Hett i hyllan #10: Två soldater av Roslund & Hellström

Det är torsdag och Bokföring enligt Monika lägger upp veckans Hett i hyllan, böcker som stått olästa i hyllan i evinnerliga tider och som förtjänar att uppmärksammas. Här är mitt bidrag.

Bilden är lånad från Adlibris

Roslund & Hellströms bok Två soldater handlar enligt baksidestexten om gängkriminalitet. Den är både ett inlägg i debatten och en ruggigt spännande historia av blandvändartyp, Roslund & Hellströms mästarprov. Enligt baksidestexten.

Baksidestexter ska ju tas med en nypa salt men det där med debattinlägg är garanterat riktigt. Roslund & Hellströms skrev deckare med det uttalade syftet att väcka uppmärksamhet om viktiga frågor. Jag har läst de fem första böckerna och tycker att resultatet blivit så där. Författarna är tydliga och övertygande i budskapet och de visar på komplexiteten i frågorna. Tyvärr slarvar de ofta med intrigen. Det lysande undantaget är Flickan under gatan, som är en mycket bra deckare på alla sätt och vis.

Men den främsta anledningen till att Två soldater fått stå oläst så länge är inte mina blandade känslor inför Roslund & Hellströms författarskap. Det handlar om omfånget. Boken är på drygt 650 sidor och jag brukar dra mig för tegelstenar. Jag får se om jag läser den i år.

Tv-serien Dicte

Eva här på Kulturnästet efterlyste bra serier av danskt eller brittisk ursprung. Dicte är en dansk kriminalserie om den snart 40-åriga reportern Dicte (spelad av Iben Hjelje) som kommer hem till Århus igen efter sin skilsmässa. Med sig har hon sin tonåriga dotter Rose och en sorg och saknad efter det barn hon en gång tvingats lämna bort av sina föräldrar, aktiva i Jehovas vittnen. Nyfiken och orädd kastas Dicte in i olika kriminella händelser i Århus, till förtret för kommissarie Wagner.

Under tre säsonger kan en följa Dicte på Neflix. Genom hennes struligt privatliv, tuffa arbete som krimreporter, genom vänskap och förälskelser, med skuggorna från det förflutna ständigt närvarande.

Jag tycker serien är lite ytlig, trots gott skådespeleri och möjlighet till igenkännandet i vardagens realism. Den snuddar vid ämnen som otrohet, ensamhet, barnlöshet, relationen föräldrar-barn, komplicerade relationer, skilsmässor, religiös fanatism och svek och död. Men inget griper tag, det förblir underhållning. Och då kan man ju lika gärna kolla på ögongodisdeckare som Miss Fisher’s Murder Mysteries eller Agatha Christie’s Poirot eller dylikt, de har ju i alla fall snygga kläder och eleganta interiörer.

Dicte är ok, absolut. Men inte mer än det. Vilket visserligen är bra mycket bättre än mången svenska deckare.

Danskarna kan bra mycket bättre än så här!

Betyg: 3 stjärnor

Originaltitel: Dicte
Ursprungsland: Danmark
Säsong: 1-3
Premiärår: 2013
Längd: 30 avsnitt à 45 minuter

Tematrio – Tid i titeln

I veckans tematrio uppmanar Lyran oss att berätta om tre romaner vars titel innehåller något som anspelar på tid. Här är min trio.

Julie Otsukas debutroman När kejsaren var gudomlig utspelas i USA under andra världskriget. Efter Pearl Harbour internerades över 100 000 människor enbart på grund av att de hade japanskt ursprung. Kriget hade förvandlat dem till fienden i deras eget land. Stramt och effektivt berättad skildring som går snabbt att läsa och som stannar kvar länge.

Aprilhäxan av Majgull Axelsson handlar om tre fostersystrar som växte upp tillsammans och om systerns som lämnades bort till institution. Rolig, otäck och vasstandad socialrealism med övernaturliga inslag.

Efter andra världskrigets slut spreds snabbt rykten om att Hitler överlevt och låg och tryckte någonstans. Sovjetunionen – som hade tagit hand om liket – var de ivrigaste ryktesspridarna. Brittiska underrättelsetjänsten tyckte alltihop var förfärligt irriterande och gav Hugh Trevor-Roper i uppdrag att reda ut vad som faktiskt hänt. Resultatet blev boken Hitlers sista dagar, som publicerades första gången 1947. Genom åren har flera nya upplagor kommit, med förord om de senaste rönen. Intressant och tankeväckande, välskriven och lättläst om de sista dagarna i bunkern och om det politiska rävspel som följde.

