Christie Watson: Älskade Elijah

Bilden är lånad från Massolit Förlag

Andra boken är svårt. Särskilt om debutromanen var riktigt bra. Christie Watsons debut Små solfåglar långt borta var riktigt bra. Tvåan Älskade Elijah är inte av samma klass. Mycket sorglig – boken handlar om en liten pojke som sedan han vanvårdats och misshandlats gått från fosterhem till fosterhem. När han kommer till en kärleksfull familj som vill adoptera honom är han ett mycket ledset och skadat barn. Skildringen av Elijahs ångest och vanföreställningar övertygar. Skildringen av hans psykiskt sjuka mamma, som älskar honom över allt annat och som gör honom så illa övertygar också.

Resten gör det inte. Skildringen av adoptivfamiljen känns tillrättalagd, nästan sötsliskig. Det handlar inte om att jag inte tror att det finns godhjärtade och kärleksfulla adoptivföräldrar för det gör jag. Men Christie gör det så enkelt för sig. Adoptivföräldrarna är närmast robotlika i sin villkorslösa kärlek till Elijah, förprogrammerade att alltid välja rätt. Människor beter sig inte så.

Watson skriver vackert och med inlevelse och hennes skildring av den lilla pojken och hans biologiska mamma är verkligen bra. Men hon borde fördjupat och problematiserat de övriga karaktärerna. Då hade Älskade Elijah blivit minst lika bra som debutromanen.

Betyg: 3 stjärnor

Originaltitel: Where Women are Kings
Översättning: Yvonne Hjelm
Förlag: Massolit Förlag
Utgiven: september 2019
ISBN: 9789187783067
Sidantal: 350

Boken finns på Adlibris och Bokus.



Boktolva 2019

Läsutmaningar med långa listor funkar ju bra för mig och det finns ingen anledning att överge ett vinnande koncept. Jag kör en boktolva i år också. Jag har satt ihop en lista på 20 författare jag inte har läst, 14 skönlitterära och 6 facklitterära. En av de facklitterära har jag läst tidningsartiklar av men inte någon bok.

Det mesta är sånt som står i bokhyllan antingen här hemma eller hos någon familjemedlem, men inte allt. Jag har lagt in ett par författare vars böcker jag antingen får köpa eller låna på biblioteket.

Tanken är att jag ska läsa åtminstone 12 under året (därav namnet). Här är min lista:

  1. Binyavanga Wainaina
  2. Colin Cotterill
  3. Anders de la Motte
  4. Johan Egerkrans
  5. Raymond E. Feist
  6. Yaa Gyasi
  7. Katarina Harrison Lindbergh
  8. Emmi Itäranta
  9. Anna Jörgensdotter
  10. Anthony Marra
  11. Marte Michelet
  12. Marie Ndiaye
  13. Malin Persson Giolito
  14. Charlotte Rogan
  15. Aapo Roselius
  16. Cia Sigesgård
  17. Marco Smedberg
  18. Elin Säfström
  19. Lidia Tjukovskaja
  20. Thomas Weber

Elisabeth Östnäs: Feberflickan

Bilden är lånad från Modernista

Elisabeth Östnäs debutroman Feberflickan är wow och gäsp på samma gång. Wow som i ”Wow vilken briljant genomförd tolkning av historien om Lizzie Borden”. För det här är berättelsen om Lizzie Borden omplacerad till Sverige runt förra sekelskiftet. Och det är snyggt gjort. Östnäs briljerar i språk och människoskildring och konsten att skapa förtätad stämning och massa såna saker som utmärker en duktig författare. Läskigt är det också.

För det är verkligen historien om Lizzie Borden jag läser, även om huvudpersonen här kallas Luna och bor i Lund. Till och med den där grytan som serverats dag efter dag och blivit allt mer skämd har tagits med. Därav min gäspning. Jag kan berättelsen om Lizzie Borden. Jag har sett filmen, jag har läst artiklarna, jag vet vad som kommer hända. Och sorry, jag vill inte veta på förhand vad som händer i en bok. Jag vill bli överraskad men det är först mot slutet som Östnäs serverar en överraskning (en bra sådan förvisso). Det förtar en del av spänningen.

Om Feberflickan hade haft en handling jag inte känt till redan innan jag började läsa hade det blivit en femma i betyg. Nu får Östnäs nöja sig med 4 stjärnor i betyg. Vilket ju också är bra.

