Termatrio – Mörker

Sommaren går mot sitt slut och det är dags för säsongens första tematrio hos Lyran. Hon uppmanar oss att berätta alltså om tre böcker som innehåller mörker, i bokstavlig eller symbolisk form. Här är min trio.

Jag börjar med en bok som har mörker i titeln. I Skuggorna av Katarina Wennstam överfalls och misshandlas män som begått övergrepp mot kvinnor. Polisen Charlotta Lugn får ett svårt jobb att försöka ta fast dem. Inte en av Wennstams bästa men bra nog ändå (den bästa är Stenhjärtat, som handlar om barnmisshandel). Wennstam skriver för att väcka uppmärksamhet om våld och övergrepp mot kvinnor och barn och hon gör det bra. Böckerna förlorar inte på att läsas i ordningsföljd.

Jag fortsätter med en bok som delvis utspelas i mörkret under vattenytan. Nevada Barrs speciella nisch är deckare som utspelas i nationalparker. I den andra boken Djup grav är rangern Anna Pigeon i Isle Royal nationalpark i norra USA. Under en dykning hittas ett lik i ett sjunket vrak. Pigeon, som givetvis börjar snoka runt, är härligt kantig och människorna runt henne är spännande. Och så är boken så där torrt och ironiskt rolig. Barr har snabbt blivit en av mina favoriter på den amerikanska deckarfronten. Inte heller de här böckerna förlorar på att läsas i ordningsföljd, men det är inte nödvändigt.

Jag avslutar med en facklitterär bok som handlar om en av de mörkaste perioderna i Europas historia, andra världskriget och dess efterspel. När soldaterna kom av Miriam Gebhardts beskriver våldtäkterna i krigets slutskede och under den följande ockupationen. Offren var framför allt tyska flickor och kvinnor. Jag har tidigare läst Niklas Zennertegs bok Stalins hämnd som skildrar de våldtäkter som begicks av soldater ur Röda armén. Jag hade inte en aning om att lika många övergrepp begicks av framför allt amerikanska och franska soldater. Och jag hade inte en aning om att tyska myndigheter behandlade offren så illa. Gebhardt skriver sakligt och resonerande om ett otäckt ämne.

7 reaktioner till “Termatrio – Mörker”

  1. Otäcka teman, men så viktigt att det skrivs om! Angående Gebhard: är det inte typiskt? Våldtäkter och övergrepp är naturligtvis något som bara begås av de där andra, av barbarerna… VÅRA killar skulle aaaaldrig göra nåt sånt… Så bra att någon spräcker lögnen ibland.

    1. Jag det är verkligen typiskt. När jag läste boken slogs jag av likheterna med hur det är i dag. 70 år och så lite som har förändrats.

  2. Katarina Wennstams bok låter intressant.

    Våldtäkter som en del i krigföring för att förödmjuka de besegrade eller dem man önskar besegra är tyvärr alltför vanligt. Säkert spelar grupptrycket in också. Män som nog aldrig skulle ha våldtagit grannflickan blir en del av den skränande mobben. Ungefär som västerländska män som tycker det är helt okej att köpa sex av 14-åriga flickor i Asien, trots att de inte gör det hemma. Våldtäkter handlar egentligen inte om sex, utan om makt. Det är inte alls med nödvändighet män som är svältfödda på sex som begår våldtäkter. Se på Hagamannen. En vanlig Svensson med fru och barn som gav sig ut på kvällar och våldtog. Våldtäkter förekommer tyvärr i alla kulturer. Däremot kan det finnas skillnader i hur det sker. När det sker gruppvåldtäkter i Sverige är det i princip aldrig infödda svenskar som begår dem, utan oftare män från Mellanöstern och Afghanistan. De befinner sig också utomlands. Hemma hade det varit omöjligt att begå brotten, men i ett främmande land kan man rättfärdiga sig med att flickan var en hora som gick ensam på stan. (För att ingen ska missförstå. Jag säger alltså inte att våldtäkter som utförs i Sverige enbart har invandrare som gärningsmän. Tycker bara att det är intressant och skrämmande hur män (inte minst i grupp) kan bete sig när de befinner sig i annat land. Och det gäller svenskar, afghaner, ryssar och amerikaner.)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *