Peter May: Svarthuset, Lewismannen & Lewispjäserna

Bilderna är lånade från Modernista

Som vanligt när jag är på sydliga breddgrader vill jag ha en bok med mig om det karga och vindpinade landskapen och människorna i havsbandet i norr. Nordic noir i söderns ljus och värme. Denna gång fann jag dock ingen isländsk deckare utan en trilogi som utspelar sig i yttre Hebriderna nordväst om Skottland. Gott så!

Kriminalkommissarie Fin Macleod lever sitt småtråkiga liv i Edinburgh när tragedin inträffar. Hans åttaårige son dör i en bilolycka och föraren smiter. Fins liv och äktenskap trasas sönder och när han får uppdraget att följa ett sidospår, ett mord på ön Lewis i pågående mordutredning tar han chansen att fly Edinburgh och hustrun Mona. Trots att det innebär att han måste återvänder till sin födelseö i Yttre Hebriderna, en ö och ett liv han lämnade hals över huvud för nästan 20 år sedan.

I sökandet efter mördaren hittar han sakta spåren av sin barndom och sorg, sin tomhet och rädsla. Och möter de han lämnade i sitt förflutna.

Under tre böcker, som kan läsas fristående, får vi följa Fin Macleod i den hisnande och vindpinade naturen på Lewis, genom historiska anekdoter och vederstyggelser och en mans resa från barndom till sitt vuxna jag. Allt inramat av tre mycket spännande mordgåtor, som i sig är tillräckliga för att hålla liv i nagelbitandet genom hela trilogin. Alla morden och därmed mördaren har sin historia och den berättar Peter May på ett mycket fint sätt.

Peter May från Skottland är en ny författarbekantskap för mig och en mycket angenäm sådan. Jag har redan börjat läsa hans nya bok The Coffin Road som också utspelas på Yttre Hebriderna – en plats väl värd att besöka, tänker jag…

Svensk titel: Svarthuset
Originaltitel: The Blackhouse
Översättning: Charlotte Hjukström
Förlag: Modernista
Utgiven: maj 2016
ISBN: 9789177011859
Sidantal: 364

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Svensk titel: Lewismannen
Originaltitel: The Lewis Man
Översättning: Charlotte Hjukström
Förlag: Modernista
Utgiven: maj 2017
ISBN: 9789177016236
Sidantal: 303

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Svensk titel: Lewispjäserna
Originaltitel: The Chessmen
Översättning: Charlotte Hjukström
Förlag: Modernista
Utgiven: augusti 2017
ISBN: 9789177016809
Sidantal: 309

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Donna Tartt: Steglitsan

Bilden är lånad från Bonnier Pocket

Donna Tartts roman Steglitsan är en sån där bok som jag längtade jättemycket efter men sedan inte läste p.g.a. ville inte bli besviken. Jag hade läst en och annan negativ recension. Och så var det det där med tegelstensformatet (drygt 770 sidor).

Nu har jag läst. Och ja, Steglitsan är för lång. Tartt har ett fint språk men någon borde gått över texten med rödpenna och strukit och strukit. Och tagit ett allvarligt samtal med författaren om klichéer. Boken dräller av klyschor på två ben. Hur svårt kan det vara att skildra ryssar/ukrainare som inte bälgar i sig sprit som vi andra dricker vatten? För att bara ta ett exempel. Det finns många av dem.

Boken är inte ointressant. Intrigen är spretig men underhållande och gripande, språket bitvis något alldeles extra. Men den är inte alls så bra som den kunde ha varit. Det handlar trots allt om författaren som skrev Den hemliga historien och Den lille vännen. Hon kan bättre.

Betyg: 3,5

Originaltitel: The Goldfinch
Översättning: Rose-Marie Nielsen
Förlag: Bonnier Pocket
Utgiven: april 2014
ISBN: 9789174293975
Sidantal: 782

Boken finns på Adlibris och Bokus.

 

Fiona Barton: Änkan

Bilden är lånad av Massolit Förlag

Änkan är en debutroman av Fiona Barton. Hon ville skriva om kvinnorna vid sidan av vår tids monster, männen som förgriper sig på barn. Vilka är dessa kvinnor, offer eller medskyldiga? Och var går gränsen?

Änkan utspelar sig främst under två tidsperioder, 2006 och 2010 – när brottet begås med följande polisutredning, samt några år senare när kvinnan skall berätta sin story. Kvinnan vid odjurets sida.

Berättelsen är också delad utifrån olika perspektiv: journalisten Kates, polisen Bob och änkan Jeanies. Trots detta lyckas Fiona Barton hålla spänning och fokus i sin annorlunda thriller.

Jeanie och Glen lever ett prydligt barnlöst liv i ett prydligt litet hus. Borta är de stora drömmarna Glen lovade Jeanie när hon som sjuttonåring förälskade sig i den stilige banktjänstemannen. De lever nu sida vid sida i ett tystnat äktenskap.

Deras liv blir plötsligt förstasidesstoff i alla brittiska tidningar när Glen anhålls för  bortförande av den lilla flickan Bella och en dator full av barnpornografi. Och när han sedan dör får änkan plötsligt huvudrollen i historien. Och är hon verkligen så oskyldig som hon verkar?

Som sagt en annorlunda vinkel på berättelsen vi alla hört förr. Och Fiona Barton kan vara ett namn värt att hålla koll på!

3,5 stjärnor

Originaltitel: The Widow
Översättning: Katarina Falk
Förlag: Massolit Förlag
Utgiven: augusti 2017
ISBN: 9789176910931
Sidantal: 368

Boken finns på Adlibris och Bokus.

 

Kazuo Ishiguro: Begravd jätte

Bilden är lånad av Wahlström & Widstrand

Kung Arthur och Merlin är borta och efter år av krig råder en sömnig fred. Det gamla paret Beatrice och Axl bor i en liten jordhåla i utkanten av byn. Barnen gör narr av dem medan de vuxna låter dem försvinna ut i periferin.

Minnen av hur Beatrice och Axl fann varandra och sin kärlek är fördunklade. De minns vagt en son, men inte hur han såg ut, när han försvann eller varför. De beslutar sig att ge sig ut på en resa för hitta  sonen och kanske få klarhet i vilka de själva är. De möter troll, krigare, lömska munkar, vänliga själar  förtrollade varelser och en riddare. Färjekarlar och barn visar  dem vägen eller bort från vägen. Till slut möter de draken vars andedräkt bäddat in tiden i en evig glömska. Som en dröm om fred som inte är riktigt sann.

Begravd jätte är en vacker, stillsam saga i gränslandet mellan riddarroman och fantasy. Den utspelar sig långt från mäktiga kungar och slott, i långsam vandring mellan små byar i ett landskap som förbinds av romarnas gamla vägar. En filosofisk saga om kärlek och sanning, om livet och döden som skiljer oss åt.

Årets nobelpristagare i litteratur är lättläst men med många bottnar. Rekommenderas!

Betyg: 4 stjärnor

Originaltitel: Buried Giant
Översättning: Rose-Marie Nielsen
Förlag: Wahlström & Widstrand
Utgiven: januari 2016
ISBN: 9789146226659
Sidantal: 335

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Tematrio: Rymdgrejer i titeln

Ny vecka, ny tematrio. Den här gången uppmanar Lyran oss att berätta om tre böcker, dikter, musikstycken, TV-serier eller filmer som har något som finns i rymden i titeln. Här är min trio.

Liftarens guide till galaxen av Douglas Adams är en modern sci-fi-klassiker och i några decennier eller så kände jag mig som den enda i universum som inte läst den. Men i år har jag äntligen kommit till skott. Knäppt och roligt men inte riktigt så roligt som jag trodde och kanske lite väl knäppt också. Men hela grejen med att Jorden pulvriseras p.g.a. intergalaktiskt vägbygge är rätt kul. Inte för att jag vill att det ska hända. Men jag tycker bäst om sci-fi (och fantasy) som relaterar till och kommenterar företeelser i vår värld.

John Ajvide Lindqvists böcker är bra exempel på fantasy som är en enda lång kommentar till vår värld. Böckerna utspelas i vår värld och vår tid, men med övernaturliga inslag. Min favorit är Lilla stjärna som handlar om två udda flickor och en vänskap med förödande konsekvenser. Spännande, otäckt och hyfsat slabbigt. Rekommenderas till alla som gillar kombon socialrealism och skräck. Rekommenderas till alla som inte gillar skräck. Rekommenderas till alla. Det här är helt enkelt ruggigt bra.

En helt annan typ av bok är Jón Kalman Stefánssons roman Himmel och helvete. Eller ja, jag skulle tippa på att det kvalar in som socialrealism men är alltså helt utan inslag av fantasy- eller sci-fi. Boken utspelas på Island och handlar om en pojke och hans möte med döden. Sparsmakat men effektivt berättat men för spretigt. Första boken i en trilogi. Jag kommer läsa åtminstone en del till.

 

 

 

 

 

 

Anna Lihammer: Medan mörkret faller

Den här boken fick priset för årets bästa deckardebut när den kom 2014, och det var välförtjänt!

Anna Lihammer har lyckats fånga inte bara en spännande och rent av riktigt läskig deckargåta utan stämningen i det svenska samhället på 1930-talet, med köns-, yrkes-, ålders- och klassroller, spänningen mellan olika länder och politiska åskådnigar och verkliga händelser.

Det ger ett mycket trovärdigt intryck.

Lite jobbigt är det dock att läsa den mörka beskrivningen av personligheternas liv, det är inte många ljuspunkter där. Jag menar, lite vänskap, förtroende eller till och med kärlek kanske också kunde ha fått glimta till? Men det är förstås en deckare. Man kanske kan klassa den som ”Uppsala noir”.

Betyg: 4

Förlag: Historiska Media
Utgiven: December 2012
ISBN 9789175453729
Sidantal: 335 s.

Tematrio – #Metoo

Få har väl missat taggen #Metoo där mängder av flickor och kvinnor berättat att också de utsatts sexuella trakasserier, sexuellt våld och kränkningar. I veckans tematrio uppmanar Lyran oss därför att berätta om tre romaner som gestaltar sexuellt våld/kränkningar. Här är min trio.

I Alden Bells dystopiska roman I dödsskuggans land skildras ett sexuellt övergrepp ur offrets perspektiv. Otäck beskrivning i en otäck bok. Bell har skrivit en sparsmakad, drabbande och spännande skildring av världen efter zombiekalypsen. Jag förstår inte varför den inte blivit en världssuccé. Jag hoppas jag kan få tag på uppföljaren Exit Kingdom.

I thrillern 1974 av David Peace skildras övergreppet ut förövarens perspektiv. Vidrig beskrivning. Peace är överhuvudtaget bra på att skildra hur människor begår vidrigheter mot varandra. Han still är repetitiv och suggestiv och rå och det funkar verkligen. Dessvärre är han snudd på obegriplig. Det var först i den fjärde boken i serien, 1983, som jag fick något grepp om vad Red Riding-kvartetten går ut på (bortsett från att människor är hemska mot varandra, och korrumperade). Som att läsa Cormack McCarthys roman Blodets meridian, fast fyra gånger.

Våldtäkten i Carsten Jensens historiska roman Vi, de drunknade beskrivs på ett helt annat sätt, som betraktad av en utomstående, sakligt konstaterande faktum. Det är otäckt det också, men inte så otäckt som i de två ovan nämnda romanerna. Märklig bok, för övrigt. Den börjar som en eländesskildring som frossar i mänsklig uselhet och tragedi, övergår till en vemodig vardagsbeskrivning av några människor i en liten stad och slutar som snudd på skröna. Klart läsvärd men borde kortats ner, alldeles för mastigt med drygt 700 sidor.

Marie Hermansson: Skymningslandet

Jag har en förkärlek för böcker som till synes utspelar sig i verkligheten, men utvecklar sig till något kusligt som man inte riktigt vet vad det är. Jag har läst flera av Marie Hermanssons böcker, och hon är en av mästarna i genren.

Bokens jag, Martina, trivs inte med sin tillvaro. Hon jobbar som hotellstäderska i brist på bättre, enbart för att klara hyran på den lilla lägenhet som hon hyr i andrahand. En dag råkar hon ut för en grov förolämpning av en hotellgäst och säger upp sig på stående fot, och tänker att det inte kan bli värre än så, men där har hon fel. Tjejen som hon hyr lägenheten av behöver nämligen få tillbaka sin lägenhet, så nu är Marika både arbets- och bostadslös. När hon vänder sig till sina föräldrar i hopp om att ta sin tillflykt till sitt gamla flickrum upptäcker hon att föräldrarna byggt om villan och rummet finns inte kvar. Hon nämner inte ens sitt dilemma för föräldrarna utan ger sig iväg igen.

Av en händelse stöter hon på en kompis, Therese, som hon inte sett på ett par år. Therese och Marika gick på gymnasiet tillsammans. Marika var den ordentliga, med höga betyg och låg frånvaro, men Tessan vände upp och ner på hennes tillvaro när hon började i samma klass – hon var elektrisk, sprakande, lysande, lite farlig. Tillsammans med Tessan började Marika festa, träffa killar och åka på musikfestivaler. Skolan och därmed betyget kom i andra hand, och det är genom Tessans kontakter som även Marika flyttar till Göteborg efter studenten. När Tessan flyttade ihop med en kille utanför Enköping kände sig Marika sviken, och de tappar kontakten.

