Det måste bli en säsong till!

Då och då snubblar man över TV-serier som är sådär extra minnesvärda. Det kan vara handlingen, men lika ofta karaktärer som man fäster sig vid eller en miljö som de utspelar sig i.

Inte sällan kommer dessa TV-serier från Storbritannien eller Danmark. Där kan de göra TV.

Jag vill ge några exempel från mitt eget minne – då är det de som först dyker upp till ytan på ”hårddisken”. Utan inbördes ordning!

Herrskap och tjänstefolk – från 1970-talet, om över- och underklass i London i början av 1900-talet. Mest bestående karaktär: Husan Rose, spelad av Jean Marsh, som också skrev serien.

Matador – dansk serie inspelad på sent 1970-tidigt 1980-tal, utspelar sig från 1929 till 1947. Många starka karaktärer som inte behåller sin ”typ” serien igenom, utan förändras av händelser de möter. Skickligt! Titta särskilt på figurerna Mads Skjaern och Maude Varnaes! I denna serie lade jag först märke till Ghita Nörby i en stark kvinnoroll.

Arvingarna – även denna brittisk från 1970-talet. Ett engelsk åkeriföretag som ärvs av några bröder, deras dominanta mamma är en person man minns! Stående replik: Would you like a drink?

Familjen Ashton – brittisk 1970-tal återigen, och vad vore TV-serierna utan andra världskriget? Denna serie påminner lite om Matador ovan, eftersom en del av de olika personerna tvingas ta tag i situationer som uppstår och visar upp nya sidor. Stående replik: I’ll put the kettle on!

Mordkommissionen – dansk kriminalserie från senaste sekelskiftet. Utspelar sig i ”nutid” och känns mycket modern både i handling och rollbesättning, många starka kvinnor. Vissa knepiga gåtor löses mer på intuition än fakta.

Morden i Midsumer – brittisk serie, även den från senaste sekelskiftet men betydligt mer jovialisk än Mordkommissionen. En riktig långkörare som utspelas i ett England där tiden tycks stå stilla. Morden inträffar bland rävjakter, konstutställningar, lantliga marknader och basarer och miljön är små byar med hus invävda i klematis och murgröna. Fler och fler mord/avsnitt och mycket fantasifullt genomförda!

Badhotellet – den senaste i raden danska serier i ”mys-pys”-genren. Den sändes första gången i Sverige under våren 2014 och utspelar sig under några somrar i mellankrigstiden. Lite av herrskap och tjänstefolk, men även Matador. Här är det Fie man fäster sig mest vid, men det finns fler starka porträtt av både kvinnor och män. Detta var den senaste TV-serien som fick mig att spontant utbrista i rubriken ovan, så fort eftertexterna började rulla då sista avsnittet gick i veckan. Och si! Det blir en säsong som kommer 2018! Hurra!

Här kan man hålla på länge. Fyll gärna på i kommentarsfältet med tips om dina favoriter! Rätt som det är finns de på Netflix eller någon annan modern kanal för nostalgitittande.

 

 

Jo Nesbø om nya thrillern Törst

Bilden är lånad av Adlibris

I dagens Kulturnytt i P1 berättar Jo Nesbø om senaste thrillern Törst, som precis släppts. Det verkar vara en slabbig historia om en person som lider av vampirism. I researchen testade Nesbø att dricka sitt eget blod (uääääh). Det smakade sött.

Jag har verkligen längtat efter den här boken. Det är den elfte boken om min krimifavvo Harry Hole och jag funderar på att ställa mig i kö på biblioteket. Det är visserligen bortåt 150 pers i kö men biblioteken kommer köra 7-dagarslån så det kan inte dröja så länge innan det är min tur. När de väl fått böckerna de beställt, alltså.

Bilden är lånad av Adlibris

Egentligen vill jag ha boken själv. Jag gillar att konsumera och den skulle se så fin ut bredvid mina andra böcker om Hole. Men det kommer dröja en evighet innan pocketutgåvan kommer och jag vill inte vänta.

Jag har i alla fall satt upp mig i bibliotekskön på Mannen som sökte sin skugga, den femte boken i Millenniumserien. Jag tycker David Lagercrantz lyckades riktigt bra med Det som inte dödar oss och är sugen på fortsättningen. Om jag ska vara ärlig tycker jag bättre om Lagercrantz än om Stieg Larsson, mer min stil. Men det dröjer ett tag innan jag får läsa uppföljaren – den kommer först i september.

