Fiona Cummins: Skallra

Bilden är lånad från Modernista

Fiona Cummins debutthriller Skallra har ett bra anslag men når inte ända fram. Ännu en sån där bok som går vilse på vägen.

Ingredienserna är bra. En mördare med ett mycket udda samlarintresse. En liten pojke med en sällsynt och farlig sjukdom som innebär att kroppen förkalkas och deformeras. Ett dysfunktionellt föräldrapar. En liten flicka som försvinner. Och så lite övernaturligheter på det.

Det låter som något Mo Hayder kunnat skriva eller kanske Sharon Bolton. Men Cummins når inte upp till riktigt samma klass. Hon är för rörig, för splittrad. Tar upp sånt som är totalirrelevant. Jag menar, inte sjutton bryr jag mig om en kvinnlig polis biologiska klocka, inte när det finns en seriemördare att jaga.

Seriemördaren ja. Det är ju inget nytt att deckarvärlden är full av vrickade mördare men den här killen är bara för mycket, för osannolik.

Nu låter jag alldeles vansinnigt negativ men bokens dåliga sidor är inte så dåliga att det blir oläsbart. Och det finns mycket som är riktigt bra. Det är en ganska läskig historia. Skildringen av de bägge barnen, deras utsatthet och deras rädslor, är mer än bra. Föräldrarna är också läsvärda. Och framför allt – Cummins hivar in en del satir och humor som piggar upp ordentligt.

Jag kommer läsa uppföljaren Samlaren, när den kommer i pocket.

Betyg: 3 stjärnor

Originaltitel: Rattle
Översättning: Jan Järnebrand
Förlag: Modernista
Utgiven: april 2019
ISBN: 9789177819356
Sidantal: 431

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Guido Knopp: Farväl, DDR

Bilden är lånad från Lind & Co

Ett par bra tv-serier väckte mitt intresse för DDR. Tyvärr har jag haft svårt att hitta facklitteratur om DDR som översatts till svenska. Om Tredje riket och andra världskriget finns hur mycket som helst men om det som hände därefter är det tunnsått. Så jag blev väldigt glad när jag kunde lägga vantarna på Guido Knopps skildring Farväl, DDR: Terror, övervakning och vardagsliv i Östtyskland, 1945-1989.

Och jag blev inte besviken. Det här är en mycket bra introduktion till DDR. Med utgångspunkt i tre kommunistiska höjdare (Ulbricht, Mielke och Honecker) och en och annan kändis (en konståkerska, en amerikansk musiker) tecknas bilden av Östtysklands uppgång och fall. Skildringen växlar mellan det politiska skeendet och vardagslivet. Det politiska förtrycket, den allt mer katastrofala ekonomin, vardagslivet, revolutionen som svepte undan allt. En hel del utrymme ägnas åt betydelsen av idrott och musik. Språket är lättillgängligt och smidigt, innehållet lagom avvägt och varierat. Det kanske verkar konstigt att kalla en bok om DDR för en bladvändare men faktum är att sidorna bara flyger förbi. Nu är jag väl i och för sig en tacksam publik, jag älskar historia och 1900-talets totalitära ideologier fascinerar mig. Men jag tror nog att många kan uppskatta den här boken. Jag drämmer till med högsta betyg.

Betyg: 5 stjärnor

Originaltitel: Goodbye, DDR
Översättning: Per Lennart Månsson
Förlag: Lind & Co
Utgiven: juni 2019
ISBN: 9789177791515
Sidantal: 221

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Fatima Bremmer: Ett jävla solsken

Bilden är lånad från Månpocket

Det finns facklitterära författare som bara staplar fakta. Och så finns det de författare som inte bara återger fakta utan sätter in dem i ett sammanhang, gör en analys, bygger upp spänning och stämning.

Fatima Bremmer är ett exempel på de senare. Hennes bok Ett jävla solsken: En biografi om Ester Blenda Nordström har det mesta av det en bra biografi ska ha. I början var jag lite orolig för att det skulle bli ett okritiskt idolporträtt av en banbrytande kvinnlig journalist och författare. Ester Blenda Nordström levde trots allt i en tid då banbrytande av många ansågs förbehållet män. Och trots det gjorde hon alla de där fantastiska sakerna, wallraffade som piga, reste till alla möjliga ställen och länder och levde äventyrsliv, hon var stjärnreporter och skrev hyllade reportageböcker. Och allt det under 1900-talets första decennier, då villkoren för kvinnor såg mycket annorlunda ut.

Det hade varit frestande för en författare att bara skriva om allt det positiva i Ester Blenda Nordströms bedrifter och inte se hennes problematiska sidor. För hon hade en del mycket otrevliga egenskaper och åsikter. Framför allt genomsyrades hennes syn på människor och därmed hennes skrivande av klassförakt och rasism. I det avseendet var hon inte alls banbrytande utan mycket konventionell och bakåtsträvande och obehaglig.

