Svenska akademien pudlar

Svenska Akademien gör en pudel. För lite och för sent men ändå välkommet. Mardrömmen hade varit att allt fortsatt som tidigare, om än i decimerad skara och med alla som försökt få till en förändring borta och ute ur leken. Nu tycks det som om de kvarvarande medlemmarna äntligen tagit intryck av opinionen och inser att de måste göra något för att rädda sig själva ur katastrofen.

Jag är inte övertygad om att de lyckas. Men det är bra att de erkänt att de gjort fel på avgörande punkter. Samt överlämnat advokatutredningen till rättsvårdande myndigheter.

Svenska akademien en solkig historia

Jag har följt turerna kring Svenska Akademien med stigande förfäran. Till en början var alltihop väldigt underhållande och jag skrattade gott. Men  nu skrattar jag inte längre. Nu känns allt bara sorgligt. Svenska akademien har blivit ett tillhåll för personer som blundar för sexuella övergrepp och ekonomiska tvivelaktigheter och som dessutom läcker namnen på Nobelpristagare. Den har blivit en symbol för gubbvälde.

Svenska Akademien har överlevt sig själv. Rensa upp ordentligt eller lägg ner alltihop.

Tv-serie: Miniatyrmakaren (2017)

Jag köpte Jessie Burtons roman Minatyrmakaren för ett par år sedan. Men det blev aldrig av att jag läste den, utan jag gav bort den istället. Så nu när filmatiseringen av Miniatyrmakaren visades på SVTPlay tog jag chansen att se den. Och det ångrar jag inte!

Det är som att kliva in i de gamla holländska målarnas mästerverk. Mörka interiörer, tungt mättad siden och höga läckra sockertoppar. Jag är i Amsterdam under dess storhetstid med religiöst hyckleri, ärelystnad, maktspel. Äktenskapet ät ett affärskontrakt, där kärleken har svårt att få plats och tvingas att ta sig  andra vägar.

Berättelsen börjar med den 18-åriga Nella år 1686 kommer till Amsterdam för bli hustru till Johannes Brandt, den rikaste köpmannen i staden. Nella är såld till honom för att rädda sin familjs gård men med en liten förhoppning att ändå få uppleva kärlek.

Men hennes äktenskap blir inte vad hon drömt om. Hennes man köper henne en gåva i form av ett kabinettskåp, ett dockhus som hon kan roa sig med medan han är ute på sina resor. Via en mystisk miniatyrmakare får tingen i kabinettskåpet liv och ger Nella inblick i familjen mörka hemligheter.

Miniatyrmakaren är ett klassisk brittisk kostymdrama, tidstroget och detaljrikt och med bra skådespelare. Historien är lagom finurlig och inte riktigt som andra. Se TV-serien om du har möjlighet! Läs boken om inte annat.

Betyg 3+

Originaltitel: The Miniaturist
Baserad på: Miniatyrmakaren av Jessie Burton
Ursprungsland: Storbritannien
Premiär: 2017
Längd: 3 avsnitt à 52 minuter

Victoria Aveyard: Röd drottning

Bilden är lånad av Modernista

Det enda jag gillar med Victoria Aveyards fantasyroman Röd drottning är språket. Aveyard har ett bra språk. Inte nyskapande på något sätt men bra.

Och jag hade kunnat gilla den värld hon skapat. Jag är svag för dystopier, särskilt när de utspelas i en modern miljö – det finns motorcyklar, luftskepp och övervakningskameror. Och samhället är delat i två klasser. På toppen befinner sig de adliga silverblodiga, en slags supermänniskor modell Marvel. Silvrarna härskar oinskränkt över den rödblodiga underklassen – arbetarna, tjänstefolket, kanonmaten. Inte så dumt faktiskt.

Men Aveyard slarvar bort allting. Hon dränker berättelsen i en flodvåg av papperstunna människoskildringar, klyschor och allmänna orimligheter. Hon öser på med action i stället för att bygga upp karaktärerna och miljöerna. Det kanske hade funkat på mig när jag var femton (jag gillade mycket som var dåligt när jag var femton) men inte i dag. I dag tycker jag att Röd drottning är tråkig.

Betyg: 2 stjärnor

Originaltitel: Red Queen
Översättning: Katarina Falk
Förlag: Modernista
Utgiven: maj 2017
ISBN: 9789177016199
Sidantal: 379

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Steve Sem-Sandberg: Theres

Bilden är lånad av Modernista

Steve Sem-Sandberg är ofta ganska svårtillgänglig. Han levererar rejält med tuggmotstånd. Och frågan är om inte hans roman Theres är den mest svårtuggade. Eller så var jag bara förfärligt okoncentrerad när jag läste.