 

 

Susan Faludi: Mörkrummet

Bilden är lånad av Leopard Förlag

2004 fick journalisten och författaren Susan Faludi ett samtal från sin far där han berättade att han bytt kön. Genom åren hade denne man bytt namn, nationalitet och religion. Och nu som 80-åring även kön. Från Steven till Stefanie. En gång hade han hetat Istavan. En människa med många namn som Susan aldrig egentligen känt eller ens tyckt om. Barndomen präglades av faderns patriarkaliska övergrepp på familjen.

Denne machoman med våldet och hotet som sin följeslagare ville nu byta sida. Och han ville att Susan, hans dotter skulle berätta hans historia. Men det visade sig vara svårt att skriva om en människa vars liv präglats av lögner och halvsanningar.

Susan fader föddes i Ungern i en högborgerlig judisk familj. En sargad olycklig familj omgiven av makt och lyx men som splittrades under andra världskriget och aldrig mer hämtade sig.

Susan försöker förstå sin far genom släktforskning, genom ett Ungern och Europa då och som nu, genom fascistiska paroller och nationalistiska gränsdragningar. Genom att söka sin identitet och förträngda judiska rötter. Genom könsroller och livstider. Susan Faludis skrivande har präglats av feminismen, av att söka upp de hatiska männen, de våldsamma männen. Som hennes far. Hennes far som nu gestaltar en kvinna som hämtad från de patriarkala högermännens polariserade syn på kvinnlighet. Stefani vinglar runt i paljetter på höga klackar och letar sin kvinnliga identitet genom den pornografiska sexualiteten, samtidigt som hon fortsätter styra sin omgivning med järnhand.

Mörkrummet är en fascinerande berättelse om kön och sökandet efter identitet. Om vår tids historia. Som just nu håller på att upprepa sig. Om Ungerns historia så fylld av jämmer och högmod. Om judarnas uppgång och fall i Östeuropa.

Många tankar och känslor virvlar inom mig både när jag läser boken och så här några dagar senare. De skulle behöva en massa ord  till för reda ut, så jag avstår här och nu. Detta är en bok värdig en bokcirkel på jakt efter sin egen historia och  förståelse. Här finns mycket mycket att fundera och samtala om… Hur blev jag jag? Och när?

Originaltitel: In the Darkroom
Översättning: Emeli André
Förlag: Leopard Förlag
Utgiven: mars 2017
ISBN: 9789173437097
Sidantal: 367

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Det måste bli en säsong till!

Då och då snubblar man över TV-serier som är sådär extra minnesvärda. Det kan vara handlingen, men lika ofta karaktärer som man fäster sig vid eller en miljö som de utspelar sig i.

Inte sällan kommer dessa TV-serier från Storbritannien eller Danmark. Där kan de göra TV.

Jag vill ge några exempel från mitt eget minne – då är det de som först dyker upp till ytan på ”hårddisken”. Utan inbördes ordning!

Herrskap och tjänstefolk – från 1970-talet, om över- och underklass i London i början av 1900-talet. Mest bestående karaktär: Husan Rose, spelad av Jean Marsh, som också skrev serien.

Matador – dansk serie inspelad på sent 1970-tidigt 1980-tal, utspelar sig från 1929 till 1947. Många starka karaktärer som inte behåller sin ”typ” serien igenom, utan förändras av händelser de möter. Skickligt! Titta särskilt på figurerna Mads Skjaern och Maude Varnaes! I denna serie lade jag först märke till Ghita Nörby i en stark kvinnoroll.

Arvingarna – även denna brittisk från 1970-talet. Ett engelsk åkeriföretag som ärvs av några bröder, deras dominanta mamma är en person man minns! Stående replik: Would you like a drink?

Familjen Ashton – brittisk 1970-tal återigen, och vad vore TV-serierna utan andra världskriget? Denna serie påminner lite om Matador ovan, eftersom en del av de olika personerna tvingas ta tag i situationer som uppstår och visar upp nya sidor. Stående replik: I’ll put the kettle on!

Mordkommissionen – dansk kriminalserie från senaste sekelskiftet. Utspelar sig i ”nutid” och känns mycket modern både i handling och rollbesättning, många starka kvinnor. Vissa knepiga gåtor löses mer på intuition än fakta.

Morden i Midsumer – brittisk serie, även den från senaste sekelskiftet men betydligt mer jovialisk än Mordkommissionen. En riktig långkörare som utspelas i ett England där tiden tycks stå stilla. Morden inträffar bland rävjakter, konstutställningar, lantliga marknader och basarer och miljön är små byar med hus invävda i klematis och murgröna. Fler och fler mord/avsnitt och mycket fantasifullt genomförda!

