Sarah Waters: Hyresgästerna

Bilden är lånad från Natur & Kultur

Det var inte helt rättvist mot Sarah Waters att läsa hennes roman Hyresgästerna direkt efter jag hade slukat en bok av Stephen King. Jag gick raka vägen från övernaturligheter, skräck och spänning till en skildring av… tja, en kärlekshistoria med förhinder. Det kändes lite lamt.
Nä, nu är jag orättvis. Hyresgästerna är mer än en kärlekshistoria vilken som helst. Den utspelas mellan  två kvinnor i 1920-talets England, så situationen är ju komplicerad på mer än ett sätt. Och eftersom det handlar om just England på 1920-talet blir det också en hel del om klass och genus och kriget som slutade några år tidigare. Waters är lyhörd och finstämd och texten känns väldigt närvarande, väldigt levande.

Men särskilt spännande är den inte. De överraskningar som serveras är inte överraskande alls och först mot slutet får berättelsen upp farten. Jag hade väntat mig mer av Waters. Hon skrev trots allt Ficktjuven och Främlingen i huset.

Efter mycket funderande ger jag ändå boken 4 stjärnor. För det är en väldigt välskriven bok. Jag var bara sugen på lite mer spänning.

Betyg: 4 stjärnor

Originaltitel: The Paying Guests
Översättning: Ylva Mörck
Förlag: Natur & Kultur
Utgiven: april 2016
ISBN: 9789127147164
Sidantal: 602

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Tematrio – Mansdagen

Idag är det internationella mansdagen och i veckans tematrio uppmanar Lyran oss att berätta om tre bra romaner där män framställs på ett positivt sätt. Här är min trio romaner, samt en facklitterär bonusbok.

Huvudpersonen i John Williams roman Stoner är lite torr och tråkig och rent outhärdligt vanlig. Men han är också intelligent, varmhjärtad och rättskaffens och en väldigt säregen person. En bra roman om en bra man, rekommenderas till alla.

Också Ivans återkomst av Tawni O’Dell skildrar den manliga huvudpersonen på ett sympatiskt sätt. När en olycka sätter stopp för Ivans fotbollskarriär återvänder han till hemstaden – en gruvstad på dekis – för att starta en ny karriär som vicesheriff. Den här boken hade kunnat bli hur deppig som helst men är humoristisk och i grunden positiv. Och Ivan är ett trevligt sällskap.

Och så vill jag nämna Reginald Hills deckare om det udda polisparet Dalziel och Pascoe. Dalziel är en buffel, om än med hjärtat på rätta stället, men Pascoe är genuint trevlig. Rena drömpolisen faktiskt.

Adam Hochschilds facklitterära skildring Kung Leopolds vålnad skildrar de män (för det var mest män) som runt förra sekelskiftet vittnade om och kämpade mot folkmordet i Kongo. Den ger också ett mörkt porträtt av den man som var upphov till allt elände, kung Leopold av Belgien. Han ville ha pengar, såg kolonier som lösningen och roffade åt sig Kongo som sin privata egendom. Plundring och fasansfulla övergrepp följde och kunde ha fortsatt hur länge som helst. Men några få vågade vittna om vad som skedde. Välskrivet, engagerande och oväntat snabbläst om ett nattsvart kapitel i Belgiens och Europas historia.

Adam Hochschild: Aldrig mera krig

Bilden är lånad från Ordfront Förlag

Emmeline Pankhurst är mest känd som förkämpe för kvinnlig rösträtt i England för så där 100 år sedan. Att hon dessutom var en hängiven patriot och fanatisk anhängare av den engelska insatsen i första världskriget kom som en överraskning åtminstone för mig.

Tanten tog till och med avstånd från den dotter som tillhörde fredsrörelsen. Det var ju inte riktigt så jag föreställde mig en av historiens mest framstående feminister.

Det och mycket annat fick jag lära mig i Adam Hochschilds facklitterära bok Aldrig mera krig: Lojalitet och uppror 1914-1918. Det är en välskriven, initierad och levande skildring av första världskriget, människorna som hyllade krigsinsatsen och de som motsatte sig den. Och den kräver inte några förkunskaper. Jag hade när jag började läsa en ganska vag uppfattning om vad som hände under kriget men hade inga problem med att hänga med. Inte tyckte jag boken var ohanterligt tjock heller utan sträckläste från pärm till pärm. Rekommenderas till alla som är det minsta intresserade av 1900-talets historia.