Tematrio – Vårtecken

Som Lyran skriver är det nu officiellt vår (vårdagjämningen) och i veckans tematrio uppmanar hon oss att berätta om vilka vårtecken vi sett. Här i Göteborg är det vårligt kallt och blåsigt och för tillfället regnigt och vårtecknen hopar sig. Här är ett urval.

Naturen vaknar till liv, så också blommorna i rabatterna. Snödroppar och krokusar blommar för fullt och annat börjar också sticka upp. Och så har en del ogräs vaknat till liv.

Joggarna har också kommit fram. Folk joggar året runt i min stadsdel (en del människor är så energiska) men de senaste dagarna har antalet ökat påtagligt. Flämtande, flåsande, störtallvarliga joggare i snitsiga joggingkläder intar gator och gångstigar. Jag tittar på och fascineras. Själv springer jag inte ens till spårvagnen.

Katterna har vaknat ur vinterdvalan och kommit ut på gatorna. De lever farligt dock, medellivslängden på utekatter är skrämmande låg. Den som nödvändigtvis ska släppa ut sin katt på egen tass bör inte göra det förrän den är runt två år. Seriöst. Kattungar är sällsynt illa anpassade att klara den farliga tillvaron utomhus och kommer de ut för tidigt blir de ofta inte långlivade. De förstår inte farorna och de går lätt vilse och hittar sen aldrig hem. Min lillkille får bara gå ut i sele. Det börjar för övrigt bli dags nu för en promenad med honom på gården.

 

Jonas Moström: Himlen är alltid högre

Ett recensionsexemplar från Bokmässan i Göteborg 2016.

Detta är första delen i Jonas Moströms serie om Nathalie Svensson. Nathalie är en medelålders, nyseparerad kvinna i karriären. Hon lever till vardags i Uppsala med sina barn, men har efter separationen skaffat en övernattningslägenhet i Stockholm. Där tillbringar hon sina barnfria helger med nöjen och uteliv.

Bokens handling inleds med att Nathalie får ny kontakt med ett tidigare ”one night stand”, en firad skådespelare, men när hon kommer till den avtalade mötesplatsen blir hon vittne till att han mördas. Inte nog med det, det sker på samma sätt som en tidigare pojkvän till henne mördats tio år tidigare.

Behöver jag skriva att detta är en ruggig historia? Den berättas dessutom parallellt, några dagar i april 2014 och motsvarande samma period 2004, så man tydligt ser likheterna och utvecklingen hos Nathalie.

Det händer mycket i den här boken. Den är välskriven, och man dras med i handlingen, trots att det är lite svårt att tro på personen Nathalie (hur har hon råd att ha en lägenhet i Stockholm och leva som hon gör?). Idén att låta en medelålders kvinna stå i rampljuset är ändå lovvärd.

De följande delarna i serien om Nathalie Svensson heter Dominodöden, Midnattsflickor och Trogen intill döden. Jag har inte läst dem, och jag tror jag låter det förbli så. Det är lite för mycket action för mig.

Betyg: 4 stjärnor

Förlag: Pocketförlaget
Utgiven: september 2015
ISBN: 9789175790572
Sidantal: 297 s.

Boken finns att köpa på Bokus och Adlibris

 

Sharon Bolton: Ond skörd

Bilden är lånad från Modernista

Sharon Boltons thriller Ond skörd har vissa likheter med tv-serien Morden i Midsomer. I centrum för berättelsen står visserligen inte en polis utan 12-åriga Tom Fletcher. Men Tom har precis flyttat till byn Heptonclough tillsammans med sin familj. Bredvid Fletchers nya fina hus ligger en gammal kyrka och kyrkogård. Byprästen är ung och energisk, aristokraterna aristokratiska och byborna förtjusta i konstiga traditioner. Och så ond bråd död på det.

Men medan Morden i Midsomer lättas upp av humor och satir är Ond skörd allvarlig nästan hela tiden. Bolton har visserligen slängt in lite gullig romantik men i grund och botten är boken läskig som sjutton. Krypande läskig. Och det blir inte precis mindre otäckt för att det är barn inblandade. Jag vågar knappt läsa vidare men läser ändå för jag måste ju få veta vad det är som pågår i den där byn.

Boken utspelar sig i samma universum som böckerna om Lacey Flint, men varken Flint eller Mark Joesbury syns till. Det gillar jag. Sharon Bolton är en bra författare på många sätt men de där två är rätt jobbiga och om jag fick bestämma skulle hon skippa dem helt.