Badhotellet – den senaste i raden danska serier i ”mys-pys”-genren. Den sändes första gången i Sverige under våren 2014 och utspelar sig under några somrar i mellankrigstiden. Lite av herrskap och tjänstefolk, men även Matador. Här är det Fie man fäster sig mest vid, men det finns fler starka porträtt av både kvinnor och män. Detta var den senaste TV-serien som fick mig att spontant utbrista i rubriken ovan, så fort eftertexterna började rulla då sista avsnittet gick i veckan. Och si! Det blir en säsong som kommer 2018! Hurra!

Här kan man hålla på länge. Fyll gärna på i kommentarsfältet med tips om dina favoriter! Rätt som det är finns de på Netflix eller någon annan modern kanal för nostalgitittande.

 

 

Jo Nesbø om nya thrillern Törst

Bilden är lånad av Adlibris

I dagens Kulturnytt i P1 berättar Jo Nesbø om senaste thrillern Törst, som precis släppts. Det verkar vara en slabbig historia om en person som lider av vampirism. I researchen testade Nesbø att dricka sitt eget blod (uääääh). Det smakade sött.

Jag har verkligen längtat efter den här boken. Det är den elfte boken om min krimifavvo Harry Hole och jag funderar på att ställa mig i kö på biblioteket. Det är visserligen bortåt 150 pers i kö men biblioteken kommer köra 7-dagarslån så det kan inte dröja så länge innan det är min tur. När de väl fått böckerna de beställt, alltså.

Bilden är lånad av Adlibris

Egentligen vill jag ha boken själv. Jag gillar att konsumera och den skulle se så fin ut bredvid mina andra böcker om Hole. Men det kommer dröja en evighet innan pocketutgåvan kommer och jag vill inte vänta.

Jag har i alla fall satt upp mig i bibliotekskön på Mannen som sökte sin skugga, den femte boken i Millenniumserien. Jag tycker David Lagercrantz lyckades riktigt bra med Det som inte dödar oss och är sugen på fortsättningen. Om jag ska vara ärlig tycker jag bättre om Lagercrantz än om Stieg Larsson, mer min stil. Men det dröjer ett tag innan jag får läsa uppföljaren – den kommer först i september.

Tematrio – Vårtecken

Som Lyran skriver är det nu officiellt vår (vårdagjämningen) och i veckans tematrio uppmanar hon oss att berätta om vilka vårtecken vi sett. Här i Göteborg är det vårligt kallt och blåsigt och för tillfället regnigt och vårtecknen hopar sig. Här är ett urval.

Naturen vaknar till liv, så också blommorna i rabatterna. Snödroppar och krokusar blommar för fullt och annat börjar också sticka upp. Och så har en del ogräs vaknat till liv.

Joggarna har också kommit fram. Folk joggar året runt i min stadsdel (en del människor är så energiska) men de senaste dagarna har antalet ökat påtagligt. Flämtande, flåsande, störtallvarliga joggare i snitsiga joggingkläder intar gator och gångstigar. Jag tittar på och fascineras. Själv springer jag inte ens till spårvagnen.

Katterna har vaknat ur vinterdvalan och kommit ut på gatorna. De lever farligt dock, medellivslängden på utekatter är skrämmande låg. Den som nödvändigtvis ska släppa ut sin katt på egen tass bör inte göra det förrän den är runt två år. Seriöst. Kattungar är sällsynt illa anpassade att klara den farliga tillvaron utomhus och kommer de ut för tidigt blir de ofta inte långlivade. De förstår inte farorna och de går lätt vilse och hittar sen aldrig hem. Min lillkille får bara gå ut i sele. Det börjar för övrigt bli dags nu för en promenad med honom på gården.

 

Jonas Moström: Himlen är alltid högre

Ett recensionsexemplar från Bokmässan i Göteborg 2016.

Detta är första delen i Jonas Moströms serie om Nathalie Svensson. Nathalie är en medelålders, nyseparerad kvinna i karriären. Hon lever till vardags i Uppsala med sina barn, men har efter separationen skaffat en övernattningslägenhet i Stockholm. Där tillbringar hon sina barnfria helger med nöjen och uteliv.

Bokens handling inleds med att Nathalie får ny kontakt med ett tidigare ”one night stand”, en firad skådespelare, men när hon kommer till den avtalade mötesplatsen blir hon vittne till att han mördas. Inte nog med det, det sker på samma sätt som en tidigare pojkvän till henne mördats tio år tidigare.