Tack och lov faller Fatima Bremmer aldrig i idolporträttsfällan utan lyfter fram också de negativa sidorna av Nordströms liv och författarskap. Det positiva och det negativa blandas och skapar en dynamisk och spännande berättelse om en särpräglat människoöde. Visst, det finns saker som jag önskar att Bremmer grävt mer i och diskuterat närmare. Men i huvudsak är det här en mycket bra bok.

Betyg: 4,5 stjärnor

Förlag: Månpocket
Utgiven: april 2019
ISBN 9789175039350
Sidantal: 375

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Anna Jörgensdotter: Drömmen om Ester

Bilden är lånad från Bonnier Pocket

Drömmen om Ester är den andra romanen jag läst på kort tid om länge bortglömd men återupptäckt svensk konstnärinna. En bok till och vi har en trend. Men medan jag var väldigt kluven inför Anna Laestadius Larsdotters roman Hilma är mitt intryck av Drömmen av Ester mycket mer enhetligt. Det är en bra roman. Berättelsen är lite svår att komma in i, Anna Jörgensdotters ordknappa, fragmentariska nedslag i Ester Hennings barndom och tonår kräver viss koncentration. Men sedan flyter det på. Jag behöver inte fundera på vad alltihop går ut på. Det är skildringen av åren då Henning gick från underbetalt arbete till underbetalt arbete samtidigt som hon försökte ta sig igenom konstnärsutbildningen. Så det psykiska sammanbrottet och decennierna på mentalsjukhus. Ester Hennings liv förvandlas till en berättelse om slutenpsykiatrins utveckling under 1900-talet.

Och så en och annan känga åt konstnärsstorheter som Anders Zorn, ni vet gubben med alla de nakna tjejerna.

Ett konstnärsliv på psyket, decennium efter decennium, kan låta fasansfullt tragiskt och trist men jag blev inte så väldigt deppad av att läsa boken och tråkigt hade jag då rakt inte. Drömmen om Ester innehåller visserligen en del riktigt tunga avsnitt som har varit svåra att koppla bort. Systerns öde. Konstnärskollegan som dog under en misslyckad lobotomi. Men samtidigt imponeras jag av Esters envishet. Trots all sorg och smärta och förvirring och trots alla de där åren i slutenvården fortsatte hon att leva och leva. Hon blev 97 år. Och som konstnär blev hon erkänd, även om det tog ett tag.

Drömmen om Ester är en bok som förtjänar att läsas sedan läsas igen.

Betyg: 4,5 stjärnor

Förlag: Bonnier Pocket
Utgiven: januari 2016
ISBN 9789174295153
Sidantal: 254

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Sara Stridsberg: Kärlekens Antarktis

Bilden är lånad från Bonnier Pocket

En bok av Sara Stridsberg som jag inte gillar. Statistiken säger ju att det skulle komma förr eller senare men när det kommer blir jag ändå förvånad. För Stridsberg är ju en så bra författare. Så speciell. Men Kärlekens Antarktis är varken bra eller speciell. Faktum är att jag avskyr den.

Bokens berättarjag är en prostituerad narkotikaberoende kvinna som i bokens allra första sidor mördas. Det är den döda kvinnan som i återblickar berättar om hur hon dog och hur hon levde. En väldigt rak-på-sak och lättbegriplig skildring. Stridsberg brukar ju annars kräva en hel del koncentration och uppmärksamhet och eftertanke för att en överhuvudtaget ska begripa vad som händer. Så är det inte här, tvärtom. Inte för att jag har något att invända, en lättbegriplig Stridsberg är ju en trevlig omväxling.

Men jag tycker så illa om det mesta i övrigt. Mord är vanligtvis hemskt och tragiskt och upprörande men Stridsberg framställer det som ett assisterat självmord eller kanske ett barmhärtighetsmord. Som det var lika bra att den här unga kvinnan dog, det bästa som kunde hända med tanke på omständigheterna. Hon var ju ändå så sabbad och barnen hade hon också förlorat.

Och så avskyr jag hennes röst. Den där allvetande och livskloka skildring av föräldrarna, sig själv och barnen. Det är… jolmigt. Det känns inte som den person hon var när hon fortfarande fick leva. Som döden har gjort henne upphöjd, ännu ett skäl till att det var lika bra att hon dog.

Det här är hemskt. Jag förpassar Kärlekens Antarktis till barmhärtighetens glömska och inväntar nästa Stridsberg. Jag är övertygad om att hon kommer tillbaka snart, alive and kicking.

Betyg: 1,5 stjärnor

Förlag: Bonnier Pocket
Utgiven: april 2019
ISBN: 9789174297805
Sidantal: 314

Boken finns på Adlibris och Bokus.