Termatrio – Mörker

Sommaren går mot sitt slut och det är dags för säsongens första tematrio hos Lyran. Hon uppmanar oss att berätta alltså om tre böcker som innehåller mörker, i bokstavlig eller symbolisk form. Här är min trio.

Jag börjar med en bok som har mörker i titeln. I Skuggorna av Katarina Wennstam överfalls och misshandlas män som begått övergrepp mot kvinnor. Polisen Charlotta Lugn får ett svårt jobb att försöka ta fast dem. Inte en av Wennstams bästa men bra nog ändå (den bästa är Stenhjärtat, som handlar om barnmisshandel). Wennstam skriver för att väcka uppmärksamhet om våld och övergrepp mot kvinnor och barn och hon gör det bra. Böckerna förlorar inte på att läsas i ordningsföljd.

Jag fortsätter med en bok som delvis utspelas i mörkret under vattenytan. Nevada Barrs speciella nisch är deckare som utspelas i nationalparker. I den andra boken Djup grav är rangern Anna Pigeon i Isle Royal nationalpark i norra USA. Under en dykning hittas ett lik i ett sjunket vrak. Pigeon, som givetvis börjar snoka runt, är härligt kantig och människorna runt henne är spännande. Och så är boken så där torrt och ironiskt rolig. Barr har snabbt blivit en av mina favoriter på den amerikanska deckarfronten. Inte heller de här böckerna förlorar på att läsas i ordningsföljd, men det är inte nödvändigt.

Jag avslutar med en facklitterär bok som handlar om en av de mörkaste perioderna i Europas historia, andra världskriget och dess efterspel. När soldaterna kom av Miriam Gebhardts beskriver våldtäkterna i krigets slutskede och under den följande ockupationen. Offren var framför allt tyska flickor och kvinnor. Jag har tidigare läst Niklas Zennertegs bok Stalins hämnd som skildrar de våldtäkter som begicks av soldater ur Röda armén. Jag hade inte en aning om att lika många övergrepp begicks av framför allt amerikanska och franska soldater. Och jag hade inte en aning om att tyska myndigheter behandlade offren så illa. Gebhardt skriver sakligt och resonerande om ett otäckt ämne.

M. R. Carey: Flickan med gåvorna

Bilden är lånad av Pocketförlaget

De mesta jag läst i sci fi-grenen förbleknar vid sidan av M. R. Careys dystopi Flickan med gåvorna. Det här är en zombieroman värd att ta på  allvar. Berättarperspektivet växlar mellan flera olika personer men skildringens epicentrum är tioåriga Melanie, ett barn inspärrat på en förfallen militärförläggning. Hon har en del sällsynta egenskaper och de vuxna är rädda för henne.

Carey beskriver Melanie och de vuxna omkring henne med en fingertoppskänsla som är ganska ovanlig i genren. Det här är en bok som ger mig mycket att tänka på. Dessutom är den spännande, den har nerv och driv och tvära kast.

Flickan med gåvorna är helt enkelt en fantastiskt bra bok och jag tror att den kan uppskattas även av de som inte är så inne på sci-fi, dystopier och zombier.

I november kommer en prequel ut på svenska, Pojken på bron. Den utspelas 10 år före Flickan med gåvorna. Den ser jag fram emot att läsa.

Betyg: 5 stjärnor

Originaltitel: The Girl with all the Gifts
Översättning: Johanna Svartström
Förlag: Pocketförlaget
Utgiven: maj 2017
ISBN:  9789175792255
Sidantal: 391 sidor + extramaterial

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Ninni Schulman: Vår egen lilla hemlighet

Bilden är lånad av Månpocket

En dag försvinner socialsekreterare Anna-Karin Ehn från Hagfors på väg till ett möte med en klient. Hennes bil hittas med spår av blod och en misstanke om att ett hemskt brott är begått väcks hos poliserna Petra Wilander och Christer Berglund samt den envisa journalisten Magdalena Hansson. Och det har det, men kanske inte precis som det ser ut på ytan.

Ninni Schulmans serie om Hagfors utspelar sig i ett vardagslandskap som det ser ut för de flesta svenskar, de som inte bor i storstan.