Betyg: 5 stjärnor

Originaltitel: To End All Wars: A Story of Loyalty and Rebellion 1914 – 1918
Översättning: Stefan Lindgren
Förlag: Ordfront Förlag
Utgiven: april 2013
ISBN: 9789170376955
Sidantal: 589

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Stephen King: Doktor Sömn

Bilden är lånad från Månpocket

Jag visste inte om jag skulle våga läsa Stephen Kings roman Doktor Sömn. Filmen The Shining skrämde vettet ur mig när jag var tonåring och jag vågade aldrig läsa boken. Jag försökte faktiskt. Jag kom inte många sidor.

Men så hittade jag Doktor Sömn på loppis. Och kanske har jag blivit mindre lättskrämd eller så är Stephen King inte fullt så skrämmande  längre. Uppföljaren till Varsel är bitvis riktigt otäck, men inte så otäck att jag inte vågar läsa vidare.

Och jag läser med nöje. King har skapat den perfekta kombon av spänning/action/skräck och vardaglig vardag. Hans skildring av människor och monster är bara bäst. Inkännande, övertygande, medryckande. King gör skräck av det vardagliga och vardag av skräcken. Och han ger ett mycket tillfredsställande svar på frågan om vad som hände med den lille killen i Varsel.

Betyg: 5 stjärnor

Originaltitel: Doctor Sleep
Översättning: Boo Cassel
Förlag: Månpocket
Utgiven: januari 2015
ISBN: 9789175034133
Sidantal: 511

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Dmitrij Gluchovskij: Metro 2034

Bilden är lånad från Coltso

Det var med vagnslaster av tvekan som jag tog mig an Metro 2034: Försvaret av Sevastopolskaja. Dmitrij Gluchovskijs debutroman Metro 2033: Den sista tillflykten var sådär. Fascinerande idé – det globala kärnvapenkriget har kommit och gått och en liten rest av mänskligheten har överlevt i Moskvas tunnelbana. Spännande miljöer – tunnlar under jorden är spännande. Och driften med 1900-talets totalitära ideologier var kul. Men det var en del annat jag retade mig på. Som seg inledning och närmast total avsaknad av kvinnor. Jag har svårt för författare som medvetet utesluter hälften av mänskligheten.

Och jag älskar att bli positivt överraskad. Metro 2034 är riktigt bra postapokalyps. Miljöerna, människorna (kvinnor inkluderade, tack så mycket), spänningen, återblickarna till den dagen, sorgen efter den värld som försvann, alla människor som dog. Okej, jag gillar inte allt men jag gillar det mesta. Jag är så sugen på den tredje boken i serien.

Betyg: 4,5 stjärnor

Originaltitel: Metro 2034
Översättning: Ola Wallin
Förlag: Coltso
Utgiven: april 2012
ISBN: 9789186437664
Sidantal: 398

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Tematrio – Läskigheter

Halloween har ju precis varit och i veckans tematrio uppmanar Lyran oss att berätta om tre läskigheter. Här är min försenade men likväl läskiga trio.

Pål Eggerts skräckroman Dödfödd utspelas i ett Göteborg de flesta av oss inte ser så mycket av, bland hemlösa, missbrukare och gängkriminella. I alla fall inte på så nära håll. Och det här är inte vilka utslagna som helst. En av de hemlösa är ett gravrå och det kriminella gänget startar upp en bordell med hjälp av en rejäl dos magi. Det låter knäppt men Eggert får det att fungera. Varning dock för mycket kroppsvätskor och hög äckelfaktor. Det här är den andra boken om Sebastian och Isa och böckerna måste läsas i ordningsföljd, annars blir det obegripligt. Om du inte läst Borde vara död – börja med den och sen gå direkt på den här.

I Yuko av Jenny Milewski flyttar Malin in i en studentkorridor i Linköping och hittar ett argt spöke. Och okej, det här är inte den mest välskrivna roman jag läst, språket är lite stelt och människorna lite väl förutsägbara. Men det gör inget, för Yuko är ändå läskig som sjutton. Det här är en roman som lever högt på skräckkapitalet från  japanska skräckrullar. Spökflickor med svart långt hår som terroriserar omgivningen är vansinnigt otäcka. Också när de dyker upp i Linköping.

Och så vill jag nämna John Ajvide Lindqvists roman Lilla stjärna. Den handlar om två annorlunda flickor. Och farliga. Särskilt tillsammans. Girl power slayer style, liksom. Läs.