Behöver jag skriva att detta är en ruggig historia? Den berättas dessutom parallellt, några dagar i april 2014 och motsvarande samma period 2004, så man tydligt ser likheterna och utvecklingen hos Nathalie.

Det händer mycket i den här boken. Den är välskriven, och man dras med i handlingen, trots att det är lite svårt att tro på personen Nathalie (hur har hon råd att ha en lägenhet i Stockholm och leva som hon gör?). Idén att låta en medelålders kvinna stå i rampljuset är ändå lovvärd.

De följande delarna i serien om Nathalie Svensson heter Dominodöden, Midnattsflickor och Trogen intill döden. Jag har inte läst dem, och jag tror jag låter det förbli så. Det är lite för mycket action för mig.

Betyg: 4 stjärnor

Förlag: Pocketförlaget
Utgiven: september 2015
ISBN: 9789175790572
Sidantal: 297 s.

Boken finns att köpa på Bokus och Adlibris

 

Sharon Bolton: Ond skörd

Bilden är lånad från Modernista

Sharon Boltons thriller Ond skörd har vissa likheter med tv-serien Morden i Midsomer. I centrum för berättelsen står visserligen inte en polis utan 12-åriga Tom Fletcher. Men Tom har precis flyttat till byn Heptonclough tillsammans med sin familj. Bredvid Fletchers nya fina hus ligger en gammal kyrka och kyrkogård. Byprästen är ung och energisk, aristokraterna aristokratiska och byborna förtjusta i konstiga traditioner. Och så ond bråd död på det.

Men medan Morden i Midsomer lättas upp av humor och satir är Ond skörd allvarlig nästan hela tiden. Bolton har visserligen slängt in lite gullig romantik men i grund och botten är boken läskig som sjutton. Krypande läskig. Och det blir inte precis mindre otäckt för att det är barn inblandade. Jag vågar knappt läsa vidare men läser ändå för jag måste ju få veta vad det är som pågår i den där byn.

Boken utspelar sig i samma universum som böckerna om Lacey Flint, men varken Flint eller Mark Joesbury syns till. Det gillar jag. Sharon Bolton är en bra författare på många sätt men de där två är rätt jobbiga och om jag fick bestämma skulle hon skippa dem helt.

Sammantaget är Ond skörd Boltons hittills bästa bok. Jag ger den 4,5 stjärnor i betyg.

Originaltitel: Blood Harvest
Översättning: Carl G. Fredriksson, Lilian Fredriksson
Förlag: Modernista
Utgiven: augusti 2016
ISBN: 9789176454183
Sidantal: 473

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Karin Bojs: Min europeiska familj: de senaste 54 000 åren

Bilden är lånad av Bokus

Jag tröttnar aldrig på detta med vår mänskliga historia. Jag har de senaste åren läst Lasse Bergs trilogi om Kalahari, Youval Noah Hararis Sapiens: en kort historik över mänskligheten och nu Karin Bojs Min europeiska familj – de senaste 54 000 åren. Angreppssätten och språket är olika vilket nyanserar pusselbitarna författarna lägger i vår gemensamma historia. Alla böckerna handlar om historien om Homo Sapiens och vår civilisation- och brist på den samma. Karin Bojs arbetar som vetenskapsjournalist och hon bestämde sig för några år sedan att släktforska. Och det gör hon verkligen. Genom ett DNA-test följer hon i sina urmödrars spår genom mötet mellan homo sapiens-kvinnan och neandertalaren vid Genesarets sjö och vidare framåt i tiden och genom Europa.

Hennes släkthistoria blir vår egen historia. För till syvende och sist har vi som nu lever samma urfader och urmoder. Och det väcker ju samma gamla förundran över hur vi beter oss idag mot varandra. Hur kan vi vara rasistiska och sexistiska mot oss själva?

En bok jag varmt rekommenderar till Trump och Åkesson och liknande stollar – men också till er som tycker det är fascinerande hur vi bit för bit erövrar vår egen historia, och vad den faktiskt kan komma att betyda för oss som art.

Jag blir faktiskt riktigt hoppfull inför framtiden, när och om vi bara bestämmer oss för att förstå vår forntid. Då kan vi åstadkomma stordåd!

Jag kommer definitivt läsa del två, Svenskarna och deras fäder: de senaste 11 000 åren.

Betyg: 4 stjärnor

Förlag: Månpocket
Utgiven: februari 2017
ISBN: 9789175036168
Sidantal: 485

Boken finns på Adlibris och Bokus.