Och precis som Katarina Wennstam ligger Schulmans fokus på de där brotten vi helst inte pratar om, de som begås bakom lyckta dörrar. De som är vardag för alldeles för många.

Jag tycker Hagforsserien är mycket läsvärd. Den svenska realitydeckaren är kanske inte lika frän och påträngande som de brittiska, men känns trovärdig och väl beskriven i detaljer.

Vår egen lilla hemlighet är fjärde boken i serien. En femte har precis kommit ut. Jag ska läsa både den och någon av de gamla, tänker jag.

Betyg: 4 stjärnor

Förlag: Månpocket
Utgiven: maj 2016
ISBN: 9789175035437
Sidantal: 380

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Ann Aguirre: Enklav & Utpost

Bilden är lånad från Modernista

Zombies både skrämmer och fascinerar mig och när jag såg att Ann Aguirre skrivit en trilogi om världen efter zombieapokalypsen tvekade jag inte ett ögonblick; jag beställde genast hem första delen Enklav.

När boken börjar har zombiekalypsen kommit och gått och små grupper av överlevare har tagit sin tillflykt till enklaver under jord. I en sådan enklav lever Deuce, en smart och stark tjej. Hon tillhör jägarna, vars uppgift det är att försvara enklaven mot de levande döda. Men Deuce hamnar i onåd och tillsammans med en kille vid namn Fade förvisas hon till ytan, topside.

Bilden är lånad av Modernista

Jag sögs in i berättelsen från första sidan och sedan sträckläste jag. Sedan kastade jag mig över uppföljaren Utpost, som är precis lika bra. Jag vill inte berätta vad den handlar för då spoilar jag hur Enklav slutar. Men bägge böckerna innehåller action och spänning och en del våld. Lite romantik hinns också med (romantik verkar ofrånkomligt i böcker för unga vuxna) men inte så mycket att jag hinner bli uttråkad.

Jag gillar också att böckerna känns genomtänkta. Aguirre har skapat en värld som håller ihop. Okej, det finns en del lösa trådar och frågetecken men inte alls i samma omfattning som t.ex. i Veronica Roths Divergent-trilogi. Delvis tror jag det handlar om att Aguirre är en mer erfaren författare, hon har skrivit massa böcker.

Jag ser fram emot att läsa Hord som är den tredje och avslutande delen. Hoppas den kommer på pocket snart.

Betyg: 4 stjärnor

Svensk titel: Enklav
Originaltitel: Enclave
Översättning: Lena Jonsson, Emma Jonsson Sandström
Förlag: Modernista
Utgiven: juli 2016
ISBN: 9789176452639
Sidantal: 306 sidor

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Betyg: 4 stjärnor

Svensk titel: Utpost
Originaltitel: Outpost
Översättning: Lena Jonsson, Emma Jonsson Sandström
Förlag: Modernista
Utgiven: mars 2017
ISBN: 9789176452646
Sidantal: 247 sidor

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Michel Houellebecq: Underkastelsen

Bilden är lånad av Bonnier Pocket

Hela tiden när jag läser Michel Houellebecqs så kallade dystopi Underkastelse är jag tvärarg. Så arg att jag varken vet ut eller in – ska jag kasta boken i golvet eller ska jag ilsket läsa vidare för att se om jag kan lära mig något av denna styggelse till historia?

Underkastelse är en förment mångbottnad idéroman kring ett framtida scenario. Den konventionella franska politiken går samman med den det nya partiet Muslimska brödraskapet i kampen mot Nationella fronten som växt sig allt starkare i ett segregerat och splittrat Frankrike. Ett Frankrike som på bägge flanker ropar på gammaldags patriarkal ordning och totalitär reda. När det Muslimska brödraskapet väl är vid makten införs sharialagar i Frankrike.

Hela processen skildras genom ögonen på en desillusionerad medelålders litteraturlärare vid Sorbonne. En man som flyr sitt livs (=det västerländska manligas?) tomhet och tristess genom dricka vin, porrsurfa och tvångsmässigt sexmissbruka unga studentskor.

Michel Houellebecq är en klart begåvad ordtjusare. Men han är så sexistisk i både andemening och formuleringskonst att jag får andnöd.

Lägg därtill en krypande islamfobi, förklädd i arrogant elegant fransk intellektuell miljö och min känsla av mångbottnad idéroman krymper till en bärande idé: den sexistiska patriarkala maktens överhöghet.