Marika blir överlycklig över att träffa på Therese igen. Hon får veta att hon har haft anställning i hemtjänsten, men att detta har mynnat ut i en helt annan typ av anställning som också Marika får del av. Här ingår mat och husrum, vilket är en perfekt lösning för Marika, men då det efter några veckor dyker upp fler personer och förvecklingar börjar det bli riktigt kusligt.

Den här boken utspelar sig under en sommar – från början av säsongen till de första tecknen på hösten. Det gör den lämplig som såväl sommar- som höstlektyr (när man längtar tillbaka till sommaren).

Betyg: 4,5 stjärnor

Förlag: Månpocket

Utgiven: Mars 2015

ISBN 9789175034201

Sidantal: 255 s.

Boken finns på Adlibris och Bokus

Alden Bell: I dödsskuggans land

Bilden är lånad från MIX förlag

Jag börjar bli bortskämd med riktigt bra zombieromaner. Alden Bells bok I dödsskuggans land är precis så bra som jag hoppats. Jag har velat läsa den ända sedan den kom ut och nu har jag äntligen lånat den på biblioteket. Den gavs ut 2012 och så här fem år senare känns en pocketupplaga allt mindre trolig.

Huvudpersonen o boken är femtonåriga Temple, en vinddriven fajter som föddes efter zombieapokalypsen och som inte känner till något annat. Hon slåss mot zombier och hon slåss mot människor. Som ensam ung tjej är hon dubbelt utsatt. Spänningslitteratur som skildrar sexuella övergrepp helt ur flickans/kvinnans perspektiv är inte så vanlig, för att ta till årets understatement men Bell är ett välkommet undantag.

Berättelsen är hjärtskärande men tack och lov inte hopplös (jag pallar inte hopplöshet). Och den är spännande och otäck och ganska äcklig. Ingen vidare middagsläsning men jättebra läsning närhelst annars.

Berättarstilen är stram och lite spöklik. En läsare jämförde med Cormack MacCarthys Vägen och det är en jämförelse jag ställer upp på. Skillnaden är att Bell är mer lättläst, det är inte svårt att förstå vad som hänt och vad som händer.

I dödsskuggans land är en fantastisk bok som borde kunna nå långt utanför fantasykretsar. Spänningslitteratur om människors utsatthet i en havererad värld borde kunna få en riktigt bred publik. Själv vill jag väldigt gärna läsa uppföljaren Exit Kingdom, som egentligen är en prequel. Den finns inte i svensk översättning men jag är fullt villig att läsa på engelska, bara jag får tag i den.

Betyg: 4,5 stjärnor

Originaltitel: The Reapers are the Angels
Översättning: Carla Wiberg
Förlag: MIX förlag
Utgiven: 2012
ISBN: 9789186845247
Sidantal: 253

Den tryckta upplagan har utgått ur handeln men e-boken finns att köpa på Adlibris och Bokus.

Tv-serien Trapped (2015)

Det är vinter i den lilla hamnstaden Seyðisfjörður på östra Island. Torson av en medelålders man hittas av några fiskare i havet. Polischefen Andri misstänker att mordet har skett ombord på färjan från Danmark som precis anlöpt hamnen. Oron sprider sig i staden. Vem är den döde? Vem är mördaren? Finns hen mitt bland dem? Oron blir inte mindre av ett lågtryck rullar in över Island och isolerar Seyðisfjörður i snö, mörker och stormvindar.

Under 10 avsnitt rullas historien upp som har rötter i det förflutna. Om hämnd och girighet och dess mörka skuggor.

Det här är nordic noir. Det blåser, det viner, det är kallt, det är dystert. Livet är ensamt och trassligt för många i byn, inklusive Andri själv som är mitt i en skilsmässa. Det är isländskt kargt. Och det är bra! Kanske inte nagelbitarspännande, men jag följer med intresse invånarna och deras trots allt ganska vardagliga öden i den lilla kuststaden med stor behållning. Bra och trovärdiga skådisar gör att morbiditeterna ändå får ett mänskligt ansikte.

Serien finns på Netflix

Betyg: 4 stjärnor

Originaltitel: Ófærð
Ursprungsland: Island
Säsong: 1
Premiärår: 2015
Längd: 10 avsnitt à 52 minuter