Sammantaget är Ond skörd Boltons hittills bästa bok. Jag ger den 4,5 stjärnor i betyg.

Originaltitel: Blood Harvest
Översättning: Carl G. Fredriksson, Lilian Fredriksson
Förlag: Modernista
Utgiven: augusti 2016
ISBN: 9789176454183
Sidantal: 473

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Karin Bojs: Min europeiska familj: de senaste 54 000 åren

Bilden är lånad av Bokus

Jag tröttnar aldrig på detta med vår mänskliga historia. Jag har de senaste åren läst Lasse Bergs trilogi om Kalahari, Youval Noah Hararis Sapiens: en kort historik över mänskligheten och nu Karin Bojs Min europeiska familj – de senaste 54 000 åren. Angreppssätten och språket är olika vilket nyanserar pusselbitarna författarna lägger i vår gemensamma historia. Alla böckerna handlar om historien om Homo Sapiens och vår civilisation- och brist på den samma. Karin Bojs arbetar som vetenskapsjournalist och hon bestämde sig för några år sedan att släktforska. Och det gör hon verkligen. Genom ett DNA-test följer hon i sina urmödrars spår genom mötet mellan homo sapiens-kvinnan och neandertalaren vid Genesarets sjö och vidare framåt i tiden och genom Europa.

Hennes släkthistoria blir vår egen historia. För till syvende och sist har vi som nu lever samma urfader och urmoder. Och det väcker ju samma gamla förundran över hur vi beter oss idag mot varandra. Hur kan vi vara rasistiska och sexistiska mot oss själva?

En bok jag varmt rekommenderar till Trump och Åkesson och liknande stollar – men också till er som tycker det är fascinerande hur vi bit för bit erövrar vår egen historia, och vad den faktiskt kan komma att betyda för oss som art.

Jag blir faktiskt riktigt hoppfull inför framtiden, när och om vi bara bestämmer oss för att förstå vår forntid. Då kan vi åstadkomma stordåd!

Jag kommer definitivt läsa del två, Svenskarna och deras fäder: de senaste 11 000 åren.

Betyg: 4 stjärnor

Förlag: Månpocket
Utgiven: februari 2017
ISBN: 9789175036168
Sidantal: 485

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Tematrio – från/i havet (eller annat vatten)

I veckans tematrio uppmanar Lyran oss att berätta om en bok/dikt/text vars titel innehåller något från havet (eller annat vatten). Jag fick grunna en lång stund för att få ihop det. Och om jag ska vara noga så är vågor och bränningar inte något från havet, de är havet. Men ändå, här är min trio.

Chigozie Obiomas debutroman Fiskarmännen handlar om fyra bröder vars stränge far börjar arbeta i en annan stad och måste bo borta. Med den högste auktoriteten ur huset passar de på att göra sånt de inte får, som att gå ner till floden och fiska. Deras olydnad får tragiska konsekvenser. Välskriven och drabbande men också förutsägbar. Jag vet att allt kommer sluta i katastrof, jag hade velat undra om det skulle sluta i katastrof. Stort plus för skildringen av 1990-talets Nigeria, jag googlade en del när jag läste, jag vill veta mer.

Vågen av Don DeLillo handlar om Lee Harvey Oswald och mordet på JFK. Spännande och engagerande men svårt att hålla alla namn i huvudet. Det fanns gott om konspiratörer och extremister som ville åt JFK och DeLillo gör inte mycket för att hjälpa mig att skilja dem åt. Boken är förmodligen skriven främst för en amerikansk publik. Men bortsett från det är det en bra bok.

I Minette Walters deckare Bränningen hittas en död kvinna i vattnet och hennes lilla dotter flera mil bort. Det är ungefär vad jag minns av inledningen, det är över 10 år sedan jag läste. Och så minns jag att boken är grymt bra, en riktig bladvändare. Walters har skrivit många bra deckare, men tyvärr så var det många år sedan det kom något av henne i svensk översättning.

 

Arnaldur Indriðason: Den stora matchen

Bilden är lånad av Bokus

Jag tror som sagt på att ge författare en andra chans, särskilt deckarförfattare. Nu har jag gett Arnaldur Indriðason en andra chans. Jag har läst Den stora matchen som utspelas i Reykjavík 1972. Förberedelserna för århundradet match i schack, Boris Spasskij mot Bobby Fischer, förbereds för fullt och Reykjavík är nerlusat av besökare. Då hittas en pojke mördad på en biograf.

