I veckans tematrio uppmanar Lyran oss att berätta om tre böcker som innehåller och/eller väcker starka känslor hos oss som läsare. Här är en trio som fick mig att känna väldigt mycket.
Carolina Fredrikssons debutroman Flod handlar om två barn som bor i en gammal husvagn under en bro som går över en flod. Ibland kommer en kvinna med mat till dem men i övrigt får de klara sig själva. Sparsmakat, sorgesamt och upprörande om barn i absolut utsatthet. Skildringen av barnens verklighetsflykt genom leken är något av det starkaste jag läst på senare år. Plus i kanten för att floden och bron och staden som ligger där på andra sidan bron har vissa likheter med min hemstad Göteborg.
Också i Never let me go av Kazuo Ishiguro handlar det om utsatta barn, denna gång i en inte allt för avlägsen framtid. Ännu en sparsmakad, sorgesam och upprörande bok av den typen som stannar kvar i åratal. Det har hänt att jag önskat att jag aldrig läst den, så sorglig tycker jag att den är.
Robert Harris roman En officer och spion är en helt annan typ av bok, en historisk thriller baserad på verkliga händelser. Alfred Dreyfus var en fransk-judiske officer som år 1894 dömdes för landsförräderi och skeppades iväg till Djävulsön. Problemet var att Dreyfus var oskyldig. Boken skildrar kampen för att få Dreyfus frigiven. Välskrivet och initierat om antisemitism, korruption och rättsröta och om hur lätt det är att krossa en människa. Det här är en bok som gör mig riktigt förbannad på världen.
Never let me go och En officer och spion har jag läst och tyckte båda var väldigt bra.
Jag tyckte också väldigt mycket om dem.
tre böcker jag inte läst.
En officer och spion har jag läst av dina, den väckte helt klart mycket känslor.
Den gör det, Harris har gjort ett bra jobb med att förmedla Dreyfusaffären i romanform.
det är precis sådan här böcker jag inte riktigt orkar med. barn som far illa och ett justitiemord. tror säkert att de är bra skrivna
Alla har ju sånt som de inte riktigt fixar och då ska en nog undvika de böckerna.
En officer och spion var lite otippat en väldigt bra bok. Den väckte onekligen en hel del känslor.
Ja den var mycket bättre än jag trodde. Eftersom jag kände till historien i förväg trodde jag att jag skulle tycka boken var lite tråkig, men tvärtom, jag hade inte tråkigt en sekund.
En officer och spion var otroligt intressant.
Den är det.
Ishiguros bok är fantastisk! Jag älskade den. Så ryslig och så fin.
En av de sorgligaste böcker jag läst.
Att läsa om utsatta barn är så hemskt jobbigt. Inte alltid jag klarar av sådant.