I någon mening är boken en hyfsat kronologisk skildring av Ulrike Meinhof och fenomenet RAF. Men framför allt är den ett virrvarr av korta textsnuttar saxade från lite varstans. Sem-Sandberg experimenterar hejdlöst med texten och slänger dessutom in en hel del ideologiskt teoretiserande och tja, jag hänger inte riktigt med.

Att jag glömt nästan allt jag läst om Röda-Arme-fraktionen hjälper inte till. Jag ägnar en hel del tid åt att läsa på om RAF, Andreas Baader, Ulrike Meinhof med flera på Wikipedia, bara för att få lite koll på vad det är jag läser om. Resultatet blir att jag lär mig massor och det är ju alltid roligt. Men läsningen av själva romanen blir splittrad upplevelse. Bitvis är boken fantastisk, bitvis är den urtråkig (ideologiskt teoretiserande är inte min grej), men framför allt är den förvirrande.

Men jag är ändå nöjd med att ha läst, både den och Wikipediaartiklarna. Och nu vill jag se om Uli Edels film Der Baader Meinhof Komplex. Och läsa Stefan Austs facklitterära skildring av samma ämne.

Betyg: 3

Förlag:  Modernista
Utgiven: oktober 2010
ISBN: 9789188748751
Sidantal: 442

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Hans Rosenfeldt & Michael Hjorth: De underkända

Bilden är lånad av Norstedts

Jag frossar verkligen i deckare just nu. Senast ut är De underkända av duon Rosenfeldt och Hjorth. Någon tar livet av unga dokusåpakändisar och det tar i runda slängar fem minuter innan det står klart att det är en seriemördare med dille på bildning i farten. Seriemördare är ganska uttjatat men Rosenfeldt och Hjorth lyckas åstadkomma en som är oväntat sannolik. Det blir riktigt läskigt.

Det här är den femte boken om kriminalpsykologen Sebastian Bergman och hans kollegor på Riksmord. Sebastian Bergman är den där sortens kille som jag älskar att hata, ett sexmissbrukande praktkräk med åtminstone en grav personlighetsstörning i bagaget. I den fjärde boken Den stumma flickan gjorde författarna ett misslyckat försök att utrusta honom med ett normalt känsloliv och drömmar om ett normalt familjeliv men i De underkända är han sitt vanliga vidriga jag. Det är bra. Sebastian Bergman är mycket roligare när han är hemsk. Det ger böckerna extra sting.

Rosenfeldt och Hjorth har smak för lite udda personer och böckerna om Riksmord lever högt på människoskildringarna. Privatliv och mördarjakt blandas på ett snyggt sätt. Men jag tycker att hela grejen med Billy är att skruva åt det ett varv för mycket och jag börjar bli orolig för var det ska sluta. Men tja, han skapar i alla fall snygga cliffhangers.

Böckerna om Sebastian Bergman bör definitivt läsas i ordningsföljd. Börja med Det fördolda som är den första boken. I den fjärde får du veta vad som är så speciellt med Billy.

Betyg: 4

Förlag:  Norstedts
Utgiven: juni 2016
ISBN: 9789113073194
Sidantal: 403

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Katarina Wennstam: Skymningsflickan och Gänget

Bilderna är lånade av Bonnier Pocket

Katarina Wennstam är som sagt min absoluta favorit på den svenska deckarhimlen och nu har jag läst de två senaste i serien om advokat Shirin Sundin/Nouri och kommissarie Charlotta Lugn.

Både Skymningsflickan och Gänget handlar om övergrepp på flickor i tonåren, om skam och skuld och hämnd. Wennstam skriver med driv och nerv och torr humor. Och hon går in under huden på offer och förövare, poliser och jurister. En del författare låter utredarnas privatliv ta över berättelsen så mycket att det blir tråkigt men Wennstam har hittat den perfekta mixen av yrketslivets mördarjakt och mer eller mindre ruttet privatliv. Shirin Nouris vilsenhet i den svenska medelklasstillvaron och Charlotta Lugns mördande migrän tillför massor utan att sakta ner eller förlora fokus.

Kort sagt, det är ruskigt bra gjort. Jag ger varsin femma i betyg.