Betyg: 4 stjärnor

Förlag: Modernista
Utgiven: maj 2018
ISBN: 9789177812302
Sidantal: 128

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Veckans topplista v 1

Nytt år, nya möjligheter. Passar bra att haka på Veckans topplista, som Johannas deckarhörna håller i. Veckans tema är Nyårslöften – Utmaningar & läsmål för 2019. Rent allmänt bryter jag alltid mina nyårslöften. Enda undantaget är just läsmålen. Så här tänker jag mig 2019:

  • Läsutmaningen 2019 – innehåller 65 punkter. Jag är i land när jag plockat 30 men jag försöker ju alltid nagla så många som möjligt.
  • Boktolvan 2019 – 20 författare jag tidigare inte läst, målet är att klara 12. Grunnar fortfarande på vilka författare som ska in på listan.
  • Hyllvärmare har jag ju gott om. Så vad sägs om jag klarar av åtminstone 5 hyllvärmare i kategorin? Ja, fem blir bra. Jag har några långliggare som verkligen förtjänar att bli lästa.
  • Slutligen vill jag läsa 100-ish böcker. Det är en lagom ambitionsnivå. Färre, och jag kommer irritera mig på att jag slösade bort min tid på annat. Fler och jag blir bara stressad.

Och god fortsättning på det!

Läsutmaningen 2019

Och så var det nya året igång! Eftersom jag gillar att upprätta listor och bocka av listor körde jag två utmaningar 2018 och det var väldigt roligt. Utmaningarna fick mig att åtminstone då och då röra mig utanför min bekvämlighetszon och jag upptäckte flera nya författare. Finns ju ingen anledning att överge ett vinnande koncept så jag har satt ihop en läsutmaning på 65 punkter för 2019 också. Det är samma enkla regler som vanligt:

  • Utmaningen gäller böcker lästa 2019.
  • En bok får bara förekomma på en punkt.
  • Det spelar ingen roll om en läser eller lyssnar på boken.
  • Alla typer av böcker funkar – skönlitteratur, facklitteratur, bilderböcker, tecknade serier, you name it.
  • En har klarat utmaningen när en bockat av 30 punkter.
  1. Läs en bok vars titel består av 1 ord
  2. Läs en bok vars titel består av 2 ord
  3. Läs en bok vars titel består av 4 ord
  4. Läs en bok vars titel innehåller en preposition
  5. Läs en bok vars titel innehåller ett personligt pronomen
  6. Läs en författare med initialer i författarnamnet
  7. Läs en författare som har ett dubbelnamn
  8. Läs en författare vars för- och efternamn börjar på samma bokstav
  9. Läs en roman skriven i historiskt presens
  10. Läs en roman skriven i första person singular
  11. Läs en roman som är skriven helt eller delvis i form av dagbok, brev, tidningsartiklar eller liknande
  12. Läs en debutroman
  13. Läs en författares andra roman.
  14. Läs en novellsamling
  15. Läs en bok skriven för barn
  16. Läs en bok skriven för unga vuxna
  17. Läs en hyllvärmare
  18. Läs en bok en vän eller anhörig rekommenderat
  19. Läs en översatt bok vars originalspråk inte är engelska
  20. Läs en nordisk författare som inte kommer från Sverige
  21. Läs en författare som inte är nordisk eller anglosaxisk
  22. Läs en bok om första världskriget
  23. Läs en bok om andra världskriget
  24. Läs en bok om mellankrigstiden
  25. Läs en bok som utspelas i en diktatur
  26. Läs en roman som bygger på verkliga händelser
  27. Läs en alternativhistorisk (kontrafaktisk) roman
  28. Läs en bok om en person med övernaturliga förmågor eller superkrafter
  29. Läs en bok där det förekommer eller tros förekomma något övernaturligt
  30. Läs en bok som handlar om barn eller tonåringar
  31. Läs en bok som utspelas i en by
  32. Läs en bok som utspelas i en stad med minst 8 miljoner invånare
  33. Läs en bok som utspelas i minst två länder
  34. Läs en fan fiction
  35. Läs en deckare med en kvinnlig huvudperson
  36. Läs en historisk deckare eller thriller
  37. Läs en spionroman
  38. Läs en sci-fi-roman
  39. Läs en roman i genren dystopi
  40. Läs en roman i genren urban fantasy
  41. Läs en roman i genren episk fantasy
  42. Läs en roman i genren dark fantasy
  43. Läs en klassiker
  44. Läs en facklitterär bok som handlar om tiden före år 1800
  45. Läs en facklitterär bok om 1800-talet
  46. Läs en facklitterär bok om 1900-talet
  47. Läs en biografi
  48. Läs en nobelpristagare
  49. Läs en Augustprisvinnare
  50. Läs en författare som fått pris i en speciell genre (t ex deckare, fantasy)
  51. Läs en bok som fått ett pris
  52. Läs första boken i en serie
  53. Läs andra boken i en serie
  54. Läs den tredje eller avslutande boken i en serie
  55. Läs en bok på färre än 150 sidor
  56. Läs en tegelsten (fler än 500 sidor)
  57. Läs ett cementblock (fler än 1000 sidor)
  58. Läs en roman skriven före år 1950
  59. Läs en bok vars framsida är mestadels blå
  60. Läs en bok vars framsida är mestadels grön
  61. Läs en bok med en teckning på omslaget
  62. Läs en bok med en människa på omslaget
  63. Läs en bok med djur på omslaget
  64. Läs en bok med en blomma på omslaget
  65. Läs en bok med träd på omslaget