Kort sagt: Francois (som jag misstänker är Michel H själv) är en åldrande man som inte kan få erektion vid åsynen av en jämlik kvinna med en livserfaren rynka eller två. Hans hela liv och mening kanaliseras till att få ligga. Att få ligga med unga flickor. Och för det säljer han ut sin själ och underkastar sig den islamiska doktrinen. Starkare än så är han inte, och inte heller demokratin som vi känner den.

En mer välvilligt inställd människa än jag kanske skulle kunna säga att han pekar ut den patriarkala mannens livsnöd, en andefattighet som tar död på själen och livets mening. Och han pekar på hur skör demokratin och arbetet för jämlikhet och jämställdhet faktiskt är västvärldens politiska system. Men på vilken sida står Michel Houellebecq själv? År han en neutral observatör eller väljer han den patriarkala ordningen?

Och är det ens en bra bok? Jag vet varken ut eller in, åtminstone inte just nu. Jag kan inte sätta något betyg på Underkastelse.

Originaltitel: Soumission
Översättning: Kristoffer Leandoer
Förlag: Bonnier Pocket
Utgiven: juli 2016
ISBN: 9789174295368
Sidantal: 272 sidor

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Emma Cline: Flickorna

Bilden är lånad av Natur & Kultur

Jag började läsa Emma Clines debutroman Flickorna med ganska låga förväntningar. Boken har fått blandade recensioner, en del har tokhyllat men andra har varit betydligt svalare och jag ville inte bli besviken.

Jag blev inte besviken. Flickorna är riktigt bra. Berättelsen har verklighetsbakgrund (Manson-sekten, morden) men Cline har ändrat namnen och en del detaljer. Bokens berättarjag är Evie som 1968 var 14 år, nu medelålders och märkvärdigt vag i konturerna. Växlingarna mellan nutid och dåtid funkar fint men ibland undrar jag över kopplingen mellan nu och då och varför Evie är den hon är som vuxen. Där brister människoskildringen en del i trovärdighet. Men i övrigt är det en skildring som håller. Cline har bra känsla för människor och miljöer. Kombinationen tonårsångest och mordiska sekter skulle kunna bli hur fel som helst, men Cline hanterar temat bra.

Rent stilistiskt är texten något överlastad – bildspråk är trevligt i lagom portioner, men Cline tar i väl mycket. Där hade någon gärna fått gå över med en rödpenna och strukit.

Sammantaget är Flickorna en överraskande bra läsupplevelse. Jag läser gärna mer av Cline.

Betyg: 4

Originaltitel: The Girls
Översättning: Erik MacQueen
Förlag: Natur & Kultur
Utgiven: maj 2017
ISBN: 9789127152380
Sidantal: 333 sidor

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Mikael Strömberg: Vätten

Bilden är lånad av Frank Förlag

Jag har hittat ännu en författare som borde levereras med en varningstext för känsliga personer, Mikael Strömberg. Hans debutroman Vätten handlar om Peter som på resan hem från en jobbig vistelse hos föräldrarna stöter på en illasinnad varelse. Sen går det snabbt utför med allt. Strömberg öser på med de slabbiga detaljerna och den som är väldigt lättskrämd/äckelmagad kanske tycker boken är too much. Jag är varken eller och fick en riktigt bra läsupplevelse. Men jag hade stora problem med att uppbåda intresse för vad som skulle hända med Peter (för att inte tala om vad som skulle hända med hans pantade kompis Jimmy). Det sänkte spänningsnivån en del. Tack och lov finns det en del andra trevliga bekantskaper i boken.

Och det där med att boken ska knyta an till nordisk folktro fattar jag inte. Jag är inte jättebra på tomtar och troll och vättar men vätten i Strömbergs bok påminner inte om något jag läst i ämnet.

Men strunt samma. Vätten är ett välkommet tillskott till skräckgenren. Lite nytänk vad gäller huvudpersonerna, lite filande på språket och Strömberg kommer bli riktigt bra.

Betyg: 3,5

Förlag: Frank Förlag
Utgiven: 2012
ISBN: 9789187059117
Sidantal: 280

Boken är slut på Adlibris och Bokus.