Robert Harris: Konklaven

Bilden är lånad av Bookmark Förlag

Jag började läsa Robert Harris roman Konklaven med så totalfel förväntningar. Jag var sugen på en deckare eller thriller med ond bråd död och ett präktigt mysterium och allt det där. Konklaven inleder visserligen med ett lik – det är den förre påven som trillat av pinn – men han var gammal och sjuk och hans död naturlig. Och det som följer är inte en deckare utan en skildring av det psykologiska och politiska spelet kring valet av en ny påve. Och det tog ett bra tag innan jag började uppskatta boken för vad den faktiskt är.

För egentligen är det här en bra bok. Robert Harris har ett bra språk, upplägget är snyggt i all sin enkelhet och berättelsen känns initierad och trovärdig. Harris radar upp de olika kandidaterna med alla deras förtjänster och tillkortakommanden och hemligheter och jag inser ju vad som står på spel vid valet av den nya påven. Och jag engagerar mig i människorna, alla de här kyrkans män som skulle kunna bli Guds ställföreträdare på jorden, trots att de bara är människor med allt vad det innebär.

Men återigen: jag var sugen på något fartfyllt och spännande och tja, det hittade jag inte i den här boken.  Så här i efterhand tänker jag att jag när jag läste inte riktigt förmådde uppskatta Konklavens alla förtjänster för att jag var så sugen på något annat. Jag borde läsa om den, vid ett bättre tillfälle. Som läget är nu stannar betyget på 3,5.

Betyg: 3,5 stjärnor

Originaltitel: Conclave
Översättning: Svante Skoglund
Förlag: Bookmark Förlag
Utgiven: mars 2018
ISBN: 9789188545053
Sidantal: 286

Boken finns på Adlibris och Bokus

Justin Cronin: Spegelstaden

Bilden är lånad av Norstedts

Jag var tveksam till att läsa Spegelstaden av Justin Cronin. Jag var inte jätteförtjust i de två tidigare böckerna i serien, Flickan från ingenstans och De första tolv. Bra grundidé och emellanåt spännande och otäckt. Men också rörigt och alldeles för lååååångt. Dessutom är jag konservativ när det gäller vampyrer och tja, Cronin delar inte min konservatism. Och nej, att han kallar vampyrerna viraler gör mig inte mer välvilligt inställd till hans vampyrnytänk.

Men jag läste ändå. Jag ville ju veta hur det skulle sluta. Och faktiskt, den här gången tycker jag att Cronin lyckats riktigt bra. Storyn är spännande, ibland otäck och emellanåt sorglig. Intrigen är ovanligt sammanhållen, för att vara Cronin. Och även om det är på tok för många sidor får jag inte samma lust att gå fram med rödpennan och börja stryka som när jag läste de tidigare böckerna. Det är först mot slutet, när Cronin ska knyta ihop alla trådar, som boken tappar rejält med fart. Det är som om han, efter att så brutalt utrotat nästan hela mänskligheten, plötsligt får dåligt samvete och vill allt till rätta igen. Åtminstone för några av de plågade själar som hängt med till slutet av trilogin. Då börjar jag längta efter rödpennan.

En nackdel med bokserier är att minnas vad som hänt i de tidigare böckerna, åtminstone om det var ett tag sen en läste dem. Här gör Cronin något smart. Han inleder boken med att – i formen av en religiös text – ge läsaren en snabbrepetition i vad som hänt tidigare. Det gjorde att jag lättare kom in i handlingen. Men det var ändå jobbigt att hålla reda på alla människor och deras intrasslade liv. Boken är försedd med ett personregister men placerat längst bak. Det registret hade jag gärna upptäckt tidigare. Typ innan jag hade läst ut boken.

Men allt som allt är Spegelstaden är en riktigt trevlig läsupplevelse, om än något för lång.

Betyg: 4 stjärnor

Originaltitel: The City of Mirrors
Översättning: Jimmy Hofsö
Förlag: Norstedts
Utgiven: februari 2018
ISBN: 9789113082790
Sidantal: 765

Boken finns på Adlibris och Bokus

Megan Abbott: Om du vågar

Bilden är lånad av Bokfabriken

Jag har rätt blandade känslor inför Megan Abbotts roman Om du vågar. Skildringen av tonårstjejer i toppen (och av tjejerna strax nedanför) är närmast briljant. Abbot beskriver hetsen och pressen och utsattheten och allt det där på ett sätt som känns. Hon är nålvass och träffsäker och cynisk på ett sakligt konstaterande sätt som ger mig rysningar. Också skildringen av den destruktiva vänskapen mellan Addy och Beth är bra. Dessutom gör Abbott cheerleading intressant och det är verkligen en prestation. Jag har alltid tyckt att cheerleading är urtråkigt och en förpestare av amerikanska filmer och tv-serier. Men cheerleading är inte alls bara är glitter och glamour utan smärtsamt och på blodigt allvar.

Allt det där gör Abbott jättebra.

Men Om du vågar håller inte som psykologisk spänningsroman. Den delen av intrigen är för svag, spänningsmomentet är för outvecklat. Men det är inte en vanlig roman heller utan ett slags svårdefinierat mellanting. Som om Abbott hade svårt att bestämma sig för vad hon skulle skriva.