Dan Vyleta: Rök

Bilden är lånad från Bonnier Pocket

Ett av årets positiva överraskningar var Dan Vyletas fantasyroman Rök. Mina förväntningar var nära noll. Boken utses som en efterföljare till Harry Potter och hata mig inte men jag kan inte med Harry Potter. Jag har visserligen bara sett filmerna men eftersom fansen är galna i dem antar jag att de inte skiljer sig så mycket från böckerna. Och jag fixar inte riktigt trollkarlar i spetsiga hattar som viftar med trollspön och häver ur sig latinska trollformler.

Men Rök känns inte alls som Harry Potter. Visserligen utspelas boken bland internatskoleelever i England och övernaturliga saker händer men där nånstans slutar likheterna. Vyleta har skapat en alternativ verklighet placerad i 1800-talets England. Det är svårt att beskriva stämningen men ta en titt på det übersnygga omslaget; det är lite så jag tycker hela boken är. Dickensianskt mörk och myllrande. Med en fantasytwist. Människor alstrar rök och sot så fort de tänker omoraliska och dåliga tankar och bokens unga huvudpersoner kastas in i en riktigt spännande jakt på rökens ursprung och botemedel.

Det som jag tycker allra mest om är Vyletas världsbygge. Jag tycker det är fascinerande. Visserligen köper jag inte allt rakt av, det finns sånt som är mindre trovärdigt, som hela grejen med röken. Men på det stora hela godtar jag både värld och story. Vyleta har dessutom ett och annat tänkvärt att säga om moralbegrepp och föreställningar om medfödd ondska som jag uppskattar. Jag ser fram emot att läsa mer av Vyleta, och det är ett mer än gott betyg år en bok som jag hade nära noll i förväntningar på.

Betyg: 4,5 stjärnor

Originaltitel: Smoke
Översättning: Birgitta Wernbro-Augustsson
Förlag: Bonnier Pocket
Utgiven: mars 2017
ISBN: 9789174295917
Sidantal: 504

Boken finns på Adlibris och Bokus.


Dmitrij Gluchovskij: Metro 2035

Bilden är lånad från Ersatz

Nu har jag läst Metro 2035, den avslutande delen i Dmitrij Gluchovskijs trilogi om livet i Moskvas metro efter det stora kärnvapenkriget. I det stora hela är det en värdig avslutning. Handlingen har för det mesta full fart, det blir en hel del spänning och en och annan överraskning. Gluchovskij har en osentimental inställning till människorna i sin skapelse och tar livet av folk till höger och vänster; ibland får jag hjärtat i halsgropen och ibland blir det sorgligt. Och som i all bra postapokalyps serveras en hel del pikar till diverse politiska ideologier som dominerat och dominerar det moderna Europa och Ryssland. På minussidan står virrvarret av människor med långa krångliga namn, jag har visst sjå med att hålla reda på vem som är vem och har gjort vad och varför och när. Gluchovskijs korthuggna stil med dess abrupta och på något sätt avbrutna dialogen hjälper inte till. När jag läst ut boken tycker jag det är synd att det inte kommer en del till. Som boken slutar hade Gluchovskij utan vidare kunnat skriva en bok till och en till.

Betyg: 4 stjärnor

Originaltitel: Metro 2035
Översättning: Ola Wallin
Förlag: Ersatz
Utgiven: maj 2018
ISBN: 9789187891830
Sidantal: 621

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Stephen King: Revolvermannen & De tre följeslagarna

Bilderna är lånade från Albert Bonniers Förlag

Ännu en Stephen King. Eller två, för att vara exakt. Jag har läst Revolvermannen och De tre följeslagarna, de två första delarna i Kings fantasyepos Det mörka tornet.

I första boken presenteras läsaren för Roland av Gilead, revolvermannen själv. Han är nån slags korsning mellan Clint Eastwood i vilken spagettivästern som helst och en riddare i en medeltida saga. Världen han befinner sig i är dyster och hotfull och Roland själv har ett mystiskt uppdrag. Boken är spännande och fantasieggande men också förvirrande, frågetecknen är många och jag känner mig mest desorienterad. Berättarstilen är lite överlastad, som om författaren hade ambitioner han ännu inte riktigt förmår leva upp till. Det känns som jag läser förstlingsverket av en författare som kommer bli, ja, superstor.