Originaltitel: Skymningsflickan
Förlag: Bonnier Pocket
Utgiven: februari 2016
ISBN: 9789174295115
Sidantal: 411

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Originaltitel: Gänget
Förlag:  Bonnier Pocket
Utgiven: januari 2018
ISBN: 9789174296914
Sidantal: 304

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Tematrio: Påskekrim

Påsken närmar sig och Lyran vill ha tips om deckare. I veckans tematrio uppmanar hon oss att berätta om vilka som är våra tre favoritdeckare. Presentera bok, författare eller romanfigur. Jag är ju storkonsument av deckare och det var sannerligen inte lätt att välja. Men här är tre favoritförfattare.

Belinda Bauer är en av mina absoluta deckarfavoriter genom tiderna. Hon är vass och cynisk och rolig, hon är spännande och otäck, hennes deckargåtor annorlunda och nyskapande. Det började lite trevande med Svart jord men därefter har det bara blivit bättre och bättre. Bästa boken hittills är Livets & dödens villkor, om en flicka vars pappa inte är som andra pappor. För att uttrycka det milt.

En annan författare som snabbt blivit en storfavorit Alex Marwood. Hennes roman Granne med döden har allt – humor, ironi, skärpa och spänning. Samt en massa udda människor som bor i samma hus. En av dem är mer udda än de övriga. Grymt underhållande!

Av de svenska författarna har Katarina Wennstam blivit min absoluta favorit. Många deckarförfattare har ett budskap, men det är få som är så bra på att översätta budskapet till helgjutna deckare. Med något undantag  levererar Wennstam böcker med spännande intriger, djuplodande människoskildringar och viktiga ämnen. Dessutom har kvinnan humor. Helt oemotståndligt om ni frågar mig.

Och så kör vi en bonus: Agatha Christie. Den klassiska pusseldeckarens okrönta drottning. Inte alltid bra men när hon är bra är hon bäst.

 

Jonas Moström: Himlen är alltid högre

Bilden är lånad av Pocketförlaget

Jonas Moströms deckare Himlen är alltid högre är så 1970-tal och inte på ett bra sätt. Vilket jag borde ha anat om jag hade läst baksidestexten noggrannare. Men jag kom inte mycket längre än till att huvudpersonen Nathalie Svensson är psykiatriker och medlem av rikskriminalens gärningsmannaprofilgrupp. Jag fastnade på det där med psykiatriker och och gled bara över resten utan att reflektera.

Det var dumt gjort. Det här är inte en bok om yrkeskvinnan Nathalie Svensson. Intrigen är i princip helt uppbyggd kring hennes privatliv; någon tar livet av karlar hon ligger med. Det är ett väldans tjat om hennes frigjorda sexliv och hur hon minsann tillåter sig att vara lite lagom kurvig. Hon är hustru, älskarinna, dotter. Hon är som tagen från en damtidning. Psykiatrin är mest fernissa och en ursäkt för att skriva ännu en deckare om en kvinna i offerrollen.

Det är dessutom hyfsat enkelt att räkna ut vad som ligger bakom alltihop och upplösningen kom inte heller som en överraskning. Jag avstår nog från fler böcker av Jonas Moström.

Betyg: 2 stjärnor

Förlag: Pocketförlaget
Utgiven: september 2015
ISBN: 9789175790572
Sidantal: 297 + extramaterial

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Magnus Nordin: Djävulens märke

Bilden är lånad av En bok för alla

Jag har egentligen en hel del invändningar mot Magnus Nordins fantasyroman Djävulens märke. Beskrivningen av lärarna och eleverna på högstadieskolan på Söder i  Stockholm är vattenpölsdjup. Och Nordin tar de där klichéerna om kämpande lärare och bla bla bla på alldeles för stort allvar. Och det blir en och annan historisk föreläsning som är tja, på tok för mycket föreläsning.

Men ändå. Jag gillar boken. Jag gillar storyn. Djävulens märke är spännande och underhållande urban fantasy. Enkelt uppbyggd, lätt att läsa och väl värd tiden jag spenderar på den. Finalen ger mig rysningar av välbehag. Och vad gäller de historiska föreläsningarna så vet Nordin i alla fall vad han snackar om. Det märks att karln är lärare. Han kan ta sig historiska friheter utan att det blir allt för fånigt.

Djävulens märke matchar inte Cirkeln. Det var det där med vattenpölsdjup psykologi och klichéer som tas på för mycket allvar. Men jag har roligt när jag läser den och jag önskar verkligen att det fanns en uppföljare.

Betyg: 3

Förlag: En bok för alla
Utgiven: mars 2018
ISBN: 9789172217713
Sidantal: 493

Boken finns på Adlibris och Bokus.