Men med det sagt: jag läser gärna mer av Abbott.

Betyg: 3,5 stjärnor

Originaltitel: Dare Me
Översättning: Ylva Stålmarck
Förlag: Bokfabriken
Utgiven: 2015
ISBN: 9789176292488
Sidantal: 294

De tryckta upplagorna är slut på Adlibris och Bokus. Det är vänner och bekanta, bibliotek och second hand som gäller.

Majgull Axelsson: Ditt liv och mitt

Bilden är lånad av Brombergs

Majgull Axelssons roman Ditt liv och mitt är något av en mellanbok. Bra – såklart, det är ju Majgull Axelsson. Men inte fantastisk, inte som till exempel Aprilhäxan och Jag heter inte Miriam.

Bokens huvudpersonen är Märit, som i tillbakablickar beskriver sin barndom och ungdom i Norrköping åren runt 1960. Det är ingen lycklig skildring. Modern dör tidigt och den autistiske brodern skickas till institution. Kvar i en plågsamt dysfunktionell familj blir Märit och hon tänker banne mig inte stanna där en sekund längre än nödvändigt.

Boken är intressant och upprörande och gripande och hoppingivande. Men det kunde varit bättre. Jag tycker beskrivningen av Märit är märkvärdigt tam – vilket förvånar eftersom hon egentligen är en tuffing. Och jag retar mig väldigt mycket på hennes dialog med den döda tvillingsystern. Den känns inte äkta, varken som vanföreställning eller övernaturlighet och den stör läsningen.

Och jag hade velat veta mer om brodern och vad som hände honom när han skickats iväg. Baksidestexten ger intrycket av bokens fokus ligger på alla de funktionshindrade barn och ungdomar som under folkhemmets första decennier skickades till institution där de vanvårdades, många gånger till döds. Men det är inte bokens fokus. Bokens fokus är Märit, det här är hennes berättelse.

Mitt liv och ditt är en bra bok men Majgull Axelsson kan bättre.

Betyg: 3,5 stjärnor

Förlag: Brombergs
Utgiven: februari 2018
ISBN: 9789173378482
Sidantal: 364

Boken finns på Adlibris och Bokus

Ransom Riggs: Själarnas bibliotek

Bilden är lånad av Rabén & Sjögren

Jag gillar ofta böcker med massa action men det kan bli för mycket. Själarnas bibliotek är för mycket. Jag älskar den värld Riggs har skapat – de besynnerliga barnen med deras övernaturliga förmågor, tidslooparna de gömmer sig i, ymbrynerna som skyddar barnen och som kan förvandla sig till fåglar och så vidare. Jag började läsa den sista och avslutande boken i trilogin med höga förväntningar.

Den här gången levde inte Riggs upp till dem. Orsaken är att han satsar för hårt på action från första sidan till sista. Händelserna går slag i slag, jag hinner aldrig hämta andan och till slut blir det för mycket. Jag hade önskat att han hägnat mer utrymme åt att vidareutveckla sin värld. Det här med att barnen genom tidslooparna kan ta sig till olika tidpunkter i historien världen över öppnar ju upp massa intressanta möten och perspektiv. Till exempel.

Men även om jag inte är jättenöjd med Själarnas bibliotek är jag glad att jag läst Riggs. Det är som sagt en underbar värld. Och det här med att Riggs har hittat på allt det här med utgångspunkt i gamla fotografier som han samlat på sig och som han lånat, det är helt enkelt häftigt.

Betyg: 3,5 stjärnor

Originaltitel: Library of Souls
Översättning: Jan Risheden
Förlag: Rabén & Sjögren
Utgiven: januari 2018
ISBN: 9789129708455
Sidantal: 512

Boken finns på Adlibris och Bokus

Daniel Cole: Trasdockan

Bilden är lånad av Norstedts

Daniel Coles deckardebut Trasdockan är en sån där bok som växer för varje kapitel. Det börjar svajigt, språket är rätt hackigt och hela grejen med seriemördare känns uttjatad. Men allt eftersom dras jag in i berättelsen. Jag fastnar för människorna och för humorn. Cole har den där typen av humor som får mig att tänka på Stuart MacBride. Cole är inte fullt så drastisk och inte absolut inte så absurd men i grund och botten kör han samma stil. Bägge författarna driver med sina huvudpersoner, på ett sätt som gör dem mer mänskliga (och mer trovärdiga) och som står i kontrast till allt våld. För det måste sägas, det här är en bok som innehåller mycket brutalt våld och en får nog vara väldans hårdhudad för att inte reagera.

Det är också en bok med en riktigt bra intrig. Hur bra förstår jag först mot slutet. Seriemördartemat är som sagt uttjatat och det är svårt att förnya genren. Cole är inte en förnyare – inte än så länge – men han har snott ihop en spännande berättelse med vändningar jag absolut inte hade väntat mig.

Jag hoppas innerligt att fler böcker av Daniel Cole översätts till svenska. Om inte köper jag dem på originalspråk.

Betyg: 4 stjärnor

Originaltitel: Ragdoll
Översättning: Patrik Hammarsten
Förlag: Norstedt
Utgiven: maj 2018
ISBN: 9789113084770
Sidantal: 412

Boken finns på Adlibris och Bokus