Uppföljaren De tre följeslagarna är bättre på alla sätt och vis. Storyn är snyggt komponerad och har en tydlig riktning. Nya spelare introduceras och åtminstone något frågetecken rätas ut. Språket har befriats från det mesta av det överflödiga och flyter fint, berättarstilen är – för att ta till värsta klyschan – mer mogen.

Bägge böckerna är klart läsvärda och jag ser fram emot att ta itu med den tredje boken i serien.

Betyg: 3,5 stjärnor

Originaltitel: The Gunslinger
Svensk titel: Revolvermannen
Översättning: John-Henri Holmberg
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgiven: januari 2017
ISBN: 9789100170844
Sidantal: 221

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Betyg: 4 stjärnor

Originaltitel: The Drawing of the Three
Svensk titel: De tre följeslagarna
Översättning: John-Henri Holmberg
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgiven: januari 2017
ISBN: 9789100170851
Sidantal: 415

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Stephen King: Det

Bilden är lånad från Albert Bonniers Förlag

Stephen Kings roman Det är, för att uttrycka det väldigt kort, väldigt mycket.

Till att börja med är den väldigt tjock, 1334 sidor + efterord, ett riktigt cementblock. Väldigt välskriven och väldigt läsvänlig, en sann bladvändare.

Och den innehåller väldigt mycket otäckheter. King är ju skräckförfattare men här är det liksom ingen ände på det. Han staplar gräslighet på gräslighet på gräslighet. Och det är inte bara clownen och hans olika skepnader som är igång. Den här boken innehåller en lång rad riktigt hemska människor och de gör riktigt hemska saker mot andra människor.

Och resultatet blir en väldig ansamling lik. Hundratals. Till slut blir det lite mycket. Det känns konstigt att erkänna det, men en viss mättnadskänsla infinner sig.

Alltså, Det är en i grunden mycket bra bok. Engagerande, och spännande nästan hela tiden och många gånger riktigt läskig. Jag tänker då aldrig gå i närheten av en clown igen. Men det går det slentrian i clowneriet. Efter sådär 1 000 sidor tycker jag det börjar bli dags att ta kål på fanskapet. Och när jag läst klart boken är det inte främst clownen som lever kvar i minnet utan människorna och alla de hemska saker de gör mot varandra. Dem kommer jag inte glömma i första taget.

Vilket ju är precis så en bra skräckroman ska vara.

Men det finns en sak jag inte gillar alls. En av de saker som gör King så stor är hans människoskildringar, han har en fin blick för människans psykologi. Och där tycker jag det skaver den här gången. Framför allt retar jag mig på bokens enda kvinnliga huvudperson, Beverly. Snark vilken trött kvinnosyn. 80-tal.

Betyg: 4 stjärnor

Originaltitel: It
Översättning: Roland Adlerberth
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgiven: augusti 2017
ISBN: 9789100174682
Sidantal: 1340

Boken finns på Adlibris och Bokus.


Eiríkur Örn Norðdahl: Ondska

Knäppaste boken jag läst i år är nog Eiríkur Örn Norðdahls roman Ondska. Det känns mysko att beskriva en bok som skildrar Förintelsen under Tredje riket och högerextremism i dagens Island som knäpp. Men den är knäpp. Och riktigt bra, när jag väl vant mig.

Det är svårt att beskriva författarens stil men experimentell är en bra början. Ord som ironisk och cynisk platsar också. Liksom naken, uppriktig, brutal och otäck. Och rolig. Och det är nog det knäppaste av allt. Norðdahl är nattsvart, vanvördigt rolig.

Han är också rörig. Hoppar hit och dit i tid och rum och mellan personer så det gäller att vara uppmärksam. Den historiska skildringen fungerar bra ändå men när Norðdahl flaxar runt i nuet och upp- och nergångarna i Agnes och Ómars kärlekshistoria är det ibland svårt att hänga med.

Som sagt. Ondska är den knäppaste boken jag läst i år. Och riktigt bra, när jag väl vant mig. Möjligtvis hade Norðdahl kunnat tona ner Agnes och Ómar en del. Till slut mynnar Ondska ut i en skildring av en tillkrånglad kärlekshistoria och det var inte för att läsa om ett kärlekshistoria jag köpte boken.

Betyg: 4 stjärnor

Originaltitel: Illska
Översättning: Anna Gunnarsdotter Grönberg
Förlag: Rámus Förlag
Utgiven: maj 2015
ISBN: 9789186703400
Sidantal: 575

Boken finns på Adlibris och Bokus.