Philipp Meyer: Sonen

Ibland blir man bara JÄTTE-besviken på böcker. Eller också hade man helt fel förväntningar.

Den här boken, som jag fick som recensionsexemplar vid Bokmässan i Göteborg i höstas, har höjts till skyarna av kritikerna. På omslaget citeras flera, till exempel ”lyckliga ni som har denna kvar att läsa”, ”den bästa internationella roman jag läst i höst”, ”en bok som förtjänar att kallas ett mästerverk”, ”håller mig kvar kapitel efter kapitel”…

Jag hade svårt att läsa ut denna tegelsten till pocket. Det som utlovades vara en episk berättelse om en texasfamilj från 1830-talet till nutid visade sig vara ett evigt saggande om blodiga strider och orättvis rasism. Vita mot indianer mot mexikaner, pilar eller kulor som regnar över barn och gamla, bostäder som bränns, boskap som stjäls… Flera olika berättarperspektiv från olika tider och platser gör i alla fall mig helt snurrig och får mig att tappa tråden. Jag brukar inte ha svårt för sådant utan tvärtom tycka att det är roligt med omväxlingen när inte allt sker som på räls. Jag brukar också gilla riktigt präktiga släktkrönikor.

Alldeles i slutet dyker det dessutom upp ytterligare en släkting som berättar. Undrar om det är han som är titelfiguren, ”sonen” själv? Det är oklart.

Nej, tyvärr, jag tyckte inte alls om den här boken, även om det faktiskt skulle kunna vara en sann berättelse. Att den över huvud taget får något betyg beror på att den är välskriven och tyder på att författaren har gjort en grundlig research.

Betyg: 1 stjärna

Originaltitel: The Son
Översättning: Niclas Nilsson
Förlag: Norstedts
Utgiven: juli 2014
ISBN: 9789113056470
Sidantal: 581 s.

Boken finns på Adlibris och Bokus.

 

8 reaktioner till “Philipp Meyer: Sonen”

  1. Har stått med den här i handen och funderat på att köpa hur många gånger som helst. Men jag har alltid ställt tillbaka den med känslan att den inte är för mig, trots att jag tycker om historiska romaner.

  2. Jag är väldigt imponerad över att du läste ut boken! Det hade nog inte jag gjort men jag lägger ganska ofta ned böcker istället för att läsa ut.

    1. Tack, det är nog bara tjurskallighet från min sidan. Har hållit på med den i drygt tre månader och fick aldrig riktigt upp flytet!

  3. Jag läser oftast ut böcker även om jag tycker de är jättedåliga. Jag hoppas alltid på att de ska bli bra till slut. Lägger jag ner en bok sker det oftast de första 50 sidorna.

  4. Jag tyckte att den var alldeles för blodig och det gjorde att delar av budskapet gick mig förbi. Sedan gillade jag naturbeskrivningarna annars, släktens öde intresserade mig väldigt lite. Intressantast var möjligen oljeindustrin.

    1. Ja, det var ju grundligt efterforskat hur naturen såg ut. Och att ”de vita” gjorde sitt bästa för att förstöra den…

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.