Få har väl missat taggen #Metoo där mängder av flickor och kvinnor berättat att också de utsatts sexuella trakasserier, sexuellt våld och kränkningar. I veckans tematrio uppmanar Lyran oss därför att berätta om tre romaner som gestaltar sexuellt våld/kränkningar. Här är min trio.
I Alden Bells dystopiska roman I dödsskuggans land skildras ett sexuellt övergrepp ur offrets perspektiv. Otäck beskrivning i en otäck bok. Bell har skrivit en sparsmakad, drabbande och spännande skildring av världen efter zombiekalypsen. Jag förstår inte varför den inte blivit en världssuccé. Jag hoppas jag kan få tag på uppföljaren Exit Kingdom.
I thrillern 1974 av David Peace skildras övergreppet ut förövarens perspektiv. Vidrig beskrivning. Peace är överhuvudtaget bra på att skildra hur människor begår vidrigheter mot varandra. Han still är repetitiv och suggestiv och rå och det funkar verkligen. Dessvärre är han snudd på obegriplig. Det var först i den fjärde boken i serien, 1983, som jag fick något grepp om vad Red Riding-kvartetten går ut på (bortsett från att människor är hemska mot varandra, och korrumperade). Som att läsa Cormack McCarthys roman Blodets meridian, fast fyra gånger.
Våldtäkten i Carsten Jensens historiska roman Vi, de drunknade beskrivs på ett helt annat sätt, som betraktad av en utomstående, sakligt konstaterande faktum. Det är otäckt det också, men inte så otäckt som i de två ovan nämnda romanerna. Märklig bok, för övrigt. Den börjar som en eländesskildring som frossar i mänsklig uselhet och tragedi, övergår till en vemodig vardagsbeskrivning av några människor i en liten stad och slutar som snudd på skröna. Klart läsvärd men borde kortats ner, alldeles för mastigt med drygt 700 sidor.
Bell låter intressant!
Peace är oläslig, jag orkar inte syssla med honom…
Jag tycker det är trevligt att då och då läsa författare med visst tuggmotstånd men Red Riding-kvartetten är som att tugga grus. Tokyo år noll är mer lättillgänglig. Den är åtminstone begriplig. Åtminstone om en kollar upp verklighetsbakgrunden på Wikipedia.
Inte läst någon av titlarna du nämner. Tack för tips!
Begreppet zombieapokalyps dyker upp här och var ibland. Är det en genre? Jag har i så fall missat allt.
Zombieromaner är dystopiska romaner och räknas som undergenre till antingen science fiction eller fantasy/fantastik (lite beroende på hur zombierna uppstått, övernaturligt eller t.ex. genom utsläpp, misslyckade vetenskapliga experiment osv). De skildrar vår värld under eller efter zombiekalypsen. Zombiesmittan som gör människor till vandrande döda vars enda intresse är att döda (och äta) människor sprider sig snabbt och den mänskliga civilisationen havererar. Zombiegenren är skräck och action och mänsklig överlevnad under riktigt sunkiga omständigheter.
Om en vill läsa en zombieroman för att smaka på genren rekommenderar jag Flickan med gåvorna av M R Carey eller Världskrig Z av Maz Brooks. De är välskrivna.
Trodde först jag hade läst Vi de drunknade, men det har jag inte … så det var tre okända romaner för mig. Och du har rätt: 700 sidor borde strykas ner ordentligt!
Jag tycker den optimala romanen är på 400 sidor. Ibland kan jag sträcka mig till 500. Jag är inte jätteförtjust i tegelstenar. Bortsett från Ken Folletts En värld utan slut som gick oväntat snabbt att läsa.
inte läst någon av dessa.