Det låter som en bok jag hade kunnat gilla – mord, 1970-tal, kalla kriget, Sovjetunionen mot USA och så vidare. Men jag har mest tråkig. Indriðasons sätt att skriva tilltalar mig inte alls, jag tycker det är platt och intetsägande. Det tar lång tid innan berättelsen griper tag. Först mot slutet, när det är 50-60 sidor kvar, lyfter handlingen. Då blir boken spännande och faktiskt tänkvärd men det är så dags. Jag är inte alls sugen på mer av Arnaldur Indriðason.

Betyg: 2,5 stjärnor

Originaltitel: Einvígid
Översättning: Ylva Hellerud
Förlag: Norstedts
Utgiven: november 2014
ISBN: 9789113056555
Sidantal: 302

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Karolina Ramqvist: Flickvännen

Ett recensionsex från Bokmässan i Göteborg 2016.

Den inbundna boken kom ut 2009 och fick då tidningen Vi:s litteraturpris och nominerades även till Sveriges Radios Romanpris samma år. Nu finns den att köpa som pocket och e-bok.

Detta är ett kvinnoporträtt som jag personligen har väldigt svårt att identifiera mig med. Det är en sort som man nästan inte tror finns. Samtidigt tecknar Karolina Ramqvist en så levande bild av Karin och hennes närmaste (enda?) väninnor, så visst, jag tror henne. De finns.

Bakom varje stor man står en kvinna, heter det ju. De män som dessa kvinnor står bakom gör sina karriärer i den kriminella världen. Kvinnorna lever i en parallell verklighet där de har allt materiellt men inte delar varken sina mäns eller andra människors vardag. De offrar släkt och andra nära relationer för att kunna sitta hemma i lyxvillor och vänta medan männen är ute på ”äventyr” på obestämd tid utan att höra av sig. De har inga egna jobb eller nätverk för övrigt. Helst vill inte killarna att deras flickvänner Therese, Linda och Karin skall träffas när de är borta, men där gör de en enda liten ”olydig” grej för att någonstans få en chans att pysa ut sin oro och frustration. Denna hålls dock strängt i schack genom att maskera träffarna till prydliga tjejmiddagar där några strängar kokain blir det som får dem att stå ut.

Killarna behöver inte vara oroliga. Kvinnorna är lojala och så fort killarna ”jobbat” färdigt och kommer tillbaka igen är allt frid och fröjd.

Karin, bokens ”jag”, tänker väldigt mycket och är som sagt väldigt väl porträtterad i boken. Hon ser genom fönstret och på nyhetssändningar hur världen snurrar utanför, men tycks inte vilja ta del av den. Hon vet att hon själv medvetet har valt det här livet trots att det innebär en massa undertryckta känslor och isolering. Hon och väninnorna litar på att männen har sörjt för dem om det skulle gå illa på något ”jobb”.

Jag tycker att historien var mycket obehaglig på många sätt, men ändå är det intressant att läsa om en helt annan verklighet än min. Och särskilt när boken är så välskriven. Därför får boken betyg 4 av mig.

Förlag: Norstedts
Utgiven: januari 2015
ISBN: 9789113066684
Sidantal: 302 s.

Boken finns på Adlibris och Bokus.

 

Hett i hyllan #9: Ett snyggt lik av Peter James

Det är torsdag och Bokföring enligt Monika lägger upp veckans Hett i hyllan, böcker som stått olästa i hyllan i evinnerliga tider och som förtjänar att uppmärksammas. Här är mitt bidrag.

Bilden är lånad av Massolit Förlag

Ett snyggt lik är en deckare av den brittiska författaren Peter James. Tom Bryce ser ett mord på en upphittad CD-skiva och kommissarie Roy Grace utreder mordet på en kvinna hittad i ett rapsfält.

Jag tyckte hjärtligt illa om Levande begravd, den första boken om Roy Grace, när jag läste den för några år sedan. Men jag tror på att ge författare en andra chans – särskilt när de skriver deckare – och när jag hittade bok nummer två för 10 spänn köpte jag så klart.

Sedan dess har Ett snyggt lik stått oläst i hyllan. Jag har inte varit sugen på att läsa. Jag tyckte ju så hjärtligt illa om den första boken. Får se om jag tar tag i den eller låter den vandra vidare till närmaste second hand-butik.