande och empatisk. Och hon sätter in människorna i deras historiska sammanhang. Författare av biografier kan ibland fokusera så mycket på personen att de glömmer det historiska skeendet. Det misstaget gör inte Ulvros. När jag är klar med hennes bok har jag inte bara lärt mig massa om några människor i Sveriges absoluta elit utan också en hel del om det samhälle och den tid de levde i. Det är mycket bra gjort. Jag ger högsta betyg till Oscar I: En biografi.

Betyg: 5 stjärnor

Förlag: Historiska Media
Utgiven: januari 2017
ISBN: 9789175930251
Sidantal: 304

Boken finns på Adlibris och Bokus.