Stephen King: De öde landen & Magiker och glas

Framsidan på storpocketutgåvan av Stephen Kings roman De öde landen; bilden föreställer ett tåg
Bilderna är lånade från Albert Bonniers Förlag

Bok tre och fyra i Stephen Kings jättefantasyepos Det mörka tornet avklarade. I De öde landen möter Roland och hans följeslagare en ondskefull björn, massa ondskefulla människor och ett ondskefullt tåg (det ska till Stephen King att få ett ondskefullt tåg att framstå som nåt som skulle kunna hända). Det finns sånt jag inte riktigt förstår och sånt som är fullständigt obegripligt men det bekymrar mig inte särskilt. De öde landen är spännande och medryckande, en mörk saga där ljusglimtarna framför allt består av följeslagarnas vänskap. Jag ger fyra och en halv stjärna i betyg.

Framsidan på storpocketutgåvan av Stephen Kings roman Magiker och glas; bilden föreställer en glaskula svävande ovanför en kullerstensgata

Uppföljaren Magiker och glas inleder mer än bra med skildringen av vad som händer med det vansinniga tåget. Men sen gör boken en rejäl dipp. Den övergår till en berättelse i berättelsen om några avgörande händelser i Rolands ungdom. Kanske hade jag gillat storyn bättre om författaren varit någon annan än Stephen King men det här är Stephen King. Då vill jag ha höga doser av spänning och mörker och känsla och framför allt vill jag ha fantasi. Men skildringen av Rolands stora ungdomsäventyr och hans första kärlek är anmärkningsvärt blek . Visst, det händer att spänningen stiger och det finns en del fantasifulla inslag men inte tillräckligt ofta och inte tillräckligt mycket. Jag ger Magiker och glas 2,5 stjärna i betyg. Hade det inte varit för inledningen om tåget hade kanske betyget sjunkit ytterligare.

Betyg: 4,5 stjärnor

Originaltitel: The Waste Lands
Svensk titel: De öde landen
Översättning: John-Henri Holmberg
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgiven: januari 2017
ISBN: 9789100170868
Sidantal: 512

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Betyg: 2,5 stjärnor

Originaltitel: Wizard and Glass
Svensk titel: Magiker och glas
Översättning: John-Henri Holmberg
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgiven: januari 2017
ISBN: 9789100170875
Sidantal: 729

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Sofia Åkerman & Thérèse Eriksson: Slutstation rättspsyk

Det talades en del om dem för några år sen. Flickorna och kvinnorna som tvångsvårdades på rättspsyk. Inte för att de dömts för något brott utan för att de mådde så dåligt att den vanliga psykiatrin inte visste vad den skulle göra av dem. Om dem har Sofia Åkerman och Thérèse Eriksson skrivit boken Slutstation rättspsyk: Om tvångsvårdade kvinnor som inte dömts för brott.

Det var flickor och kvinnor med självskadebeteende och ätstörningar. Allmänpsykiatrin visste alltså inte vad de skulle göra med dem. I stället skickades de bland annat på rättspsykiatrin i Sundsvall, på obestämd tid. Någon egentlig vård bedrevs inte. Eller snarare sagt, vården gick ut på att avskräcka patienterna från självdestruktivt beteende. Straffen var bältningar, isoleringar, tvångshandskar.

Japp, ni hörde rätt. Flickor och kvinnor med självskadebeteende och ätstörningar skulle straffas när de visade att de mådde dåligt, helt emot alla regler och förordningar. En hade ju velat tro att sådana här saker tillhörde historien. Dessvärre skedde detta i Sverige på 2000-talet.

Slutstation rättspsyk är en välskriven och mycket upprörande skildring av vanvård och övergrepp. Tack till Sofia Åkerman och Thérèse Eriksson som slogs för de här flickorna och kvinnorna, som lyfte fram frågan i ljuset och kämpade för att missförhållandena skulle upphöra.

Betyg: 5 stjärnor

Förlag: Pocketförlaget
Utgiven: 2012
ISBN 9789186969745
Sidantal: 285

Pocketupplagan som jag har läst är slut i den ordinarie handeln. Det är bibliotek och second hand som gäller. Men e-boken finns på Adlibris och Bokus.

Lisa Förare: Varken

Framsidan på Lisa Förares roman Varken, bild på en bevingad insekt mot svart bakgrund samt författarnamn och titel
Bilden är lånad från Louise Bäckelin Förlag

Lisa Förares roman Varken utspelas i södra Stockholm. Sara, vars syster Gabriella försvann ett par år tidigare, kan ta sig in i människors tankar. När hon blir erbjuden ett arbete av det mystiska Probonum i utbyte mot info om Gabriella hakar hon på. Samtidigt försvinner tre flickor.

En kan väl säga att det här var en tudelad fantasyupplevelse. Lisa Förare har ett språk som borde få vilken förläggare som helst att gråta av tacksamhet, inget snack om den saken. Men jag tycker berättelsen är väl ofokuserad. Lite mer stringens i intrigen hade inte skadat. Och jag är inte riktigt överens med världsbygget. Tanken på ett förorts-Stockholm full med övernaturliga väsen fascinerar naturligtvis och Förares övernaturligheter har klass. Favoriten är nog de fotbollstokiga nornorna, men jag gillar dem allihop. Och jag älskar hur Förare anpassar språket efter vilka av väsendena som för ordet.

Men resten är för vagt. Jag får ingen rätsida på Saras nya arbetsgivare Probonum och utbildningen Sara genomgår verkar inte ha något som helst att göra med det hon faktiskt ska utföra. Och det irriterar. Och det mystiska Varken, världen bortom vår, är gräsligt suddig i konturerna. Överhuvudtaget innehåller berättelsen för många frågetecken för att jag riktigt ska kunna ta till mig den.

Men som sagt, språket är fantastiskt och nornorna och de andra övernaturligheterna fascinerar. Och kanske rätar frågetecknen ut sig i kommande böcker. Varken är första delen i en trilogi. Jag ger en trea i betyg och hoppas att nästa bok kommer snart.

Betyg: 3 stjärnor

Förlag: Louise Bäckelin Förlag
Utgiven: augusti 2019
ISBN 9789177990864
Sidantal: 462

Boken finns på Adlibris och Bokus.